Apropå ett tidigare inlägg

Lamporna till julljusstakarna okynnesslocknar under sommarhalvåret. Det har vi stött på lite till mans. Ljusslingor som trasslar till sig helt utan mänsklig hjälp beskrevs i kommentarerna.
Men lampämnet är inte uttömt, tro inte det.

Så här ligger det till:
Husbonden och jag städade igår ur ett skåp som ska användas till annat. Där, mycket långt in, hittar vi ett tärnljus och en luciakrona. Kronan har fortfarande glitter vilket visar att här bor en mamma som bara kastar in grejerna efter användning. Jag vet, för det var jag ...

Provar luciakronan och tärnljuset med nya batterier och ALLA lampor lyser!

Då undrar kanske någon hur länge kronan legat där i skåpet.

I 20 år!!

Hittade också ett kvitto från COOP Örebro från 1985.
Det säger väl allt om hur pedantisk jag är ... Usch.

Men jag är snäll i allafall.

Periskopblomma

Så kallades amaryllis av något av våra barn för länge sen. Rätt fyndigt, tycker jag.

Var in i bygdens blomsterhandel för att köpa en blomma för några veckor sedan. Fick syn på en amaryllis i vardande. Lime-färgad, stod det på etiketten. Det lät fint, tyckte jag, och blomlöken fick följa med hem. På den här bilden syns limeamaryllisen till höger.

Nu blommar den. Jag är inte överförtjust, precis. Färgen är inte lime utan en blandning av det mesta.
De julröda är fortfarande bäst, tycker jag.

Blommar i flera led

Hos Slottsträdgårdsmästaren kan man läsa ett inlägg som tar upp frågan om det möjligen finns speciella tantblommor.

På fönsterbrädan i vårt vardagsrum står en blommande novemberkaktus. Jag kommer ursprungligen från Halland och där kallas krukväxterna förresten för fönsterträd. Även de minsta och ynkligaste små taniga växter omvandlas på fönsterbrädan till träd. Så magnifikt kan det vara.

Min kaktus fick jag som ett litet skott av min mamma. Hennes kaktus har funnits med i massor av år och var i sin tur från början ett litet skott från min mormors kaktus. Min mormor var född 1892 och har varit död i snart 30 år.

Är inte detta en tantblomma av ädlaste slag, så säg?

En eftermiddag i Filipstad

Syster min ringde och undrade om jag blivit sjuk. Det fanns ju inget nytt att läsa på bloggen. Sånt kan nog väcka undran eftersom jag vanligtvis är rätt flitig vid tangentbordet.

Nä. Jag är kärnfrisk men har jobbat mycket och kommit hem ovanligt sent senaste tiden.

Igår tog goda vännen E och jag ut komptid och for till Filipstad för en eftermiddags trams och flams. I Värmland frågar de så trevligt i affärerna: "pös på?" dvs de undrar om vill man ha en plastpåse att bära hem grejerna i.
Här, där vi bor heter det: " vill du ha en kasch?"

Vad kallas den högst vanliga plastpåsen i era trakter?

Detta inlägg innehåller inte ett uns av trädgård. Det närmaste man kan komma är att goda vännen E har en långhårig katt som heter Jordgubbs-Lisa. Och det är ju inte så hiskligt mycket trädgård det heller, när man tänker efter.

Trevlig fredag!

Jösses! Änglarna!!

Jag har glömt mina änglatrumpeter i garaget. Nu står de väl där och suktar efter en vattenskvätt.
Kallt är det ute och jämrans lat är jag.

De får stå och törsta till i morgon.

Kan det vara en vitlök?

Ja, man kan verkligen undra. Snön har försvunnit och i helgen tog jag mig en titt i landet.
Några små bleka rödvita blad sticker upp. Rätt eländiga ser de ut.
Det är några Thermidrome-vitlökar som inte bara rotat sig utan även börjat visa sig ovan jord.
Onödigt tidigt men ändå!

Det finns hopp om ett gott nytt år!

Förra årets vitlökar var trögstartade och jag misstänkte rent av att hela odlingen skulle gå åt fanders.
Det kan man läsa om här.

Bilden visar hur en bra vitlöksskörd ska se ut. Den är från 2007.
Ett välsignat vitlöksår.

Morsan är rökt

Evenemanget i byn idag var Skyltsöndag. Jag stod bra påbyltad och sålde bröd, skänkta mjukisdjur, broderier, juldukar mm för Röda korset. En brasa matades hela tiden med björkved för att värma frusna besökare.

Inte förrän jag satte mig i bilen och körde hem kände jag hur det luktade rök av kläderna. Stank, skulle jag kanske säga. Luktade som en nyrökt böckling, hela jag.

Skulle jag verkligen våga gå in i huset? Tänk om brandvarnaren börjar tjuta. Jäkligt förargligt, i så fall. Så roligt brandmannasonen skulle få om morsan startar brandlarm bara genom att uppenbara sig ...

Usch.

En ny julstjärna

Hur kommer det sig att adventsstjärnorna alltid hänger snett?
Varför går smålamporna i julljusstakarna sönder under sommarhalvåret när de inte används?

Sådana livsviktiga frågor kan man fundera på medan julen närmar sig i gräslig fart.

Årets granrisbock

Så här ser han ut, årets julbock.
Han som skrämmer vettet ur katterna.

Hälsoblomma

Jag har ett exemplar av dr Westerlunds hälsoblomma. Den kom in i huset som ett litet ynkligt skott. Den som vill ta sig en titt på blomman kan följa länken. Hälsoblomman står längst till vänster på den här bilden. Enligt dr Westerlund skulle blomman kunna rena luften och befrämja hälsan. En Städa light-blomma innan städfusket var uppfunnet, kanske.

Blomman växer och växer. Det är det som är bekymret.
Nu undrar jag om en hälsoblomma kan växa ohälsosamt fort?
Den är tanig och vek. Tror att den behöver kraftfoder eller en rejäl nerskärning.

Jag sätter saxen i den redan i morgon.

Hemgran från gården

Ser i storstadstidningen att julgranarna väntas bli dyra i år.
Skulle inte tro det. När julen närmar sig sågar vi bara ner en passande gran från tomten. Vår tomt, alltså.
Inga kostnader alls.
Granen är en hemmavuxen vanlig skogsgran som luktar mycket gott.
Några spindlar och annat smårörligt brukar också komma med in.

Det är helt ok.

En utmärkelse

Tack Åsa för den här fina utmärkelsen och för motiveringen som värmer gott i bister vinterkyla!

Regelverket säger så här:

1. Den som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.

2.Länka till den blogg du fick awarden ifrån.

3.Ge den vidare till sju andra bloggar och länka till dom.

4. Lämna ett meddelande på deras bloggar att de fått en award.

Jag skickar bloggvärldens award vidare till:

1. Kirsti som skriver så trivsamt om sin trädgård och ett bastubygge långt norröver. Dessutom har hon en tomte som snödjupsmätare!

2. Ruben som tar så vackra bilder att jag starkt misstänker att han är photoshoppingens häxmästare. Han fångar fjärilarna och blommorna så man ser varje detalj man inte ens visste fanns. Tror knappt fjärilarna själva vet.

3. Panter för att jag så ofta läser inläggen med ett igenkännande leende.Våndan över allt man borde men kanske inte gjorde eftersom tiden inte räckte till ...

4. Annica i USA som så generöst beskriver livet in the suburb. Mycket intressant att få följa vardagslivet med familjen.

5. Fundera grönt som fyller sin blogg med de vackraste bilder. Så sköna att man bara häpnar.

6. Bloggblad som alltid skriver tänkvärda inlägg. Jag läser ett Bloggblad varje dag. Det mår man bra av.

7. Mariaberg för hennes halländska bilder. Såna kan man inte få för många av.

Bocken i bild

Flera har efterlyst en bild på årets granrisbock.
Den kommer så småningom. Sannolikt redan på fredag.

Julbocken är här

Årets granrisbock är levererad. Ovanligt trind och fin står han på verandatrappan. Katterna glor misstänksamt på honom.

Ingen bild?

Nä. Jag frös så rent förbannat om händerna.

Lenas ambulerande kafé

När vintern är över oss, snålvindarna viner, kylan biter, snön yr och ishalkan glänser är det inte roligt att vara tvungen att köra bil till jobbet genom storskogen.

För att vara säker på att inte frysa sig sönder och samman om något skulle hända under vägen kan man göra som min arbetskamrat. Ta med en termos med hett kaffe.

Det är en prima idé, tycker jag. Själv funderar jag på att förstärka uppvärmningen med ett par långkallingar dessutom.

Vore det här en modeblogg skulle jag visa dem ...

Vitt som snö

Sommarens Snow-flakes är de enda snöflingor jag gillar.

Snö och minusgrader

Det har vi haft i en vecka nu.
Tänk om vintern bara skulle vara en vecka lång. Så utmärkt.
Då vore det vår på måndag.

Visst är vitsippor bättre än snöflingor!

Långt ifrån grått

Nu tror kanske någon att jag mixtrat med färgerna. Men se, det har jag inte gjort.

Klicka på bilden och du står nästan bredvid mig nere vid sjön.
Isen håller förresten på att lägga sig.

Brutal behandling av en amaryllis

Hur bär man sig åt när amaryllisen vrenskas? När den tvärvägrar blomma och det bara kommer blad efter blad?

Jag har haft en sådan. Amaryllisen köptes i blommande skick vid juletid för några år sedan. Blomman vissnade så småningom ner och jag gödselvattnade därefter flitigt. Hade hört att löken behöver mycket näring för att bilda en ny knopp. Den såg jag aldrig till. Däremot kom det ena bladet efter det andra. Det sprutade fram blad.

Julen året därpå närmade sig och där stod jag med ett hiskligt vidunder som vägrade visa minsta knopp.
Trött och less på åbäket gick jag ut i köket och hämtade saxen. Det blev en radikal frisering. Samtliga blad klippte jag av strax ovanför lökhalsen. "Du kan gott stå bakom gardinen, ditt trista elände" sa jag till amaryllisen, för man ska ju prata med blommorna. Bladen åkte i komposthinken och jag glömde rätt fort bort den undangömda blomkrukan.

Några veckor senare kom jag mig för att kika på den så misshandlade amaryllisen bak gardinen. Och där! En blomknopp!!

Efter ytterligare tid blommade den som aldrig förr.

Nu vill jag inte rekommendera en sån här brysk behandling utan beskriver bara hur det gick till när sinnet rann på mig och jag genom det fick en blommande amaryllis.

Det våras för morötterna

Det trodde man väl aldrig! Grönsaksodling kommer att bli det nya. Det alla vill syssla med.

Odling av grönsaker och rotfrukter kommer i en framtid att odlas även i storstaden! Koloniområdena blir fler där det går, grönområden mellan höghus i ytterområdena avsätts till odlingslotter. Ungefär så lät det i morgonens P1. Trenden kommer att bli att vi ska odla vår egen mat i högre utsträckning. Inte bara vi på landet utan även ni i stan!

Odling av grönsaker kommer att bli trendigt!! Känn på den!

Tänk att man en gång i en snar framtid kommer att uppfattas som en trendsättare! Den syrénfärgade fleecetröjan kommer alldeles säkert också att bli ett eftertraktansvärt plagg när jag tänker efter. Jag skulle kanske redan nu lägga ut en bild och sälja till högstbjudande, förresten.

Vitlöken, potatisen och bönorna! Snart kommer även er tid.

Vänta bara. Det våras för morötterna.

Ligg steget före! Ut och lönnodla i parkerna!

Planteringsdags

I ett huj försvann helgen. Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Nog stämmer det, alltid.

Har gått runt och glatt mig åt att min blogg, som jag för övrigt tänkte lägga ner förra månaden, fanns med bland de tio rekommenderade trädgårdsbloggarna i DNs bostadsbilaga. Har också känt mig så glad över alla snälla kommentarer jag fått. Tack alla!

Barnbarnet har varit på besök och hjälpt mig att plantera amaryllislökarna. De där som så fatalt glömdes bort ute i jordhögen och som stod oskyddade under flera frostnätter. Den ena löken har helt obegripligt börjat skjuta blad. Den andra ser lite smått förfrusen ut. Nu står de en smula undanskymt och får växa på sig i precis den takt de önskar.

Physalisskottet, som fått långa fina rötter, kom även det i jorden idag. De som inte läst här förr, men som tycker om physalis, kan gott få veta att man lätt övervintrar sådana plantor.

Här hemlighålls aldrig recept och idéer. Jag har praktiserat physalisöverlevnad under flera år och det slår aldrig fel.

Läs här om du vill veta hur man gör. Det blir så illa tjatigt om jag ska skriva det varje år. Lite lat är jag också om man nu ska bekänna något.

Glad trots spöregn

Varför då undrar kanske någon. Jo, så här ligger det till.

DN:s bostadsbilaga innehåller en mycket intressant artikel idag om trädgårdsbloggar. Allas vår Slottsträdgårdsmästare porträtteras och journalisten listar mot slutet några bloggar värda att upptäckas.

I papperstidningen hittade jag Lilla B med motiveringen: "Lilla B gör poesi även av ruttna tomater och skäms inte för att visa sitt stökiga växthus. En härlig trädgårdskompis"

Tack, tack säger jag. Jag är mycket glad för uppmärksamheten och hoppas att en eller annan ny läsare hittar hit och trivs.

Men nu har jag städat så noga i växthuset att man nästan skulle kunna operera därinne.
Bara så ni vet...

Den 13 november

Och hela sjön är grå.

De frostiga amaryllislökarna lever

Här är en som är både glad och förvånad. Inte katten alltså, utan jag.

Glömde ju tidigare totalt bort mina två amaryllisar. De utblommade röda, vackra som stått på tillväxt under sommaren. Alldeles bortglömda och gömda stod de i jordhögen bakom huset men räddades in efter flera nätter med minusgrader. Så här såg lökarna ut. Lite frostskadade men kanske ändå vid liv.

Nu ligger båda och vilar sig. Tar igen sig efter det frostnupna äventyret. Jag tänkte mig att de skulle behöva få vara i fred ytterligare ett tag.
Märkliga saker händer. Det verkar som om de känner att julen närmar sig. Små gröna blad skjuter upp ur löken.

Det blir plantering av till helgen.

I brist på en riktigt illustrativ amaryllisbild kommer den här istället.Monsterkatten sitter bredvid julgruppen. Man kan ana en amaryllisstjälk. Kattskrället drogar sig med julstjärneblad så fort han kommer åt. Tuggar i sig ett efter ett om jag inte hinner ställa undan blommorna. Det är en ovanligt knäpp katt om jag får säga så.
Och inte far han illa av missbruket heller.

Kris på fotofronten

Jaha. Och hur ska det här gå, tro?
Det är mörkt när jag åker till jobbet. Mörkt när jag kommer hem och mindre än en vecka kvar på Slottsträdgårdsmästarens fototävling.

Icke ett foto har tagits, inte en bild har redigerats.

Nu börjar det bli stressigt.

Änglar i garaget

Nu har de fått november månads slurk vatten. Änglatrumpeterna jag fick i våras av Lindalotta flyttade ut till garaget för vintervila. För att inte alldeles törsta ihjäl får de lite vatten en gång i månaden. Hoppas att de klarar sig på det.

Röd julstjärna

Igår impulshandlades en röd julstjärna.
Inte en blommande sådan utan en man hänger i fönstret från 1 advent.
För en som med obehag känner tomteterrorn komma smygande och som inte gillar julpyssel är det stort.
Jag är chockad själv...

Älskar du lukten av kattpiss?

Om man händelsevis gör det stundar snart härliga tider. Man behöver inte ens ha en katt.

Jag gick en gång i småskolan utanför Falkenberg hos den snälla fröken Nilsson. När julen närmade sig skulle varje unge ta med sig en tazettlök till skolan. Lökarna planterades, vattnades och växte rejält. Jag kom ihåg doften från de utslagna blommorna som så god, så god.

Tänkte mig för något år sedan att få återuppleva detta. Tänkte mig att hela huset skulle fyllas av den goda blomdoften. Åh, att få mötas av utslagna blommor och den mest himmelska väldoft när man kommer hem och öppnar ytterdörren! Åh, så jag drömde om dessa ljuvligheter som snart skulle komma.

Om EN blomma doftar gott hur skulle då inte trettio blommor dofta? Det kunde jag minsann lätt räkna ut.

Gick den väldoftande drömmen i uppfyllelse?

Nä.

Blommorna stank kattpiss så starkt att jag misstänkte att odören skulle bita sig fast i tapeterna, tränga ner i trossbotten och väva in sig i mattorna för evigt.
Äckligt, äckligt, jätteäckligt.

Satsa på tazetter kan den göra som längtar efter kattpiss.
Vi andra väljer hellre hyacinter eller amaryllis.

Första isen

Så här såg det ut på väg till jobbet i morse. Första isen ligger som ett tunt skinn på sjön.

Vassego och njut, den som så önskar!
Jag inväntar hellre våren.

Beställning

Årets granrisbockar är beställda. Inte är jag mycket för julpynt men de här terrierliknande granrisbockarna är fina.

Håller länge gör de och inte bråkar de med katterna heller.

Idealiskt.

Rått, grått och en trampad katt

3 minusgrader och en kall, rå dimma i morse.

Monsterkatten kunde åkt till katthimlen nu ikväll. Det kunde gått riktigt illa för den stackarn. En olycka händer lätt, minsann.

Katten möter mig ofta när jag kommer med bilen. Sitter på lagom avstånd när jag kör in i garaget och väntar alldeles stilla på mig. Sen springer han runt fötterna. Fram och tillbaka, stannar upp och springer fram ett stycke och tillbaka igen. När det är dagsljus går det bra. Idag gick det sämre. Det var kolsvart en bit på vägen in till huset. I händerna höll jag kassar från mataffären. Rätt tungt var det.
Plötsligt hör jag ett gällt, riktigt vidrigt kattskrik! Monstret illvrålar och jag överdriver knappt när jag säger att jag lättade säkert en halvmeter från marken.
Jag hade trampat på honom. Jag vet inte var. När vi kom i lampskenet från verandan gick katten som vanligt men glodde misstänksamt på mig. Undrar om han trodde jag skulle klämma till en gång till?

Bjöd honom fjäskeligen på grädde när vi kommit in och han verkar inte ha ont någonstans.

Otäckt var det. Räligt. Usch.
Kände att hjärtsnörpet var nära.

Till mamma på 84-årsdagen!

Stort och hjärtevarmt grattis på födelsedagen!
Jag vet allt att du smyger in och läser här.
Blommorna kommer förresten från Flower Market i Shanghai. Varsågod!

Tuff 84-åring som kollar bloggar, eller hur?

Spårsnö

Hela trädgården är genomkorsad av rådjursspår. Horder av djur har trampat i snön. Märkligt.
Varför är de här allihop?

Skönt att vara inomhus idag

Snö i alla väderstreck idag. Katterna vill ut men vänder vid tröskeln. Förstår dem.
Även den här bilden är klickbar.

En sann bild ur verkligheten

Bilden är klickbar om man händelsevis skulle vilja titta lite mer på snön.

Utmaning 7

Hanna har utmanat mig. Det är inte lätt det här, Hanna, men här är mina svar:

1. Särskrivningar gör mig näst intill skvatt galen. Det är fasligt irriterande att läsa sådana och jag stör mig löjligt mycket på dem. Herregud.

2. För runt 20 år sen bestämde jag mig för att aldrig mera öda tid på att sy i dragkedjor. Lämnar sen dess alltid bort sånt jobb till de som kan. Jag är usel på att sy. Sämre än någon kan ana. Det är totalt meningslöst att försöka få till en snyggt isydd dragkedja. Jag blir bara så ilsken att självantändningen ligger nära.

3. Tycker om god mat. Gräddsås. Mört kött. Ack, ja. Det är verkligen en fröjd med mat. Potatisgratäng är en prima följeslagare. Och ett eller annat glas rödvin. Inte dumt alls.

4. Jag har inget färgsinne. "Det ser du väl att det skär sig..?" Nä. Det gör jag inte. Lider inte ett dugg heller. Men när jag ska handla kläder brukar jag fråga expediterna till råds så jag inte i onödan ser ut som en fågelskrämma.

5. Är nog egentligen väldigt osocial av mig. Säg Grupparbete och jag vomerar.

6. Dimma och mildväder på vintern tycker jag betydligt bättre om än snö och sol. Vi är nog inte många som tycker så har jag förstått. Men så är det i allafall. Mera slask åt folket!

7. Har nog gått miltals i skogarna för att få nöjet att träffa på en varg. Än så länge har jag inte stött på någon. Det mest sannolika är att vargen både sett och hört mig långt dessförinnan och dragit ända bort till värmlandsskogarna.

Den som vill nappa på listskrivande kan väl göra det:
Vad säger ni Frukostflingan, Ruben, Kirsti och Lullun? Hänger ni på?
Sju namn skulle det vara. Men på min blogg bestämmer jag.

Som åttonde punkt skulle jag förresten gladeligen kunna skriva att jag gillar att bestämma.

De regler som gäller är:

• Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
• Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
• Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
• Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

Födelsedag

Grattis på 87-årsdagen, pappa!

Första snön

Så kom den. Den icke-efterlängtade blötblaskiga första snön.
Tog en bild under lunchen.
Det är inga stora mängder det rör sig om. Men fullkomligt tillräckliga för att framkalla rysningar.
Usch och fy!

Nyskördade rädisor och ett fång grönkål

Titta vad jag fick igår på jobbet! GJ, som kommenterar här ibland, hade med sig alldeles nyskördade rädisor och tre grönkålsstånd till mig. Här är GJ i sin fina kofta och visar upp grönkål och rädisor. Nyskördade rädisor när det varit frostnätter ute. Jösses...

Rädisorna är kalasfina. GJ sår dem i början av augusti och de blir mycket bättre än de tidigsådda. Fria från ohyreangrepp, friska, fina och knapriga. Nästa år kommer jag att så rädisor i augusti! Mina sommarsådda blir ständigt angripna av jordloppor. Det gäller bara att komma ihåg att så i augusti.
Röda kräftor - röda rädisor...

Sådde ingen grönkål i år . Jordlopporna perforerar småplantorna och rådjuren tar hand om det som blir kvar.
Jag kommer från Halland och där är grönkålen ett absolut måste på julbordet.
Nu räddades julen av GJ.

Älgjakten slut

En tjur, en ko och två kalvar var tilldelningen inför årets älgjakt i vår skog. Vår och vår. Vi äger ingen skog men jag vistas rätt mycket i den. På pappret har den andra ägare men i hjärtat är den min. Så är det. I lördags föll den sista älgen.

Nu är det fritt fram för jakt på trattkantareller. Tilldelningen är obegränsad.

Sommardrömmar i höstmörkret

Höststorm

Stormen ven runt knutarna i natt. Dörren till växthuset blåste upp.
Vilken tur att inte hela huset flög till väders.

Det fantastiska Systembolaget i Kopparberg

Även om jag har en lätt dragning åt överdrifternas håll vill jag påstå att rubriken är helt sannfärdig. Så här ligger det till:

Dagens Röda korsinsats bestod i att skramla med bössan utanför Systemet.
Kom dit, hängde på mig banderollen som visar att jag står för Röda korset och började skramla och samla.
Det dröjde inte länge förrän en av bolagets personal dök upp. Sockerbulle och en rykande varm kopp kaffe på en bricka!
- Lite kallt idag så det här kanske behövs, sa hon.

Undrar hur många Systembolag som så positivt uppmärksammar Rödakorsare som träget står utanför ingången?
Och det är dessutom inte första gången de räddat en från att frysa sig halvt fördärvad.
Det är den tredje!

Tack!

Rea på trädgårdsmästare?

Halva priset för en hel trädgårdsmästare.
Annons i dagens tidning.

Ännu torrare chili

Plockade ner glasen med chili från skåpet ovanför kylskåpet. Stället där det är lite småvarmt och torrt.Ville se om chilifrukterna möjligen torkat ihop lite.
De börjar allt skrumpna. Utmärkt!

När de väl torkat håller de minst ett år. Färgen blir bara lite mörkare med tiden.
Precis som lingonsylt brukar bli.
Men det gör ju absolut ingenting.

Second Life

Ibland inträffar mirakulösa ting. Exempelvis kan smörgåsen ramla från bordet och hamna med rätt sida upp. Det kan till och med hända att mjölken varken bränner vid eller kokar över. Ibland sker annat lika märkligt och oväntat. I detta alldeles specifika fall har min kamera återuppstått.

Bytte batteri igår i kameran. Trots att det var nyladdat hände ingenting. Inte ett pling eller pip från Konican. Laddade om det gamla tomma batteriet och provade. På displayen visade sig en ruta som om kameran vore ny: Fyll i år, månad, dag och tid.
Äsch - jag tryckte bara ok. Och pling! Den var som ny!

Att en kamera skulle föredra ett batteri framför ett annat till synes likadant är en gåta.
Men å andra sidan föredrar jag ju stekt fläsk framför pölsa.

Dystert

Kameran la av ikväll.
Okamratligt, tycker jag.

Fel på pumpen

Inte min alltså, utan på cirkulationspumpen på jobbet. Den hade under helgen gått sönder.
Stannat. Lagt av. Tvärdött.

Resultatet blev ett totalt utkylt hus. Nödtorftigt försökte vi värma oss med kupévärmare och kaffe. Att hålla händerna runt kaffekoppen ger lite värme åt händerna. Hade nästan lust att hälla innehållet innanför tröjan för mer påtaglig värme. Och påtåren på fötterna. Man hör ju direkt att den hör hemma där: på tår.

Bilden visar mitt tjänsterum en dag när såväl sol som värme fanns. Åh, såna ljuvliga tider...

Färdigt för vintervila

Växthuset är nu klart för stängning. Allt har fått sig en redig avspolning med vatten från brunnen. Inget köpevatten här inte.

Vattentunnan, som rymmer runt 200 liter och som inte syns på bild, är urskurad med såpvatten och en piassavakvast. Krukorna är tvättade, zinkbaljan och vattenmätaren inburna, stolarna hopfällda och vattenkannorna tömda.
Timjan och lavendel har fått sina platser för vintervila.

Egentligen hade jag tänkt sluta bloggen med just stängningen av växthuset, tacka för mig och säga adjö.
Så blir det inte - med uppmuntran från Slottsträdgårdsmästaren fortsätter bloggandet.
Så kan det gå.

Ur trädgårdsdagboken

Allt var inte bättre förr. Ser i min gamla trädgårdsdagbok att jag noterat -10 grader kallt den 18 oktober 2002.
Idag står termometern på +6 grader.

Utanför sovrummet står en stor gran. Jag uppskattar höjden på den till runt 43 meter medan Husbonden, som inte är lagd åt överdrifter, påstår att 15 meter räcker bra. Varje oktobermorgon tittar jag ut när jag vaknat för att se om snön ligger på granen.
Inte än, inte än.
Det vita överreklamerade eländet kan gott dröja.

Favorit från förr

Man kan ju ha andra intressen än kvickrötter och halvdöa amaryllisar.
Husbonden och jag åkte till Västerås igår för att lyssna på en levande musiklegend.
Art Garfunkel.

En underbar kväll.

Sent ska syndaren vakna

Julamaryllis. Det är snart läge att köpa sådana. Tiden går fort.

I somras grävde jag ner mina överblommade amaryllisar. De skulle få stå ute i riktigt god jord, växa till sig, komma in på höstkanten och sen få ligga och vila sig efter maten. Efter den behandlingen måste de ju bli sprängfyllda av blomningsglädje.
Så tänkte jag en dag i början av juni.

Idag kom jag ihåg de där amaryllislökarna. De har stått i en jordhög som bara ligger och väntar på att användas. Jag har inte tänkt en tanke på jul och amaryllis förrän idag.

Ut kom jag, fortare än en gris blinkar, upp med amaryllislökarna och in i värmen med de krakarna. De stackarna har fått stå ut med flera minusgrader på nätterna.

Hur ska det gå?
Kommer de att blomma någon gång eller är de nästan döda?
Ingen vet.

Fiberdukens pånyttfödelse

Den älskade fiberduken, trädgårdslandets livräddare och frostens betvingare har återuppstått. Den har gått från att ha varit blöt och rätt skitig till att få vila ren och fin i väntan på våren.
Hur gick det till?

Tvättmaskin. Fintvätt. Inget sköljmedel.
Funkar hur bra som helst. Torkar nästan på en sekund.

Svinjobb

Man skulle ha några trädgårdssvin. Grisar som bökar i jorden och äter upp ogräsrötter och bereder jorden åt en. De är fantastiska på det - jag har sett sånt med egna ögon.

Jag avser vanliga tamgrisar som får gå med trynet i jorden på inhägnat område och inte vildsvinen som kan ödelägga en trädgård i ett nafs.

Bilden är en skolplansch som jag träffade på igår. Svin och råtta heter den.
Råttorna klarar jag mig galant förutan men en liten trädgårdsgris vore fint.

Älgmark

Det här är en bit av min väg till jobbet. Jag kör genom älgmark.

Vika vadd och klistra remsor

Nu gäller det att vara försedd med fönstervadd och fönsterremsor. De som bor i lägenheter eller i hus av modernare snitt behöver inte ens fundera över dessa vinterns nödvändigheter. Vi andra måste.

Nu är det så att Husbonden och jag bor i ett gammalt hus som vi en gång köpte i vrakskick. Huset var i det skicket - inte vi. Mycket renoverande har behövts. Fönstrena är de ursprungliga. Många och stora med spröjs. Alla av friskaste kvistfria virke. Dessutom är det lösa innanfönster till.

Men hallå - så omodernt! Så tänker kanske någon läsare.

Javisst är det omodernt men den breda luftspalten mellan fönsterbågarna isolerar nästan som ett treglasfönster. Vi läste noga på om k-värden en gång i tiden.

För att verkligen få behålla värmen och slippa kondens måste man klistra fast fönsterremsor på innanfönstrena. Tätt ska det vara. Tätt får det däremot inte bli mellan karmen och det yttre fönstret. Där ska luften kunna vandra.
Innan klistringen kan man rulla ihop fönstervadd och rent av dekorera den med eterneller eller annat. Innan fönstervadden kom hade man fönsterlav, förresten.

När väl allt det här är gjort stannar värmen i huset och nästan alla ljud stängs ute. Så när våren kommer och innanfönstrena lyfts ut kommer våren direkt in i köket. Det låter som om vårfåglarna skulle sitta på kaffebryggaren.
Det är nästan sant, i allafall.

Undrar hur länge fönsterremsor kommer att tillverkas. Jag köper alltid på mig ett redigt lager.
Det gäller att vara försedd.

Rapport från en utsliten

Idag har jag grävt hela mitt köksland.
Halleluja!

Antagligen besvikna läsare

Undrar just vad de som googlat på "varför läker inte armbrottet?" tänker när de kommer till min blogg? Här vankas minsann inga dunderkurer mot sådant.

Undrar också lite över den googlade frågan: "bor älgar i lövhögar?". Det har jag inte skrivit något om här. Svaret på frågan är : Nej, det gör de inte. Däremot kalasar de sönder mina äppelträd, trampar ner gräsmattan och bär sig allmänt svinaktigt åt i trädgården. Men bor i lövhögar gör de inte. Nu är det utrett för alltid.

I morgon börjar älgjakten, förresten.

En enkel tulipan...

Det är rent onödigt att ens tänka på att plantera tulpanlökar i trädgården.
Rådjuren har ätit upp alla jag provplanterat. Alla!

Har en endaste tulpan och den står i växthuset.
Less is more?
Nja.

Vinst i brevlådan

Idag kom två bloggposter i den analoga lådan. I min rostfria brevlåda hittade jag vinsten i Rubens tävling. Jag hade till och med fått önska vilka fröer som skulle ingå. En påse ryska gula tomater och en påse röd solhatt "Magnus" skulle jag bli fasligt lycklig över och det var precis vad som kom.
Tack Ruben!

Sen låg det en rätt tjock brun påse. Den försändelsen var mycket överraskande. För länge sen hade vi en kommentarstråd om tallbarrstvål. Jag kommer inte ihåg om det var på min blogg eller hos Panter.
Idag ligger i min brevlåda just en sån tvål.
Tack Panter!

Vilken dag. Jag säger bara det!
Nej, jag säger lite mer: Trevlig helg alla!

Får det lov att vara något starkt?

Vad gör man av sin chiliskörd? Det man inte använder direkt kan man torka. Det gäller för chilin man köper i affären också. Jag har torkat köpechili och vet att det är precis lika lätt.

Här kan man läsa om min torkade köpechili.

Chilin snittar jag upp med en vass kniv. Fröna kan gott sitta kvar. De ramlar ändå bort under torkningen. Det är förresten lite fiffigt att torka med fröna kvar. När vårvintern kommer och det är dags att så nya chiliplantor ligger fröna och väntar i botten på förvaringsburken. Bara att vittja.

Jag ställer fatet eller glasen med chili i skåpet ovanför kylskåpet. Där är det lagom varmt och torrt.

Glöm föralldel inte att tvätta tassarna ordentligt efter hantering av chili! Det är starka doningar som kan ställa till med både sveda och värk.

Man skulle kunna tro att jag ställt kräftklor i glasen men det är verkligen de uppsprättade chilifrukterna.

Oktobermorgon

Den 8 oktober.

Vinst

Vad avbildas på fotot? Först inkommet rätt svar belönades hos Rubens rabatter med en fröpåse.

Vem vann, tro?

Just det!

Rött

Ute flammar lönnarnas löv i rött och gult. Mitt ena öga lyser i röd färg. Det är inte vackert.
Det är sannerligen skillnad på höstglöd och höstglöd.

Ingen tjusig syn precis att vara rödögd som en mört.

Pigg som en? Nä.

Dahliaknölar

Sen sent i går eftermiddag ligger dahliaknölarna i källaren. Försökte få bort så mycket jord som möjligt men det kommer nog att bli skräpigt under dem när jorden torkar.

Knölarna hade växt till sig rejält under sommaren. Möjligen kan jag sätta spaden i dem på vårkanten och dela. Alltid något att se fram emot. Idag har jag fyra plantor. Tycker om när det är många blommor av samma sort. Det ska helst välla fram i rabatterna, trängas rejält så inga ogräs gör sig besvär med att sticka upp. Vackert blir det. Lättskött, dessutom.

Regnmätarens tid är ute

Idag tänker jag ta in regnmätaren. Den är en liten cylinder i grön plast som har innehållit åtskilliga millimeter regnvatten under sommaren och hösten.

Jag vill inte att den står ute och fryser sönder under vintern.

Nu går vi mot kalla tider. Regn byts mot snö. Sol byts mot mörker.
Jag tycker inte om det.

Det vore behagligare att bo på ett varmt och soligt ställe under vinterhalvåret. Om det inte skulle kunna ordnas kan jag istället tänka mig att äta upp mig riktigt duktigt och sen gå i ide.

Rättvis fördelning i kökslandet

Rådjuren går hårt åt grödorna. Persiljan är uppäten sen länge. En brunnäva har också mumsats upp.
Men lite rättvisa finns det.
Rådjuren äter allt som är ovan jord av morötter och jordärtsskockor - jag tar hand om det mera jordiska.
Fast det gäller att snabba på. Sorkarna är begivna på morötter.
Men å andra sidan är Monsterkatten glad åt sork som omväxling till torrfoder.
Vad sorken tycker kan man bara spekulera i.

Snoddar av tenn

Förra helgen hade vi den jättelika Marknaden i byn. Köpte mig tennörhängen av tillverkaren själv. Hedgren ville gärna se dem. Varsågod och titta!

Tror nästan att de skulle kunna försköna vilken bloggare som helst.
Åtminstone den här.

Med det önskar jag alla en trivsam helg!

Ledig dag i morgon

Antingen kan jag lata mig alldeles fördärvat mycket eller så kan jag slita hårt i trädgården.
Undrar just vilket som blir bäst?

Uppdaterat:
Det blev helgfint inomhus. Kan säga att det behövdes en uppsnyggning så den röjningen var inte ett utslag av onödig städiver, precis.

Min väg

Så här ser det ut hemma hos mig när morgonen är tidig. Dimman ligger fortfarande kvar lite över vattnet. Frosten syns knappt längre.
Snart nog kommer snön. Usch, vill inte tänka på det.

Frostskador

Minus 3 grader på morgonen är inte upplivande friskt för dahliorna, precis.
Astrar tycker inte heller om frost. Det lärde jag mig under musiklektionerna.
Frosten berövade Esters astrar dess gestalt.

Frosten kommer alltid för tidigt, tycker jag.

Fundering kring änglar

Undrar om änglatrumpeterna verkligen vill stå i garaget under vintern. Det är frostfritt men inte ljust, precis. Ett litet fönster släpper in den bleka solen. Förresten står solen under vintern så lågt att granarna skymmer den.
Usch. Så eländigt, egentligen.

Kräver änglarna vatten under vintervilan, tro?

Marknadshelg

Till vardags bor det runt 3000 personer i själva byn. Vi bor en bit utanför, precis där storskogen börjar. Den här helgen har det varit marknad. Det är minsann inte vilken liten skruttmarknad som helst. Byn invaderas av runt 120 000 personer. Det blir rätt trångt.

Jag står varje år parkeringsvakt på Röda korsets parkering. Två timmar är passet. Parkeringarna är en stor inkomstkälla för föreningar.

Marknaden består i stort sett av ett tivoliområde, många vanliga marknadsstånd och en gammelmarknad där allt är egentillverkat. Den delen av marknaden är riktigt trevlig att strosa runt på. Köpte ännu ett fat från Peter Wikströms krukmakeri.
Och för den egna flärden ett par örhängen i tenn.

Inget arbete i trädgården? Inga upplevelser i skogen? Någon undrar kanske.
Jo - alla tomaterna är skördade, änglatrumpeterna inburna i garaget och 26 liter trattkantareller ligger på tork.

Jag är faktiskt lite trött.

På väg till jobbet

Det här är en vik av sjön jag brukar visa. Bilden tog jag igår morse.
Klicka på bilden och kliv in i den förtrollade världen.
Trevlig helg!

Avtryck i skogen

Undrar om Big Foot har gått en tur i vår skog? Barnbarnet fick ställa sig bredvid för att visa storleken.

Älglus, hjortfluga eller bara älgfluga

Jaha - de är i farten i år igen, älglössen eller hjortflugorna. Förr fanns de inte i markerna men sen några år är de en verklig plåga på hösten. Och då menar jag en Verklig Plåga. De är nästan omöjliga att värja sig mot. Ett dovt surrande och sen har de landat någonstans på en. Bryter av sina vingar, letar på ett smakligt ställe och ser svampplockaren som en blodfull restaurang. När man väl kommit hem är de näst intill omöjliga att plocka bort ur hår och kläder. En inköpt luskam klarar håret men lusflugorna som gömt sig i kläderna är det nog bara tvättmaskinen och ett ovänligt tvättmedel som biter på. De är livskraftiga som kvickrot och nästan omöjliga att klämma ihjäl. Pansarlöss. Fy.

Läs bara vad jag saxat ur Wikipedia om de räliga kräken:

Älgfluga (Lipoptena cervi) är en lusfluga av familjen Hippoboscidae. Flugan är en blodsugande parasit som lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur. Följaktligen kallas insekten även för älglus eller hjortfluga.

Älgflugan är ca 5 mm lång och relativt ny i den nordiska faunan. De vuxna insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i håret och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den brukar ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men de kan inte använda människoblod för sin utveckling. Betten är inte farliga eftersom flugorna inte tros bära med sig några farliga virussjukdomar, dock kan betten ge klåda och svullnad.

Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Man kan dock försöka använda en tät kam eller en pincett när man ska ta bort den.

Meningen " ..."tros inte bära på några virussjukdomar" har jag särskilt fäst mig vid eftersom jag fått ett otäckt kliande bett på låret. Funderade på att antingen välja att publicera en bild på de ihjälslagna lössen eller på låret. Det får bli lössen, trots allt.

Den som vill känna lite mer närkontakt med lössen kan klicka på bilden.

Några av mina träffar med älglössen har jag beskrivit både här och här.

Fridfullt på landet? Nä.

Växthusrealism

Nu har jag rensat bort mycket och hoppas på några varma höstdagar som möjligen kan hjälpa tomaterna att mogna fram. Allt mögligt är bortklippt liksom det mesta av bladmassan.

Nu går vi mot städade tider.

Till och med duken på bordet ligger och väntar på att kastas in i tvättmaskinen.

Barnbarnet hjälper gärna till.

Jubileum

Stannade till idag vid sjön. Bilden får bli mitt tusende inlägg på bloggen.

Sorgliga bilder från Bergslagen. Del 2

Nä - detta är inget taffligt julpynt i växthuset.
Tomteskägg är en sak men tomatskägg är något helt annat.

Uppdaterat
Det är inte Angoratomater som Katarina och GJ förmodar.
Det är Gardener´s Delight!!
Fan tro´t.

Utmaning 5

Brukar inte fylla i listor och anta utmaningar på bloggen. Men eftersom den kommer från Anna så gör jag gärna ett undantag.

1. 5 saker jag har i min frys:
Basilika, köttfärs, bröd, lax och en matlåda som jag glömt skriva innehåll på. Det får bli en överraskning på jobbet. Möjligen.

2. 5 saker jag har i min garderob:
Fleecetröjor, randiga T-shirtar, jeans, några kavajer och en röd klänning!! Jojo - man har sinne för flärd. Det märks tydligt.

3. 5 saker jag har i min trinda svarta handväska:
Mobil, kamera, plånbok, nycklar och en stålkam som jag köpte när jag gick på gymnasiet. Den håller än efter 40 år. Jag har mycket mer och som dessutom känns livsnödvändigt. Till exempel en ficklampa, pappersnäsdukar, adressbok och ett syetui. Husbonden har synpunkter på innehållet men det fäster jag inget som helst avseende vid.

4. 5 saker jag har i badrumsskåpet:
Aloe Vera-kräm för brännskador, hårborste, tandborste, tandkräm och nagelsax.

5. 5 saker jag har i min bil:
Bilbarnstol, en orange isskrapa, solglasögon, pennor och en plastkasse för skräp.

Utmanar alla!

Gyllne morgon

Det blev en underbar söndag. Tidigt i morse tog jag bilden medan kaffet bryggdes.
Dimman lättar och från köksfönstret ser jag solen lysa lite på vedboden och på växthuset.