Köpte mig en luskam på apoteket idag. 19.50 kronor för den vita kammen med förstoringsglaset. Mitt livs första luskam.
Mitt livs första lus såg jag i mitten av sjuttiotalet i Uppsala. Då hade inte lusplågan blivit allmän utan det var skam och hysteri runt de där kräken.
På jobbet träffade jag en liten flicka i treårsåldern.
- Vet du, sa hon, jag har myror i håret och det killar när de går.
- Får jag titta, frågade jag.
Det fick jag. Det var inte några enstaka myror som strosade runt i hennes hår utan proppfullt med löss. Dåförtiden sanerades alla lusiga ungar med Tenutex. Ett DDT-preparat som var kladdigt, giftigt och allmänt otäckt.
Jag ska använda den nyinköpta luskammen till älglöss.
-Haha! tänker kanske någon. Ska hon rykta älgar med luskam??
Icke. Så här ligger det till.
Skogen är sedan några år full av lusflugor på hösten. De kallas älglus eller hjortfluga.
Ur Wikipedia har jag saxat följande:
Älgfluga, älglus eller hjortfluga är en platt fluga som landar på sitt värddjur ( hjortar älgar eller rådjur) och bryter av sina vingar. Därefter kryper den in i håret och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den biter människor, men kan inte använda människoblod för sin utveckling, betten är inte farliga på något sätt, dock kan de ge klåda och svullnad."
Inget vidare, alltså.
På lördag ska jag ut och plocka trattkantareller. Kläderna kommer att vara fulla av älglus. Paltorna kan jag stoppa in i tvättmaskinen. Men man kan varken duscha eller kamma bort älglusen ur håret med vanlig kam eller borste. Men jag ska allt lura de rackarna och plocka fram luskammen!
Här kan man läsa om hur jag satt på Universitetssjukhuset med älglus i håret. Om man känner för att läsa ytterligare om de jämrans kräken, alltså.
Man får väl vara tacksam att man inte är en älg iallafall.
12 kommentarer:
Så nu var det dags igen! Inte fel att vara förberedd.
Hoppas på god svamplycka, om man nu kan säga så.
panter: Förra veckan var goda vänner ute men hittade inga kantareller på sina välkända ställen. Undrar om det varit lite för varmt för trattisarna? Inte för varmt för lusflugorna iallafall. Nästa vecka börjar älgjakten här så därefter får man passa sig lite i skogen.
Alltså, plötsligt så kändes den där skogsvandringen inte alls lika inbjudande *skrattar*...
Har inte upplevt dessa marodörer här i våra omgivningar.
Kramar
Har aldrig hört talas om lusflugan förut, trots att jag är mycket ute i skog och mark och har träffat många älgjägare.
De brukar ju stå på kalhyggen, men de har kanske ett eget kalhygge på huvudet! ;-)
dubbelörnen: Jäkligt skönt för er. De surrar till runt huvet och sen är de försvunna. Det kan ta dagar och nätter innan man känner ett litet killande och ut ur håret kliver en älglus. Fy helskotta. Djurvänligheten känns inte aktuell.
frukostflingan: De kanske inte är spridda över hela landet? Lusflugorna, alltså. Här räknas älgjakten i tre veckor, kalhygge eller ej:)
Vecka 1: Förberedelse inför jakten. Putsa upp jakthistorier och annat nödvändigt.
Vecka 2: Själva älgjakten
Vecka 3: Veckan ägnas åt att plocka bort älglöss ur kläder och hår.
Så har vi det.
OMG! Minns att hela min klass i mellansdtadiet var helt nedlusad på 70-talet...det blev x-antal tenutex behandlingar för oss. Det var ju svårt att bli av med skiten.
Nu när jag läser ditt inlägg börjar det klia i hårbotten...Fy sjutton!
Och jo, jag har hört om den förfärliga lusflugan själv...Yikes!!
annika: Stackars dig som var tvungen att kleta in huvet med Tenutex! Men det var ju länge sen, det.
Du är den första som skriver att man hört talas om lusflugor, detta skogens förbannade höstgissel.
Det var tillräckligt för att jag skulle börja skrafsa i håret...
hedgren: Mmmm. Gå en tur i skogen i morgon och du kanske behöver krafsa i skalpen på allvar :) Men det var inte meningen att vara otäck!!
Fysj og æsj!
Ekle kryp!
Det er bra at du er forberedt.
God sopptur iallefall! :)
ida: Visst är de läbbiga! Hoppas på mycket svamp istället. Tack.
Skicka en kommentar