Min bror berättade detta.
Han, bror min alltså, stod i kassakön och väntade på sin tur. Framför honom stod en mamma med en pojke i så där sjuårsåldern. Pojken stavade sig fram på godispåsarna och tablettaskarna. De där som för det mesta är placerade i barns ögonhöjd.
Fniss och bubbelskratt från ungen.
- Mamma! Kolla!!
Mamman fortsatte sitt plocka upp varor på bandet.
- Men mamma! Titta!!
Nu skrattade ungen högt.
- Mamma! Det står FIS- HERMAN på påsen!
Jag kan aldrig handla Fishermans Friend längre utan att småflina. Och själva halstabletten kallas hos oss numera alltid för just Fis-Herman.
Tänk på det när ni står i kassakön nästa gång.
13 kommentarer:
:) Fis-herman! Den var bra!!
Jag har Fis-Herman i min handväska just nu... *s*
:) Det lär jag aldrig glömma.
Hermans fisar är allt för starka för mig.. men jag ska le över barns ljuvlighet i kön vid kassorna när jag sneglar mot den halstabletts- och tuggummifyllda hyllan :)
Härligt!
Heh, avs-tavning och utrikiska ord kan man ha skitkul med :-) Du läser väl Avigsidan? (http://www.avigsidan.com) Där finns till och med en särskild sida för barnavigheter.
Var detta apropos årstiden och den besvärliga höstan som kan drabba en på hosten och sätta P för grävandet? Möjligen att Fis-Herman kan lindra, men jag tycker att den är skitstark.
Hi, hi...Fis-Herman!! Mkt bra!!
ronja, hedgren och panter: Visst var den kul! Och inte glömmer man heller.
Ellinor: Hjärteligen välkommen hit! Här vankas det starka läsupplevelser :)
l*eva: jajamen!
rosengeranium: Nej, jag hade inte ens hört talas om Avigsidan tidigare. Tack för tipset!
anonym: Hösthost var inspirationen till inlägget. Det är alldeles riktigt.
Skitstark!? Där fick du allt till det...
annika: Så har läsövningen färdats över Aatlanten. Den bereste Fis-Herman.
*ler*
Ungarna slutar aldrig att roa!
linda: Nä - fast ibland blir man skvatt galen på dem.
Heh, det där är kul. Vi har faktiskt kallat dem så i rätt många år, jag tror det var en god vän från Borås som uppmärksammade mig på det alternativa uttalet.
stellan: När man väl kallat en produkt vid ett påhittenamn är det banne mig svårt att ändra sig till det rätta. I min halländska barndom fanns i byn en tant som kallade dåtidens gödkyckling för Brollier. Hemma hos oss sa vi fortsättningsvis inget annat. Och många gånger sa jag fel i affär och hos folk... :)
Skicka en kommentar