Rött, torrt och rackarns starkt

Efter ett långt uppehåll i bloggandet är vi på språng igen. Pausen berodde på min pappas bortgång, jul, nyår och sedan begravning. Allt har sin tid. Så är det.

Nåväl. Här ovan kan man ta del av en elegant bildserie. Frukterna är förresten skördade strax efter nyår. Jag kan berätta att yngste sonens välodlade chileplantor växer och växer i COOP Extras icke-klumpbildande kattsand . Monsterkatten har dessbättre inte visat något intresse för denna luxuösa toalett.

Sorten är en röd Habanero. Chileplantan, alltså. Katten är en stor svart bondkatt sannolikt med galtgener eftersom han äter allt antingen det är färskt eller gammalt. Därtill glupar han i sig mycket. Chilen har nog ett annat namn också men sonen visste inte.

Torkad till pulver kan chilen användas som krydda. När man tänker efter så kan pulvret troligen också användas som raketbränsle eller krut.

Strålande vinst i decembermörkret

Ojoj - ibland händer det förunderliga ting!
Nu idag, till exempel.

När våren kommer kan jag bli en sågkonstens mästarinna, äppelgrenarnas betvingare och sågspånens drottning.

Det är nämligen så att jag vunnit en finfin Fiskars grensåg i Slottsträdgårdsmästarens lotteri.

Inte visste jag att tomten egentligen är en slottsträdgårdsmästare...

Julros och sommar i februari

Florstunn snö ligger kall på marken. Temperaturen är bara runt 0 grader. En rent idealisk vinter må jag säga.

Långfillingar och dubbelfleece farväl!
Halsduk och extratröja adjö, adjö!
Batteridrivna vantar åt fanders!

I växthuset blommar en julros så fint. Knopparna bara sprutar upp ur marken. Den här blomman fanns i en julgrupp vi fick för flera år sen. Monsterkatten slaktade julstjärnan i vanlig ordning. Den katten är en riktig blomknarkare, en julstjärnemissbrukare av rang. Läs här om ni inte tror mig.

I vanliga fall brukar julrosen blomma i april. Om mina icke helt vetenskapliga beräkningar stämmer så infaller sommaren i februari 2012.

Det kan vi stå ut med.

Lingonkrona

Under hösten plockade jag runt 70 liter lingon. Somliga av dem blev till sylt, andra hamnade i min eller andras frysar men inte ett endaste ett blev det en prydnadsskapelse av.

Häromdagen såg jag denna lingonkrona i en skolkorridor. Så finurligt att trä lingon på en tråd och göra sig en hållbar prydnad.

Alltid lär man sig något nytt. Tur det, förresten.

En trött kämpe

Här vilar en sjuk och trött liten katt innan sista färden. Den trogne följeslagaren som jagat och ätit orm, som krafsat bland fröerna och på sitt sätt designat om trädgårdslandet och som ständigt varit ett vänligt sällskap i drygt 12 år.

Nu är han död och hemma finns hans bror Monsterkatten som antagligen också tycker det är tomt.

Han har levt ett gott kattliv.

Mitt i november

Man kan vara glad åt att det inte ligger is på sjön, att snön fortfarande inte faller och att inte heller matlådan är kvarglömd hemma.

Tillkämpad glädje är också glädje...

Älgljus är bättre än älglus

Nu är det älgjakt i vår skog. Ingen av oss här hemma jagar älg men jag kan tänka mig att värma rumpan på dem.

Glödhett och knastertorrt

Glödhett och knastertorrt är en synnerligen eldfängd kombination. Mina torkade chilefrukter ligger prydligt förpackade. Man kan nästan ana att de kan självantända.

Klickar man på bilden syns de olika sorterna på etiketterna. Den riktigt skarpsynte ser dessutom att det är julklappsetiketter på burkarna. Det var dessvärre de enda jag lyckades hitta här i huset. Inte riktigt sant, förresten. Hittade några etiketter med motorcyklar på också. De blev över när någon av sönernas skolböcker kläddes och namnades i lågstadiet. De har legat länge i lådan... Etiketterna alltså.

Snart stängningsdags

Inte bara skolslöjden innebar eländes halvfärdiga arbeten, igår slet jag hårt med växthuset men hann bara halvvägs innan det blev kväll. Tomatplantorna tronar i alla fall på komposten. Chileplantorna gör dem sällskap. Kvar härinne hänger en tom melon-BH, här står krukor som ska tvättas rena och mycket allmänt plock som ska bort.

De sista apelsintomaterna fick under helgen lämna frön till nästa års sådd. Barnbarnet på 6 år hjälpte till att först ta fröna ur de välmogna tomaterna och sen tvätta dem. När pappan kom för att hämta fick han veta vad som timat under dagen:
- Pappa, pappa! Vi har tagit frön ur farmors ruttna tomater.

Den halvtrista bilden här ovan beskriver läget i växthuset.
Kan man annat än att längta efter nästa vår?

En omogen samling

Nu går sista visan....
Allt ska bort! Växthuset rensas på vindruvor, tomater och chilepeppar. Somligt avnjutes direkt medan annat får eftermogna i köket.

Vilken bra växtsäsong det varit. Tomaterna blev många, gurkorna bautastora, chilefrukterna glödhetare än helvetet, melonen artade sig bättre än väntat och vindruvorna blev blåare och sötare än någonsin.

Inte var det bättre förr! Ånej!

Den maffiga melonen

Förra året köpte sonen i Uppsala en vattenmelon, tog till vara ett frö och sådde det i COOP Extra icke-klumpbildande kattsand. Det där trodde jag inte riktigt på får jag nog tillstå. Han påstår dessutom att kattsand är det ultimata att så i. Näringsfattigt så det räcker ( katten har icke tillträde) och överskottsvatten rinner iväg som en vårbäck.

Men si på attan!
En ynkans liten men mycket läcker minivattenmelon skördades i oktober. Den hade ETT frö. Det fröet sådde jag i våras. En melon uppenbarade sig igen, växte kraftfullt och fick till och med hängas upp i en för ändamålet konstruerad melon-BH.

Skördedags igår.

In från växthuset kom en fager vattenmelon. Fast och fint grön i skalet och alldeles förträffligt god.

Midjemåttet var 38 cm och vikten 1 kg.

Färgen på bilden är av någon anledning lite knepig. IRL är den precis som alla vattenmeloner brukar vara.

Fru Dahlia lever farligt om natten

Bilden tog jag ikväll. Dahliorna har fått bre ut sig i rabatten under sommaren. Lägga sig vällustigt ner när andan fallit på. Jag gillar inte att binda upp blommor i onödan utan tycker om lite vildvuxen ostyrighet. En del kan nog, med visst fog, kalla det för ren och skär lathet.

Husbonden har vissa synpunkter på utsvävande växter när han klipper gräset men jag hör så dåligt ibland. Särskilt då.

Väderrapporten varnar för nattfrost här i Bergslagen. Illa. Det innebär att fru Dahlia kan hälsa hem. Så skoningslöst är det faktiskt. Förfrysandet kan visserligen skjutas upp med hjälp av fiberduk men dahliaknölarna ska ändå grävas upp och vinterförvaras så det får bli som det blir med frosten.