Vino Nordica

Den klarade vintern, min hårdföra vinranka. Det är lika spännande varje år att se om den flagnande, torra vinstocken kan pressa fram några späda blad.

För säkerhets skull vattnar jag den rejält när vårsolen kikar in. Rosor vill ju ha mycket vatten för att blomma bra. Det är kanske likadant med en vinstock.

Just nu ser den rätt ynklig ut. Det blir nog bättre längre fram. Man kan klicka på bilden om man vill skärskåda bladen.

De blå ballongerna

Så här ser vindruvorna ut. De som var svaret på frågan.
Så uselt mogna de flesta är! Ynkligt. Bedrövligt. Trist.
Får sannerligen hoppas att solen kommer att värma de närmaste veckorna.
Sura vindruvor gör ingen glad.

Fredagsvin

Nu ser det lovande ut. Den mest mogna klasen presenteras här.
Vino Nordica.
För ett angenämt liv i ett kallt klimat.
Trevlig helg!

Små gröna kulor

Det är långt kvar innan de här knallhårda, gröna kulorna blir mjuka, mörkblå druvor.
Men det ser lovande ut ändå, tycker jag.
Bara det ville bli lite mera solsken. Vindruvor gillar sol och värme.
Jag också, för den delen.

Vin i vardande

Vino Nordica är en hårför typ. Gör det något att kvicksilvret under de kalla vinternätterna nuddar vid -30? Bryr rankan sig om att sommaren knappt visat sig ännu?

Icke. Inte det minsta.

Så här ser det ut i växthuset hos mig. De där små gröna kulorna kommer att bli mörkblå vindruvor under sensommaren.
Det ser lovande ut, tycker jag.

Sista bilden på vindruvsklasen

Så kommer tiden när vindruvorna mognar. Den här klasen har jag följt med kameran och visat bilder på under sommaren.

Tog mig några smakdruvor innan jag kom på att sista bilden förstås borde tas.

Kryddsmak, lite sötsyrliga men dessvärre inte kärnfria.
Man kan inte få allt.

Det är nog ändå en slags lyx att skörda egna druvor.

Veckans vindruva

Får jag stillsamt önska lite solsken varje dag?
Får jag hoppas på att regnandet upphör tvärt så att resten av vår grusväg kan få ligga kvar? Det vore tacknämligt, det.
Kan dessutom rådjuren förstå att de inte är önskvärda i trädgården då skulle jag känna mig nästan oförskämt nöjd.

Under tiden kan man begrunda färgen på vindruvsklasen. Den skiftar färg oberoende av väderlek.
Men jag är tvärsäker på att den är lika sur som jag om solen uteblir.

Fyra dagar senare

Trots att det regnat så mycket mognar vindruvsklasen. Tacknämligt är ordet. Det är bara fyra dagar sedan förra bilden.
Visst har det hänt lite. Kolla själv!

Färgskiftning

Nu kan man se att mognaden är på gång. Jämför gärna med de andra. Tryck på etikett vindruvor så kan man följa klasen.

Om solen inte kommer snart får nog jag gnaga på hårda, gröna vindruvor framåt höstkanten.
Surt. Fy.

Vino Nordica

Så här långt har vindruvorna kommit.

Innan de första bladen visar sig på vårkanten misstänker jag ofta att den fnösketorra vinstocken dött under vintern.

Hittills har den klarat våra bistra vintrar. Nackdelen med den här sorten är att den växer galet mycket. Jag får sommarbeskära den varje vecka om den inte ska invadera hela växthuset.
Möjligen skulle den kunna överleva utomhus men då tror jag inte att vindruvorna skulle hinna bli klara innan frosten kommer.

Vindruvorna kommer att bli mörkblå.

Vindruvor i förändring

Tänkte mig att följa just den här klasen från pyttesmå gröna kulor till en mogen klase.

Gröna kulor

Sura, små, knallhårda och gröna är vindruvorna än så länge. Rankan är av sorten Vino Nordica. Den växer starkt och pinceras, dvs sommarbeskärs, varje vecka. Flera druvklasar har jag också nupit bort.

Ett år lät jag samtliga gå fram. Det var inte alls lyckat. Många små druvor av usel kvalité blev resultatet. Om sommaren blir varm och långvarig kommer druvorna att bli både söta och mörkblå. Rätt söta iallafall.