lördag, mars 26, 2011
Ju lägre desto bättre
Temperaturen stiger och snön sjunker ihop. En bra, rent av förträfflig kombination.
På en vecka har det försvunnit 20 cm snö. Här är förra veckans elände förevigat på foto.
Julrosen i växthuset har fått knoppar, katterna vill gå ut och den fodrade fleecevästen känns nästan lite varm.
Det liknar vår. Ja. Faktiskt.
onsdag, mars 23, 2011
Veckans sjöbild
Idag stannade jag till vid sjön för att ta första vårbilden. Förra året var vintern hård men hur var det 2009?
Här finns det fotografiska svaret: Tryck och se. Blir man förvivlad över den bilden kanske den här passar bättre: Kolla här och bli lite gladare: 2007 var ett bra år.
Jag parkerade bilen och klättrade upp på den betonghårda snövallen för att sen ta mig ner till sjön. Lite akrobatisk kände jag mig allt. Tänkte skärskåda de intressanta spåren på sjön. Det finns gott om varg i trakterna...
Steget ner från plogvallen slutade oväntat. Högerbenet for rätt ner i djupa snön, kameran lyckades jag nödhålla men fallet hade nog ingen hög tjusighetsfaktor. En bild blev det i alla fall.
Är man tjurskallig av sig så är man.
måndag, mars 21, 2011
Johanna med det vita täcket
Mycket otrevligt har jag sagt om snön. Men den isolerar bra. Riktigt bra.
Gröna Johanna har denna vinter haft dubbla ytterkläder. Den vanliga gröna isolerande och sen snötäcket.
Inuti komposten är det varmt och bra. Man kan skymta Johanna till vänster om den öppna trädgårdskomposten. Öppen och öppen, förresten. Den ser rätt tillknäppt ut.
söndag, mars 20, 2011
Om sakernas tillstånd
Nog smälter det undan. Visst sjunker snön ihop men jag har allt mina åsikter om farten. Den där Kung Bore verkar vara en trög typ som inte abdikerar i första taget. Ge dig nu! Loss! Det är ju vårdagjämning i morgon.
Bilden visar snödjupet i trädgården i går. Tumstocken är nerkörd på plana gräsmattan och inte i någon driva. Inget fusk här.
Se så eländigt det ser ut! Kolla siffrorna! Man får gråta om man är lagd åt det hållet..
Odla sin trädgård har en utmaning åt mig. Jag ska presentera åtta saker om mig själv som inte är bekanta tidigare för läsekretsen. Det är en smula besvärligt så jag halverar självsvåldigt utmaningen och nöjer mig med blott fyra konstateranden om mig själv. Hoppas att jag inte ska drabbas av missväxt, älgbitna äppelträd eller fjorton dagar på tukthus för detta tilltag.
Det de flesta inte känner till om mig är:
1. Jag har TRE virvlar i håret. Jag har ända intill januari detta år trott att jag haft två, vilket i och för sig är illa nog, men frissan upplyste mig om att det faktiskt är tre. För mig var det en befrielse att få besked om varför håret alltid jäklas och varför jag alltsomoftast nog kan känna mig lite snurrig. Se där! Allt får en förklaring.
2. Mitt lokalsinne är ett uselt skämt. Den som kan virra bort sig i lilla staden Nora har nog inte alla tomatfröerna i sålådan. Nu är det sagt.
3. Jag är född och uppvuxen i samma lilla halländska by som fotbollspelaren Niclas Alexandersson. Får tillstå att jag trots det är totalt ointresserad av sport.
4. Om någon så skakar liv i mig på natten när jag sover som bäst, kan jag sen konfirmationstiden rabbla alla aposteln Paulus brev. Jag har nämligen en liten låda i mitt inre för värdelöst vetande. Möjligen hör inte detta dit men där skvalpar det runt allsköns fakta man nästan aldrig behöver.
Jag skickar inte utmaningen vidare till någon speciellt utvald utan hoppas på att intresserade tar sig an den!
söndag, mars 13, 2011
Tillhör inte Kung Bores vänkrets
Vill bara meddela det. Funnes han på Facebook skulle jag aldrig adda honom hur mycket han än tjatade.
Nu är jag trött på snö. I trädgården mätte jag snödjupet. 76 vidriga centimeter. Det är åtminstone 76 cm för mycket enligt mitt förmenande.
Man borde ju faktiskt tillhöra Republikanska Snöföreningen. Ned med Kung Bore! Bort med honom! Det kan knappast ens kallas majestätbrott att önska livet av honom.
Fram för vårvärme och fågelkvitter. Välkommen gumman Tö! Du är efterlängtad.
Physalisen är sådd, chilin grönskar på fönsterbänkarna och inom kort ska tomatfröerna i jorden. Man får vara glad för det.
Nu är jag trött på snö. I trädgården mätte jag snödjupet. 76 vidriga centimeter. Det är åtminstone 76 cm för mycket enligt mitt förmenande.
Man borde ju faktiskt tillhöra Republikanska Snöföreningen. Ned med Kung Bore! Bort med honom! Det kan knappast ens kallas majestätbrott att önska livet av honom.
Fram för vårvärme och fågelkvitter. Välkommen gumman Tö! Du är efterlängtad.
Physalisen är sådd, chilin grönskar på fönsterbänkarna och inom kort ska tomatfröerna i jorden. Man får vara glad för det.
söndag, mars 06, 2011
Matgäster och små frön
I syrenen utanför köksfönstret hänger fröautomater med solrosfrön och hampafrön. Påsar med jordnötter och några talgbollar rör sig i vinden. En rätt enahanda meny kan man tycka men middagsgästerna klagar inte. Möjligen tycker de att talgbollarnas kvalité inte är så hög som de skulle önska. Det är köpebollar och jag misstänker att fettet inte är riktigt gott. Tänker inte provgnaga och känna efter.
Talgoxar, stjärtmesar, blåmesar, svartmesar, talltitor eller entitor, nötskrikor och den glupske spetten är stamgäster.
Från skogen kommer råbocken och ekorren. Den lille tjocke och rödbrusige domherren kalasar också gärna på nerfallna solrosfrön.
Innanför fönstret sitter Monsterkatten och illstirrar på dem, klapprar med tänderna och viftar på svanstippen.
Själv har jag sått en låda physalis. Helt utan att klappra med tänderna.
Se där - en alldeles vanlig söndag i Bergslagen.
lördag, mars 05, 2011
För mycket vitt för mig
Tänk om man ändå kunde fräsa bort snön med synens hjälp. Tänk om man kunde gå ut och stirra med det absolut ondaste ögat runt växthuset. Så enkelt och lättsamt snön skulle smälta bort då.
Till vardags är jag nu inte utrustad med sådana ögon men just idag skulle de suttit fint.
Det blev den gamla hederliga snöskyffeln som fick göra tjänst istället.
En smal gång har jag skottat fram till växthusdörren och sen såpass att dörren gick att öppna. Jag ville se om våren möjligen skulle finnas i växthuset. Åtminstone lite.
Det gjorde den inte. Inget spirade. Inte ens minsta lilla krokusblad syntes till. Annat var det 1999 - då skymtade påskliljebladen den 7 mars.
Den redan tidigare så ynkliga julrosen såg halvdöd ut. En kanna vatten fick bli första hjälpen.
Jag tycker faktiskt att snömängderna är onödigt stora. Om jag finge råda skulle man stansa ut vintern ur almanackan och sälja vintermånaderna till behövande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)