När den late skottar tak

Förra året fungerade latmansmetoden. Skulle tro att den gör det i år också.

På växthustaket ligger rejält med snö. Oroväckande mycket. Visserligen har jag ett norskt växthus med prima taklutning men jag kan ändå känna lite oro för att taket ska störta in.

Husbonden påstår bestämt att detta kommer inte att ske men jag lyssnar inte alltid på vad han säger.

Nu brinner det kronljus och värmeljus därinne, värmen stiger upp mot taket och smälter det understa lagret snö. Vips skottar taket sig självt. Genvägar är minsann inte alltid senvägar.

Husbonden och jag korkar upp champagnen och önskar alla er trogna bloggläsare ett Gott Nytt År!

Monsterkattens julbord

Det står varje år i tidningarna att man ska akta katten för julstjärnorna. Det är säkert både riktigt och sant. Julstjärnor är giftiga.
Men det som är sant i Stockholm är ibland ett skämt i Bergslagen. Ta inte illa upp. Det är nog så att min katt är en smula galen, annorledes eller rent av puckad.
Han äter nämligen sådana blommor med stort behag. Han liksom dras till dem, hugger först små hål i bladen för att sedan mumsa i sig alltihop. Det brukar återstå en ynklig pinne.

Och katten då? Han mår utmärkt. Lika gott varje år.

Någon undrar kanske varför jag köper hem giftiga blommor och utfodrar kattkräket med?
Det gör jag inte. Blommorna är fådda.

Jag brukar ställa blommorna så att katten inte kan ska kunna nå dem. Det funkar inte riktigt.
Han blir inte bjuden på blomsterjulbord. Han tar bara för sig.

Rose on the Rocks

Vill genast meddela att denna bild är en lånad fjäder. Eller om man hellre vill kalla den för fådda blommor. Det är inte min växthusjulros utan blomman tillhör arbetskamraten Gunvor.

Julrosen här ovanför har hon fått och den växer inomhus.
- Hmm, säger förstås någon skarpögd Messerschitt, jag ser allt att det är snö på bilden.

Jodå, julrosen växer i en kruka inomhus men just inför fotograferingen är den snöstajlad. För att inte förgås i stugvärmen matar Gunvor blomman med isbitar.

- Gör du verkligen det? sa vi andra klentroget.

Jodå - precis så går det till. Vatten i en iskubspåse. Frys till is. Dra till i påsen och skramla ut så mycket du tror rosen vill ha. Cyklamen och azaleor gillar också att småfrysa om fötterna. Krossad is på fatet och blomstrena frodas. Vem kunde ana det?

Så tillreds en Rose on the Rocks.

Snöskottning

Tog termobrallorna och tjocka vinterjackan på. Utrustad med handlampa och snöskyffel bar det sen av till växthuset. Öste in ett lager snö på julrosen.
Hoppas den gillar det.
Jag hade inte gjort det...

Julfägring?

Här var det livat,
Här var det glatt
Här var det blommor i morsans hatt.

Nä.
Det har allt varit lite stillsamt på bloggen en tid. Bättring utlovas.

Förra julen fick vi en julgrupp där det bland annat växte en julros. Den planterade jag ut i växthuset när tjälen gått ur jorden.
Nu tänker jag följa den med en bild i veckan. Kommer den att blomma?
Det är kanske inte oooolidligt spännande, men snudd på....

Tycker förresten att jorden ser bedrövligt torr ut. Ska man vattna tro? Eller kanske skotta in snö. Det kommer garanterat att se bautafånigt ut. Men vad gör man inte för en julros...

Inte är väl november bara grå?

Snarast lite åt det blå hållet. Åtminstone idag.
Det var 11 grader kallt, blågrått och smådimmigt i morse.
Inte låter det fint, precis.
Jag tycker ändå om sjön med sin nyis. Fingrarna mina blev vita när jag tog bilden. Mycket oskönt att såväl se som att känna, kan jag meddela.

Den svavlande Gunvors kommentar:

Förslagen om vass tunga, onda ögon, fula munnar och diverse osande eder i all ära, men jag vågar nog inte lita på att kroppsspråket ska kunna läsas av mögelsporer och annat oknytt. Jag tänker alltså fortsätta elda mitt svavel. Inne i växthuset brukar jag dessutom bli betydligt fredligare än vanligt.
Svär gör jag däremot utanför växthuset. Just nu finns det anledning att svära över vägverkets pågående stympning av träd. De kör någon sorts helvetesmaskin som fullkomligt sliter av grenar och kvistar och ibland bark, nerifrån och upp till ca fem meter på träden utmed vägarna. Ris och småstickor far vida omkring och kvar står träden med fula och säkert smärtsamma sår.
Fy faaan för sådan misshandel.
Gunvor

Ekologiskt svavelos

Jag har en odlande vän. Vi kan rent av kalla henne Gunvor för hon heter faktiskt så. Hennes växthus innehåller förutom de mest formidabla grödor även livs levande vaktlar och en liten damm. Jo - det är sanning.

Denna mästerodlare tänder på höstkanten en liten eld under ett fat med svavel inne i växthuset. Ångorna tar död på allt oknytt man absolut inte vill ska övervintra.
Vaktlarna har innan hennes eldande fått flytta till ett annat och tillfälligvis mera hälsosamt boende. Ingen ska tro att Gunvor gasar ihjäl sina fina fåglar. Ånej.

Fick en idé att jag rent av skulle kunna svära ihjäl lite bladlöss. Om jag sätter mig i den blå stolen i mitt växthus och svär de mest svavelosande eder över till exempel feldesignade arbetsredskap, Skolverket eller Socialstyrelsen så skulle jag rent av ekologiskt kunna ha ihjäl ohyra som tänkt övervintra i växthuset.

Är inte detta en glänsande idé?

Man ska inte tro på allt man ser på TV

Såg ett program på TV ikväll. Ett trädgårdsprogram där det framhölls att man MÅSTE göra rent sitt växthus minutiöst på hösten för att ingen ohyra av något slag ska övervintra och ställa till ohägn för odlaren.

Under åtminstone 15 år har jag rensat ur växthuset, burit bort växtrester och sen nöjt mig med det på hösten. Eventuellt kan man kalla det lathet. Kanske är det fritt tänkande...

När vårsolen börjar värma tvättar jag ur växthuset. Mycket noga är jag. Hett såpvatten är det som gäller. Vid den tiden är det ljust, varmt och skönt till skillnad från på hösten. Det är en ren fröjd att vistas i växthuset.

Har det funkat i 15 år kan det knappast vara en slump. Jag tänker nog att de närmsta 15 åren fortsätta att fuskstäda på hösten och finstäda på våren.

Så får det bli.

Höstmorgon vid sjön

Den osannolika vattenmelonen

Yngste sonen provar på allehanda odlingar: citrus, chili och vattenmelon.

- Ha ha, vattenmelon, skrattar säkert någon. Det blir inte lätt, det. Särskilt inte inomhus och absolut inte i ett vardagsrum. Dessutom med rötterna i en kruka full med icke-klumpbildande kattsand av märket COOP-Extra. Särskilt inte det...
Ska den bistra sanningen fram så var nog denne Någon = sonens mor.

Och vad hände, tro?

Jo, så här blev det: Vattenmelonen växte mycket långsamt. Skörden inföll i helgen som gick.
Titta på bilderna och förundras. Det blev en minivattenmelon med ypperligt fruktkött.

Inomhus, i rumstemperatur, med rötterna i en kruka kattsand på fönsterbrädan - - - märkligt.

Allt om den vidriga älglusen

Vid den här tiden ger de sig tillkänna, älglössen. De vidriga kräken som surrar, bits och till allt elände nästan är omöjliga att ta död på.
Den som aldrig träffat på älglusen eller hjortflugan kan tro att det här skrivs av en mordisk typ. Men så är icke fallet.
Lusflugor är ett flygande otyg från helvetet. Därom råder inga tvivel. Kolla själva:

1. Det kan man läsa om här. Se en bild kan man också göra.
2. Och här när jag satt nerlusad på en föreläsning på Universitetssjukhuset i Örebro.
3. Och ännu mera här om hur älgjakten förlängs till tre veckor.

Konsten att eftermogna chili

Titta på detta i alla bemärkelser lysande resultat!

De gröna chilifrukterna på bilden strax här nedanför blev på några få dagar röda. Jag tror att de ska få ligga kvar och torka. Möjligen att jag snittar upp dem lite så luften lättare kan cirkulera.

Ett förträffligt resultat. Jag är mycket nöjd.

Fest och kalas

Nu festar koltrastarna på äpplena som finns kvar. De nerfallna frukterna och de som fortfarande sitter kvar på träden blir kalasmat.

Den vildsinte Monsterkatten ligger på lur men blir överlistad av fåglarna. Han får hålla tillgodo med en eller annan gnagare. Lika bra det. Eller ännu bättre.

Eftermogna chili?

De sista chilifrukterna plockades av innan plantan for till växthimlen. Det låter lite finare än att släpa ut dem på komposthögen.
En hel del frukter hade inte hunnit mogna. Konsulterade Billan och fick veta att gröna chili kan man använda. Det är gott att veta. Men nu är det så att jag väldigt gärna vill ha dem röda och fina.

Jag ska försöka eftermogna dem i fönstret. Riktigt truga fram röd färg. Experimentet ska visas här.

Blir de röda?
Blir de bara skrumpna?

Vi får se. Jag lägger ut nästa bild om några dagar.

Den som inte är riktigt färgblind kan se att det redan ligger några röda - de får ligga som jämförelse och torka.

Årets sista växthusbild

Så var det äntligen städat. Inte tvättat ordentligt än men åtminstone någorlunda iordningställt.
Jag gör bara det nödvändigaste nu på hösten. En växthusets raggartvätt, kanske man kan säga.

Alla gamla växter tronar på komposten. Inte alla, förresten. Änglatrumpeten och en pelargon får vänta på våren i garaget.

Det gröna man skymtar i markbädden till höger är en tuva gräslök för tidig skörd i vår. Timjan för bättre överlevnad. Av växten, alltså. Själv hoppas jag att klara mig med dubbla lager fleece.
Den största plantan är en marockansk mynta. Hur den klarar vintern i Bergslagen återstår att se.

Vinrankan får tappa sina blad i lugn och ro. Mellan jul och nyår tar jag mig in igen i växthuset och beskär rankan. Gör jag det nu blöder den ihjäl.

Bilden tog jag en tidig morgon. Man får vara glad att solen skiner.

Höstdagjämning 2010

Just nu på kvällen är det 15.1 grader varmt inne i växthuset. Än kan jag skörda tomater även om mognaden går långsamt. Jordärtskockorna i trädgårdslandet blommar gult och fint. Skogen är proppfull av älgar och trattkantareller.

Om ett par dagar bryter Den Stora Marknaden ut. Vårt lilla samhälle växer från 3000 invånare till drygt 100 000 på två dagar. Det blir trångt, vill jag lova.
Jag är inte så vidare värst intresserad av marknaden, men det kan man knappast andas om här i bygden...

Dålig uppdatering men en ny spade i allafall

Sent ska syndaren vakna, sägs det. Det kanske passar in på en blogg som blir lite uselt uppdaterad. Eller rent av på bloggeristen.

Men allt är inte bara tröghet och elände:
Den förkomna spaden har ersatts av en nyinköpt.
Trattkantarellerna plockas i sån höghastighet att knappt en älglus hinner fastna på mig. Tror rent av att det är färre älglöss i år än på länge.
Potatisen är upplockad ur landet.
Chilin mognar och än finns det lite tomater.
Jag fjäskar för dem med värmefläkt på nattkröken. Vem vill frysa, egentligen?
Ingen, skulle jag tro.

Tomater, tomater

Årets favorit blev Apelsintomaten. En stor orange tomat med mycket god smak, köttigt innehåll och vacker färg.
Gulaktiga tomater brukar vara så blaskiga i smaken tycker jag. Så icke Apelsintomaten.

Här syns den tillsammans med den stora röda Eva, lille söte Sungold, Anna som mogen smakar björnklister och hybridtomaten Olivade som är lite tråkigt neutral.

Knepigt med färger. Verklighetens Apelsintomat är klart orange. Här ser den mest gul ut.
Ja ja. God är den i allafall.

Upphittat

Jordgubbar igår.
Trattkantareller idag.
Lutfisk i morgon?

Septembergubbar

Ikväll hittade jag fyra mogna jordgubbar i landet.
Hur är det möjligt?

Sista sommarbuketten?

I vanliga fall plockar jag nästan aldrig in blommor. Jag tycker de är fina där de står. Håller förresten längre i rabatten än i vasen också.

Men när hösten kryper allt närmre är det läge att rädda blommorna undan frosten och få glädje av dem inne en stund.

Det här blev dagens bukett: dahlior, daggkåpa, ringblommor, pelargon och blåsalvia.
Märklig blandning kanske någon tycker. Men blomsterräddning är blomsterräddning.

Det är lätt att krokna ibland ...

Rullande damm

Gräset gror inte på en rullande sten, heter det. Men i Husbondens skottkärra växer ogräset präktigt.
Skottkärran blev lämnad med en tuva ogräs i när Husbonden for på arbete utomlands. När han kommit hem var höstregnen i full gång och ogräset hade satt fart.

Någon undrar kanske varför jag inte tog hand om det här eländet. Det undrar jag också.

Man kanske får se det som en vatteninstallation. Den rullande dammen.

Veckans växthusbild

Nu är det inte längre så stora förändringar från vecka till vecka.
Bäst före har passerats. Det sköna får vika för det praktiska.
Tomatbladen plockas bort för mera ljus.

Såg en liten söt groda hoppa runt därinne. Det är ju fuktig värme så han trivs alldeles säkert. Men en liten damm? Skulle inte det passa fint?
Funderar riktigt allvarligt på att göra en liten pyttedamm i markbädden till nästa år.

Kräftskiva?

Nä. Det är chilin som ligger på tork.

Är den stark? Ja, den är stark så in åt helskotta. En liten, liten tugga och man har ett fackeltåg på väg ner i halsen.

Förträffligt, tycker jag. Den här chilin måste nog vara bästa sortens halsmedicin förutom att vara en god krydda. Skulle tro att den bränner upp varje liten bacill den stöter på.

Gurkor i höjden

Kinesiska slanggurkor är detta. Har fått de rikbärande plantorna av en vänlig arbetskamrat. De är tjocka och goda.
Gurkorna alltså. Inte arbetskamraterna.

Veckans växthusbild

Skördemånaden är i full gång.
Tomater, gurka, chili, physalis.
Basilika och dragon.
Änglatrumpeten blommar ihärdigt men skördas icke.
Vindruvorna får vänta ett tag till.

Klicka gärna på bilden. Den är stor och fyller kanske upp hela skärmen.

Sungold, Dansk Export men knappt några druvor

Bladen är hårt klippta på tomatplantorna.

Så här ligger det till: växthuset har stått på sin plats i runt 15 år. Det har de fina björkarna, de sura granarna och den bautastora lärken också gjort. Träden tar alltför mycket ljus numera för tomaterna. Eftersom det är betydligt lättare att klippa bort tomatblad än att fälla träd så jag går lös med sekatören i växthuset för ljusets skull.

Husbonden har förresten lovat att fälla träd till vintern. Jag ska påminna honom lite längre fram om den önskade skövlingen möjligen fallit i glömska.

Förutom Sungold och Dansk Export odlar jag i år med hygglig framgång Apelsintomat, Eva, Bonzai och Olivade.
Gurkorna växer till sig hyfsat och är helt ohyrefria. Spinn brukar annars gilla gurkblad.

Vinrankan frös tillbaka något under den kalla vintern. Det blir några klasar trots allt. Vino Nordica föll nästan för frosten. Eländes vinhaveri. Finns det Vino Sibirica tro?

Men man får vara glad att man får vara tacksam för det lilla ...
Så är det att vara odlare.

Bantningsmedel?

Chili sägs öka förbränningen. Tuggar jag i mig allt på en gång brinner jag nog nästan upp eller rent av smälter ihop.
Då behöver jag å andra sidan inte plocka fram fleecen heller ...

Om man skulle råka få en besvärande stor skörd av chili så är den trots allt inte svår att ta hand om. Skär frukterna på längden och lägg dem till tork på ett luftigt och lite småvarmt ställe. Det dröjer inte länge förrän frukterna är kruttorra och kan förvaras länge. Ja, de ska ju användas efterhand, förstås.

Under etiketten Torkad chili kan man kolla tidigare års skörd och torkning.

Törnrosas kjortel

Så stilig den är, Törnrosas kjortel! Rosa och så modernt kort.
Men nog ser hennes ben bra blåfrusna ut.

Veckans växthusbild

En tidig morgon.
Man kan klicka på bilden om man vill.

Böntorn eller Blomsterminaret

Ett antal 2-meters bambupinnar i tältform utgör själva ställningen. Blomsterbönor, eller rosenbönor som de också kallas, är utplanterade runt bambun.

Växtkraften är nästan onaturlig. Överträffar till och med kirskålens! Det blåser till bara och hela ställningen är klädd med blad och blommor.

Idag har jag skördat de första bönorna. De ska skäras i bitar, förvällas och användas i grytor till vintern.
Många tror inte att man kan äta blomsterbönor men det går utmärkt. De ska bara förvällas några minuter först.

Fröerna är också fina. Kolla här!

Kattens återkomst

Undras om katten kände på sig att det var dags att komma hem.
Sent i går kväll kom han bara. Fin i pälsen. Inga märken någonstans.
Mycket hungrig däremot men sånt är lätt avhjälpt.

Sen tog han sig en vända i huset, strök sig mot såväl Husbonden som mig, jamade och gick ut igen.

Monsterkatt på avvägar

Monsterkatten, den väldige, den egensinnige svarta kattherrn som nog är en korsning mellan en katt och en gris är borta.
Han försvann förra veckan och har inte synts till sen dess. Visserligen brukar han då och då ge sig av några dagar men när regnet kommer ilar han, så fort det går iallafall, hemåt. Men inte nu.

En gång tidigare var han försvunnen. Det var en vinter för flera år sen. En kall februaridag kom han antagligen i slagsmål med en räv. Det fanns spår i snön, blodfläckar och rävhår. Vi letade och ropade förgäves. Katten fanns ingenstans så vi utgick från att han blivit rävmat.
Efter 6 veckor kom han mager och ynklig hem igen. Han hade nog skadad dragit sig undan och när han var tillräckligt frisk kom han hem igen.

Vi får hoppas att han bara tagit sig lite extra semester den här gången. Det är ju strängt taget inte nödvändigt att klå upp skogens alla rävar.

Ogräs från helvetet

Kirskål infördes av munkar till Sverige så det är ju svårt att säga att ogräset kommer från undergrunden. Men när man står där med lien i näven och kirskålen ser gigantisk ut känns den inte gudomlig, precis.
Idag har jag avverkat kirskål. Mejat ner. Skoningslöst.

Tistlar, kvickrot och kirskål är inte mina vänner.
För övrigt gillar jag inte pölsa eller havregrynsgröt heller. Men det är ju av mindre intresse.

Starka doningar

Snart är den första chilin mogen.
Det är gott med kryddstark chili i t ex wok, kycklingrätter, köttfärssås.
Många frukter ser det ut att bli i år. Bra, tycker jag. De är lätta att torka och därför enkla att förvara.
Vi går en het höst till mötes.

Ett rent förtvivlat letande

En del letar sig halvt fördärvade efter livets mening, andra efter mera påtagliga ting.

För länge sen tappade jag bort min gröna Husqvarna Zigzag, en symaskin med kvalité. Kan ärvas i generationer. Nåväl - den hittades och allt blev då som vanligt igen.

Nu är det mera kris. Min spade är borta. Försökte få äldste sonen att medge att han snott den. Det förnekar han helt och jag tror honom. Att se honom gräva i trädgårdslandet är en lika osannolik syn som att hitta rökt ål med vaniljsås på en krogmeny.

Har letat överallt. Men då borde jag ju hittat spaden. Alltså finns den nånstans där jag trots allt inte tittat.
Men var? Och hur hamnade den där? Och varför?

Såna frågor kan man grubbla över ...

153 mm vatten

Första halvan av månaden var rätt torr och jag vattnade ut 30 mm med vårt brunnsvatten på trädgårdslandet. Sen kom regnet.
Allt som allt kom det 123 mm regn i juli.
153 mm vatten på mina grönsaker och potatisar.
Nu räcker det, tycker jag. Antagligen håller salladen och bönorna med.

Veckans växthusbild

De vissnade liljorna är bortklippta och tronar överst på komposten. Undrar just om liljebaggarna sitter och gråter i något hörn. Krukor är omflyttade. Tomatblad utrensade. Inte alla förstås, utan bara bladen som skymmer de än så länge gröna tomaterna. Alla tomatblommor åkte i komposthinken. Det blir ändå inga tomater av dem innan frosten nyper till. Bara att klippa och kasta. Ingen nåd gives.
Basilikan skördad och gurkorna konsumeras i rask takt. Två barnbarn lyckades kalasa på fyra gurkor under två dagar.

Klicka gärna på bilden så syns änglatrumpeten och vindruvsklasarna bättre.

Sallad i svår trängsel

Attans vad det växer. Sol, värme och till idag 113 mm regn gör underverk. Stora lass hästskit bidrar också till växtöverflödet.
Tänkte faktiskt inte att det skulle bli så här sammanvuxet. Men en stor fördel är att allt ogräs trycks ner. Sånt gillar jag.
Svårskördat är det. Rena balansövningar krävs för att komma åt salladen.
Ibland går det rent överstyr ...

I mördartagen

Jaha. Nu är de här igen de jämrans liljebaggarna. Vid den här tiden på sommaren?? Det måste vara Liljebaggen.2 som är på gång.

Lömska typer som gnager på vackra liljor. Jag har sett dem på vitlöken också, förresten. Ingen går säker i dessa tider.

Måste tillstå att jag har liljebaggsblod på mina händer. Krossade kräken mellan tummen och pekfingret, en efter en. De försöker luras genom att släppa taget från bladen och kasta sig ner på marken. Men inget lurar en luttrad odlare. En kupad hand under bladet och liljebaggen är infångad.

Kolla era odlingar! Passa er för lömska baggar!

Veckans växthusbild

Nu förtätas grönskan. Gurkorna mognar och några av tomaterna skiftar färg. Blåsalvian blommar och basilikan skördas flitigt så att Stockholmsdottern får sin efterlängtade pesto.
Att ha en son som sköter växthuset med bravur är ju så nära automatbevattning och inhyrd trädgårdsmästare man kan komma.
Jag har det rätt bra.

Trädgårdsmästare uthyres

Detta skrivs av en rejält stolt mamma som varit bortrest i knappt fjorton dagar.

Nja,det rör sig inte om inte en RIKTIG trädgårdsmästare utan om en duktig son som har skött om sin mammas 15 kvadratmeters stora växthus med den äran. Allt växer. Ogräset är väck. Änglatrumpeten bautastor. Chilipepparn fått ännu mera frukter. Basilikorna storvuxna. Gurkorna växer till i hög hastighet och tomaterna frodas.
Kunde faktiskt inte skött om växthuset bättre själv.

Bildbevis kommer i morgon.

Växthus i annans vård

Sen en tid sköter yngste sonen om växthuset. Det är därför ingen Veckans växthusbild kommit in.
Ska höra om han möjligen kan lägga in en rapport och kanske en bild här på sidan.

Han har rapporterat att gurkor är skördade och att han och Husbonden har smakat på mogna tomater. Tycker nog att det låter betryggande.

Sonen har fått den bestämda uppmaningen att skörda ALLA mogna gurkor. Hinner de inte äta så blir det att ge bort. Det får aldrig hänga mogna gurkor kvar på plantorna. Resultatet blir att plantan slutar sätta frukt eftersom frösättningsuppdraget är fullbordat.

Miss Jordgubbe eller Jordgubbsmiss

Tog med mig litermåttet ut i landet i morse. Dags att skörda jordgubbar. Jojomen. Det trodde jag, det. Många skulle det vara, tänkte jag mig. Fåglarna har visat visst intresse för bären men inte trodde jag att intresset var SÅ stort. Det blev 2 stycken jordgubbar för oss att kalasa på.

Husbonden fick dem i rättvisans namn. Jag har tagit mig några mogna jordgubbar tidigare.
Skata som skata ... Hmmm.

Luftlök

Och luftlöken strävar på. Den odlar jag mest för att den ser kul ut.

Lökarna där i höjden är små ungefär som syltlök. De är kompakta och smakar vanlig gul lök.
Om man är duktig i köket kan man säkert finhacka den och använda i matlagningen. Om jag tar tillvara den så kastar jag bara ner den skalade löken i en köttgryta.
Det är enklast och blir bra så det räcker.

Jag saknar nog en pysselgen, tror jag. Finhack av lök, julpyssel och broderi går totalt bort.
Alltid.

Starkt och gott

Chilipeppar är en tacksam växt att odla. Fröna gror lätt, plantorna ser fina ut och frukterna smakar rejält. Lätta att torka och förvara under året är de också. Sen är det bara att börja på ny kula i februari.
Gror lätt, ser fina ut och smakar rejält ....osv osv. År efter år.
Sånt gillar vi.

Men man får allt vara lite försiktig med så starka grejer. Tvätt av tassarna är att rekommendera. Råkar man peta sig i ögonen efter att ha hanterat chilin blir det sannerligen inte roligt.

Enda nackdelen med chili är att ohyra i form av bladlöss också uppskattar den. Om man vattnar ordentligt har man en hygglig chans att slippa de där otrivsamma kräken. När bladen blir i torraste laget stiger sockerhalten och vips är bladlössen där. Vattna alltså ordentligt!!
Om de ändå kommer går jag lös med min hemgjorda växtsprej.

Nu väntar jag på att chilifrukterna ska börja skifta färg och bli röda.

Veckans växthusbild

Värmen som äntligen kom har gjort gott åt allt i växthuset. Idag skördade jag massor av basilika så Stockholmsdottern kan få sin så eftertraktade pesto. Jag gör pestomassa och skickar med posten. Måste medge att paketet ser skumt ut ...

Klicka på bilden och kliv in i växthuset!

Klematislarvernas bistra öde

I ett hörn vid uteplatsen står en alpklematis som frösått sig själv. Bravo, säger jag. Det är prima när växterna har vett att föröka sig utan att man behöver åka till plantskolan för nya inköp.

Men, men. Precis som det hände sig på moderplantan krälar det överallt på växten av små och större blågröna larver.

Klematislarver.

Gift hjälper men fanns inte att tillgå idag. Tänkte att kan man koka kräftor ska man väl kunna koagulera larver med hetvatten.

Det gick förträffligt. Till skillnad från kräftorna lyser larverna inte röda men de ligger åtminstone tvärstilla på marken.
Och det är jag nöjd med.

Varmaste dagen

Underbart att värmen äntligen är här! Visserligen en smula svettigt att kupa potatisen idag men det var verkligen dags och inget att skjuta upp längre.

Yngste sonen är satt att gräva upp en rejält ful slänt som under sommaren ska förvandlas till en rabatt. Så är det tänkt. Men idag märker vi att jordlagret är tunt och magert. Hur i helskotta kan ogräset då vara så frodigt?
Såna frågor är luriga att besvara och de tillhör livets svårlösta gåtor.

Jordgubbar och champagne

Det är Husbondens födelsedag idag.
Hårt och skitigt trädgårdsarbete ställs in och godsaker ställs fram.
Så kan man också ha det.

Veckans växthusbild

Idag ser det ut så här.
När solen och värmen äntligen kommit växer det fort.
Själv har man ju mera lust att ta det lite piano när hettan slår till.

Bilden är klickbar.

Ogräs i grusgångar

Det är riktigt fult, ogräs i grusgångar. Det ser slarvigt och trist ut.
Vem önskar sig förresten ogräsbemängda grusgångar? Ingen, antar jag.

Däremot kan man nog önska ogräset åt fanders, snabbt som blixten men helst utan alltför kraftfull arbetsinsats.

Inventering i skafferiet gav resultat. En flaska ättika, 24% hittades. Förträffligt. Ättikan späddes ut med vatten till en lösning på 12% . Sen sprutade jag den på ogräset.

HA! säger jag. Det fick vad det tålde! Redan efter ett par timmar gick det ner för räkning, blev brunt och vissnade.
Fram med en räfsa och riv på bara och ogräset är borta.
Sånt gillar jag.

Rötterna dör dessvärre inte och när det behagar grönska lite i grusgången igen går jag lös med ättikan en gång till.

Man skulle kunna tro att jag är sponsrad av Perstorp. Det är jag inte men om de händelsevis skulle vilja skicka mig en låda ättika tar jag tacksamt emot den.

I växthuset

Allt är senare än vanligt. I växthuset strävar tomaterna på: den gula Anna German, Sungold, Chocolate cherry, Kumato, Olivade, Dansk Export, Apelsintomat och lilla söta Bonzai. Tre sorters gurka, massor av basilika och chili står och småhuttrar.Det har varit kalla nätter vilket inte på något sätt gör växterna glada och begivna på att växa till sig.

Pelargonerna har jag burit ut så när som på en kruka. Änglatrumpeten fick en omgång med sekatören, den hade fått växtfnatt inomhus och var omöjlig att hantera.

Och så är den blårutiga duken pålagd.

Varsågod och stig in! Sommaren kan börja.

I midsommartid

Så här ser det ut alldeles nära vårt hus idag. Sommar är betydligt trivsammare än vinter.

Passion och kattsand

Yngste sonen har nog ärvt sin mammas odlarintresse. Det är ett bättre arv att få än krokiga tår, dålig syn och uselt lokalsinne som annars kunde varit ett alternativ från mor.

De utspottade kärnorna från en passionsfrukt la han till groning mellan fuktigt papper.
Därefter såddes de i kattsand. I icke klumpbildande sand av märket COOP X-tra. Detta hände sig i våras.

Nu har krukorna kommit hem från Uppsala och är på sommarkollo i Bergslagen.

Passionsfrukt, förresten. Passar väl utmärkt som blogginlägg när det prinsessliga bröllopet nalkas.

Lever liljebaggen?

Liljorna växer så ordentligt i växthuset. Har inspekterat dem lika ordentligt. Synat bladen från alla håll. Icke en lackröd liljebagge i sikte någonstans.

Möjligen är de ihjälfrusna efter den jämrans vintern.

Det är något att vara glad över en helt ordinär söndag kväll.

Fiber gånger 3

Fiber nr 1. Alltid nr ett är fiberduken, odlarens bäste vän. Men nu har den gjort sitt för säsongen.Sista järnnatten passerades utan tillstymmelse till frostvitt på marken. Nattemperaturen i växthuset var 7.1 grader.
Äntligen sommar!

Fiber nr 2. Den optiska fiberkabeln är på plats efter lång väntan. Grävningen kan man se här, förresten.

Fiber nr 3 är av tuggbart slag. Knäckebröd och sånt.

Sallad och blomsterbönor

Det är dags för småväxterna att flytta hemifrån. Inne i växthuset står blomsterbönorna och väntar på utplacering i landet. Jag förodlar dem inomhus och lurar på det sättet harkranklarverna på ett skrovmål.

Sådde visserligen olika sorters sallad direkt i grönsakslandet men det går lite fortare till skördetid med en rivstart inomhus. En odlare ska ha tålamod, sägs det. Men jag gillar om det går undan.

Vallört på burk

Förra inlägget handlade om hur man kan fixa till nässelvatten - ett prima men stinkande gödningsmedel för växterna.
Tips kom snart om att man kan använda vallört på samma eller till och med bättre sätt. Fick erbjudande om några plantor från Kokospelle. Tackade förstås ja.

I förmiddags kom hon och levererade en hink med nyss uppgrävd vallört.

- Passa dig!, sa en annan arbetskamrat. Såna sprider sig så att man måste skyffla bort dem med traktor. Värre än kirskål.

Nu tror jag inte att något kan vara värre än just kirskål men jag har tagit det säkra före det osäkra och lönnplanterat vallörten på internationellt vatten. Gerillaodling i skogsbrynet.

På bilden står hinken på mitt skrivbord i väntan på hemtransport. Bladen slokade eländigt. Men om nu denna växt verkligen är värsta ogräset så får den bekänna färg på direkten! Jag förväntar mig att den står grön och grann på hemliga stället redan tidigt i morgon bitti.

Nässelvatten på ett enkelt sätt

För att få riktigt god fart på växterna ute i landet kan man vattna med nässelvatten. Tillväxten blir fin och rotsystemet gynnas. Ett så gott som gratis gödningsämne är det dessutom.

Man tar en bunt brännässlor och lägger i en hink med vatten. På med ett lock och ställ hinken lite avsides i trädgården ett tag. Näringsämnena lakas ur under tiden. Det rätt illaluktande nässelvattnet måste spädas innan det används.
1 liter nässelvatten och 9 liter vatten i en kanna brukar bli lagom.

Att ta hand om restprodukterna är dessvärre riktigt äckligt. Fick en (som alltid) i mitt tycke lysande idé i samband med frukost. En tvättpåse full med nässlor i en hink! Ungefär som en bautastor tekopp med tepåse full av nässlor. Naturligtvis måste ju det vara det ultimata ur hanteringssynpunkt. Inga slemmiga stinkande nässlor att fånga upp när hinken ska tömmas. Bara ta påsen och tömma ur resterna på komposten.

Den här dagen börjar ju riktigt bra.

Den gamla goda konsten att spå väder

SMHI, Meteorologisk Institutt i Norge eller möjligen Danmarks Meteorologiske Institut.
Är de några att luta sig mot om man händelsevis skulle vilja veta hur sommaren 2010 ska gestalta sig?

Nej, nej. Absolut inte.

Man tar istället till de gamla knepen, de uråldriga talesätten, de beprövade metoderna.

Så här går det till:
Dagarna 25, 26 och 27 maj blir avgörande för sommaren:
Urban, Vilhelmina och Beda de ska sommaren leda. Eller Urban, Vilhelmina och Blenda - så ska sommaren ända.

Urban visar hur juni ska bli. Regn och rusk på Urbandagen och vi får en kall och blöt juni. Sol och värme den 25 maj och juni blir lika skön. Vilhelmina visar julivädret och Beda augusti.

Konstigare var det inte. Inga storartade datorberäkningar behövs.
Där ser man. Det är lätt att prata i vädret ...

Kolla läget med början i morgon! Gnäll och skäll mottages i början av september om det inte fungerade.

Sårader och sådjup

Detta är inte en ordinär sårad för bönor eller sallad. Så här ser det ut innan den fiberoptiska kabeln läggs ner.
Fiber till vårt hus. Inte illa.

Mesig klängväxt

Sen flera år klädde klematisen Summer snow en del av vår faluröda stuga. Fint, tyckte jag. Inte för att jag är så überförtjust i snö precis men klematisen växte och blommade överdådigt. Sånt gillar jag. Frodigt och maffigt står högt i kurs.

Det blir ingen sommarsnö i år. Vinterkylan tog kål på växten. Inget liv någonstans. Har klippt ner hela sommarsnön och grävt upp rötterna.

Egentligen hade jag nog föredragit en mera hårdför Winter snow istället för denna mesiga Summer snow som inte överlever en rejäl bergslagsvinter.

Jösses - jag klarade mig ju från frysskador och är ändå värsta fryslorten ...

Hänryckningens tid?

Nja - snarare Ogräsryckningens tid om pingsthelgen blir regn- och åskfri.

Arbete på söndagen

Hästskiten är nergrävd i landet. Kvickrötterna, dessa jämrans eländen som envisas med att vilja växa i mitt grönsaksland har jag rensat bort. Ingen nåd, no mercy - bara bort med dem.

Jättelöken som inte på något vis motsvarar sitt kaxiga namn - den består idag enbart av två tunna blad - är försiktigt planterad. Flera olika sorters sallad, krasse, ringblommor, vanlig gul och röd lök står på sina platser. Fiberduken ligger på till förtret för Monsterkatten och hans mesige bror.
Potatissättning och bönsådd får bli nästa helgäventyr.

Och varför visar jag då en korg med murklor? Jo - jag fick besök under eftermiddagen som hade med sig murklor till mig. De ligger nu tredubbelt förvällda i frysen. Murklorna, inte besöket.

Giftigt gott!

Julmust, påskmust och vårmust

Av dessa tre tycker jag endast om vårmusten. Tror nog att växterna också uppskattar den bäst. Den lagom fuktiga jorden som är beredd för nya sådder.

På en och en halv dag har det kommit 45 mm regn. Det räcker nu.
Vårmusten får inte bli hur utspädd som helst.

Sättpotatis Leoni

Kristi Himmelsfärdsdag idag. Tänkte arbeta hårt i trädgården men planerna sprack redan tidigt på morgonen. Regn och ännu mera regn. Välbehövligt men onödigt olägligt.

Sättpotatis ska man helst få igång i jord eller torv säger sakkunskapen men jag kör en genare väg. Den får ligga i ljuset i sovrumsfönstret och titta ut mot storskogen. Det brukar bli bra. Årets sort heter Leoni och är ny för mig.

Knöl som knöl i sovrummet säger jag till Husbonden men han suckar bara ... Det är det årligt återkommande sk skämtet och jag förstår om han möjligen inte uppskattar det.

När man sätter potatis ska jordvärmen vara minst 8 grader, helst mer.
Det är långt dit. Väldigt långt.

Fina fröer och blommande bönor

Tjusiga frön, eller hur?

De är från förra årets skörd av blomsterbönor från mina föräldrars odlingar. Jag tänker förgro dem i små pytsar inne i växthuset och lura harkrankarnas larver på ett skrovmål. Jag vet inte om det stämmer men jag har hört att det är just de kräken som biter av plantan när den precis skjuter upp som en grön böj ur jorden.

Blomsterbönor och blomsterbönor, förresten. Man behöver inte bara titta på blommorna, man kan vänta ut baljorna och äta dem. De långa, gröna baljorna är goda om man tar dem innan de hunnit bli som träfiber.

Dagens glädjeämne

Snön försvann idag. Sista snöfläcken gav upp till slut.
Nu är det vår.
Den tas tacksamt emot.

En best till ängel

Det är fortfarande isande kallt ute och i växthuset står tomaterna tillsammans med allt annat under skyddande fiberduk. Inomhus växer änglatrumpeten i en rasande fart. Första blomman har slagit ut och flera andra är på gång.

Jag har nödplanterat den i en 10-litersspann - ingen tillräckligt stor kruka fanns någonstans. Det får gå, snart nog blir det varmare och utflyttning till växthuset.

Tror jag ...

Fiberklädsel XXL

Har varit bortrest ett tag. Växthuset har stått utan tillsyn, uppvärmning eller omvårdnad. Nordanvinden har legat på och kylan varit osedvanligt hård. Flera minusgrader visade termometern. Var allt lite orolig att tomaterna skulle ha vikt ner sig eller att chiliplantorna tackat för sig. Men icke!

Under fiberduken växer allt förträffligt i sina krukor och lådor. Det blir nog en bra odlingssäsong i år också.

Under den vita duken

Pelargoner, änglatrumpeter, tomater av alla sorter, chiliplantor och blåsalvia är utburna ur huset och inkvarterade i växthuset. De står tätt, tätt ihop i sina krukor. Jag har byggt tält av fiberduk - detta ljuvliga påfund. Vad skulle man göra utan fiberduk eller crème fraiche, förresten?
Jag brukar inte använda dem tillsammans, förstås. Men var och en för sig är oumbärliga, tycker jag.

Två stycken tält bestående av vardera tre lager fiberduk ska hjälpa till att hålla värmen tills det är dags att sätta ut plantorna på sina platser.

Fasligt så sen våren är. Och ingen flugsnappare har jag sett till än. Knappt några flugor för honom att snappa heller, för den delen.

Ute är det 7 grader varmt. Under fiberduken är det 14. Fint.

Välkommen in!

Tidigt i lördags morse började växthusrallyt. 14 säckar helt igenom förmultnad hästskit från goda vännen i Bovik silade jag genom fingrarna för att plocka bort ovälkomna rötter. Kvickrotsrötter och tistelrötter äger nämligen icke tillträde till mitt växthus.
Vill bara säga att det tog hela dagen plus rygg och knän dessutom.

Dagens arbete bestod i att såptvätta hela växthuset - väggar och lister, skrymslen och vrår.

Nu är allt klart för en ny odlingssäsong.

Krukorna står på parad, halvfyllda med jord och väntar på plantering. Det är fortfarande alltför kallt om nätterna så jag drar mig för att flytta ut blommor och tomater. Vill inte så gärna sätta igång värmefläkten.
Det är ju trots allt bara hobbyodling jag håller på med. Och att betala elräkningar är sannerligen inte min hobby.

Välkommen in! Så här det det ut i mitt växthus.

Vår med fördröjning

Tycker nog att våren beter sig högst ofint. Minus 5 grader natten till idag och snöflingor i luften. Hyacinterna kan bara anas i växthuset.
Min timjan är tvärdöd men ur växthusjorden spirar den franske dragonen.
Och det är ju inte det sämsta när man tänker efter.

Bergslagssjön

Även om våren är kall mjukar den upp isen. Så här såg det ut i morse.
Under helgen ska jag beskära äppelträd. Ska börja med lilla Signe. Signe Tillisch.

Prisutveckling på penséer

Vid den här tiden köper jag varje år några penséer som får stå i krukor på verandatrapporna.
Så här har prisutvecklingen varit - jag har noterat inköpen i min trädgårdsbok:

Pensépris:
1998: 5.90 styck
2001: 6.50
2002: 5.90
2003: 5.90
2005: 6.90
2008: 7.50
2010: 7.00

Ibland är man fnösketorr ...

Vår i byn

Det här är en skolplansch men den visar ungefär hur långt våren kommit här.
Lite brunt gräs, lite snö men med förhoppningar om andra tider.