Sopinsamling

Våra sopor hämtas en gång i månaden. Var fjärde vecka kommer bilen som tömmer vår gröna tunna. Källsortering och en varmkompost håller undan mängden.

Men, men. Det finns ett visst spänningsmoment i detta med sophämtning. Det är sagt att på fredagar var fjärde vecka ska sopbilen komma. Det må så vara, men ibland infaller uppenbarligen fredag på en onsdag, ibland på en torsdag. Man kan aldrig så noga veta.
Därför måste soporna ut senast tisdag kväll. Jag snor runt och tömmer varje papperskorg, plockar i allt som skall väck. Jag har minsann redan varit ute med det sista.

Månadens mest snopna är att komma ut med kassar likt en bag-lady, lyfta på soptunnelocket och finna att tunnan precis är tömd.

Då känns det som om man övertrasserat sitt sopkonto.....

Elände

Morgonen bjöd på en mindre kris. En sån man varken behöver eller vill ha.
Bilen startade inte.
I den ödsliga skogsbygden är man beroende av en fungerande bil.
Och av ett snabbt bredband. Bilen och bredbandet är nya tidens händer och fötter.

Från eskimå till inuit

Skolplanscherna levandegjorde undervisningen. De visade bilder på sådant vi barn ibland inte riktigt kunde föreställa oss. Den här skolplanschen användes säkert långt in på 50-talet men känns synnerligen inaktuell idag. Jag hittade den i min jakt på gamla planscher.

Inte fick vi lära oss så mycket om Grönland när jag gick i skolan. Passa på att läsa här om grönländska Louises vardag. Lite mer uppdaterat än planschen, vill jag lova!

Och här sitter man och gnölar över mörker och kyla....

Upplåst

Jag har en pytteliten ficklampa i handväskan. Bra att ha.
Barnbarnet fick leka med lampan.

- Farmor. Nu låser jag upp skuggan!

Det är ju precis så man skall göra. Inte bara lysa lite på det mörka utan låsa upp det och öppna!
Mer tänkvärt än hon anade, lillfian.

Tidsomställning

Oj.

Vred bestämt tillbaka tiden lite för mycket.....

En något större sjö

Dagens väderbild vill jag inte publicera. Grå, gråare, tristast. Annat var det igår. Solsken nästan hela dagen. Den här sjön är förresten lite större än den jag brukar stanna vid. Men den ligger också utmed min resväg. Fast på höger sida.

Trevlig helg!

Belöning

Var hos doktor Dentista idag. Allt var frid och fröjd med gaddarna. Alltid något att glädja sig åt! När jag var barn fick alla efter tandläkarens rätt omilda undersökning och behandling en guldstjärna.

När jag kom till jobbet skulle jag gå till ett möte. Struntade i bilen utan tog en promenad dit. Hade svarta vinterkappan på. Det var kallt ute men solen värmde i ryggen. Åh så skönt.

Då såg jag den!

GULDSTJÄRNAN!!!

Tyckte att den var min för en dag.

Oslo - Stockholm

Flyglinjen går alldeles ovanför sjön. Eller är det i den?

Man kan förresten klicka på bilden och stå nästan nere i vattenbrynet.

Frusen kärlek

Bilden är visserligen från förra året men den frusna kärleken ser likadan ut i år.

Rådjuren går hårt åt kärleksörten. De kommer alldeles inpå knuten och tuggar i sig. Skulle förmoda att de till och med får rödfärg i nosen, så nära är de faktiskt.

Rådjur som återvänder till skogen med Falu rödfärg som läppstift!

Kattkonst

Vår svarta, storväxta katt, Monsterkatten föredrar att vara ute på nätterna och sova inomhus på dagarna. I morse, när jag skulle åka iväg till jobbet, kom han springande på vägen. Jamade högt samtidigt som han bar en råtta i munnen.
Så skickligt. Tre saker på en och samma gång. Ett riktigt Monsterkinderegg. Springa, jama och ha en råtta i munnen. Det är mer än jag klarar av.

För min del stupar det på råttan.....

Höstlöv

Snart är lövfällningen över. Några björkar har ännu inte släppt ifrån sig sina löv. Små, förtorkade, bruna och skrynkliga pinar de sig kvar alldeles i onödan. Lika bra att de också singlar ner. Maskarna ska ju hinna ha lite att kalasa på innan vintern.

Nerfallna lönnlöv är lömska. Hala och slippriga kan de få en på fall. Från min parkeringsplats och in till jobbet passerar jag ett sånt ställe. Tjockt med såphala blad.
Livet är ett ävenyr, säger somliga. Snorhala lönnlöv som äventyr?
Nä, då får det bero. Den sortens äventyrlighet är inget för mig.

Att vara beredd på elände

Köpte en ny isskrapa idag.

Vitsippor på plansch

Vårens mest efterlängtade blommor.

Slottsträdgårdsmästaren visar hur vackert det kan se ut en vårdag när vitsipporna slagit ut.

Hittade den här planschen förra veckan. Den duger fint i väntan på våren.

Skolmorgon

Fräsch som en nyponros? Taggad för dagens arbete?

Skolplanschen är märkt med ett årtal, 1946. Den är fortfarande en skönhet.

Lusig svärmor

Jaha - nu har jag varit i skogen efter trattkantareller igen. Spindelväv i ansiktet och det killar lite överallt i huvet. Älglössen är på hugget. Och svärdottern har bjudit in mig till ljusparty strax. Jösses. Jag måste försöka snofsa upp mig.
Det duger inte att komma in och vara en lusig svärmor.
Nej, verkligen inte.

Söndag

Brukar inte köpa blommor till oss själva. Vanliga mataffären hade fått in rosor som såg så fina ut. Fair trade märkta. Kom ihåg att Panter köpt just sådana och att de rosorna gladde henne under lång tid.

Snittade om dem när jag kom hem i fredags. De står lika fina idag som när jag satte dem i vasen.

Detta är ingen reklamblogg. Men jag vill ändå rekommendera Fair trade rosor om du ska slå till med ett rosinköp i mataffären.

Och visst blir man lite glad av blomster? Jag blir det, åtminstone.

Senfärdigt

Skulle satt vitlöksklyftorna redan för någon vecka sen. Idag, för den stund sen, blev det gjort.
Förskräckligt så kall jorden är.
Tryckte ner 30 klyftor med pekfingret som raskt förvandlades till en istapp med svart topp.
Glamouröst?
Icke.

Älgar

Vassego och titta! I morse när jag åkte till jobbet såg jag dem. Mamma älg och hennes kalv åt fallfrukt. De står i en villaträdgård alldeles precis vid vägkanten.

Bilden är lite mörk - jag åker tidigt.

Så är det att bo på landet. Hmm. Älg igen.

Fågelmat

Såg i byns affär att solrosfrön, talgbollar, nötter och annat fågelgodis dukats upp.

Talgoxarna utanför knuten tycker uppenbarligen att jag borde servera dem något. Härom morgonen var syrenen utanför köksfönstret full av fåglar. De hoppade upp på fönsterbrädan, pickade på fönstret och glodde in.
Jag tror egentligen att de hackar efter fönsterkitt men nog verkade det som om de ville få frukosten serverad. Illa kvickt, dessutom.

Okej, då. Jag handlar väl solrosfrön i morgon, då.

Måltidens Hus

Dagens lunch åt jag här tillsammans med arbetskamrater. Måltidens Hus var ursprungligen Sveriges utställningspaviljong vid Världsutställningen i Sevilla 1992. För ett par år sen anlade Simon Irvine köksträdgården. Förra året tog jag några bilder och skrev ett inlägg.

Sjön i bakgrunden heter förresten Sör-Älgen.

Alltid dessa älgar...

Arbetsresan

Här är jag lite mer än halvvägs till jobbet. Räknade lite snabbt, och kanske fel, att jag passerar åtta sjöar innan jag är framme. Åtta vattenblänk på fyra och en halv mil.

Då kan man stå ut med att granarna på sina ställen växer nästan upp på vägbanan.

Bright eyes

Simon and Garfunkels Bright eyes har suttit i huvudet hela dagen. Kört om och om igen med en nästan irriterande envishet.
När jag försöker sjunga med låter det garanterat illa.
De klarar sig utan mig som förstärkning, Paul och Art.
Jag inser det.

Undrar om det var för sånginsatsen som båda katterna skyndade sig ut.

Morgonrutin

Jag hör väckarklockan. Usch, tänker jag, är det redan dags.
Jag ser att den står på 5.45. Åh, så tidigt, gnäller jag.
Jag vacklar upp . Motvilligt och önskar att jag kunde få ligga i sängen. Hela dan, minst...
Jag väljer bland kläderna. Jag har ju inget att sätta på mig, gnölar jag.
Jag dukar fram frukost. Vad torr osten ser ut!
Jag åker till jobbet. Så skönt det ska bli med julledighet, funderar jag.

Skäms en smula. Borde nog mera sätta mer värde på allt jag har och kan.
Om jag saknade något skulle jag glädja mig till och med åt väckarklockan.

Blir nästan förbannad på mig själv när jag tänker efter. Nån måtta på otacksamhet får det väl ändå vara.
Basta.

Ännu en sjö

Bergslagen skulle nästan kunna heta Sjöslagen. På hemväg idag stannade jag till vid en busshållplats, korsade väg 50, ställde mig vid vägkanten och tog bilden över Norrsjön. Här på åkern brukar tranorna landa och vila sig lite. De kanske tycker om sjöutsikten.

Bakom ryggen på mig kom långtradarna farande i långa kolonner. Det dånade oupphörligt. Lite otäckt var det allt.

I morgon åker jag min vanliga väg igen. Rätt in i skogen.

Hörde förresten i eftermiddags att att jaktlaget skjutit 3 älgar i skogen ovanför vårt hus. Så bra. Då kanske Oranieträdet och lilla Signe kan få en lugn vinter.

Stadsbesök

Ibland får man komma in i civilisationen. Var på jobb i Örebro idag. Kom lite försent dessutom för det var smockfullt på parkeringsplatserna vid Universitetssjukhuset.

Erinrar mig en varm sommardag för länge sen. Dottern var i femårsåldern och vi hade kört in till vår lilla by för att handla.

Ungen kliver ur bilen på parkeringsplatsen, sniffar förtjust i sig utsläppen från bilarna och säger:
- Mamma, känner du? Mmmmm, det luktar ASGAS!!!

Är det konstigt att hon bosatt sig i Stockholm?

Hur kom jag att tänka på detta, förresten?

Knappast idealiskt vitlöksväder

Vitlöken jag skrev om i inlägget nedanför står fortfarande kvar på diskbänken.

Ute regnar det. Egentligen tror jag inte att vitlöken bryr sig om det. Den rotar sig fort och bra ändå. Jag däremot planteringsstrejkar i oktoberregn.

Sätter inte foten utanför dörren idag. Nån måtta får det sannerligen vara.

Söndag förmiddag

Mörkrostat kaffe bryggt och frukosten står framdukad. Ska bara hämta in tidningen. Katterna som varit ute under natten kommer med in. Både Monsterkatten och hans mesige bror.

Luften känns så mild. Som en vänlig klapp på kinden. Milt i ansiktet och några regndroppar kände jag också, eller var det kringflygande dimma, tro.

På köksbänken står en burk med vitlöksklyftor. De ska ner i jorden idag. Idealiskt väder för detta. De kommer att rota sig innan jag hinner tillbaka in i köket med den tomma plastburken.

Monsterkatten är odräglig i köket. Får han inte ett par skivor ost på direkten sätter han klorna i låret. Mitt lår, alltså.

Kattskrälle.

Insamling med överraskning

Är sedan många år frivilligarbetare för Röda korset. Det är inget betungande snarare tvärsom. Flera tycker att det är besvärligt att stå och skramla med insamlingsbössan, särskilt utanför Systemet. Jag gör det gärna, däremot. Tycker att det är roligt.

Natten som gick var kall med minus 6 grader. Jag hade mitt insamlingspass mellan klockan 10 och 11 utanför Systemet. Hade jag klätt på mig ordentligt? Svaret är definitivt JA. Lager på lager och likt en Michelingumma stod jag där i kylan.

När halva tiden gått kom butiksföreståndaren ut. Hon ville mig något och hade lite bekymmer med att trycka upp dörren. Inte undra på det!

- Det är kallt att stå här, förstår jag, sa hon. Du behöver nog lite varmt kaffe.

Hon bar ut en pall och en blommig plastbricka. Ställde ner pallen bredvid mig och på den satte hon brickan med en varm bulle och en rykande het kopp kaffe.

Det är alldeles sant detta. Sånt kan verkligen hända!

Vänliga människa!

Fredagsmys

Det här kaffebrödet kallas skolbröd och säljs på ett konditori i Grythyttan.

En betydligt läckrare bild än den på älglusen. Detta är en blogg med mycket blandade inslag.

Trevlig helg tillönskas alla läsare!

Älglus

Det är såna här jag inte gillar . Bilden är inte helt skarp men jag visar det obehagliga krypet iallafall. Håll tillgodo!

Fulhöst eller lättvinter

Den vackra hösten med gula och röda löv förvandlades idag till riktig fulhöst. Bladen singlade ner med hjälp av vind och snö. Det vita eländet vräkte ner vid lunchtid. Låg som en blöt vit filt men utan någon värmande förmåga.
Snön avlöstes lite senare av kallt regn. Vattnet rann överallt. Skyndade mig till bilen med isvatten rinnandes in i skorna.

Senhösten är ful. Vintern otrevlig och själv är jag en gnällspik.

Men jag bättrar mig framåt våren.

En morgon i oktober

Inte vilken morgon som helst. Bilden tog jag igår på väg till jobbet.

Vilken tur att jag stannade till en stund. Det kanske var sista höstbilden från sjön.

Man kan aldrig veta - SMHI utlovar en decimeter snö idag. Lovar och lovar, förresten. Hotar är nog sannare.

Inga klösdäck sitter på bilen än och vägen är smal, slingrig och hårt belastad.

Lite olustigt att ge sig ut, tycker jag.

Mörker och kyla, is och snö. Tänk om man kunde välja bort dem!

På hemväg

En sen eftermiddag i oktober.

På väg hem från jobbet.

Utmärkelse

Fick idag en trevlig uppmuntran från Norge. En utmärkelse: "You Make Me Smile Award"
Ida är avsändaren.
Jag tackar och gläds åt den. Skickar den vidare till Panter som skriver så finurligt.

Har trökat och trasslat för att lägga in bilden på utmärkelsen men utan resultat. Den finns att se hos norska Ida.

Uppdaterat

Skam den som ger sig......

Solfilm

Ett av fönstrena på mitt kontor är försett med solfilm. En grå, tunn plasthinna som ska hindra solens instrålning.

Värdelöst, säger jag. Fult! Trist!
Det ser mest ut som om fönstret inte putsats sen Eldkvarn brann.

Undrar om jag skall titta på mina fönster hemma och tänka att det är en solfilm som ger det grådaskiga ljuset och att det inte beror på innehavarnas lättja.

Solfilm. Vilket märkligt ord om en företeelse som hindrar ljus. Skitfilm vore bättre, men kanske inte så säljande.

Skogen med älglöss och trattkantareller

Här är min skog. Den jag plockar mina trattkantareller i. Och får älglöss i håret som bonus.

Trattkantarellerna ligger på tork. De kommer att bli julklappar. Det kan jag utan vidare skriva här för mottagen läser inte på bloggen.

Morgonens ständiga fråga

Hur kallt kommer det att bli, tro?
Ska man ha polotröja med fleeceväst eller top och tröja?. Eller ska man tro på sommaren lite till?
Kan ju inte släpa hela garderoben med mig genom skogen.

Grönkålens uppgång och fall

En odlares möda har inget slut. Detta är den sorgliga historien om en grönkålsplanta.

Sådde grönkål i våras och planterade ut under fiberduk. Sorten Baltisk röd som faktiskt blir mycket grön när den förvälls. Jordlopporna, de jädrans kräken, hade samlats under fiberduken på försommaren och kalasat på alltihop. På det viset skulle jag inte få någon grönkål att göra den halländska julkålen av. Eländes elände.

Men så hände det! Jag hittade en planta som inte stått under fiberduken. Inte det minsta perforerad av lopporna! Den har jag vårdat, vill jag lova. Den baltiska grönkålsplantan växte sig stor och fin. Mycket stor och fin, vill jag skrytsamt framhäva. Härligt! Åh, så god halländsk långkål jag skall göra av den!

Men det blir inget av med det.

Under dagen har ett rådjur klivit in på gården, gått raka vägen till trädgårdslandet och tuggat i sig grönkålen. Allt utom stammen som står som ett utropstecken i det forna grönsakslandet.

Det är inte snällt men jag önskar att rådjuret får lite magknip i natt.

Höstlök

Sommarens skörd av vitlök blev alldeles förträfflig. Den hänger hopflätad och torkad i köket.

En hel del har redan gått åt. Ganska mycket, förresten. Alldeles färsk, nyskördad vitlök smakar mycket gott! Och på Favoritrecept skrev Karin denna ljuvlighet som absolut måste provas.

Jag tänker ta undan fyra eller kanske fem vitlökar och ha som sättlök. Sorten heter Thermidrome. Den lämpar sig fint för hårt klimat.

Det kliar i fingrarna att gå ut i landet och trycka ner klyftorna. Men, men. Ute är det lite för varmt än. Hemligheten med en god vitlöksskörd är dels att välja en bra sort, dels att vänta in rätt sättid. Löken ska bara precis hinna rota sig innan tjälen kommer. När vårsolen börjar värma drar tillväxten snabbt igång. Och om man är fasligt sugen på vitlök går det bra att klippa av lite blast och strössla ner i salladen.

Älgjakt pågår

Ingen av oss här hemma jagar älg. Jag jagar däremot älglöss, men det är ju en helt annan femma.

På skogsvägen utanför husknuten brukar jägarna knacka ner en skylt "Älgjakt pågår".

Tänk på att det är mycket rörelse i skogen under jakten - älgarna och annat vilt kommer att korsa vägarna i större utsträckning än vanligt.

Vi får ta oss i akt, köra extra försiktigt och vara beredda på att det dyker upp djur när som helt på vägen!

Flogsta i mitt hjärta

Färd till Flogsta i Uppsala idag och leverans av en begagnad cykel till sonen.

Det härjar cykeltjuvar i Uppsala. En stal hans hoj utanför institutionen. Visst blir man förbannad!?

Studentbostadsområdet Flogsta hade ett riktigt uselt rykte när Husbonden och jag bodde där på 70-talet. Ja, det berodde inte på oss - tro för all del inte det. I Flogsta skulle en student med självaktning inte ens kunna bo så eländigt långt ute på prärien som det låg. Och inget roligt skulle man kunna ha därute, heller.

Ryktet var bort i tok fel! Många roliga minnen har jag därifrån. Väldigt många.

Bilden är tagen från sonens hus bort mot det där vi bodde. Sjätte våningen i huset med orange färginslag.

Det klappar hjärtat ännu lite extra för.

Men Flogstavrålet hade inte uppfunnits då.

Ur led är tiden

Husbonden kom in och berättade att gräsmattan är full med maskrosor. "Det kan du ju skriva på din blogg", sa han.

Han hade alldeles rätt. Det blommar friskt därute.

Som en ren bonus såg jag att vår enda jordgubbsplanta också blommar.

Vi kan kanske ha jordgubbar och maskrosvin till jul.

Likhet mellan ett paraply och en luskam

Det finns kanske inte någon slående likhet vid ett första påseende, precis. Men efter dagens svamptur i skogen stod det klart för mig.

Om man befarar regn och har ett paraply med sig skiner solen hela dagen.
Om man köper en luskam hittar inte en endaste lus till ens huvud.

Ingen ska tro att jag vill vara en lusmagnet. Icke!!
Det vill jag med bestämdhet påpeka.
Men lite snopen är jag allt.

Gyllene tider

Trevlig helg!

Luskam och trattkantareller

Köpte mig en luskam på apoteket idag. 19.50 kronor för den vita kammen med förstoringsglaset. Mitt livs första luskam.

Mitt livs första lus såg jag i mitten av sjuttiotalet i Uppsala. Då hade inte lusplågan blivit allmän utan det var skam och hysteri runt de där kräken.

På jobbet träffade jag en liten flicka i treårsåldern.

- Vet du, sa hon, jag har myror i håret och det killar när de går.

- Får jag titta, frågade jag.

Det fick jag. Det var inte några enstaka myror som strosade runt i hennes hår utan proppfullt med löss. Dåförtiden sanerades alla lusiga ungar med Tenutex. Ett DDT-preparat som var kladdigt, giftigt och allmänt otäckt.

Jag ska använda den nyinköpta luskammen till älglöss.

-Haha! tänker kanske någon. Ska hon rykta älgar med luskam??

Icke. Så här ligger det till.

Skogen är sedan några år full av lusflugor på hösten. De kallas älglus eller hjortfluga.

Ur Wikipedia har jag saxat följande:

Älgfluga, älglus eller hjortfluga är en platt fluga som landar på sitt värddjur ( hjortar älgar eller rådjur) och bryter av sina vingar. Därefter kryper den in i håret och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den biter människor, men kan inte använda människoblod för sin utveckling, betten är inte farliga på något sätt, dock kan de ge klåda och svullnad."

Inget vidare, alltså.

På lördag ska jag ut och plocka trattkantareller. Kläderna kommer att vara fulla av älglus. Paltorna kan jag stoppa in i tvättmaskinen. Men man kan varken duscha eller kamma bort älglusen ur håret med vanlig kam eller borste. Men jag ska allt lura de rackarna och plocka fram luskammen!

Här kan man läsa om hur jag satt på Universitetssjukhuset med älglus i håret. Om man känner för att läsa ytterligare om de jämrans kräken, alltså.

Man får väl vara tacksam att man inte är en älg iallafall.

Innan det jämrans mörkret

Snart är det över oss - det eländiga mörkret. Det gäller att ta vara på ljuset innan det nästan försvinner.

Brittsommar eller indiansommar. Så kallas den ju, den smått varma och sköna period innan vinterfällan slår igen.

Vi kan gott behöva lite låtsassommar.

Njut av min vackra sjö idag för i morgon återkommer jag om luskammar.

Jo. Så fårdet bli.

Att bita sig fast

Ska man våga släppa taget eller inte?

Det beror nog på vad saken gäller, det.

Själv sa jag upp mig efter 25 år på samma arbetsplats och skaffade mig nytt jobb.

Bilden har jag tagit i närheten av sjön. Där finner man allt....

Läsövning

Min bror berättade detta.

Han, bror min alltså, stod i kassakön och väntade på sin tur. Framför honom stod en mamma med en pojke i så där sjuårsåldern. Pojken stavade sig fram på godispåsarna och tablettaskarna. De där som för det mesta är placerade i barns ögonhöjd.

Fniss och bubbelskratt från ungen.
- Mamma! Kolla!!
Mamman fortsatte sitt plocka upp varor på bandet.

- Men mamma! Titta!!
Nu skrattade ungen högt.

- Mamma! Det står FIS- HERMAN på påsen!

Jag kan aldrig handla Fishermans Friend längre utan att småflina. Och själva halstabletten kallas hos oss numera alltid för just Fis-Herman.

Tänk på det när ni står i kassakön nästa gång.

Skogsvägen

Så här ser det ut hos mig.

Stora skogen finns bakom mig och huset till höger. Över dalen ser man bergen .

En dag i september

Så här kan det också se ut från min sjö. Bilden tog jag förra året men idag var björkarna lika gula.

Men regnet, det regnet....

Hade ingen lust att gå ur bilen förrän hemma på gården.

I nya hjulspår

Så känns det när jag tänker på att bloggen skall återuppstå. Innehållet kan få svänga lite hit och lite dit. Tankar på odling, växter och natur kommer att följa med.

Svägerskan R tog bilden under ett besök i Stadsparken, Örebro.

Sjön en augustimorgon

Ska bara prova om bloggen fortfarande fungerar. Om den inte tynat bort efter flera månaders vila.

Bilden tog jag en augustimorgon på väg till jobbet.

Ett litet men tillfälligt uppvaknande

Egentligen ligger Lilla B och vilar medan systerbloggen Växthusbloggen tuffar vidare.

Men en vårbild från sjön en magisk vårmorgon kan få vem som helst att vakna till liv.

I träda

Lilla B:s trädgård ligger i träda. Men i växthuset är det full fart!

Hur hittar man dit?

Tryck HÄR!!!!

Ett år har gått

Förra våren startade jag bloggen Min trädgårdsblogg i Expressen. Jag tänkte mig att skriva minst ett inlägg om dagen under ett års tid. Det var själva formen. Innehållet skulle vara trädgården och funderingar kring odlandet. Nu har året gått till ända och första inlägget finns här:

Valborgsmässoafton

Äntligen vår!
Mot skogen ligger det lite snö kvar. Gräsmattan är fortfarande blöt. På friland kan man skymta några blad från de höstsatta vitlöksklyftorna. Rådjuren åt upp alla krokusarna, precis som vanligt. Men jag lurade dem på krokusarna i växthuset. Där blommar det fint. Våren är äntligen här!
Flugsnapparen kom igår. Tänk att flyga från centrala Afrika och när man kommer fram finns det inte en fluga att snappa.
Fyllde på med fågelfrö i automaterna - hoppas att det duger så länge.
Nu ska trädgårdsarbetet börja!


Skrivet av LillaB den 30 apr 17:18

När jag började skriva tänkte jag att min syster i Vallentuna skulle bli den enda läsaren. Men det blev fler och ännu fler. Till och med kommentarer fick jag till min mycket stora glädje. Och förvåning. Eva var bland de första att kommentera. Slottsträdgårdsmästarens synpunkter har jag glatt mig åt. De båda var med från början. Sen har det kommit fler och fler. Tack alla!

Vem kom med skällekommentarer om att man inte ska sitta och häcka på Expressenbloggen om inte Mamselamsen? Hon hjälpte mig att byta till den här. Tack för det!

Hela sommaren hade jag trädgårdstext och bild i huvudet. Åh, så roligt jag har haft. Under vinterhalvåret har jag jagat planscher och granrisbockar med min kamera. Och sedan jag fick höra att sjöbilderna var fina, ja då utvidgade jag min trädgård avsevärt. Även om trädgården är stor ryms det verkligen inte sjöar i den.

Men nu har året gått och jag antar att jag skulle upprepa mig, tjata, bli trist och trälig om jag skulle skriva om mina blommor och grönsaker en gång till. Därför väljer jag att sätta punkt idag för den här bloggen. Jag tar inte bort den men jag kommer inte att fylla på med mer. Jo, förresten. En hänvisning till den nya skall finnas högst upp.

Eftersom det är en sann fröjd att bara skriva så fortsätter jag med Växthusbloggen. Det blir en synnerligen nischad blogg. Allt utspelar sig i ett inglasat/plastat rum på 15 kvadrat. En del har kanske märkt att jag smugit igång den. Bloggen kommer att finnas i sin tänkta form under odlingssäsongen 2007. Många bilder och så text därtill har jag tänkt mig.

ALLT skall visas. Ocensurerat. Blir det missväxt, ohyreangrepp eller annat elände så kommer det i bild. Fast helst vill jag förstås att det ska bli lika paradisiskt som vanligt.

Jag skulle bli glad om du som läser här följer med mig in i mitt växthus!

Och sen har jag en liten förfrågan. Vilka är ni läsare som hittat hit och som till min glädje återkommer gång efter gång? Ni som läser men inte kommenterar. Jag blir så fasligt nyfiken...

Tack alla för ett makalöst roligt bloggår!

På återseende i växthuset!

Snigeljakt

Spansk skogssnigel är en riktig ödeläggare. Kallas också för Mördarsnigel.
Det danska namnet är nästan sött:

Draebersnegle

Men den kommer inte inom växthusdörren. Det kan jag bara tala om.
Du som läser här är däremot hjärtligt välkommen in!

Flugsnapparen

Nu har han anlänt, flugsnapparen.

Välkommen!

Förra året kom han på valborgsmässoafton. Så duktig att passa tiden. Och så skicklig navigatör. Den lille fågeln har flugit från Afrika och hittar hit till sin holk.

Och jag som kan gå vilse i Örebro...

Lördag

Förmiddagen ägnades åt ideellt arbete. Det är insamlingshelg för Röda Korset och jag har stått med skrammelbössa utanför ortens systembolag.
Det är absolut bästa platsen.

Många trevliga och glada personer lägger stort som smått. Bästa farten in hade en man som inte är från orten. Jag känner nästan alla invånarna, nämligen, så det kan jag uttala mig om.

Han parkerade sin Jaguar, snabbade på över vägen och snubblade rätt in i affären. Allt gick bra och det blev glada miner lite överallt.

Nordanvinden var eländig och när mitt pass var slut var jag stelfrusen.
Skönt att åka hem, äta lite och sen gå ut i växthuset.

Det kan man läsa om här.

Det här inlägget är nr 500. Jösses.

27 april

Åh, så stilla det var i morse.

Spegel, spegel på vattnet där.....

Libsticka

Såg ikväll att libstickan håller på att växa till sig. Några nästan rödaktiga blad skjuter upp från marken. Libstickan är en perenn kryddört. Det är ingen liten putteväxt, kan jag berätta. Den blir minst 1½ meter hög.

Förr hade man libsticka för att skrämma bort häxor. De skulle försvinna från gården om man planterade en libsticka vid ingången till huset.
Eftersom det inte är så gott om häxor nuförtiden kan man använda den som kryddväxt istället.

I Tyskland kallas växten för Maggi-ört efter buljongtärningen.
När man går förbi libstickan känns en mycket påtaglig buljongdoft.

En god vän till mig använder aldrig salt när hon kokar ris. Ett eller ett par blad från libstickan läggs med i kastrullen och får koka tillsammans med ris och vatten. Bladen ger verkligen lite sälta åt riset. Dessutom får det en ljust gulaktig nyans.

De rödaktiga bladen blir snart mörkt gröna och stora. Längre fram på sommaren kommer gulvita blomställningar.

Och vi kommer hela sommaren att ha tomten totalt häxfri.

Trängselskatter

Här står inte mjök-och juicekartongerna och trängs utan mina andra skatter, pelargonerna, i sina krukor.

Inte så luftigt, precis.

Alla andra fönster är upptagna så här gäller det att klämma in blomma vid blomma.

Färgkoordinationen är tillfälligt satt ur spel.

Men det behöver jag kanske inte påpeka....

Älgvarning

En älg sprang rakt över vägen igår. Det var ett mycket nära möte . Nästan lite för nära. Vi kom undan med andan i halsen, såväl älgen som jag.

24 april

Solen orkade inte igenom dimmorna i morse.

15 millimeter

Så mycket regn har det kommit hittills i april. Det är inte särdeles mycket det. Marken behöver mycket vatten inför växternas tillväxt i sommar. Det sägs att en stor björk drar i sig 800 liter vatten på en dag.

800 liter!
Det kan man fylla ungefär fyra stora badkar med.

Men 15 millimeter.
Det räcker inte ens till en kopp kaffe.

Skogstomt

Vår trädgård är stor. Ungefär 3500 kvadrat och det är mager skogsmark som grund. Hälften av trädgården är uppodlad medan resten är skogsmark. Och så ska det fortsätta att vara. Det finns ingen gräns mot storskogen utan trädgård och skog flyter samman.

I trädgården finns såväl höga träd som lingonris, mossor och linnéor. Men det gäller att hålla efter sly som kommer upp.

Lite orättvis odling är det allt. Jag får fjäska rejält för blommor och grönsaker men så fort jag vänder ryggen till så har det vuxit upp en björk.

Märkligt.

Läsa lite om växthusodling?

Om du vill göra det så kvista över till min andra blogg Växthusbloggen och ta dig en titt.
Välkommen!

Nordanvinden

Så bistert kall sveper nordanvinden, kring stuguknuten den sena kväll....

Så står det i det gamla skillingtrycket. Vinden har svept bistert kall i alltför många dagar nu.

På verandatrapporna står penséerna och hukar sig i vinden. De klarar några minusgrader utan vidare men blåsten tar hårt på dem.

Vinden torkar helt enkelt ut dem.

Stackars blommor. De hänger över krukkanten. Det ser ut som de har kräksjukan.
Men vem spyr inte åt sånt här väder?

Lördagsläbb

Monsterkatten kom in med 4 stora fästingar.

Nergrävt

Idag efter jobbet följde jag med goda vännen E hem. Hon som vill bli av med tibasten som växer som förryckt i hästhagen. Vi grävde och slet i kylan och vinden. Flera små tibastbuskar blev det. De var inte lätta att gräva upp kan jag meddela. Kanske berodde det på att marken var stenig, vi var trötta eller att blåsten hård.

De två minsta har jag satt mellan växthuset och en vedbod. Då kan jag lätt se dem och glädjas åt blomningen på bar kvist.
De andra har jag plockat ihop i en grupp på samma ställe som den gamla tibasten stod. Den som blev nerhuggen så brutalt av grannens pojke.

Växtplatsen uppskattades av den gamla växten.
Satsar på att de nya har samma smak.
Skulle de inte trivas får jag väl flytta runt dem.

Snabbomslag

Senaste dygnet har flera vädertyper avverkats. Igår snö, hagel, regn, åska. I natt och nu: kraftfull blåst och sol.
Undrar vad som händer härnäst.

Finge man välja borde jag föredra regn i två veckor för växtlighetens skull.
Fast i hjärtat skulle jag vilja ha solsken.

Men det har jag ju redan, när jag tänker efter....

Så kan det gå

Det står "Ingen reklam, tack" på vår brevlåda. Jag har själv klistrat dit lappen.
Det är så onödigt med alla reklamutskick som ingen av oss läser, på glansigt papper som brinner dåligt och som dessutom är så tunga att släpa på till återvinningen att jag får armar som en orangutang.

På jobbet undrades det om barkduken skulle kunna vara något att satsa på till trädgårdslandet. Barkduken hade uppenbarat sig i ett reklamblad. Vad hade jag för åsikt om den, tro? .

Barkduk?

Visste inte ens att den fanns. Så kan det gå när man avsäger sig reklam.

Barkduken är den nyste täckodlingsvarianten. Den blir säkert bra.
Åtminstone är de estetiska kvalitéerna större än hos makulaturen.

Min andra blogg

Titta in här om du har lust:
Växthusbloggen

Regn

Det regnar lite smått ute. Hoppas att det fortsätter hela dagen. Om växtligheten ska bli frodig och fin till sommaren ska våren vara våt och kall.

Narcisstobak

Förra året rekommenderade jag narcisstobak , Nicotiana sylvestris, till en god vän. Jag odlade ingen egen utan hade köpt några fina exemplar av trädgårdsmästaren. Hon köpte också.

De blev så omtyckta att hon i år drar upp plantorna själv. Jag fick en låda med småttingar idag som jag skall plantera om.

Jag tycker att fröna till narcisstobaken är luriga att så. Man tar en liten nypa av dem. De är pytte, pyttesmå. När det kommer upp småplantor märker man att man sått minst en miljon frön för mycket .

Bilden tog jag i somras och visar min narcisstobak. En närstående ynge person undrade vad det var för blomma.

-Det är narcisstobak, sa jag.

-Va?! Nazisttobak??!

Varierat förfall

Under vintern förfaller allt utomhus. Kommer snön är det bra för den estetiskt känslige.
Sommarhalvåret medför förfall inomhus istället.
Sorgligt att säga men så är det.
Tiden räcker inte till allt.
Det är roligare att göra fint i växthuset än i vardagsrummet.

Kom gärna på besök där!

17 april och solregn

Idag stannade jag till vid sjön på hemvägen. Klockan var närmare 18.00 och solen sken lite över udden. Regnet hängde i draperier över bergen.

Aprilväder.

Såg att några björkar håller på att slå ut. Samtidigt ligger det lite snö kvar på riktigt kalla ställen.

April är paradoxernas månad.

Titta gärna in på min andra blogg Växthusbloggen

Snopet

Vaknade och var övertygad om att det var söndag. Ledig! Härligt!!
Klockeländet hade jag nog bara ställt av gammal vana i går kväll.

Skönt att få somna om ...

Det blev full fart istället, vill jag lova, när det gick upp för mig att det är tisdag.

Och jag som igår tänkt mig att köra lite tidigare och stanna till vid sjön. Nu kör jag nog lite senare men stannar till vid sjön ändå.

Söndag! På en vanlig tisdag.
Så knäpp jag är.

Är två bloggar bättre än en?

Jag vet inte om det är så. Har iallafall dristat mig till att starta en ny blogg. Den heter Växthusbloggen och man hittar den här.

I den skall det bara handla om växthuset och odlingarna där. Inga sjöar, ingen stadspark i Örebro. Inte en rad om närgångna rådjur eller älglöss.
Bara det som händer innanför växthusets väggar.
Men det är inte lite, det....

Provkika!

Bloggare sökes

På min kommentarssida frågade Helen Lindhe från Eskilstunakuriren om jag känner till någon trädgårdsbloggare i närheten av just Eskilstuna.
Gör jag det?
Jag vet ju faktiskt inte.
Men du som bor i eller utanför Eskilstuna kan väl ringa upp tidningen och fråga efter Helen Lindhe!

Länktåget

Fick en förfrågan om att koppla ihop mig och tuffa vidare med Länktåget. Det kör runt massor av tåg i Bloggriket har jag sett. Visst blev jag lite smickrad av att hoppa med. Tack snälla Kirsti för din vänlighet att bjuda mig med.

Läste sen vidare om systemet med länktåg både hos Bloggblad och hos andra. Om det är något farligt med länktågen kan jag inte ta ställning till, dvs om de kan räknas som spam, men de är lite för mycket kedjebrev för att jag skall vilja lägga ner tid och kraft.
Men tack ändå för inbjudan.

Så sur jag verkar....

Färdig

Växthuset är tvättat med såpa och avspolat med brunnsvatten. Såväl på utsidan som insidan. Väggar, tak och lister. ALLT.
Höll på hela dagen och det är så rent att jag skulle kunna hyra ut det som operationssal.

Söndag morgon

Fåglarna sjunger och solen lyser. Såg från sovrumsfönstret att den jämrans snösträngen ligger kvar i skuggan av uthuset. Om man tittar på en växtzonkarta syns det tydligt hur växtzon 5 går ner en bit i Västmanland. Just där snön ligger kvar är det nog en ännu eländigare växtzon.

Tänk om man för rättvisans skull kunde vända på zonkartan under några år. Odlarna i Björkliden skulle få den lättodlade zon 1 och kunna trycka ner vilka fröer som helst. Det kan man väl göra nu också. Skillnaden är att allt skulle ta sig och blomstra.
I Slottshagen i Helsingborg skulle scillan inte göra marken blå förrän långt framåt sommaren.

Alla vill nog inte byta, förresten.

Idag ska jag fortsätta i växthuset. Viljan och musklerna är inte riktigt överens, om man så säger.
Men det blir som jag bestämt.

Tidsoptimist

Jag tycker illa om själva ordet tidsoptimist. Det låter så otäckt hurtigt.
En jäkla felräknare på tid passar bättre. Så känns det iallafall.

Har jobbat med högt tempo hela dagen. Trots det är jag inte klar med storstädningen av växthuset. Det kom lite annat emellan. De växter jag grävt ner i markbädden under vintern har jag satt i krukor. Sen var jag tvungen att plantera om alla tomater, paprikor och all basilika. De tittade så sorgset på mig och behövde större krukor och mera jord. Trångboddhet gillas av ingen. Det blev omplantering istället för såptvätt. Levande går före dött. Enkel prioritering. Trodde enfaldigt nog att jag skulle hinna såväl omplantering som såptvätt.

I morgon fortsätter jag i växthuset.
Just nu känner jag mig nätt och jämt levande.

Halvlek

Halva dagen har gått och jag är halvdöd. Vågar knappt tänka hur det ska gå innan kvällen. Jag har haft växter nergrävda i markbädden i mitt växthus under vintern. Där har olika timjansorter, lavendel, salvia och fransk dragon sin vintervila. De klarar inte vintern här hos oss om jag inte fjäskar lite för dem.

Nu har jag grävt upp dem och planterat i krukor. Värsta gympasset, tycker jag. Är inte riktigt så gymnastisk och elastisk som jag trodde. Verkligen inte.

Efter välförtjänt lunch ska jag börja tvätt av växthuset. Allt ska såptvättas. ALLT!!

Om jag framåt kvällningen fortfarande kan röra mig återkommer jag med rapport....

Lyckad dag

Nu är de inköpta, penséerna. Småblommiga och nästan enfärgade. Fasligt fina.

Sonen som fyllde 20 år förra veckan hade önskat sig ett litet citrusträd. Den önskan gick att uppfylla idag - hittade ett exemplar jag blev nöjd med.
Jag blev överraskad över hans önskan. Lite ovanlig var den allt.
Klart att mamma letar sig halvt fördärvad.

Såpan inköptes också. Den jag skall ha till växthustvätten.

ALLT flöt bra idag. Jobbet först och sen det andra. Penséerna fina, jorden hemfraktad, citrusträdet hittat och såpan redo.
Och det ska vara fredagen den 13.
Otursdag? Åhnej.

Inköp

Jobbar i Örebro idag. På hemvägen tänker jag köpa penséer och plantera ut på verandatrapporna.
Ska satsa på ett par flaskor såpa också. Om vädret håller i sig och det blir varmt och skönt skall jag tvätta ur växthuset under helgen.
Utearbetet går med reducerad fart. Men det går!!

Trög

Vad trött, håglös och allmänt trög man blir när pollenallergin slår till.
Orkar inte ens bli förbannad över tillståndet.

Nu kommer det reklam

Lyssna till Odla med P1! Gör det! Det blir enklare, bättre och ännu roligare i trädgården. Tre bra saker på samma gång. Ett odlingens Kinderegg.

P1 är min absoluta favoritkanal och har alltid varit, dessutom. Dessvärre kommer det ett kanalens bottennapp numera vid tretiden. Ett så bedrövligt uselt att jag inte ens vill skriva det här.
MEN! Odla med P1 har allt som en trädgårdsintresserad kan önska. Maj-Lis Pettersson har svar på lyssnarnas frågor och delar med sig av kunskap. Lyssna! Det säger jag bara. Tjatar gör jag, förresten.

I det första programmet fick jag lära mig något nytt. Något helt avstressande, dessutom. Bakpå fröpåsarna står det när man skall börja förodla. Det brukar vara ett streck som går över två månader. Vi som bor lite kyligt till, Mellansverige och uppåt, skall använda oss av den sista förgroningsmånaden. Inte den första.
Så förträffligt. Plötsligt ligger jag helt rätt i tiden.
Det trodde jag aldrig skulle hända......

Glömt

Alltid glömmer man något. Köpa hem ost, plocka tvätten ur maskinen eller något ännu värre.
Det är det sistnämnda jag tänker på.
Vinbärsbuskarna är nämligen inte beskurna. Jag har bara gått förbi de svarta vinbärsbuskarna utan att tänka på att de skall gallras ur inför sommaren. Det får bli nu till helgen.

För länge sen fick jag hjälp med fruktträdbeskärningen av en äldre kunnig man. Några dagar innan han kom gick jag lös på vinbärsbuskarna. Jag hade tittat i en trädgårdshandbok och tog i rätt rejält.
När äppelträden blivit beskurna stannade herr J till framför vinbärsbuskarna.
Aj, då. Nu kommer domen, tänkte jag.
- Mästerligt utskurna, sa han. Mästerligt!
Jag brukar tänka på det när jag klipper till med grensaxen.
Jämra er inte små buskar - ni kommer att bli mästerligt behandlade.

Innanfönster

Den som har innanfönster med klistrade fönsterremsor runtomkring lever i en dimmig värld. Så är det på vårkanten. Det är på tok för tidigt att ta bort de lösa fönsterbågarna. Solstrålarna tar sig nätt och jämt genom de lortiga fönsterrutorna. Oputsade sen tidig höst.
Så har jag det.
Värre kunde det vara....

10 april

Det är inte återbruk av en gammal sjöbild. I morse låg snön vit och det var några minusgrader. Fåglarna sjöng men det var nog i ren förtvivlan.

Vinterkappan fick åka fram igen.

Det är lätt att hålla sig för skratt när våren stannar upp så här.

Mycket lätt.

Ljusa tider

Åtminstone när man tittar ut genom fönstret.
Snö överallt.
Ska stanna vid sjön om jag hinner.

Tack!

Tack för alla vänliga påskhälsningar! Tillbringade påsken på västkusten. Såg vitsippor, vårlök, svalört.
Yngste sonen var hemma och skötte mina odlingar. Tomaterna, paprikan, blommorna och alla pelargonskotten.
Med den äran, dessutom.
Tur för både honom och mig.....

Glad Påsk

Träffade vid ett tillfälle på en liten pojke som förfärdigade egna påskkort.
Stavningen var det lite si och så med. Men han var nöjd med sina alster som förkunnade:
GOD PÅK!
Såväl Banditer som Helvetesänglar skulle säkert kunna instämma i detta. Och andra okända huliganer också.

Med detta önskar jag fromt en Riktigt Glad Påsk!

Bloggen håller stängt till måndag kväll.
Välkommen åter!

Bofinken

Nu hittade han äntligen hit, bofinken.
Välkommen!
Men håll dig undan Monsterkatten. Han är inte att leka med för småfåglar.
För övrigt kom katten in med en fästing nerborrad i skinnet. Premiärfästing, om man så säger. Tog ut den med hjälp av tumme och pekfinger. Det går bra. Katten älskar det kanske inte och absolut inte fästingen heller.
Men ska de väck så ska de, fästingarna

Tibast

Vi hade en tibast förut i trädgården. Den hade kommit hit som frö via en fågel. Vi tyckte mycket om växten som blommar så fint på bar kvist. Ett uthus uppfördes några decimeter från busken utan att en endaste gren knäcktes på den.

En dag såg jag hur en lekkamrat till ett av barnen gick in i uthuset, tog en grensax och knipsade av alla grenar. Fort som attan gick det.
Jag for ut och läste lusen av ungen, det gjorde jag sannerligen.
Där stod vi utan vår omhuldade tibast. Jag tyckte det var ett sorgligt slut för den. Detta hände för säkert 20 år sen.

Igår visade plötsligt en arbetsskamrat en bild hon tagit med mobilen. "Vill du ha de förbaskade buskarna som bara är i vägen? De växer som ogräs."
Att jag ville!!

Tibast! Vild tibast! Nu kommer det äntligen en till trädgården igen.

Tomatplantorna

De ser rangliga ut, mina tomatplantor. De borde snarast planteras om och det riktigt djupt. De nedersta bladen kan nästan ligga på jorden. Mera rötter växer ut från stammen om den blir rejält nerstoppad i jorden. Stam, förresten. Det låter överdrivet stort och stadigt. Den är bara millimetertjock än så länge.

2 april. Bara vanligt vatten...

Isen är borta. Våren är här.

Såg bofinken ikväll. Han satt i syrenen utanför köksfönstret.

Morgnarna är fortfarande riktigt kalla. Hissade flaggan tidigt för 20-åringen.

Fingrarna frös nästan fast i flagglinan.

Småplantor växer

Yngste sonen fyller 20 år idag.

Snödriva

Jo, det ligger fortfarande lite snö kvar i skuggan mot skogen.
Egentligen är det inte märkligt alls, snön brukar ligga kvar där länge än.
Men nu när våren är så tidig önskar jag att drivan försvinner i rappet.
Under tiden tittar jag åt ett annat håll och hoppas på det bästa.