Veckans sjöbild

Idag stannade jag till vid sjön för att ta första vårbilden. Förra året var vintern hård men hur var det 2009?
Här finns det fotografiska svaret: Tryck och se. Blir man förvivlad över den bilden kanske den här passar bättre: Kolla här och bli lite gladare: 2007 var ett bra år.

Jag parkerade bilen och klättrade upp på den betonghårda snövallen för att sen ta mig ner till sjön. Lite akrobatisk kände jag mig allt. Tänkte skärskåda de intressanta spåren på sjön. Det finns gott om varg i trakterna...

Steget ner från plogvallen slutade oväntat. Högerbenet for rätt ner i djupa snön, kameran lyckades jag nödhålla men fallet hade nog ingen hög tjusighetsfaktor. En bild blev det i alla fall.

Är man tjurskallig av sig så är man.

Johanna med det vita täcket

Mycket otrevligt har jag sagt om snön. Men den isolerar bra. Riktigt bra.
Gröna Johanna har denna vinter haft dubbla ytterkläder. Den vanliga gröna isolerande och sen snötäcket.
Inuti komposten är det varmt och bra. Man kan skymta Johanna till vänster om den öppna trädgårdskomposten. Öppen och öppen, förresten. Den ser rätt tillknäppt ut.

Om sakernas tillstånd

Nog smälter det undan. Visst sjunker snön ihop men jag har allt mina åsikter om farten. Den där Kung Bore verkar vara en trög typ som inte abdikerar i första taget. Ge dig nu! Loss! Det är ju vårdagjämning i morgon.

Bilden visar snödjupet i trädgården i går. Tumstocken är nerkörd på plana gräsmattan och inte i någon driva. Inget fusk här.
Se så eländigt det ser ut! Kolla siffrorna! Man får gråta om man är lagd åt det hållet..

Odla sin trädgård har en utmaning åt mig. Jag ska presentera åtta saker om mig själv som inte är bekanta tidigare för läsekretsen. Det är en smula besvärligt så jag halverar självsvåldigt utmaningen och nöjer mig med blott fyra konstateranden om mig själv. Hoppas att jag inte ska drabbas av missväxt, älgbitna äppelträd eller fjorton dagar på tukthus för detta tilltag.

Det de flesta inte känner till om mig är:
1. Jag har TRE virvlar i håret. Jag har ända intill januari detta år trott att jag haft två, vilket i och för sig är illa nog, men frissan upplyste mig om att det faktiskt är tre. För mig var det en befrielse att få besked om varför håret alltid jäklas och varför jag alltsomoftast nog kan känna mig lite snurrig. Se där! Allt får en förklaring.

2. Mitt lokalsinne är ett uselt skämt. Den som kan virra bort sig i lilla staden Nora har nog inte alla tomatfröerna i sålådan. Nu är det sagt.

3. Jag är född och uppvuxen i samma lilla halländska by som fotbollspelaren Niclas Alexandersson. Får tillstå att jag trots det är totalt ointresserad av sport.

4. Om någon så skakar liv i mig på natten när jag sover som bäst, kan jag sen konfirmationstiden rabbla alla aposteln Paulus brev. Jag har nämligen en liten låda i mitt inre för värdelöst vetande. Möjligen hör inte detta dit men där skvalpar det runt allsköns fakta man nästan aldrig behöver.

Jag skickar inte utmaningen vidare till någon speciellt utvald utan hoppas på att intresserade tar sig an den!

Tillhör inte Kung Bores vänkrets

Vill bara meddela det. Funnes han på Facebook skulle jag aldrig adda honom hur mycket han än tjatade.

Nu är jag trött på snö. I trädgården mätte jag snödjupet. 76 vidriga centimeter. Det är åtminstone 76 cm för mycket enligt mitt förmenande.

Man borde ju faktiskt tillhöra Republikanska Snöföreningen. Ned med Kung Bore! Bort med honom! Det kan knappast ens kallas majestätbrott att önska livet av honom.

Fram för vårvärme och fågelkvitter. Välkommen gumman Tö! Du är efterlängtad.

Physalisen är sådd, chilin grönskar på fönsterbänkarna och inom kort ska tomatfröerna i jorden. Man får vara glad för det.

Matgäster och små frön

I syrenen utanför köksfönstret hänger fröautomater med solrosfrön och hampafrön. Påsar med jordnötter och några talgbollar rör sig i vinden. En rätt enahanda meny kan man tycka men middagsgästerna klagar inte. Möjligen tycker de att talgbollarnas kvalité inte är så hög som de skulle önska. Det är köpebollar och jag misstänker att fettet inte är riktigt gott. Tänker inte provgnaga och känna efter.
Talgoxar, stjärtmesar, blåmesar, svartmesar, talltitor eller entitor, nötskrikor och den glupske spetten är stamgäster.
Från skogen kommer råbocken och ekorren. Den lille tjocke och rödbrusige domherren kalasar också gärna på nerfallna solrosfrön.

Innanför fönstret sitter Monsterkatten och illstirrar på dem, klapprar med tänderna och viftar på svanstippen.

Själv har jag sått en låda physalis. Helt utan att klappra med tänderna.

Se där - en alldeles vanlig söndag i Bergslagen.

För mycket vitt för mig

Tänk om man ändå kunde fräsa bort snön med synens hjälp. Tänk om man kunde gå ut och stirra med det absolut ondaste ögat runt växthuset. Så enkelt och lättsamt snön skulle smälta bort då.
Till vardags är jag nu inte utrustad med sådana ögon men just idag skulle de suttit fint.
Det blev den gamla hederliga snöskyffeln som fick göra tjänst istället.

En smal gång har jag skottat fram till växthusdörren och sen såpass att dörren gick att öppna. Jag ville se om våren möjligen skulle finnas i växthuset. Åtminstone lite.

Det gjorde den inte. Inget spirade. Inte ens minsta lilla krokusblad syntes till. Annat var det 1999 - då skymtade påskliljebladen den 7 mars.

Den redan tidigare så ynkliga julrosen såg halvdöd ut. En kanna vatten fick bli första hjälpen.

Jag tycker faktiskt att snömängderna är onödigt stora. Om jag finge råda skulle man stansa ut vintern ur almanackan och sälja vintermånaderna till behövande.

Chili på led

Chili, chili och ännu mera chili. Fönsterbänkarna är fulla av burkar.
De hemvikta papperskrukorna har fyllts med innehåll. Omplanteringen lyckades näst intill fullständigt. Av alla de 67 plantorna var det bara en som vek ner sig och dog.

Shit happens.

Utanför köksfönstret

Snön ligger fortfarande alltför ohälsosamt djup. Tacksamt nog har det blivit lite varmare ute. Måndagens -28 grader är inte att leka med men dagens -1 känns som en mild, sydlig bris mot kinden.

Småfåglarna behöver mat. Rätt var det är fylls syrenen med talgoxar, blåmesar, domherrar och två tofsmesar. Jag vet av erfarenhet att tonårsbarn äter mycket men de här flygande kräken tar priset. De är riktiga ätmaskiner. Jag fyller på fröautomaterna och hänger ut jordnötter. Ideligen. Ideligen.
Vi har en deal, fåglarna och jag. De får massor av mat av mig på vintern, på våren tackar de med skönsång och på sommaren slukar de myggen.

Igår kom ett av de kringvandrande rådjuren. Han stod precis utanför köksfönstret och slickade i sig nerfallna solrosfrön. En ekorre visade sig för Husbonden och idag var det en liten mus som hittade solrosfrön.

Alla får ha sitt fredagsmys.

Konsten att vika en papperskruka.

Det finns åtminstone två sätt att tillverka en papperskruka. Ett är ett något tjusigare sätt och det andra är en ren lågbudgetvariant.

Om man investerar i en speciell träform, en krukmakare, och gör enligt bruksanvisningen får man en fin och användbar papperskruka till sina småplantor.
Om man däremot vill snåla till det lite och samtidigt vara en smula uppfinningsrik kan man göra så här:

1. Man tar en dagstidning och klipper en cirka 15 cm bred remsa tvärs över den.
2. Sen letar man fram en flaska eller en burk med passande diameter. I det här fallet gjorde jag ett fynd i skafferiet. En Blossa glögg med högoktanigt innehåll. Passar extra prima eftersom jag tänkte mig att plantera chiliplantor av het sort.
3. Dubbla pappersremsor behövs för stadighetens skull. Lägg flaskan så att det sticker ut några cm papper utanför flaskbottnen. Rulla nu flaskan på remsan samtidigt som du viker tidningspappret in mot flaskbotten. Sista vikningen låser man fast i de andra.
4. Drag försiktigt upp flaskan och vik in en centimeterbred kant för att stabilisera krukan.
5.Ställ ifrån dig den nya krukan och se på attan: En kruka är född.

Så lätt. Så billigt. Därför så bra.
Snålmor har talat...

Kruktillverkning

Man kan göra sina egna högst förgängliga krukor av tidningspapper. Det gjorde jag förra året. Då vek jag strutar av tidningen Dagens Samhälle. Det fungerade prima för mina gurkfrön.

Det här året tänker jag göra papperskrukor till mina chiliplantor. Strutar, liknande de jag gjorde förra året, passar inte så bra för omplantering. Det krävs mera jord nu eftersom småplantorna ska stå ett tag och växa till sig. Dessutom var gurkstrutarna fasligt vingliga.

Har funderat på om jag ska köpa en krukmakare i trä eller om jag ska ägna mig åt lite hittepå. Det får bli det senare för det gillar jag egentligen bäst.

Diametern till krukorna är själva kruxet. Jag har inventerat huset efter något att forma krukorna efter. I skafferiet hittade jag det som behövs: en flaska glögg av märket Blossa spetsad med konjak. Flaskans diameter motsvarar mina önskemål. Att det är en slurk kvar i buteljen förringar inte alls fyndet.

Nu har jag de attiraljer som behövs: En form och en trave Nerikes Allehanda.
Nästa steg blir att börja tillverkningen.

Vårfint i fönstret

Alla tycker kanske inte det är höjden av lycka att ha gamla godisburkar i trängsel på fönsterbrädan. Alla ser kanske inte detta som en smakfull heminredningsidé.
Så kan det säkert vara. Tur att jag gillar det. Och smakfullt ska det bli!

Chilepepparfröerna skall enligt Billan ha det varmt vid groningen. Hade först tänkt klämma in alla burkarna i skåpet ovanför kylskåpet. Där är det hyggligt varmt. Det var dessvärre redan fullsatt i det skåpet. Orka städa... Av ren och skär lathet kollade jag hur varmt det var på fönsterbänken. Jag insåg att den goa värmen nog skulle duga åt sådden. Den duger åt mig och jag är ändå första klassens fryslort.

Det var racerfrön. I alla burkar gror det. I en del mer, i andra mindre.
Inte illa. Inte illa alls.

Nu gror pepparn

Jojomen. De sådda fröerna har tittat upp ur sina burkar. Vi är på G - fröerna och jag.

Nu börjar tiden då fönsterbänkarna fylls av den ena fulare burken efter den andra. Men man ska ju inte se till det yttre, sägs det, utan mera fästa sig vid det rara innehållet. Det gäller frösådder såväl som människor.

Det har blivit mera chilepepparsådder. Ytterligare fem sorter är på groning.

Det här året ska bli det hetaste året i mannaminne. Det är för övrigt oss väl unt efter en vinter som gett oss snödrivor i 83-metersklassen, kylknölar på tårna och snudd på surt humör.

Frösådd i januari

Utomhus ligger snön. Skulle uppskatta snödjupet till runt 47 meter. Det är inte trevligt.

Inomhus kan man i allafall ana andra tider. Fröerna i sina melittapåsar väntar på att få komma i jorden. Billan har vänligen försett mig med många och yngste sonens Piri-piri ska förstås också sås.

Och minsann - idag har de väntat klart. I tomma godisburkar har jag sått allehanda chilepepparfröer. Frukter som ska smaka milt, smaka vilt och som ska gå som ett fackeltåg i halsen kommer att trängas i mitt växthus. Så är det planerat, åtminstone.

Äntligen en ny växtsäsong!

Än är det långt till vår. Alltför långt, förresten.

Växthustakets snölager har skottats av två gånger. Första gången med hjälp av fysikens lagar. Värme under och vips kanar snömassorna självmant ner. Andra gången med handkraft. Inte för att det på något sätt var roligare men snön hade lagt sig för dörren och jag orkade/ ville inte skotta mig in.

Idag ser det ut så här och våren är fortfarande alltför långt borta. Å andra sidan är julgodiset uppätet så det går ju åt rätt håll ändå.

Vill vi ha vin?

Jatack.

Men då får vi ge oss ut i planteringarna och börja beskära.
Vid den här tiden är det dags att ge sig ut med sekatören. Om man är för tidig med beskärandet kan saften i vinstocken rinna bort. Plantan blöder ihjäl.
Är man för sent ute med kniven går det lika illa.

Så nu är det exakt rätt tid!
Fram med den bästa och vassaste sekatören och klipp rejält!

Är man feg får man många blad och inga vindruvor.
Tänk på det!

Bilden är inte tagen idag, om man säger så...

När den late skottar tak

Förra året fungerade latmansmetoden. Skulle tro att den gör det i år också.

På växthustaket ligger rejält med snö. Oroväckande mycket. Visserligen har jag ett norskt växthus med prima taklutning men jag kan ändå känna lite oro för att taket ska störta in.

Husbonden påstår bestämt att detta kommer inte att ske men jag lyssnar inte alltid på vad han säger.

Nu brinner det kronljus och värmeljus därinne, värmen stiger upp mot taket och smälter det understa lagret snö. Vips skottar taket sig självt. Genvägar är minsann inte alltid senvägar.

Husbonden och jag korkar upp champagnen och önskar alla er trogna bloggläsare ett Gott Nytt År!

Monsterkattens julbord

Det står varje år i tidningarna att man ska akta katten för julstjärnorna. Det är säkert både riktigt och sant. Julstjärnor är giftiga.
Men det som är sant i Stockholm är ibland ett skämt i Bergslagen. Ta inte illa upp. Det är nog så att min katt är en smula galen, annorledes eller rent av puckad.
Han äter nämligen sådana blommor med stort behag. Han liksom dras till dem, hugger först små hål i bladen för att sedan mumsa i sig alltihop. Det brukar återstå en ynklig pinne.

Och katten då? Han mår utmärkt. Lika gott varje år.

Någon undrar kanske varför jag köper hem giftiga blommor och utfodrar kattkräket med?
Det gör jag inte. Blommorna är fådda.

Jag brukar ställa blommorna så att katten inte kan ska kunna nå dem. Det funkar inte riktigt.
Han blir inte bjuden på blomsterjulbord. Han tar bara för sig.

Rose on the Rocks

Vill genast meddela att denna bild är en lånad fjäder. Eller om man hellre vill kalla den för fådda blommor. Det är inte min växthusjulros utan blomman tillhör arbetskamraten Gunvor.

Julrosen här ovanför har hon fått och den växer inomhus.
- Hmm, säger förstås någon skarpögd Messerschitt, jag ser allt att det är snö på bilden.

Jodå, julrosen växer i en kruka inomhus men just inför fotograferingen är den snöstajlad. För att inte förgås i stugvärmen matar Gunvor blomman med isbitar.

- Gör du verkligen det? sa vi andra klentroget.

Jodå - precis så går det till. Vatten i en iskubspåse. Frys till is. Dra till i påsen och skramla ut så mycket du tror rosen vill ha. Cyklamen och azaleor gillar också att småfrysa om fötterna. Krossad is på fatet och blomstrena frodas. Vem kunde ana det?

Så tillreds en Rose on the Rocks.

Snöskottning

Tog termobrallorna och tjocka vinterjackan på. Utrustad med handlampa och snöskyffel bar det sen av till växthuset. Öste in ett lager snö på julrosen.
Hoppas den gillar det.
Jag hade inte gjort det...

Julfägring?

Här var det livat,
Här var det glatt
Här var det blommor i morsans hatt.

Nä.
Det har allt varit lite stillsamt på bloggen en tid. Bättring utlovas.

Förra julen fick vi en julgrupp där det bland annat växte en julros. Den planterade jag ut i växthuset när tjälen gått ur jorden.
Nu tänker jag följa den med en bild i veckan. Kommer den att blomma?
Det är kanske inte oooolidligt spännande, men snudd på....

Tycker förresten att jorden ser bedrövligt torr ut. Ska man vattna tro? Eller kanske skotta in snö. Det kommer garanterat att se bautafånigt ut. Men vad gör man inte för en julros...

Inte är väl november bara grå?

Snarast lite åt det blå hållet. Åtminstone idag.
Det var 11 grader kallt, blågrått och smådimmigt i morse.
Inte låter det fint, precis.
Jag tycker ändå om sjön med sin nyis. Fingrarna mina blev vita när jag tog bilden. Mycket oskönt att såväl se som att känna, kan jag meddela.

Den svavlande Gunvors kommentar:

Förslagen om vass tunga, onda ögon, fula munnar och diverse osande eder i all ära, men jag vågar nog inte lita på att kroppsspråket ska kunna läsas av mögelsporer och annat oknytt. Jag tänker alltså fortsätta elda mitt svavel. Inne i växthuset brukar jag dessutom bli betydligt fredligare än vanligt.
Svär gör jag däremot utanför växthuset. Just nu finns det anledning att svära över vägverkets pågående stympning av träd. De kör någon sorts helvetesmaskin som fullkomligt sliter av grenar och kvistar och ibland bark, nerifrån och upp till ca fem meter på träden utmed vägarna. Ris och småstickor far vida omkring och kvar står träden med fula och säkert smärtsamma sår.
Fy faaan för sådan misshandel.
Gunvor

Ekologiskt svavelos

Jag har en odlande vän. Vi kan rent av kalla henne Gunvor för hon heter faktiskt så. Hennes växthus innehåller förutom de mest formidabla grödor även livs levande vaktlar och en liten damm. Jo - det är sanning.

Denna mästerodlare tänder på höstkanten en liten eld under ett fat med svavel inne i växthuset. Ångorna tar död på allt oknytt man absolut inte vill ska övervintra.
Vaktlarna har innan hennes eldande fått flytta till ett annat och tillfälligvis mera hälsosamt boende. Ingen ska tro att Gunvor gasar ihjäl sina fina fåglar. Ånej.

Fick en idé att jag rent av skulle kunna svära ihjäl lite bladlöss. Om jag sätter mig i den blå stolen i mitt växthus och svär de mest svavelosande eder över till exempel feldesignade arbetsredskap, Skolverket eller Socialstyrelsen så skulle jag rent av ekologiskt kunna ha ihjäl ohyra som tänkt övervintra i växthuset.

Är inte detta en glänsande idé?

Man ska inte tro på allt man ser på TV

Såg ett program på TV ikväll. Ett trädgårdsprogram där det framhölls att man MÅSTE göra rent sitt växthus minutiöst på hösten för att ingen ohyra av något slag ska övervintra och ställa till ohägn för odlaren.

Under åtminstone 15 år har jag rensat ur växthuset, burit bort växtrester och sen nöjt mig med det på hösten. Eventuellt kan man kalla det lathet. Kanske är det fritt tänkande...

När vårsolen börjar värma tvättar jag ur växthuset. Mycket noga är jag. Hett såpvatten är det som gäller. Vid den tiden är det ljust, varmt och skönt till skillnad från på hösten. Det är en ren fröjd att vistas i växthuset.

Har det funkat i 15 år kan det knappast vara en slump. Jag tänker nog att de närmsta 15 åren fortsätta att fuskstäda på hösten och finstäda på våren.

Så får det bli.

Höstmorgon vid sjön

Den osannolika vattenmelonen

Yngste sonen provar på allehanda odlingar: citrus, chili och vattenmelon.

- Ha ha, vattenmelon, skrattar säkert någon. Det blir inte lätt, det. Särskilt inte inomhus och absolut inte i ett vardagsrum. Dessutom med rötterna i en kruka full med icke-klumpbildande kattsand av märket COOP-Extra. Särskilt inte det...
Ska den bistra sanningen fram så var nog denne Någon = sonens mor.

Och vad hände, tro?

Jo, så här blev det: Vattenmelonen växte mycket långsamt. Skörden inföll i helgen som gick.
Titta på bilderna och förundras. Det blev en minivattenmelon med ypperligt fruktkött.

Inomhus, i rumstemperatur, med rötterna i en kruka kattsand på fönsterbrädan - - - märkligt.

Allt om den vidriga älglusen

Vid den här tiden ger de sig tillkänna, älglössen. De vidriga kräken som surrar, bits och till allt elände nästan är omöjliga att ta död på.
Den som aldrig träffat på älglusen eller hjortflugan kan tro att det här skrivs av en mordisk typ. Men så är icke fallet.
Lusflugor är ett flygande otyg från helvetet. Därom råder inga tvivel. Kolla själva:

1. Det kan man läsa om här. Se en bild kan man också göra.
2. Och här när jag satt nerlusad på en föreläsning på Universitetssjukhuset i Örebro.
3. Och ännu mera här om hur älgjakten förlängs till tre veckor.

Konsten att eftermogna chili

Titta på detta i alla bemärkelser lysande resultat!

De gröna chilifrukterna på bilden strax här nedanför blev på några få dagar röda. Jag tror att de ska få ligga kvar och torka. Möjligen att jag snittar upp dem lite så luften lättare kan cirkulera.

Ett förträffligt resultat. Jag är mycket nöjd.

Fest och kalas

Nu festar koltrastarna på äpplena som finns kvar. De nerfallna frukterna och de som fortfarande sitter kvar på träden blir kalasmat.

Den vildsinte Monsterkatten ligger på lur men blir överlistad av fåglarna. Han får hålla tillgodo med en eller annan gnagare. Lika bra det. Eller ännu bättre.

Eftermogna chili?

De sista chilifrukterna plockades av innan plantan for till växthimlen. Det låter lite finare än att släpa ut dem på komposthögen.
En hel del frukter hade inte hunnit mogna. Konsulterade Billan och fick veta att gröna chili kan man använda. Det är gott att veta. Men nu är det så att jag väldigt gärna vill ha dem röda och fina.

Jag ska försöka eftermogna dem i fönstret. Riktigt truga fram röd färg. Experimentet ska visas här.

Blir de röda?
Blir de bara skrumpna?

Vi får se. Jag lägger ut nästa bild om några dagar.

Den som inte är riktigt färgblind kan se att det redan ligger några röda - de får ligga som jämförelse och torka.

Årets sista växthusbild

Så var det äntligen städat. Inte tvättat ordentligt än men åtminstone någorlunda iordningställt.
Jag gör bara det nödvändigaste nu på hösten. En växthusets raggartvätt, kanske man kan säga.

Alla gamla växter tronar på komposten. Inte alla, förresten. Änglatrumpeten och en pelargon får vänta på våren i garaget.

Det gröna man skymtar i markbädden till höger är en tuva gräslök för tidig skörd i vår. Timjan för bättre överlevnad. Av växten, alltså. Själv hoppas jag att klara mig med dubbla lager fleece.
Den största plantan är en marockansk mynta. Hur den klarar vintern i Bergslagen återstår att se.

Vinrankan får tappa sina blad i lugn och ro. Mellan jul och nyår tar jag mig in igen i växthuset och beskär rankan. Gör jag det nu blöder den ihjäl.

Bilden tog jag en tidig morgon. Man får vara glad att solen skiner.

Höstdagjämning 2010

Just nu på kvällen är det 15.1 grader varmt inne i växthuset. Än kan jag skörda tomater även om mognaden går långsamt. Jordärtskockorna i trädgårdslandet blommar gult och fint. Skogen är proppfull av älgar och trattkantareller.

Om ett par dagar bryter Den Stora Marknaden ut. Vårt lilla samhälle växer från 3000 invånare till drygt 100 000 på två dagar. Det blir trångt, vill jag lova.
Jag är inte så vidare värst intresserad av marknaden, men det kan man knappast andas om här i bygden...

Dålig uppdatering men en ny spade i allafall

Sent ska syndaren vakna, sägs det. Det kanske passar in på en blogg som blir lite uselt uppdaterad. Eller rent av på bloggeristen.

Men allt är inte bara tröghet och elände:
Den förkomna spaden har ersatts av en nyinköpt.
Trattkantarellerna plockas i sån höghastighet att knappt en älglus hinner fastna på mig. Tror rent av att det är färre älglöss i år än på länge.
Potatisen är upplockad ur landet.
Chilin mognar och än finns det lite tomater.
Jag fjäskar för dem med värmefläkt på nattkröken. Vem vill frysa, egentligen?
Ingen, skulle jag tro.

Tomater, tomater

Årets favorit blev Apelsintomaten. En stor orange tomat med mycket god smak, köttigt innehåll och vacker färg.
Gulaktiga tomater brukar vara så blaskiga i smaken tycker jag. Så icke Apelsintomaten.

Här syns den tillsammans med den stora röda Eva, lille söte Sungold, Anna som mogen smakar björnklister och hybridtomaten Olivade som är lite tråkigt neutral.

Knepigt med färger. Verklighetens Apelsintomat är klart orange. Här ser den mest gul ut.
Ja ja. God är den i allafall.

Upphittat

Jordgubbar igår.
Trattkantareller idag.
Lutfisk i morgon?

Septembergubbar

Ikväll hittade jag fyra mogna jordgubbar i landet.
Hur är det möjligt?

Sista sommarbuketten?

I vanliga fall plockar jag nästan aldrig in blommor. Jag tycker de är fina där de står. Håller förresten längre i rabatten än i vasen också.

Men när hösten kryper allt närmre är det läge att rädda blommorna undan frosten och få glädje av dem inne en stund.

Det här blev dagens bukett: dahlior, daggkåpa, ringblommor, pelargon och blåsalvia.
Märklig blandning kanske någon tycker. Men blomsterräddning är blomsterräddning.

Det är lätt att krokna ibland ...

Rullande damm

Gräset gror inte på en rullande sten, heter det. Men i Husbondens skottkärra växer ogräset präktigt.
Skottkärran blev lämnad med en tuva ogräs i när Husbonden for på arbete utomlands. När han kommit hem var höstregnen i full gång och ogräset hade satt fart.

Någon undrar kanske varför jag inte tog hand om det här eländet. Det undrar jag också.

Man kanske får se det som en vatteninstallation. Den rullande dammen.

Veckans växthusbild

Nu är det inte längre så stora förändringar från vecka till vecka.
Bäst före har passerats. Det sköna får vika för det praktiska.
Tomatbladen plockas bort för mera ljus.

Såg en liten söt groda hoppa runt därinne. Det är ju fuktig värme så han trivs alldeles säkert. Men en liten damm? Skulle inte det passa fint?
Funderar riktigt allvarligt på att göra en liten pyttedamm i markbädden till nästa år.

Kräftskiva?

Nä. Det är chilin som ligger på tork.

Är den stark? Ja, den är stark så in åt helskotta. En liten, liten tugga och man har ett fackeltåg på väg ner i halsen.

Förträffligt, tycker jag. Den här chilin måste nog vara bästa sortens halsmedicin förutom att vara en god krydda. Skulle tro att den bränner upp varje liten bacill den stöter på.

Gurkor i höjden

Kinesiska slanggurkor är detta. Har fått de rikbärande plantorna av en vänlig arbetskamrat. De är tjocka och goda.
Gurkorna alltså. Inte arbetskamraterna.

Veckans växthusbild

Skördemånaden är i full gång.
Tomater, gurka, chili, physalis.
Basilika och dragon.
Änglatrumpeten blommar ihärdigt men skördas icke.
Vindruvorna får vänta ett tag till.

Klicka gärna på bilden. Den är stor och fyller kanske upp hela skärmen.

Sungold, Dansk Export men knappt några druvor

Bladen är hårt klippta på tomatplantorna.

Så här ligger det till: växthuset har stått på sin plats i runt 15 år. Det har de fina björkarna, de sura granarna och den bautastora lärken också gjort. Träden tar alltför mycket ljus numera för tomaterna. Eftersom det är betydligt lättare att klippa bort tomatblad än att fälla träd så jag går lös med sekatören i växthuset för ljusets skull.

Husbonden har förresten lovat att fälla träd till vintern. Jag ska påminna honom lite längre fram om den önskade skövlingen möjligen fallit i glömska.

Förutom Sungold och Dansk Export odlar jag i år med hygglig framgång Apelsintomat, Eva, Bonzai och Olivade.
Gurkorna växer till sig hyfsat och är helt ohyrefria. Spinn brukar annars gilla gurkblad.

Vinrankan frös tillbaka något under den kalla vintern. Det blir några klasar trots allt. Vino Nordica föll nästan för frosten. Eländes vinhaveri. Finns det Vino Sibirica tro?

Men man får vara glad att man får vara tacksam för det lilla ...
Så är det att vara odlare.

Bantningsmedel?

Chili sägs öka förbränningen. Tuggar jag i mig allt på en gång brinner jag nog nästan upp eller rent av smälter ihop.
Då behöver jag å andra sidan inte plocka fram fleecen heller ...

Om man skulle råka få en besvärande stor skörd av chili så är den trots allt inte svår att ta hand om. Skär frukterna på längden och lägg dem till tork på ett luftigt och lite småvarmt ställe. Det dröjer inte länge förrän frukterna är kruttorra och kan förvaras länge. Ja, de ska ju användas efterhand, förstås.

Under etiketten Torkad chili kan man kolla tidigare års skörd och torkning.

Törnrosas kjortel

Så stilig den är, Törnrosas kjortel! Rosa och så modernt kort.
Men nog ser hennes ben bra blåfrusna ut.

Veckans växthusbild

En tidig morgon.
Man kan klicka på bilden om man vill.

Böntorn eller Blomsterminaret

Ett antal 2-meters bambupinnar i tältform utgör själva ställningen. Blomsterbönor, eller rosenbönor som de också kallas, är utplanterade runt bambun.

Växtkraften är nästan onaturlig. Överträffar till och med kirskålens! Det blåser till bara och hela ställningen är klädd med blad och blommor.

Idag har jag skördat de första bönorna. De ska skäras i bitar, förvällas och användas i grytor till vintern.
Många tror inte att man kan äta blomsterbönor men det går utmärkt. De ska bara förvällas några minuter först.

Fröerna är också fina. Kolla här!

Kattens återkomst

Undras om katten kände på sig att det var dags att komma hem.
Sent i går kväll kom han bara. Fin i pälsen. Inga märken någonstans.
Mycket hungrig däremot men sånt är lätt avhjälpt.

Sen tog han sig en vända i huset, strök sig mot såväl Husbonden som mig, jamade och gick ut igen.

Monsterkatt på avvägar

Monsterkatten, den väldige, den egensinnige svarta kattherrn som nog är en korsning mellan en katt och en gris är borta.
Han försvann förra veckan och har inte synts till sen dess. Visserligen brukar han då och då ge sig av några dagar men när regnet kommer ilar han, så fort det går iallafall, hemåt. Men inte nu.

En gång tidigare var han försvunnen. Det var en vinter för flera år sen. En kall februaridag kom han antagligen i slagsmål med en räv. Det fanns spår i snön, blodfläckar och rävhår. Vi letade och ropade förgäves. Katten fanns ingenstans så vi utgick från att han blivit rävmat.
Efter 6 veckor kom han mager och ynklig hem igen. Han hade nog skadad dragit sig undan och när han var tillräckligt frisk kom han hem igen.

Vi får hoppas att han bara tagit sig lite extra semester den här gången. Det är ju strängt taget inte nödvändigt att klå upp skogens alla rävar.

Ogräs från helvetet

Kirskål infördes av munkar till Sverige så det är ju svårt att säga att ogräset kommer från undergrunden. Men när man står där med lien i näven och kirskålen ser gigantisk ut känns den inte gudomlig, precis.
Idag har jag avverkat kirskål. Mejat ner. Skoningslöst.

Tistlar, kvickrot och kirskål är inte mina vänner.
För övrigt gillar jag inte pölsa eller havregrynsgröt heller. Men det är ju av mindre intresse.

Starka doningar

Snart är den första chilin mogen.
Det är gott med kryddstark chili i t ex wok, kycklingrätter, köttfärssås.
Många frukter ser det ut att bli i år. Bra, tycker jag. De är lätta att torka och därför enkla att förvara.
Vi går en het höst till mötes.

Ett rent förtvivlat letande

En del letar sig halvt fördärvade efter livets mening, andra efter mera påtagliga ting.

För länge sen tappade jag bort min gröna Husqvarna Zigzag, en symaskin med kvalité. Kan ärvas i generationer. Nåväl - den hittades och allt blev då som vanligt igen.

Nu är det mera kris. Min spade är borta. Försökte få äldste sonen att medge att han snott den. Det förnekar han helt och jag tror honom. Att se honom gräva i trädgårdslandet är en lika osannolik syn som att hitta rökt ål med vaniljsås på en krogmeny.

Har letat överallt. Men då borde jag ju hittat spaden. Alltså finns den nånstans där jag trots allt inte tittat.
Men var? Och hur hamnade den där? Och varför?

Såna frågor kan man grubbla över ...

153 mm vatten

Första halvan av månaden var rätt torr och jag vattnade ut 30 mm med vårt brunnsvatten på trädgårdslandet. Sen kom regnet.
Allt som allt kom det 123 mm regn i juli.
153 mm vatten på mina grönsaker och potatisar.
Nu räcker det, tycker jag. Antagligen håller salladen och bönorna med.

Veckans växthusbild

De vissnade liljorna är bortklippta och tronar överst på komposten. Undrar just om liljebaggarna sitter och gråter i något hörn. Krukor är omflyttade. Tomatblad utrensade. Inte alla förstås, utan bara bladen som skymmer de än så länge gröna tomaterna. Alla tomatblommor åkte i komposthinken. Det blir ändå inga tomater av dem innan frosten nyper till. Bara att klippa och kasta. Ingen nåd gives.
Basilikan skördad och gurkorna konsumeras i rask takt. Två barnbarn lyckades kalasa på fyra gurkor under två dagar.

Klicka gärna på bilden så syns änglatrumpeten och vindruvsklasarna bättre.

Sallad i svår trängsel

Attans vad det växer. Sol, värme och till idag 113 mm regn gör underverk. Stora lass hästskit bidrar också till växtöverflödet.
Tänkte faktiskt inte att det skulle bli så här sammanvuxet. Men en stor fördel är att allt ogräs trycks ner. Sånt gillar jag.
Svårskördat är det. Rena balansövningar krävs för att komma åt salladen.
Ibland går det rent överstyr ...

I mördartagen

Jaha. Nu är de här igen de jämrans liljebaggarna. Vid den här tiden på sommaren?? Det måste vara Liljebaggen.2 som är på gång.

Lömska typer som gnager på vackra liljor. Jag har sett dem på vitlöken också, förresten. Ingen går säker i dessa tider.

Måste tillstå att jag har liljebaggsblod på mina händer. Krossade kräken mellan tummen och pekfingret, en efter en. De försöker luras genom att släppa taget från bladen och kasta sig ner på marken. Men inget lurar en luttrad odlare. En kupad hand under bladet och liljebaggen är infångad.

Kolla era odlingar! Passa er för lömska baggar!

Veckans växthusbild

Nu förtätas grönskan. Gurkorna mognar och några av tomaterna skiftar färg. Blåsalvian blommar och basilikan skördas flitigt så att Stockholmsdottern får sin efterlängtade pesto.
Att ha en son som sköter växthuset med bravur är ju så nära automatbevattning och inhyrd trädgårdsmästare man kan komma.
Jag har det rätt bra.

Trädgårdsmästare uthyres

Detta skrivs av en rejält stolt mamma som varit bortrest i knappt fjorton dagar.

Nja,det rör sig inte om inte en RIKTIG trädgårdsmästare utan om en duktig son som har skött om sin mammas 15 kvadratmeters stora växthus med den äran. Allt växer. Ogräset är väck. Änglatrumpeten bautastor. Chilipepparn fått ännu mera frukter. Basilikorna storvuxna. Gurkorna växer till i hög hastighet och tomaterna frodas.
Kunde faktiskt inte skött om växthuset bättre själv.

Bildbevis kommer i morgon.

Växthus i annans vård

Sen en tid sköter yngste sonen om växthuset. Det är därför ingen Veckans växthusbild kommit in.
Ska höra om han möjligen kan lägga in en rapport och kanske en bild här på sidan.

Han har rapporterat att gurkor är skördade och att han och Husbonden har smakat på mogna tomater. Tycker nog att det låter betryggande.

Sonen har fått den bestämda uppmaningen att skörda ALLA mogna gurkor. Hinner de inte äta så blir det att ge bort. Det får aldrig hänga mogna gurkor kvar på plantorna. Resultatet blir att plantan slutar sätta frukt eftersom frösättningsuppdraget är fullbordat.

Miss Jordgubbe eller Jordgubbsmiss

Tog med mig litermåttet ut i landet i morse. Dags att skörda jordgubbar. Jojomen. Det trodde jag, det. Många skulle det vara, tänkte jag mig. Fåglarna har visat visst intresse för bären men inte trodde jag att intresset var SÅ stort. Det blev 2 stycken jordgubbar för oss att kalasa på.

Husbonden fick dem i rättvisans namn. Jag har tagit mig några mogna jordgubbar tidigare.
Skata som skata ... Hmmm.

Luftlök

Och luftlöken strävar på. Den odlar jag mest för att den ser kul ut.

Lökarna där i höjden är små ungefär som syltlök. De är kompakta och smakar vanlig gul lök.
Om man är duktig i köket kan man säkert finhacka den och använda i matlagningen. Om jag tar tillvara den så kastar jag bara ner den skalade löken i en köttgryta.
Det är enklast och blir bra så det räcker.

Jag saknar nog en pysselgen, tror jag. Finhack av lök, julpyssel och broderi går totalt bort.
Alltid.

Starkt och gott

Chilipeppar är en tacksam växt att odla. Fröna gror lätt, plantorna ser fina ut och frukterna smakar rejält. Lätta att torka och förvara under året är de också. Sen är det bara att börja på ny kula i februari.
Gror lätt, ser fina ut och smakar rejält ....osv osv. År efter år.
Sånt gillar vi.

Men man får allt vara lite försiktig med så starka grejer. Tvätt av tassarna är att rekommendera. Råkar man peta sig i ögonen efter att ha hanterat chilin blir det sannerligen inte roligt.

Enda nackdelen med chili är att ohyra i form av bladlöss också uppskattar den. Om man vattnar ordentligt har man en hygglig chans att slippa de där otrivsamma kräken. När bladen blir i torraste laget stiger sockerhalten och vips är bladlössen där. Vattna alltså ordentligt!!
Om de ändå kommer går jag lös med min hemgjorda växtsprej.

Nu väntar jag på att chilifrukterna ska börja skifta färg och bli röda.

Veckans växthusbild

Värmen som äntligen kom har gjort gott åt allt i växthuset. Idag skördade jag massor av basilika så Stockholmsdottern kan få sin så eftertraktade pesto. Jag gör pestomassa och skickar med posten. Måste medge att paketet ser skumt ut ...

Klicka på bilden och kliv in i växthuset!

Klematislarvernas bistra öde

I ett hörn vid uteplatsen står en alpklematis som frösått sig själv. Bravo, säger jag. Det är prima när växterna har vett att föröka sig utan att man behöver åka till plantskolan för nya inköp.

Men, men. Precis som det hände sig på moderplantan krälar det överallt på växten av små och större blågröna larver.

Klematislarver.

Gift hjälper men fanns inte att tillgå idag. Tänkte att kan man koka kräftor ska man väl kunna koagulera larver med hetvatten.

Det gick förträffligt. Till skillnad från kräftorna lyser larverna inte röda men de ligger åtminstone tvärstilla på marken.
Och det är jag nöjd med.

Varmaste dagen

Underbart att värmen äntligen är här! Visserligen en smula svettigt att kupa potatisen idag men det var verkligen dags och inget att skjuta upp längre.

Yngste sonen är satt att gräva upp en rejält ful slänt som under sommaren ska förvandlas till en rabatt. Så är det tänkt. Men idag märker vi att jordlagret är tunt och magert. Hur i helskotta kan ogräset då vara så frodigt?
Såna frågor är luriga att besvara och de tillhör livets svårlösta gåtor.

Jordgubbar och champagne

Det är Husbondens födelsedag idag.
Hårt och skitigt trädgårdsarbete ställs in och godsaker ställs fram.
Så kan man också ha det.

Veckans växthusbild

Idag ser det ut så här.
När solen och värmen äntligen kommit växer det fort.
Själv har man ju mera lust att ta det lite piano när hettan slår till.

Bilden är klickbar.