Så makalöst det blev trots en sen och kall start. Kommer ihåg hur trögt det var att komma igång. Fingrarna stelnade i kylan och jag fick intala mig att det verkligen ÄR roligt att odla.
Sommaren med sol och värme förändrade och gynnade allt. Allehanda skadedjur invaderade frilandet. Men kamp mot ohyra och ogräs är odlarens vardag. Växterna utvecklades så bra, så bra. Det blev lika roligt att odla som det brukar vara.
Växthuset blev mitt Paradis. En ljuvlig miljö med blommor, kryddväxter och grönsaker. En sittplats med två stolar och ett bord stod för lugn och ro. Ett sånt möblemang bör finnas i varje Paradis.
Skörden blev riklig och jag har till sist fått
truga tomater, sallad, potatis och gurka på släkt och vänner.
Själva odlandet är jag nöjd med. Helnöjd, till och med.
Men jag är en usel trädgårdsdesigner. Nu är det sagt. Urusel. Kanske till och med den sämsta. Arbeta hårt som en träl det kan jag. Men anlägga en vacker rabatt? Nä så fasiken heller. I år blev det bra genom slumpens försorg.
De kommande mörka vinterkvällarna tänker jag tillbringa med trädgårdslitteratur. Jag skall väl i all sin dar kunna lära mig hur man anlägger en vacker rabatt!! En bra bibliotekarie är guld värd. Här skall rådfrågas.
Har nästan tänkt mig att det BÅDE skall växa bra OCH se så fint ut att man tappar andan. Nästa år, alltså.
Stora frilandet skall minskas något till nästa odlingssäsong. Det börjar bli alltför tungt att gräva. Och jag behöver ju inte odla till halva Västmanlands befolkning heller, när jag tänker efter.
Men precis vad jag ska odla. Ja, det tänker jag inte ens börja grunna på innan nyår!
