En amaryllis i vardande stod på fönsterbrädan i en fin, vit porslinskruka. Det gör den inte längre. Katten med de otrevliga matvanorna har rensat bland blomstrena. Ett hopp upp på brädan, några slag med svansen och sen låg amaryllis med kruka på golvet. Ohjälpligt sönderslagen och jorden utspridd.
Amaryllis i kruka tycker jag om. Däremot gillar jag inte amaryllis som snittblomma. Avhugget och eländigt ser det ut.
Tycker jag, alltså.
Kvaddad amaryllis på golvet tycker jag absolut inte om.
5 kommentarer:
Åhhh vad jag känner igen *kräkens* demoleringssvansar!
Amaryllis är helt klart vackrast i kruka.
Gav bort en, som snittblomma en gång...med lite annat *lull-lull* Tacket, lät inte vänta på sig...men den kallades då...Rabarberkvisten...
Amaryllis, ja detskulle kunna vara något. Såg ingen på min krukväxthandlarrunda förra veckan, men nu närmar vi oss hysterins tid så då kanske.
Rababerkvist, så klart! Att jag inte tänkt på det.
eva och panter: Rabarberkvist! Det kan man verkligen hålla med om.
"Periskopblomma" har jag hört en person beskriva blomman som hon inte hade namnet på. Också träffande. Man förstår precis.
Den kraschade amaryllisen är inte ett nytt inköp utan en från förra året som var på G.
Men Lilla B, har du ingen pli på kisarna?
Har faktiskt aldrig fått något nervält, hon är en nätt, försiktig liten dam, min Selma. Men när hon var liten sov hon gärna I krukorna, med jordspridning som följd...
Haha - lindalotta! Mina katter kan tassa fram fint men det åker trots det ner krukor och annat. Mycket har jag sopat undan....
De är väl inte riktigt graciösa, min 7-åriga kattherrar....
Skicka en kommentar