Stenpytt

I torsdags höll det på att olycka sig rejält. Ägnade mig åt latmansmatlagning - pyttipanna som hälls direkt från påse till stekjärnet.

När jag sen skulle ta mig en tugga klirrade det till på tallriken. En sten föll från gaffeln. Jojomen.
Väl hårdsmält, tycker jag. Ur alla synpunkter dessutom.
Tur för mig att jag inte krasade sönder gaddarna.

Tog naturligtvis en bild på stenuslingen och skickade ett mail med bifogad bild till fabrikanten.
Undrade om de brukar klämma in stenbumlingar i maten.
Svar har inte kommit.

Det här inlägget har verkligen inget med trädgård att göra.
Inte det minsta. Äsch - jag publicerar ändå...

Bleksiktiga pelargoner

På fönsterbrädorna lite varstans i huset står övervintrande pelargoner. Knappt överlevande är de. Taniga, trista och absolut ingen fröjd för ögat.
Om de blir omplanterade idag så kan jag ta skott om ett par veckor.
Sen ska de bara växa till sig.

Så här brukar de se ut på sommaren.
Det kan de gott få göra nu till sommaren också, tycker jag.

5 grader varmt

Snön sjunker ihop. Luften känns len och fin.
Eftermiddagens promenad var en sann fröjd.
Lite fågelkvitter hörde jag och här och var kom det dofter från någons vedspis eller kamin.

Jag såg knappt till en enda människa ute. Var är alla?

Physalis på G

I höstas tog jag in skott från physalisen i växthuset. De fick rota sig i vatten och står nu på fönsterbrädan och ser vinterglåmiga ut. Sprakar väl inte av färg själv heller, om jag tänker efter.

Tittar på plantorna och undrar om jag ska toppa dem, sätta det avklippta i vatten för nya och fler plantor.
Det är kanske för tidigt. Vinterljuset kan vara för klent än så länge.

Påsen med blomjord står i hallen och väntar.
Physalisen är flera år gammal - det här är ett prima sätt att snabbstarta odlingarna.

Jag väntar nog med toppningen av plantorna en vecka till.
Usch så jag velar...

Vårluft

Gick en sväng på lunchen tillsammans med en arbetskamrat.
Solen sken och fåglarna kvittrade. Det kändes mer som vår än som vinter trots att snön ligger alltför djup.
Stegräknaren står idag på 15 300 steg.
Då kan väl min bild på guckuskon passa?
Fötter som fötter...

Galoschjesus och frukostflingorna

Idag kom boken "Galoschjesus och frukostflingorna" som jag vann.
Husbonden kommer hem först av oss och hade redan hunnit vittjat brevlådan. Den rostfria lådan som Den Händige Svågern konstruerat och svetsat ihop.
Ett vitt kuvert med boken i låg och väntade på mig.

Nu skall det öppnas en ny värld för mig. Ord och uttryck från hotell -och restaurangvärlden som jag inte visste något om förut skall bli förståeliga.

Vad man kan få lära sig mycket genom att besöka andra bloggar!

Gurka och chokladtomater

Några fröpåsar fick följa med mig hem. 8 stycken gurkfrön av sorten Styx.
Hur kan en gurka heta så, förresten? Styx var ju i den grekiska mytologin floden mellan Jorden och dödsriket Hades.

4 påsar tomatfrön slank det också med i korgen. Jag odlar minst en ny sort varje år tillsammans med gamla välkända godingar.
Årets nya sort är en liten sötsmakande tomat med strimmor av choklad. Det står faktiskt så. Strimmor av choklad.

Gurkor från helvetet och tomater med choklad.
Det blir sannerligen ett spännande odlingsår.

Och vinnaren är.......

Lilla B. Jojomen.
Har varje vecka svarat på Naturmorgons fråga och hoppats på att vinna en holk, ett jackmärke eller kanske en keps.
Nä - inte en keps. Men vinna i alla fall. Men aldrig har det hänt.

Men!
Det finns andra tävlingar.

Idag vann jag Frukostflingans tävling. Den som går ut på att gissa vad ord eller uttryck hämtade från hotell-och restaurangvärlden betyder.

Strax får jag boken Galoschjesus och frukostflingorna.

Den ser jag mycket fram emot!
Tack Frukostflingan!

Onödigt mycket vinter

Stegräknaren gillar inte snöskottning.
Väldigt mycket snö har det kommit under helgen. Förskräckligt mycket snö måste ösas bort.
Slet i två timmar med snösläden. Och hur många steg blev det på räknaren, tro?

0 steg. Noll steg!

Sant.

Allt slit gjorde inte ett endaste avtryck på den tjurige stegräknaren.
Jag som hade tänkt gå fler steg än förra veckan.
Bistert.

Hade en liten tävling några inlägg längre ner. Hur många steg skulle det bli den här veckan?
Det lite påvra antalet blev 41700. En minskning alltså om än ofrivillig.
Bästa gissningen gjorde Slottsträdgårdsmästaren.

Bilden visar vår vägstump i vinterskrud. Jag gillar den så här betydligt bättre.

Rackarns stegräknare. Jag har svårt att smälta att den inte räknar rätt. Att den inte ens ids att räkna. Osolidariskt, tycker jag.

Isvatten mellan tårna

I ett alltid skuggigt hörn av trädgården, alldeles mot skogen, ligger komposterna. Där finns den öppna komposten för trädgårdsavfall. Grovkomposten, där alla grenar läggs, har sin plats bakom en skyddande syrénplantering. Bredvid trädgårdskomposten står min gamla trogna Gröna Johanna, varmkomposten för hushållsavfall. Hela området är en jordfabrik.

Vägen dit är besvärlig just nu. För att tömma den gröna hinken med hushållsavfall måste jag pulsa genom snön. Och det har kommit mycket snö. Såpass att den alltför lätt ramlar in i stövelskaften och snabbt förvandlar sig till iskallt vatten längst nere bland fötterna.

Jag är inte så förtjust i smältvatten mellan tårna. Inte alls om jag skall vara helt ärlig.
Å andra sidan uppskattar jag inte multnande kompost i köket heller. Verkligen inte.

Valet står mellan iskalla blöta fötter och en oangenäm kompostdoft.
Det får bli de iskalla fötterna. Så var det I-landsproblemet löst.

Uppdaterat:
Locket till varmkomposten är isolerat med en rätt äcklig fastskruvad skiva i ett svampigt material.
Vore det inte en produktutveckling att ha en solfångare på locket istället? Visserligen ska komposterna stå i skuggan men ljuset finns där ändå. Eller kanske det inte räcker att hålla mot kylan? Eller har ingen tänkt på det bara?
Och inte behöver locket vara platt heller - snön åker lättare av om det är toppigt. Då skulle väl vinkeln mot solen också bli bättre?

Hmm. Ännu ett kärringpåhitt...

Äntligen hemma

Såväl äntligen hemma som helskinnad dessutom.

Snön har vräkt ner under två dagar. Jag tog en bild från stället där jag jobbar.

Gruvade mig inför hemresan från jobbet. Det var ovanligt svårkört idag. Massor av snö och modd på vägen. I en brant och svängd backe kommer en timmerbil glidande nerför med alla ljus blinkande. Det finns ingenstans för mig att ta vägen. Håller mig så nära min dikeskant jag vågar, kör så jämt jag kan och håller andan när sen den stora, tunga timmerlasten far förbi så nära att jag skulle kunna få stickor i fingrarna.

Bara ett par mil senare står en långtradare stilla i en uppförsbacke. Det är lugnast när de gör det under de här vidriga väderförhållandena.

Inte långt därbakom ligger en långtradare i diket. Föraren har klarat sig och är uppe på vägbanan och håller på att ringa.

Äntligen ser jag byn skymta! Snart hemma.
Idag var det otäckt.

Inte så många steg på stegräknaren, ser jag. Men idag går jag inte ut.
Inte en meter tänker jag gå.

Borttappat

2 kilo fläsk.
Tappade någon gång i januari månad under promenader.
Önskas ej åter.

Lust att så

Tittade i min trädgårdsalmanacka för att se om det möjligen inte skulle kunna vara dags att börja så lite. Några små frön kanske skulle behöva komma ner i jorden.

Men inte då. Som tidigast har jag sått paprika den 20 februari och därtill gjort en anteckning om att det var i tidigaste laget.

Jaha - det är inte roligt att vänta, precis.

Tidigaste tomatsådden någonsin är från den 8 mars 1999. Det året var jag tydligen otålig. Det var också för tidigt eftersom plantorna blev alldeles för rangliga.
Måste väl påpeka att jag inte använder tillskottsljus.

Jag skulle vilja ha detta istället för snöhögar, isfläckar och kyla.
Mycket hellre, faktiskt.

När cykeleliten har talat

Kastade lite handlöst ut en fråga i ett inlägg längre ner. Hur många steg kommer jag att gå den här veckan?
Fick flera förslag. En av Sveriges bästa ungdomscyklister tror att jag nog borde kunna komma upp i lite drygt 62 000 steg .
Ja, vad gör man då?
Säger håhå - inte jag, inte?
Aldrig.
Här gäller det att pina sig - nu jäklars!!

Den som vill se hur en ung man, snart pappa till tredje barnet, cyklist, ungdomsledare, träningsgalning och 25 år gammal håller igång så titta här. Bloggen Henrik Ögren - Jag kan cykla utan stödhjul

Den som håller tillgodo med en liten envis kärring kan ju återkomma hit.
Lilla B - Jag kan gå utan stavar

Den fina stegräknaren

Den snälla dottern i Stockholm har skickat en stegräknare per post åt mor sin. En räknare som kan snart sagt allt. Omvandla mina lätta steg till förbrända kalorier. Kalkylera och imponera. En stegräknarens Rolls Royce. Jojomen.
Jag tror att den nästan skulle kunna gå rundan helt på egen hand, så fiffig är den.

MEN.

Den har ett inbyggt överfallslarm. Det bekymrar mig en smula. Tänk om jag gör en hastig rörelse, larmet bränner av och en förskräcklig sirén tjuter i byxlinningen.
Hemska tanke.
Hur får man hejd på sånt oljud, tro?
Jag kan ju inte kasta den i "älva" så fin som den är. Och inte svälja den heller. Ljudet skulle kanske bli lite dovare men jag skulle nog uppfattas som en smula märklig där jag gick runt och lät.

Nu har jag fått något att fundera på.

Steg för steg

44 700

Det är antalet steg jag mätte upp förra veckan på min stegräknare.
På torsdagen låg den hemma och vilade sig. Det var den dagen jag var på begravning.

Får se hur mycket det blir den här veckan.
Vill någon försöka sig på en gissning?

Hundliv del 5. Avslutningen

De hundar som sprang efter mig, hoppade och skällde finns nu på ett hundpensionat i Örebro.

Jag ilskade mig över dessa herrelösa hundar som jagade fatt i mig och skällde så vildsint. Jag fick ryta i på skarpen två dagar i rad att de skulle gå hem. När jag ringde den förmodade hundägaren fick jag inget svar.
Ilskan växte till sig rejält.

Idag vet jag hur det ligger till.

De herrelösa hundarna var verkligen herrelösa. Deras husse satt död i huset och hittades av en granne till honom.
Polisen kunde upplysa grannen om att man inte avlivar hundar utan vidare. Efter ett dödsfall får ev efterlevande besluta om hundarna. Grannen skulle se till hundarna. Eftersom hundarna i vanliga fall enligt uppgift var mycket rymningsbenägna, kunde tom få upp fönster och hoppa ut, var de säkert mer oroliga än vanligt.
Och att ingen svarade på mina enträgna telefonpåringningar berodde på att mannen redan förts bort.
Ibland är inget som man tror.

Mannens släktingar har hundarnas öde i sina händer.

Fågelräkning

Den här helgen är det åter dags att räkna fåglar.
Vinterfåglar inpå knuten heter kampanjen.

Kommer talgoxen åter att ligga i topp?


Uppdaterat när mörkret gjort observationer omöjliga och ändå inga fåglar ska vara ute och flyga.

Uselt, uselt!!
Vem är det som äter all fågelmat när inga fåglar syns till?

Ikväll ska jag rapportera in 7 talgoxar, 1 blåmes och 2 nötskrikor.
Katterna har varit inne så jag kan inte skylla på Monstret eller hans bror.

Hal skogsväg

Stegräknaren på och ut och gå.
Skogsvägen var glashal och gångstavarna fick tjänstgöra som räddningsstavar mot brutna ben.

Undrar någon hur många steg jag gick?
9000 steg hittills idag.

Jag är hyfsat nöjd.

Helgdagskväll

En skön afton utan skällehundar.
Brydde mig inte om att jaga den galne hundägaren i kväll.

Önskar alla en trevlig, rolig eller bara en lugn helg.
Man kan själv välja vad som passar...

Torsdag

Bilden är från igår. Lite snö föll under natten.
Har varit på begravning i Stora Tuna kyrka idag.
Som slutpsalm sjöngs Härlig är jorden.
Tycker att bilden får visa det.

Hundliv del 4

Har ringt den förmodade hundägaren tre gånger i kväll.
En gång tutade det upptaget, två gånger fick jag inget svar.

Tänkte ta mig dit och knacka på. Det är en ensamstående medelålders man med hundar utan pli och fostran. Är en smula tveksam ifall hundarna är ute på gården och tycker jag inkräktar på reviret.
Jag ringer hellre.

Är jag en fegis?
Mmm. Kanske.
Men jag ger mig i alla fall inte. Det är säkert.

Hundliv del 3

Tänk en kombination av långsinthet, envishet och dessutom en glödhet ilska.
Ingen vidare smaklig cocktail, skulle jag vilja påstå.
Den blandningen kommer hundägaren att få prova på. Jag är honom på spåren.
Kvällens efterforskningar pekar i en viss riktning.

Jag återkommer.

Lite morgonljus

I morse.

Hundliv del 2

Tillbaka från kvällens promenad. En timme i mörkret. Stegräknaren jobbar på.
Men nu har jag eldat upp mig ordentligt. Den ena lösspringande hunden kom rusande idag igen. Skällande och hoppande.
Röt i att han skulle gå hem. Såg att han satt sig och sket i vägkanten. Inte kunde det vara för att jag är så skrämmande. Det tror jag inte. Det finns uppenbarligen en hundägare nånstans som rastar sin hund genom att öppna ytterdörren och bara släppa ut den.
Nu är jag tvärförbannad.
Den hundägaren ska jag leta rätt på!

Hundliv

Stegräknaren på. Ut en sväng. Måste kompensera för gårdagens klena insats. Klen, förresten. Obefintlig är sannare.

Går där och funderar lite när jag hör avlägsna hundskall. Det är väl någon som är ute och rastar sina vovvar tänker jag och knatar på. Skallen kommer närmare och närmare i hastig takt.
Jag vänder mig om och ser två lösspringande STORA hundar komma i full fart emot mig. Jag känner inte igen dem. Ingen husse eller matte ser jag.

Stannar och ryter: GÅ HEM!

Hundarna tvärnitar, småskäller lite och tittar på varann. Ingen av dem morrar men ingen av dem gör minsta ansats att vända om och verkligen gå iväg. Jag ryter till ytterligare ett par gånger och fortsätter min vandring. Blir lite full i skratt. Det är ett par leksugna rymlingar som fått upp spåret på mig. Snopna över att inte få fortsätta den roliga leken.

Tur för mig att det var snälla hundar. Hade det varit ett par bestar som fostrats till att äta upp små tanter hade bloggandet varit över nu.

Stegräknaren står just nu förresten på 8645 steg. Och dagen är inte slut än.

Uppsala tur och retur

Igår låg stegräknaren och vilade sig i köket hela dagen. Själv åkte jag till Uppsala och hem igen.
Snabbleverans av yngste sonen till Flogsta. Terminen drar igång på måndag.

Fredag

Ledig från jobbet idag. Eftersom jag lånat ut bilen och behövde ge mig inåt byn i morse blev det en oplanerad promenad. Men stegmätaren tickar på.
Stegräknare, ja. Använder någon en sådan?
Jag pinnar på och fötterna jämrar sig.
Det låtsas jag inte om.

Skrev jag envis under De sju sanningarna om mig själv?
Skulle kanske vara åtta...

Bilden visar byn i sommartid.

Mata fåglarna!

Ska köpa hem några påsar jordnötter till helgen och ge till småfåglarna! Solrosfrön, talgbollar och frön av hampa passar också bra. Ska det vara kalas, så ska det!
Jag får plocka fram fågelboken och kolla vilka matgästerna är.

Det är en vecka kvar till den landsomfattande fågelräkningen. Den som kallas Vinterfåglar inpå knuten och är en årligen återkommande inventering av fågelbeståndet. Mellan den 25 och 29 januari är själva räknandet. Läs gärna här.

Småfåglarna struntar säkerligen i om jag glor på dem och att jag passar på att räkna dem dessutom. De gillar maten.
Och vem gör inte det... Inte fågelmat. Riktig mat, alltså.

Uppdaterat:
Flera Blog Awards har jag fått och glatt mig åt. Nu senast från Anna. Tack!
Min tidigare vidareskickning gäller fortfarande.

Från Norge

Snälla norska bloggaren Ida skickade mig den här utmärkelsen. Jag blir väldigt glad. Det värmer med uppskattning. Tack!

Jag skickar vidare till Ronja som skriver på bloggen Sinnesro

Uppdaterat:
Såg att det kommit ännu en Blog Award. Denna gång ur Hedgrens lilla låda. Så glad jag blir! Tack! För bara några dagar sedan skickade jag utmärkelsen vidare - scrolla och kolla!

De sju sanningarna

Frukostflingan har utmanat mig att skriva sju sanningar om mig själv. Detta var för några dagar sedan och jag har allt grunnat en hel del. Vad skall jag presentera? Några goda sidor kanske så jag änglalikt strålar från bloggen? Nä. Fulbitar istället? Kul för andra, möjligen. Det får bli en blandad kompott.

1. Katten Gustaf är rätt lik mig i inställningen till mat. Jag tycker om att äta och tar gärna om. Det mesta är gott, dessutom. Har alltid varit smal men nu börjar det liksom ändra sig. Har börjat tänka mig för. Inte kul.

2. Är mycket intresserad av vad som händer i omvärlden och gillar allmänbildning. Att vara insatt i lite av varje tycker jag om och försöker att vara.

3. Lat. Avskyr att motionera. Det är ett enda stort måste. Går med stegmätare för att ha en egen piska på ryggen. Jag vill för död och pina inte delta i gruppverksamhet. Allt sånt går bort illa kvickt. Promenader där jag kan gå och fundera för mig själv är det enda som jag kan tänka mig.

4. Språkintresserad. Jag tycker om ord. Jag kan riktigt gotta mig åt en välskriven text. Nykonstruktioner av ord som barn kan få till är ofta fullträffar. Roliga ord tycker jag om, roliga fraser och lustiga böjningar likaså. Nästan allt som har med språk att göra förhöjer tillvaron, tycker jag.

5. Kattallergiker, fast botad. Har varit allergisk mot pälsdjur. Katter och hundar har framkallat ihärdiga nysningar och bedrövlig klåda i ögonen. Det var rätt illa, faktiskt. Äldste sonen påstod att man kan vänja sig vid sin egen katt. Två små katter kom till oss på hösten 1999. Jäklars vad jag snöt mig och kliade mig i ögonen under ett halvt år. Sen avtog eländet. Monsterkatten och hans bror har vuxit upp till två rediga kattherrar och mina kattallergiska besvär är borta.

6. Påhittig. Vill väldigt gärna hitta på finurliga lösningar på problem som dyker upp. Det behöver inte bara vara problem, förresten. Förbättringar i huset av olika slag. Kärringpåhitt är namnet på dessa. Med viss rätt...

7. Ideellt arbete. Avsätter sen många år tid för Röda Korset. Först var jag passiv medlem när barnen var små. Numera är jag styrelsemedlem i den lokala kretsen och arbetar som frivilligarbetare. För mig är det viktigt att göra en samhällsinsats som kan underlätta tillvaron för de som inte har det lika bra som jag.

Det är meningen att jag skall passa vidare. Beerbelly! Antar du utmaningen?

Uppdaterat:
Beerbelly avstår. Man får göra det.
Så här gör vi:
Den som känner sig utmanad får självmant skriva om sig!

Två guldstjärnor på samma gång

Ibland blir man inte bara glad utan dubbelglad. Stereonöjd. Multihappy.
Från Fundera grönt och Sericea kom utmärkelsen You make my day.

"Give the award to up to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel so happy about blogland! Let them know by posting a comment on their blog so that they can pass it on. Beware! You may get the award several times! ”

Barnsligt förtjust tackar jag för detta!!

Det är sannerligen inte lätt att bara välja tio stycken bloggare.

Jag skickar vidare till

Eva

Panter

Anne-Marie
Frukostflingan
Ida
Trams och gnäll
Lullun
Bloggblad
Kirsti
Salt

Gott och blandat...

3 minuter

I morgon blir dagen tre minuter längre än idag.
Det står i Nerikes Allehanda så det är säkert alldeles sant.

Nattlig bloggträff

Nu kommer ett möjligen något urspårat inlägg. Känsliga för trams ska sluta läsa här.

Drömde i natt att jag var på bloggträff i Stockholm. Nästan alla som brukar kommentera här hos mig var med. Det var så roligt att få se hur alla ser ut. Nu vet jag ju precis! Eva kom i en lång blå klänning, Bloggblad insvept i många långa sjalar. Beerbelly med yvigt, mörkbrunt hår och mustasch satt vid bordet och Slottsträdgårdsmästaren var värd. Han, trädgårdsmästaren alltså, hade bakat allt och lagat massor av mat. Jojomen. Det var prat och skratt hela tiden. Vacker miljö dessutom. Vi satt vid ett långbord på en inglasad veranda. Så roligt vi hade!

Själv hade jag dessvärre haft lite svårt att ta mig till Stockholm eftersom jag blivit så vanvettigt stor och tjock. Men det löste sig genom att jag fraktades dit i en traktorskopa.

Jösses! Är det de fyra fläskkilona som spökar?

Bortblåst

Var som bortblåst från bloggen igår och nästan bortblåst från vägen idag.
Startade min lediga fredag med att jobba i Örebro. Det kan kanske också tyckas blåst.
Men det var bara roligt.

Såg att det var 6 grader varmt ute och den starka blåsten rev ner massor av björkris.
En anteckning i min trädgårdsalmanacka avslöjar att den 7 januari 2005 var det mycket blåsigt, ingen snö och 9.6 grader varmt.

Skillnaden är att vi fortfarande har snö här.

En tröstebild från min rabatt när sommaren är avlägsen.

Frökataloger

När kommer frökatalogerna, tro?
Jag vill titta i katalog - inte på nätet.

Längtan efter annat än snömodd

Mycket bättre än snömodd.
Betydligt mycket bättre än isiga vindrutor.
Väldigt mycket bättre än vinter.

Om bara ett halvår bör det se ut så här.
Klicka på bilden och kliv in i värmen!

Förberedelse för våren

Odlingåret närmar sig. Då gäller det att ha krafter att orka beskära, gräva, såga, lyfta, bära, böja sig, sträcka sig. Det är mycket ork som behövs för att hålla ordning i en trädgård och i ett växthus.

Julens goda och myckna mat, godisgranens chokladpynt och hela höstens bilåkande och bloggsittande har lagt några kilon på kroppen. Bort med bloggfläsket och in med musklerna!

Fy helskotta så hurtigt det lät.

Men det behövs styrka för att orka jobba hårt i vår.
För att komma i form går jag en timme om dagen.

Det jag egentligen tänkte skriva idag har Slottsträdgårdsmästaren redan hunnit skriva.
Så kan det också gå.

Nygammalt

Ledighetens sista dag idag.
Latmansdagarna är slut. De långa morgnarnas tid är över. De sena kvällarnas också.
In i selen igen.
Tur att man gillar jobbet.

Speciell helgmeny

Under natten har Monsterkatten fortsatt sin festande. Så gott som samtliga röda blad i julstjärnan är nu uppätna.
Julgruppsplundringen är över.
Julen slut.
Men kattkräket mår bra.

Uppdaterat
Däremot har Monstret tvärnekat att tugga i sig kebabkött från en av ortens pizzerior.
Är han övermätt eller kan man ana oråd...

Blomsterkatten

Har berättat tidigare om Monsterkatten med de aparta matvanorna. Han som med glädje lapar sur mjölk, gärna förtär skämt kött och inte heller väjer för en blommande måltid. De blomster han tycker bäst om är julstjärnor. De lär vara giftiga men det struntar han i.
Eftersom katten kalasar på dem och inte slutar förrän bara stjälken finns kvar, köpte jag aldrig någon till julen. Jag har lärt mig.

Fick en fin julgrupp i present och ställde den så kattskrället inte skulle kunna äta upp julstjärnan.
Trodde faran var över, att Monstret glömt julblommegodiset och ställde därför julgruppen på köksbänken idag. Hann bara vända ryggen till så högg han in direkt på de röda högbladen.

På bilden har Monsterkatten bara hunnit med att tugga i sig några blad och inför kameran blev han plötsligt sällsamt intresserad av fåglarna i syrénen utanför fönstret.

Märklig katt, Monsterkatten.

Färdigvilat

Både för släden och den som håller i snöredskapet.
Snösläden har stått så där ledigt lutad mot vedbodens vägg under sommaren. Den kom aldrig in i något förråd.
Trodde knappt att den skulle behöva tjänstgöra nu heller efter allt tal om uppvärmning.
Jojo.
Snön vräker ner.
Nu väntar hårt arbete.

Uppdaterat
Det blev att gå på barnkalas istället.
Yrväder som yrväder.

Godisgranen - en uppdatering

Varenda julgranskula består av choklad. Allt pynt i granen är ätbart. Min idé om att granen skulle pynta av sig själv fungerar precis som jag trodde. I dagens läge hänger några ynkans chokladkulor och några polkagriskäppar kvar längst upp. De kan säkert någon som går förbi förbarma sig över.

När granen blir tunnare blir vi andra mer åt andra hållet.
Det är sånt man får ta när påhitten är goda.

Husbonden får strax plocka ner julljusen och sen kastar vi ut granen.
Så enkelt!
Så lättsamt!
Inget pynt som ska ner i lådor, inget pynt som skall bäras upp på vinden.

En godisgran är att rekommendera för gottesugna latmaskar.

Kasta inte utblommade hyacinter!

Börjar hyacinterna se vissna ut? Kasta inte dem! Gör inte det - ge dem ett evigt liv i trädgården eller i växthuset istället. Evigt är kanske att ta i. Ge dem möjlighet att blomma om år efter år, vår efter vår.

Jag brukar ställa undan de utblommade hyacinterna. De får stå och skräpa i källaren tills våren kommer. Torra och eländiga ser de ut. Men skenet bedrar. Det finns kraft kvar i lökarna. Under våren planterar jag dem sedan i växthuset. Egentligen behövs inget växthus, en rabatt går också bra. Det är bara att trycka ner hycintlökarna i jorden.

Lökarna som planteras i vår kommer att blomma nästa år. Blomstänglarna blir lite glesare än vid första årets blomning. Men vad gör det? De blir fina ändå.

Här är några lökar som blommade i mitt växthus för drygt ett år sen. Bilden är tagen i april 2007.

Årets första dag

Enligt gammalt talesätt kommer hela året att gestalta sig som årets första dag blev. Det blir att summera dagen ikväll. Och då vet man vad som kommer att hända om man är vidskeplig av sig. Nu är jag inte det men gamla talesätt är roliga ändå.

Har du kört en tvättmaskin idag? Ajajaj - då får du stå i tvättbaljan hela året.

Tog du på dig dina mjuknötta kläder som sitter så skönt? Illa, illa. Beklagar, men det blir fortsättningsvis att trampa runt i de gamla slitna kläderna hela långa året. Inget nytt kommer att hamna i din garderob.

Blev det restmat idag? Ojdå - pyttipanna resten av året, alltså.

Skrattade du och var glad? Grattis! Ett roligt år blir det för dig.

God Fortsättning på det Nya Året!

Tidsuppfattning

Framåt känns tiden som en oändlighet. Så kommer jag ihåg det ända från det jag var liten.
Så kändes det i början av sommarlovet i småskolan. Ledigheten skulle vara nästan i en evighet. Men när hösten kom hade evigheten förvandlats till ett ögonblick.

Året som ligger framför oss känns så långt att det kan rymma det mesta. Året som gick försvann så fort.

Märkligt hur man kan uppleva tiden. Framåt som en evighet men bakåt som ett ögonblick.

Hur man än funderar blir det snart 2008.

Önskar alla er som inte räknar tiden efter konsumkalendern ett Gott Nytt År!

Kort månad

Inte konstigt att man är lite veckovill. Inte heller så märkligt att dagarna liksom inte räcker till.
Har en anslagstavla bakom datorskärmen. Bland mycket smått och gott hänger där årets almanacka från COOP. Absolut sista almanacksbladet visar december månad. Om jag följer den tideräkningen kan jag öppna skumpan vid tolvslaget i natt.
Kooperationen anser uppenbarligen att december bara har 30 dagar...

Gott Nytt År alla ni som tittar i konsumkalendern!

Glädjande skillnad

Idag är dagen 1 minut längre än igår.
Man får vara glad att det inte är tvärtom.

Älgaspel

Ibland trillar man på oväntade saker. Som till exempel detta spel. Inget änglaspel som plingar och låter när metallänglarna seglar runt utan ett med älgar på!

Älgarna kommer in från skogen och ställer till med massaker på äppelträden hos oss.Varje år likadant.
Då tänker jag inte vackra tankar om de där stora kräken fast jag egentligen är rätt djurvänlig av mig.
Då tycker jag att de gott kan flyga och fara.

Det är precis vad de gör i mitt älgaspel! Det skall fortsättningsvis plockas fram som älgpynt i älgjaktsveckan.

Hang them high...
Usch så mordisk jag låter.

Växthusarbete

Juldagarna försvann illa kvickt. Precis lika fort som de kom. Men nu stundar växthustarbete!
Mellan jul och nyår är bästa tiden för vinterbeskärning av vinrankan. Skär man för tidigt eller för sent blöder rankan ihjäl.

Vill man att skörden skall de ut ungefär så här är det läge att plocka fram sekatören. Bilden visar en del av förra sommarens vindruvsskörd.

Vinterbeskärning innebär att man går hårt fram. Allt ska bort! Nästan i alla fall. På sommaren pincerar man, dvs klipper bort tillväxten ett par blad bortom vindruvorna. Det är ett evigt småklippande, ett justerande som pågår under hela sommaren.

I morgon går jag ut, öppnar växthuset och beskär vinrankan!
Tjohoo! Sommaren är på gång!

Mat och dryck

Det är inte bara familjen, katterna och småfåglarna runt knuten som stoppar i sig rejält under julen.
Julgranen är husets drinkare. Får oupphörligt fylla på vatten i julgransfoten. Märkligt hur mycket vatten en julgran kan dra i sig.
En fullvuxen björk lär förbruka 800 liter vatten en varm sommardag.
En halvvuxen ynklig julgran är som en törstande kamel.
Undrar hur det kan komma sig.

God Jul!

Igår hanns det inte med att ens tänka på att starta datorn. Husbonden och jag for på barnuppsamlingsresa. Första anhalten Uppsala. Denna vår gamla trevliga studentstad. Ingen tid för nostalgi dagen före julafton utan raskt vidare. Kaffestopp hos min syster i Vallentuna och sen upphämtning av dotter på Söder.

Idag skall senapskulan fram. Alltid på julaftons förmiddag mals julsenapen. Brunt senapsfrö, vatten och pyttelite salt är vad som krävs. Och en järnkula i en bunke. Sen snurrar man igång kulan som rullar runt, runt i bunken och krossar senapsfröna allteftersom.
När man tror att ögonen håller på att frätas sönder, när tårarna sprutar och bihålorna håller på att sprängas av senapsångorna är man klar.
Stark och god senap blir det. Inget för ömhudade.
Fick senapskulan av min far när jag flyttade hemifrån. Han anser att den tillhör livets oumbärligheter.

Önskar alla läsare en riktigt God Jul!

Grön rödgran

Nu står den härinne, granen. En alldeles ordinär skogsgran. Inte köpt. Inte stulen.
Ånej.
Den är såväl vuxen som nersågad på tomten. Har man skogstomt så är det bara att ge sig ut med fogsvansen. Exemplaren är inte alltid de mest välväxta men de är hemvuxna. Trevligt, gratis och bra.

Husbonden har en given uppgift i julstöket. Han sätter ljusen i granen. Ihärdigt och utan minsta knot eller klagande får han fast det ena ljuset efter det andra. När julen är slut packar han ner dem i kartongen lika ordentligt som de kom upp.

Mitt tålamod är inte av den sorten. Jag hade garanterat slängt ner alla ljus och sladdar i en plastkasse och hoppats på att de lagt sig ordentligt tillrätta under året. Trasslat upp sig självmant.
Det är därför vi har den här uppdelningen av sysslorna.

Den stavas Julefrid.

0 till 100

Från sjuksängen till arbetets avslutning och julhandelns fullbordan på två dagar.

Idag har det gått undan.

Födelsedag

Idag fyller vår dotter 25 år.
Flickan i Stockholm som ställde ut Peppe Hund i tunnelbanan.
Flickan som nästan tog kål på mor sin.

Grattis på födelsedagen lilla söta I!

Morgonen den 20 december

Kallt var det i morse. Mycket kallt, halt och mörkt när jag startade arbetsresan.
Sjön hade rimfrost som frusna tussar på isen.

Idag var sista dagen innan julledigheten.
I morgon skall jag börja med julklapparna.

Det här går ju som en dans!

Synd om...

Är nu inne på femte dagen av min präktiga förkylning. Skulle rent av kunna falla för frestelsen att tycka synd om mig. Lite, i alla fall.

Men det tog tvärt slut när jag skulle fixa lunch idag. Pyttipanna med ägg.
Handlar alltid våra ägg i den lilla äggboden som tillhör Grythyttans hönseri.

Kunde knappt greppa om hönsägget så stort var det. Dubbla gulor dessutom.
Titta själva på storleken. Stackars lilla höna.

Och så gnäller jag för lite ont i halsen...

Comic Book Guy

Det är inte var dag man går och får sig en utmärkelse. Som en tidig julklapp ser jag den jag fått från Malin. Gå dit och läs motiveringen! Blev jag glad, tro?
Tack Malin!

Och vem är Lilla B då?
Jag skriver om trädgård och natur även mitt i vintern. Det går knappt, förresten. Har föresatt mig att leverera minst ett blogginlägg om dagen. Helst ett någorlunda genomtänkt och som en följetong från skogsbrynet.
Avstår mer än gärna pynt och pyssel. Och tycker att fleecetröjan både värmer och klär.
Bakar inte småkakor men äter dem gärna. Gillar gräddsås också, förresten.

Säger som Homer Simpson: Mmmm. Cholesterole!

Nåväl.
Jag ska skicka vidare utmärkelsen. Antalet mottagare är inte bestämt utan jag gör som jag vill. Sånt tilltalar mig särskilt väl.

Här är mitt val:
Slottsträdgårdsmästaren förstås.
Det självklara valet. Här finns kunskap om odling och vackra bilder i en tilltalande mix.

När jag tittar på bilden av serietidningsmannen ser jag inte så stora bildlikheter med mig själv. Däremot ser jag att han slurkar i sig något vid tangentbordet. Det gör jag oftast också. Men till skillnad från The Comic Book Guy har jag investerat i ett finurligt gummitangentbord som jag kan ta med mig in i duschen för rengöring. Om det skulle behövas så rejält. Annars spolas det bara rent under kranen.
Är det nåt jag gillar är det praktiska lösningar på det mesta. Fiffigheter i vardagen. Jag uppfinner dem gärna själv. De går under den tvivelaktiga benämningen Kärringpåhitt.

Röda Korsets julkampanj

Nu går Röda Korsets julkampanj in i slutskedet. Jag har tidigare stått och samlat in pengar. Frusit men blivit värmd genom att butikschefen kommit ut och bjudit på varmt kaffe.
Röda Korsets kramoffensiv har det inte blivit så mycket med i vår krets. Men en vänlig kram kan värma gott. Fast påtvingade hälsningskramar är ett elände, tycker jag. Men det var ju något annat det.
Julens tanke är för min del att vi inte skall stressa ihjäl oss innan julen, inte äta ihjäl oss under julen och inte heller ha orimliga förväntningar på några få dagar.
Lätt för mig att säga som gillar vardagen...

Se inlägget som en virtuell kram. Som dessutom inte sprider förkylningssmitta.
Ja - jag är fortfarande hemma.
Men i morgon är jag frisk. Kanske.

Peppe Hund

Dottern i Stockholm saknar inte någon pysselgen, precis. Bilderna på skapelsen Peppe Hund kom susande genom luften igår. Peppe tillverkades av två glada ungdomar i Stockholm och efter färdigställandet måste han självklart få gå ut.

De ställde Peppe på T-centralen och höll ett vakande öga över honom. Mycket kan hända i Storstan när man är en liten goding... Har jag hört alltså.

En del brydde sig inte, andra ville köpa honom och många tog kort.

Varsågoda och ta en titt på pepparkaksvovven!
En brukshund i tiden.

Färdigpysslat

Julpysslandet jag beskrev i inlägget nedanför är klart.

Chockade mig själv i förra veckan med att köpa julgardiner. Har aldrig tidigare ägt några sådana.

I vårt hus gäller ett gardinernas perpetuum mobile: tvätta, stryk och häng upp igen, tvätta stryk och häng upp igen osv osv.

Får det vara lite adventskaffe, förresten? Jag brygger på alldeles strax.

Uppryckning

Odlar lite då och då risp för att torka och hänga upp. Alltför länge har buketterna inramat det ena köksfönstret. Stjälkarna har blivit brunaktiga och blommorna bleknat. Bilden är inte nytagen men så när som på en adventsstake är allt sig likt.

Nu ska de förtorkade blomstrena väck. Allihopa. Ut på komposten, bara!

Jag ska kalla uppsnyggningen julpyssel .

Det är nog ungefär vad jag mäktar med idag.

Allt är inställt

Sommardrömmar eller feberdrömmar

Fint att kunna plocka fram en bild från växthuset när mörkret är som mörkast. När kylan är som kallast och snuvan som snorigast.

Och när febern varken värmer eller klär.

Vintern är bara en enda lång transportsträcka inför nästa års växthussäsong.

I mellandagarna ska jag beskära vinrankan. Det är både början och slutet på en odlingssäsong.

Klickar man på bilden kan man nästan kliva in i mitt växthus! Varsågod och kom in!

Mörtliknande?

Efter en titt i spegeln kan jag meddela följande.
Pigg som en mört? Nej.
Enda likheten med en mört är färgen på ögonen.....

Glögg och fleece

Alla goda råd till trots är jag dessvärre fortfarande förkyld. Men med varm glögg, fleecetröja och raggsockor ser jag ljust på morgondagen.

Återkommer i morgon - pigg som en mört!

Olägligt

Snuva är oglamouröst. Definitivt.
Lägg därtill en smula halsont, lite hosta, aningens ont i huvet, och smått svidiga ögon. Inte mysiga mixen, precis.

Det här eländet dök hastigt upp i eftermiddags. Är aldrig sjuk. Det känns kaxigt och uppkäftigt att skriva det. Men så är det. Jag har nog haft fem sjukdagar på 20 år. Försäkringskassans drömkvinna. Det är jag, det. Jag inser det.

En ung, rätt nyexaminerad kollega har kontaktat mig och vill gå med mig en dag på jobbet. Det har jag sett fram emot. Tänk att få vara Baloo för en dag. "Jag ska lära dig allt jag kan..."
I morgon, alltså.

Nu behövs det snabblindring! Snälla! Kasta er på tangenterna! Skriv alla huskurer som kan utföras eller intas från och med nu till avfärden i morgon bitti!
Här ska frisknas till lika hastigt som förkylningen slog till!
Helst.

Julfunderingar under lunchen

Så skönt att barnen växer upp och man slipper allt julfirande med skola, fritids och alla föreningar som barnen var med i. Med många barn blir det många måsten.
Och ibland blir man lätt förvirrad. Åtminstone jag.

Kommer ihåg en gång för några år sen. Yngste sonen kom strax före jul hem med en lapp från skolan. Till julfesten på skolan skulle jag göra chokladbollar och lägga i små påsar. Den sammanlagda vikten på påsarna stod klart utskriven.De var tänkta att säljas tillsammans med annat som andra föräldrar fått på sina lappar.

Jag var inte direkt upprymd över den pålagda uppgiften men eftersom det var sista året i den skolan och fröknarna snälla så ville jag inte bråka.

Fram med ingredienser! Ungarna beordrades ut ur köket - här skulle det inte gå pedagogiskt till. Snabbfabrikation av de där julgotterna hade jag tänkt mig.
I med allt smör och havregryn, socker och choklad.
Jösses vad jag blandade och slet.

Ilskade mig alltmer efterhand jag jag trillade bollar och la i små plastpåsar.
Helskotta - det tar ju aldrig slut!!

Fick för mig att kontrollera lappen:

VE OCH FASA!

Jag skulle bara göra 4 hekto chokladbollar.
Jag hade gjort 4 KILO!

Jag gör aldrig mera chokladbollar. Aldrig!

Måndagen

Träffade projektledningen idag eftersom jag inte var med till Karlskoga i november.
Så trevligt det blev!
God mat + en fin bok + en kram fick jag.

Det kallar jag en utmärkt dag.

Lunchmöte

Den som följer bloggen kommer kanske ihåg att en kväll i november fick det bli skogen istället för krogen. Valde bort ett avskedskalas i Karlskoga för oss som jobbat i ett projektarbete. Den långa, galet ishala vägen avskräckte.
Idag blir det lunch i Örebro och avtackning där istället.

Så omtänksamt av projektledningen!
Nu blir det god mat igen........

Apropå det, mat alltså, gick barnbarnet fram till vågen som står här hemma:
- Farmor! Jag ska vägra mig!

Den stora tystnaden

Inte bloggtystnad utan Tystnaden IRL blev påtaglig när barnbarnet åkt hem. Det rasslade bara lite när halvtorra smulor sopades upp. Och husbondens "jatack" till en mugg glögg fyllde inte heller upp huset, precis.

Men det kändes väldigt öronskonsamt. Väldigt.

Pekkapakor

Lussekatterna skall bakas i eftermiddag. Det blir bara saffransbröd.
Tvåochetthalvtåringen tycker vi ska baka pekkapakor också.

Jag köper dem färdiga.
Pyssligheten har en bortre gräns.

Helg med barnbarn

Ska inom kort åka och hämta barnbarnet och ev ett bonusbarnbarn. Vi ska försöka roa oss kungligt under veckoslutet. Undras om bakning av lussekatter räknas dit? Om man är tvåochetthalvt gör det nog så.

Alla mina ätliga julgransdekorationer ligger framme. Kulor och hjärtan i choklad med fint papper omkring och guldsnören att hänga upp dem med. Polkagriskäppar hittade jag igår och lade dit. Det kommer att bli bra. Så fiffig jag är. Härligt med egenberöm :).

MEN

Drivan av smaskigt pynt måste gömmas undan. Den kommer annars att försvinna fortare än en snödriva under The Global Warming. Jojomen.

Fågelvännen

Det kom en inplastad tidskrift som jag inte prenumererat på idag i brevlådan. Fågelvännen heter den. Intressant och läsvärd.

Visserligen har jag tömt köksskåpen på gamla nötter och upphittad mandel och handhackat allt till fågelmat. Och visst har jag köpt solrosfrön och talgbollar i mängd.
Men ändå.
Skvallar småfåglarna för prenumerationsavdelningen eller är det något jag inte begriper?

Det sista vill jag inte så gärna tro....

Boaorm

Överlevde gårdagen och mer än så. Det var en himmelsk afton med det godaste goda att välja på.
Den danske kocken hade till och med gjort brunkål.

Synd bara att magen och ögonen inte är helt jämspelta vid såna här tillfällen. Mina ögon vill gärna lägga på lite mer men magen tycker att det är fullt tillräckligt. Jag la på lite mer....

Åkte sen hem i regnvädret genom mörka skogen. Kände mig som en nyäten stor orm. En sån där sort som äter ett par antiloper på en gång och sen klarar sig resten av året.

Lilla B. B som i Boaorm....

Julmat

Om jag inte hörs av något mera på bloggen beror det på julmaten.
Åh, vad jag tycker om julmat.

Arbetsgivaren bjuder ikväll.
Jag ser fram emot att träffa alla arbetskamrater, sitta vid dignande bord och äta den goda maten.
Risken finns att jag äter lite för mycket.
Risk och risk, förresten.
Chans.

Julstjärnor

Ikväll, när jag gick in på vår mataffär, såg jag jättelika ställ med julstjärnor. Blommorna, alltså. Röda eller vita. En stjälk eller flera.
Alla varianter finns.
Jag gick förbi dem.

Kattmat, tänkte jag. Monsterföda.

Sådana köper jag inte.

Saffransbulle + semla = sant

Linda, som kommenterat lite längre ner, berättade att hon ätit saffranssemla på ortens konditori.

Ett sådant bakverk existerar verkligen. Ibland kan man till och med hitta Semmeltårta.

Varsågoda!

Julljus eller Julpynt light

Rubriken är inget uselt försök till vits utan bara ett konstaterande. En del är pyssliga och pyntiga av sig. Hemmet förvandlas i juletider till ett eldorado av tomtenissar, julgardiner, julkulor, glitter och allt som har jul i namnet.
En del av oss är av den tristare sorten som tycker att tomteterrorn brer ut sig för mycket.
Sån är jag.
Adventstjärnan och julljusstaken räcker.

Jo. Det kommer in en gran dagen före julafton.

Några stjärnor och en som inte är

Den som är lite astronomiskt intresserad kan titta på den här sidan.

Varje dag publiceras en bild. Klicka på Today´s Picture. Goda vännen Y rekommenderade mig den.

Ute är det häftigt snöfall. Den enda stjärnan som syns är den här i hallfönstret.

Adventskakan jag bakade sjönk ihop och ser inte så fager ut.

En stjärna i köket är jag nog inte.

Tre amaryllisar

Amaryllisjakten är över. Ortens garden-center hade öppet och därtill amaryllis till extrapris.
Garden-center, jag tycker att det är ett vedervärdigt ord, förresten.
Men jag är nöjd med mitt inköp. Tre stycken blommor blev det. Två röda och en rosa-lila.

Nu skall adventsstjärnorna hängas upp och ljusstakarna i fönstrena tändas.
Lite glögg därtill tycker jag passar bra.

Saffran

Apotekets saffran var ett av handlandets mål i eftermiddag. Tycker att vanliga mataffärens saffran knappt har en doft av saffran längre. Färg? Jodå. Men smak. Ånej. Är det fel på mig eller på mataffären?
Vem vet.
I morgon bakar jag svägerskans Adventskaka. En god saffranskaka till söndagen.

Bra dag

Idag kommer Husbonden hem efter fjorton dagars jobb i Indien.
Och han slipper skotta snö. Det är redan gjort.
Bra dag för honom också, alltså.

Gyllne morgon

Bilden på sjön är sen i går morse.

Det är kallt, -12 grader och klockan är strax före åtta.

Det ser bistert ut.

Obrutet är bäst

Idag går jag inte längre än till brevlådan.

Sandbilen vände och kom aldrig hit.

Tja, en liten kärring i skogen med brutna ben - vad är väl det.....

Nu börjar jag ilska till mig.

Hemarbete

Isregn ute.
Snorhalt.
Inte ett gruskorn på vägen.

Såg sandbilens gula blinkande på avstånd men den vände bestämt. Kunde kanske inte köra uppför vår backe.

Går man ut får man vara försiktig. Hålla sig i lårbenet, kanske...

Hade avtalat med min chef sen länge att just den här dagen och i morgon skulle jag få arbeta hemma.

Har jag tur eller var kristallkulan bara ovanligt välputsad?

Inställt

Det blev en kväll i skogen istället för en på krogen. Sorgligt.

Har under ett par års tid arbetat i ett projekt som avslutas på fredag. Idag skulle vi som hållit i trådarna träffas för en sista kväll med gänget. Åh, så jag sett fram emot den här kvällen.

Morgonen bjöd på -12 grader och klart väder. I eftermiddags kom snö sedan regn. Folk trillade, bilar sladdade och Vägverket varnade.

Jag fegade ur och ringde återbud. Vågade inte köra 10 mil i halkan och på smala slingriga vägar.
Det var kanske inte att fega ur, det var kanske ett klokt beslut.
Men trist.

Googla tazetter och hamna här.

Roade mig med att se hur läsarna hamnar på min blogg. Påfallande många har sökt på ordet tazetter och kommit hit.

Det är kanske inte så konstigt. Jag har skrivit flera inlägg om dessa vedervärdigt illaluktande kattpissblommor.

Så ni som googlat er hit:

Strunta i tazetterna!

Blommorna är vackra men de luktar gammal väl inpinkad kattlåda.

Usch.

Amaryllis med förhinder

Att det ska vara så svårt att få tag på en amaryllis!
På lunchen fick mataffären nära mitt jobb ett snabbt besök. Skulle ju bara slå till och snabbhandla min röda amaryllis.

Inte en amaryllis någonstans men röda julstjärnor stod i mångdubbla led. Sådana kan jag inte ha för Monsterkatten äter upp dem. Jo det är sant. Han är galen i dem. Det sägs att julstjärnorna är giftiga. Han är väl ett drogberoende kattskrälle, det där monstret. Jag har sett hur han hoppar upp och tuggar i sig bladen. Vällustigt. Och inte blir han dålig av dem heller. Julstjärnorna blir synnerligen dåliga, däremot.

Nåväl. Det finns ju fler affärer. Jag passerar ett litet garden-center på vägen hem. Där brukar det stå julblomster i långa rader. De hade stängt när jag kom dit. Fortfarande är jag amaryllislös.

Nu vill jag verkligen ha en amaryllis. Och den ska växa i en kruka. Inte vara amputerad och stå med ett ben i vatten.

Allt blir minsann inte som man tänkt sig. Nä.

Amaryllis

Idag blir det inköp av en amaryllis. Eller två eller tre.
Helst röda.
Periskopblommor kallade barnen dem.

Vargavinter utan varg

Inte en endaste liten varg såg jag på vägen mellan hemmet och jobbet.
Jag kommer att fortsätta spana. Nångång i livet vill jag se en fri varg i naturen.

Snön vräkte ner duktigt under dagen. Det blev en dryg timmes snöskottning när jag kom hem.
Onödig motion. Kände att jag kunde klarat mig bra utan den.

Rovdjursobservationer

En vän tipsade mig om en sida där traktens rovdjursobservationer läggs in.
En flock med 5 vargar har varit synlig i helgen alldeles där jag kör till jobbet. De har till och med korsat vägen.

Jag har gått många gånger i vår skog för att se en varg men aldrig lyckats. Han ser väl mig långt före och drar...

Idag kommer kameran inte att ligga i väskan utan den får åka på passargerarsätet. Nära till hands.
Synd att det är så mörkt ute. Och att vargen inte använder reflex.

Tre generationer

Här i fönstret står tre generationers hyacintglas.

Det bulligaste genomskinliga har tillhört min farmor, det gröna glaset min mamma och det andra genomskinliga köpte jag förra året.

Snart nog skall jag hälla vatten i dem, lägga en hyacintlök i kupan och bara vänta. Förr skulle man sätta en papperstrut över löken. Det var för att hindra att blomstängeln skulle gå i blom långt nere nära löken. Så var det förr. Nu är struten bortförädlad.

Man får vara lite noga så att vattnet inte går ända upp till lökbottnen. Då ruttnar den.

Rötterna kommer att växa ut och söka sig ner i vattnet. Hyacintglaset fylls av dekorativa vita rottrådar.

Hyacintlökar är något annat än tazettlökar!

Ta er i akt för dem!! Tazettlökarna, alltså.

Förra året kände jag längtan av en doft. Vi odlade tazetter i småskolan och de doftade underbart. Så kom jag ihåg det.

Köpte massor av lökar. Skrev om det på bloggen. Här och speciellt här. Elisabet kommenterade att tazetter luktar kattpiss.

Så rätt hon hade. Det stank kattpiss i hela huset, så illa att jag trodde lukten trängt ner i trossbottnen och för evigt skulle plåga oss.

Köp hyacintlökar! Ser ni tazettlökar så titta åt ett annat håll!

Om ni inte gillar kattpiss, förstås....

Annat röj

Slyröjning idag?
Icke.
Snöröjning istället.

Funderingar

Undrar om jag ska röja lite mera sly i morgon.
Trädgårdens grovstädning.

Vänligaste affären

Stod idag utanför Systemet och skramlade med Röda Korsbössan i 10 graders kyla. Det har jag skrivit om i inläggen nedanför.

Förra gången jag stod där kom butikschefen ut med varmt kaffe och en bulle till mig. Åh, så glad jag blev.

Kan sånt hända två gånger?

Ja.

Idag kom hon med en större bricka, en burk pepparkakor och en termos kaffe. Hon hade gjort i ordning så det skulle räcka till alla oss insamlare som avlöste varandra under dagen.

Så omtänksamt.

Sådan vänlighet kan man läsa om i bloggar. I tidningarna står det bara om allt elände runt omkring oss.

Inte så lyckosam start på dagen

Det lyckades inte den här veckan heller. Ingen vinst i Naturmorgons frågetävling.

Dessutom är det onödigt kallt ute. -10 grader.
Strax åker jag för att hämta insamlingsbössan och ställer mig vid Systemet.

Återkommer på bloggen när jag tinat upp.

Julinsamling

I morgon förmiddag blir det hårda bud. Iskalla.
Jag ska skramla med Röda Korsets insamlingsbössa igen. Det gör jag mer än gärna.
Men den avskyvärda kylan!
Att stå utomhus, nästan stilla, i novemberkyla kräver kläder i många lager.
Särskilt för en fryslort.

Jag står helst utanför Systemet. Nästan alla lägger pengar i min insamlingsbössa.
Och nästan alla stannar till en stund och pratar lite.

Det finns många seriösa insamlingsorganisationer. Röda Korset är en av dem.

Novemberblomma

På mina fönsterbänkar blir det inte trångbott förrän vårsådden brer ut sig.

Den ärvda novemberkaktusen har koll på almanackan och blommar så snällt. Inte är det mycket växande som strålar och blomstrar i november precis.

Känner själv mera vinterglåm än strålglans.

Bytte tjänsterum på jobbet i våras. Förra innehavaren lämnade kvar ett par krukväxter. En våreld som inte dött förtorkningsdöden helt och en aralia som också passerat sitt Bäst före.

Jag har inte gjort något annat åt dem än att hällt vatten i krukorna.

Och se! Aralian blommar!

Kan man dra någon vis slutsats av detta, tro?

Visst kan man det.

1 Lite uppmuntran gör susen

2 Inget är för sent.

Trevlig fredag!

Gråvädersmånad

Minns i november den ljuva september,

den tid då äpplet faller moget.

Grå är november men ljus är september....

Jovars. Nog är det grått ute.

Äpplena på bilden ligger uppradade på verandaräcket, klara som ammunition mot älgarna.