Detta är ingen bekännelseblogg. Inte har jag drabbats av någon plötslig klarsyn heller.
Så här ligger det till. En arbetskamrat tog med sig ett par säckar väl förmultnad torv till mig och en mängd mindre påsar med hästskit.
Äkta vara! Välbrunnen skit är något att verkligen glädja sig åt.
Tänkte nu på lunchrasten gå ut, slänga upp bakluckan på bilen och ta en bild. Men så ångrade jag mig. Fegade ur, skulle man kanske kunna säga. Det räcker väl med att jag offentligen släpade en genomskinlig sopsäck med tomma mjölkkartonger i byn. Behöver ju inte göra mig känd som skitfotograf också...
Jag tar nog en bild när jag kommer hem istället.
8 kommentarer:
Låter som en bra plan :)
Skitsäcken genomskinlig med?
Ha en bra dag.
beerbelly: Ibland kan det löna sig att tänka efter :). Det var icke genomskinliga sopsäckar.
Grå=torv. Svart=skit.
tsa tsa tsa...lite skit är väl egentligen bara bra.
Ett RENT helvete har jag hört, ska vara eländigt värre!
Har jag HÖRT, alltså! :)
Att ha en god vän med häst är en förmån, helst om dom delar med sig av skiten:)
l*eva: Det är kalasfint med hästskit - tyckte att det kunde se bra dumt ut att fotografera det i offentligheten.
Rerna helveten betackar vi oss för. Ideligen.
åsa! Ja är mycket tacksam och försöker återgälda med tomater framåt sensommaren.
Ja det var nog bäst att ta bilden hemma. Man vet ju inte vad folk ska säga:). Ha det bra med all dynga.//Britt
britt: Ja,det kunde ju bli för mycket prat och undringar annars.
Skicka en kommentar