Ljus i norr

Nämnde i eftermiddags för några arbetskamrater att jag var lite trött. Inte sjuk på något sätt, bara trött. Dessutom var tröttheten självförvållad. Satt för länge framför datorn i går kväll. Men inte nog med det. Fick för mig att det skulle kunna bli norrsken på natten. Det var stjärnklart och kallt.

Stod där vid fönstret. Tittade mot norr där jag några gånger sett det nästan magiska skenet. Stod kvar rätt länge. Klockan var efter ett.

Väckarklockan, den obarmhärtiga, ringer 5.45.

Det blev inget norrsken.

- Du är allt en knäppgök, sa arbetskamraterna.

De kan ha rätt....

Vitt lyser upp

De säger så, vinterälskarna. Det blir så ljust och fint när snön kommer.

Kallt också, tänker jag sturigt.

Ska det vara vitt på marken skall det komma från vitsipporna. Då blir man ljusare till sinnet också.

Vinter är en klart överskattad årstid.

Sopinsamling

Våra sopor hämtas en gång i månaden. Var fjärde vecka kommer bilen som tömmer vår gröna tunna. Källsortering och en varmkompost håller undan mängden.

Men, men. Det finns ett visst spänningsmoment i detta med sophämtning. Det är sagt att på fredagar var fjärde vecka ska sopbilen komma. Det må så vara, men ibland infaller uppenbarligen fredag på en onsdag, ibland på en torsdag. Man kan aldrig så noga veta.
Därför måste soporna ut senast tisdag kväll. Jag snor runt och tömmer varje papperskorg, plockar i allt som skall väck. Jag har minsann redan varit ute med det sista.

Månadens mest snopna är att komma ut med kassar likt en bag-lady, lyfta på soptunnelocket och finna att tunnan precis är tömd.

Då känns det som om man övertrasserat sitt sopkonto.....

Elände

Morgonen bjöd på en mindre kris. En sån man varken behöver eller vill ha.
Bilen startade inte.
I den ödsliga skogsbygden är man beroende av en fungerande bil.
Och av ett snabbt bredband. Bilen och bredbandet är nya tidens händer och fötter.

Från eskimå till inuit

Skolplanscherna levandegjorde undervisningen. De visade bilder på sådant vi barn ibland inte riktigt kunde föreställa oss. Den här skolplanschen användes säkert långt in på 50-talet men känns synnerligen inaktuell idag. Jag hittade den i min jakt på gamla planscher.

Inte fick vi lära oss så mycket om Grönland när jag gick i skolan. Passa på att läsa här om grönländska Louises vardag. Lite mer uppdaterat än planschen, vill jag lova!

Och här sitter man och gnölar över mörker och kyla....

Upplåst

Jag har en pytteliten ficklampa i handväskan. Bra att ha.
Barnbarnet fick leka med lampan.

- Farmor. Nu låser jag upp skuggan!

Det är ju precis så man skall göra. Inte bara lysa lite på det mörka utan låsa upp det och öppna!
Mer tänkvärt än hon anade, lillfian.

Tidsomställning

Oj.

Vred bestämt tillbaka tiden lite för mycket.....

En något större sjö

Dagens väderbild vill jag inte publicera. Grå, gråare, tristast. Annat var det igår. Solsken nästan hela dagen. Den här sjön är förresten lite större än den jag brukar stanna vid. Men den ligger också utmed min resväg. Fast på höger sida.

Trevlig helg!

Belöning

Var hos doktor Dentista idag. Allt var frid och fröjd med gaddarna. Alltid något att glädja sig åt! När jag var barn fick alla efter tandläkarens rätt omilda undersökning och behandling en guldstjärna.

När jag kom till jobbet skulle jag gå till ett möte. Struntade i bilen utan tog en promenad dit. Hade svarta vinterkappan på. Det var kallt ute men solen värmde i ryggen. Åh så skönt.

Då såg jag den!

GULDSTJÄRNAN!!!

Tyckte att den var min för en dag.

Oslo - Stockholm

Flyglinjen går alldeles ovanför sjön. Eller är det i den?

Man kan förresten klicka på bilden och stå nästan nere i vattenbrynet.

Frusen kärlek

Bilden är visserligen från förra året men den frusna kärleken ser likadan ut i år.

Rådjuren går hårt åt kärleksörten. De kommer alldeles inpå knuten och tuggar i sig. Skulle förmoda att de till och med får rödfärg i nosen, så nära är de faktiskt.

Rådjur som återvänder till skogen med Falu rödfärg som läppstift!

Kattkonst

Vår svarta, storväxta katt, Monsterkatten föredrar att vara ute på nätterna och sova inomhus på dagarna. I morse, när jag skulle åka iväg till jobbet, kom han springande på vägen. Jamade högt samtidigt som han bar en råtta i munnen.
Så skickligt. Tre saker på en och samma gång. Ett riktigt Monsterkinderegg. Springa, jama och ha en råtta i munnen. Det är mer än jag klarar av.

För min del stupar det på råttan.....

Höstlöv

Snart är lövfällningen över. Några björkar har ännu inte släppt ifrån sig sina löv. Små, förtorkade, bruna och skrynkliga pinar de sig kvar alldeles i onödan. Lika bra att de också singlar ner. Maskarna ska ju hinna ha lite att kalasa på innan vintern.

Nerfallna lönnlöv är lömska. Hala och slippriga kan de få en på fall. Från min parkeringsplats och in till jobbet passerar jag ett sånt ställe. Tjockt med såphala blad.
Livet är ett ävenyr, säger somliga. Snorhala lönnlöv som äventyr?
Nä, då får det bero. Den sortens äventyrlighet är inget för mig.

Att vara beredd på elände

Köpte en ny isskrapa idag.

Vitsippor på plansch

Vårens mest efterlängtade blommor.

Slottsträdgårdsmästaren visar hur vackert det kan se ut en vårdag när vitsipporna slagit ut.

Hittade den här planschen förra veckan. Den duger fint i väntan på våren.

Skolmorgon

Fräsch som en nyponros? Taggad för dagens arbete?

Skolplanschen är märkt med ett årtal, 1946. Den är fortfarande en skönhet.

Lusig svärmor

Jaha - nu har jag varit i skogen efter trattkantareller igen. Spindelväv i ansiktet och det killar lite överallt i huvet. Älglössen är på hugget. Och svärdottern har bjudit in mig till ljusparty strax. Jösses. Jag måste försöka snofsa upp mig.
Det duger inte att komma in och vara en lusig svärmor.
Nej, verkligen inte.

Söndag

Brukar inte köpa blommor till oss själva. Vanliga mataffären hade fått in rosor som såg så fina ut. Fair trade märkta. Kom ihåg att Panter köpt just sådana och att de rosorna gladde henne under lång tid.

Snittade om dem när jag kom hem i fredags. De står lika fina idag som när jag satte dem i vasen.

Detta är ingen reklamblogg. Men jag vill ändå rekommendera Fair trade rosor om du ska slå till med ett rosinköp i mataffären.

Och visst blir man lite glad av blomster? Jag blir det, åtminstone.

Senfärdigt

Skulle satt vitlöksklyftorna redan för någon vecka sen. Idag, för den stund sen, blev det gjort.
Förskräckligt så kall jorden är.
Tryckte ner 30 klyftor med pekfingret som raskt förvandlades till en istapp med svart topp.
Glamouröst?
Icke.

Älgar

Vassego och titta! I morse när jag åkte till jobbet såg jag dem. Mamma älg och hennes kalv åt fallfrukt. De står i en villaträdgård alldeles precis vid vägkanten.

Bilden är lite mörk - jag åker tidigt.

Så är det att bo på landet. Hmm. Älg igen.

Fågelmat

Såg i byns affär att solrosfrön, talgbollar, nötter och annat fågelgodis dukats upp.

Talgoxarna utanför knuten tycker uppenbarligen att jag borde servera dem något. Härom morgonen var syrenen utanför köksfönstret full av fåglar. De hoppade upp på fönsterbrädan, pickade på fönstret och glodde in.
Jag tror egentligen att de hackar efter fönsterkitt men nog verkade det som om de ville få frukosten serverad. Illa kvickt, dessutom.

Okej, då. Jag handlar väl solrosfrön i morgon, då.

Måltidens Hus

Dagens lunch åt jag här tillsammans med arbetskamrater. Måltidens Hus var ursprungligen Sveriges utställningspaviljong vid Världsutställningen i Sevilla 1992. För ett par år sen anlade Simon Irvine köksträdgården. Förra året tog jag några bilder och skrev ett inlägg.

Sjön i bakgrunden heter förresten Sör-Älgen.

Alltid dessa älgar...

Arbetsresan

Här är jag lite mer än halvvägs till jobbet. Räknade lite snabbt, och kanske fel, att jag passerar åtta sjöar innan jag är framme. Åtta vattenblänk på fyra och en halv mil.

Då kan man stå ut med att granarna på sina ställen växer nästan upp på vägbanan.

Bright eyes

Simon and Garfunkels Bright eyes har suttit i huvudet hela dagen. Kört om och om igen med en nästan irriterande envishet.
När jag försöker sjunga med låter det garanterat illa.
De klarar sig utan mig som förstärkning, Paul och Art.
Jag inser det.

Undrar om det var för sånginsatsen som båda katterna skyndade sig ut.

Morgonrutin

Jag hör väckarklockan. Usch, tänker jag, är det redan dags.
Jag ser att den står på 5.45. Åh, så tidigt, gnäller jag.
Jag vacklar upp . Motvilligt och önskar att jag kunde få ligga i sängen. Hela dan, minst...
Jag väljer bland kläderna. Jag har ju inget att sätta på mig, gnölar jag.
Jag dukar fram frukost. Vad torr osten ser ut!
Jag åker till jobbet. Så skönt det ska bli med julledighet, funderar jag.

Skäms en smula. Borde nog mera sätta mer värde på allt jag har och kan.
Om jag saknade något skulle jag glädja mig till och med åt väckarklockan.

Blir nästan förbannad på mig själv när jag tänker efter. Nån måtta på otacksamhet får det väl ändå vara.
Basta.

Ännu en sjö

Bergslagen skulle nästan kunna heta Sjöslagen. På hemväg idag stannade jag till vid en busshållplats, korsade väg 50, ställde mig vid vägkanten och tog bilden över Norrsjön. Här på åkern brukar tranorna landa och vila sig lite. De kanske tycker om sjöutsikten.

Bakom ryggen på mig kom långtradarna farande i långa kolonner. Det dånade oupphörligt. Lite otäckt var det allt.

I morgon åker jag min vanliga väg igen. Rätt in i skogen.

Hörde förresten i eftermiddags att att jaktlaget skjutit 3 älgar i skogen ovanför vårt hus. Så bra. Då kanske Oranieträdet och lilla Signe kan få en lugn vinter.

Stadsbesök

Ibland får man komma in i civilisationen. Var på jobb i Örebro idag. Kom lite försent dessutom för det var smockfullt på parkeringsplatserna vid Universitetssjukhuset.

Erinrar mig en varm sommardag för länge sen. Dottern var i femårsåldern och vi hade kört in till vår lilla by för att handla.

Ungen kliver ur bilen på parkeringsplatsen, sniffar förtjust i sig utsläppen från bilarna och säger:
- Mamma, känner du? Mmmmm, det luktar ASGAS!!!

Är det konstigt att hon bosatt sig i Stockholm?

Hur kom jag att tänka på detta, förresten?

Knappast idealiskt vitlöksväder

Vitlöken jag skrev om i inlägget nedanför står fortfarande kvar på diskbänken.

Ute regnar det. Egentligen tror jag inte att vitlöken bryr sig om det. Den rotar sig fort och bra ändå. Jag däremot planteringsstrejkar i oktoberregn.

Sätter inte foten utanför dörren idag. Nån måtta får det sannerligen vara.

Söndag förmiddag

Mörkrostat kaffe bryggt och frukosten står framdukad. Ska bara hämta in tidningen. Katterna som varit ute under natten kommer med in. Både Monsterkatten och hans mesige bror.

Luften känns så mild. Som en vänlig klapp på kinden. Milt i ansiktet och några regndroppar kände jag också, eller var det kringflygande dimma, tro.

På köksbänken står en burk med vitlöksklyftor. De ska ner i jorden idag. Idealiskt väder för detta. De kommer att rota sig innan jag hinner tillbaka in i köket med den tomma plastburken.

Monsterkatten är odräglig i köket. Får han inte ett par skivor ost på direkten sätter han klorna i låret. Mitt lår, alltså.

Kattskrälle.

Insamling med överraskning

Är sedan många år frivilligarbetare för Röda korset. Det är inget betungande snarare tvärsom. Flera tycker att det är besvärligt att stå och skramla med insamlingsbössan, särskilt utanför Systemet. Jag gör det gärna, däremot. Tycker att det är roligt.

Natten som gick var kall med minus 6 grader. Jag hade mitt insamlingspass mellan klockan 10 och 11 utanför Systemet. Hade jag klätt på mig ordentligt? Svaret är definitivt JA. Lager på lager och likt en Michelingumma stod jag där i kylan.

När halva tiden gått kom butiksföreståndaren ut. Hon ville mig något och hade lite bekymmer med att trycka upp dörren. Inte undra på det!

- Det är kallt att stå här, förstår jag, sa hon. Du behöver nog lite varmt kaffe.

Hon bar ut en pall och en blommig plastbricka. Ställde ner pallen bredvid mig och på den satte hon brickan med en varm bulle och en rykande het kopp kaffe.

Det är alldeles sant detta. Sånt kan verkligen hända!

Vänliga människa!

Fredagsmys

Det här kaffebrödet kallas skolbröd och säljs på ett konditori i Grythyttan.

En betydligt läckrare bild än den på älglusen. Detta är en blogg med mycket blandade inslag.

Trevlig helg tillönskas alla läsare!

Älglus

Det är såna här jag inte gillar . Bilden är inte helt skarp men jag visar det obehagliga krypet iallafall. Håll tillgodo!

Fulhöst eller lättvinter

Den vackra hösten med gula och röda löv förvandlades idag till riktig fulhöst. Bladen singlade ner med hjälp av vind och snö. Det vita eländet vräkte ner vid lunchtid. Låg som en blöt vit filt men utan någon värmande förmåga.
Snön avlöstes lite senare av kallt regn. Vattnet rann överallt. Skyndade mig till bilen med isvatten rinnandes in i skorna.

Senhösten är ful. Vintern otrevlig och själv är jag en gnällspik.

Men jag bättrar mig framåt våren.

En morgon i oktober

Inte vilken morgon som helst. Bilden tog jag igår på väg till jobbet.

Vilken tur att jag stannade till en stund. Det kanske var sista höstbilden från sjön.

Man kan aldrig veta - SMHI utlovar en decimeter snö idag. Lovar och lovar, förresten. Hotar är nog sannare.

Inga klösdäck sitter på bilen än och vägen är smal, slingrig och hårt belastad.

Lite olustigt att ge sig ut, tycker jag.

Mörker och kyla, is och snö. Tänk om man kunde välja bort dem!

På hemväg

En sen eftermiddag i oktober.

På väg hem från jobbet.

Utmärkelse

Fick idag en trevlig uppmuntran från Norge. En utmärkelse: "You Make Me Smile Award"
Ida är avsändaren.
Jag tackar och gläds åt den. Skickar den vidare till Panter som skriver så finurligt.

Har trökat och trasslat för att lägga in bilden på utmärkelsen men utan resultat. Den finns att se hos norska Ida.

Uppdaterat

Skam den som ger sig......

Solfilm

Ett av fönstrena på mitt kontor är försett med solfilm. En grå, tunn plasthinna som ska hindra solens instrålning.

Värdelöst, säger jag. Fult! Trist!
Det ser mest ut som om fönstret inte putsats sen Eldkvarn brann.

Undrar om jag skall titta på mina fönster hemma och tänka att det är en solfilm som ger det grådaskiga ljuset och att det inte beror på innehavarnas lättja.

Solfilm. Vilket märkligt ord om en företeelse som hindrar ljus. Skitfilm vore bättre, men kanske inte så säljande.

Skogen med älglöss och trattkantareller

Här är min skog. Den jag plockar mina trattkantareller i. Och får älglöss i håret som bonus.

Trattkantarellerna ligger på tork. De kommer att bli julklappar. Det kan jag utan vidare skriva här för mottagen läser inte på bloggen.

Morgonens ständiga fråga

Hur kallt kommer det att bli, tro?
Ska man ha polotröja med fleeceväst eller top och tröja?. Eller ska man tro på sommaren lite till?
Kan ju inte släpa hela garderoben med mig genom skogen.

Grönkålens uppgång och fall

En odlares möda har inget slut. Detta är den sorgliga historien om en grönkålsplanta.

Sådde grönkål i våras och planterade ut under fiberduk. Sorten Baltisk röd som faktiskt blir mycket grön när den förvälls. Jordlopporna, de jädrans kräken, hade samlats under fiberduken på försommaren och kalasat på alltihop. På det viset skulle jag inte få någon grönkål att göra den halländska julkålen av. Eländes elände.

Men så hände det! Jag hittade en planta som inte stått under fiberduken. Inte det minsta perforerad av lopporna! Den har jag vårdat, vill jag lova. Den baltiska grönkålsplantan växte sig stor och fin. Mycket stor och fin, vill jag skrytsamt framhäva. Härligt! Åh, så god halländsk långkål jag skall göra av den!

Men det blir inget av med det.

Under dagen har ett rådjur klivit in på gården, gått raka vägen till trädgårdslandet och tuggat i sig grönkålen. Allt utom stammen som står som ett utropstecken i det forna grönsakslandet.

Det är inte snällt men jag önskar att rådjuret får lite magknip i natt.

Höstlök

Sommarens skörd av vitlök blev alldeles förträfflig. Den hänger hopflätad och torkad i köket.

En hel del har redan gått åt. Ganska mycket, förresten. Alldeles färsk, nyskördad vitlök smakar mycket gott! Och på Favoritrecept skrev Karin denna ljuvlighet som absolut måste provas.

Jag tänker ta undan fyra eller kanske fem vitlökar och ha som sättlök. Sorten heter Thermidrome. Den lämpar sig fint för hårt klimat.

Det kliar i fingrarna att gå ut i landet och trycka ner klyftorna. Men, men. Ute är det lite för varmt än. Hemligheten med en god vitlöksskörd är dels att välja en bra sort, dels att vänta in rätt sättid. Löken ska bara precis hinna rota sig innan tjälen kommer. När vårsolen börjar värma drar tillväxten snabbt igång. Och om man är fasligt sugen på vitlök går det bra att klippa av lite blast och strössla ner i salladen.

Älgjakt pågår

Ingen av oss här hemma jagar älg. Jag jagar däremot älglöss, men det är ju en helt annan femma.

På skogsvägen utanför husknuten brukar jägarna knacka ner en skylt "Älgjakt pågår".

Tänk på att det är mycket rörelse i skogen under jakten - älgarna och annat vilt kommer att korsa vägarna i större utsträckning än vanligt.

Vi får ta oss i akt, köra extra försiktigt och vara beredda på att det dyker upp djur när som helt på vägen!

Flogsta i mitt hjärta

Färd till Flogsta i Uppsala idag och leverans av en begagnad cykel till sonen.

Det härjar cykeltjuvar i Uppsala. En stal hans hoj utanför institutionen. Visst blir man förbannad!?

Studentbostadsområdet Flogsta hade ett riktigt uselt rykte när Husbonden och jag bodde där på 70-talet. Ja, det berodde inte på oss - tro för all del inte det. I Flogsta skulle en student med självaktning inte ens kunna bo så eländigt långt ute på prärien som det låg. Och inget roligt skulle man kunna ha därute, heller.

Ryktet var bort i tok fel! Många roliga minnen har jag därifrån. Väldigt många.

Bilden är tagen från sonens hus bort mot det där vi bodde. Sjätte våningen i huset med orange färginslag.

Det klappar hjärtat ännu lite extra för.

Men Flogstavrålet hade inte uppfunnits då.

Ur led är tiden

Husbonden kom in och berättade att gräsmattan är full med maskrosor. "Det kan du ju skriva på din blogg", sa han.

Han hade alldeles rätt. Det blommar friskt därute.

Som en ren bonus såg jag att vår enda jordgubbsplanta också blommar.

Vi kan kanske ha jordgubbar och maskrosvin till jul.

Likhet mellan ett paraply och en luskam

Det finns kanske inte någon slående likhet vid ett första påseende, precis. Men efter dagens svamptur i skogen stod det klart för mig.

Om man befarar regn och har ett paraply med sig skiner solen hela dagen.
Om man köper en luskam hittar inte en endaste lus till ens huvud.

Ingen ska tro att jag vill vara en lusmagnet. Icke!!
Det vill jag med bestämdhet påpeka.
Men lite snopen är jag allt.

Gyllene tider

Trevlig helg!

Luskam och trattkantareller

Köpte mig en luskam på apoteket idag. 19.50 kronor för den vita kammen med förstoringsglaset. Mitt livs första luskam.

Mitt livs första lus såg jag i mitten av sjuttiotalet i Uppsala. Då hade inte lusplågan blivit allmän utan det var skam och hysteri runt de där kräken.

På jobbet träffade jag en liten flicka i treårsåldern.

- Vet du, sa hon, jag har myror i håret och det killar när de går.

- Får jag titta, frågade jag.

Det fick jag. Det var inte några enstaka myror som strosade runt i hennes hår utan proppfullt med löss. Dåförtiden sanerades alla lusiga ungar med Tenutex. Ett DDT-preparat som var kladdigt, giftigt och allmänt otäckt.

Jag ska använda den nyinköpta luskammen till älglöss.

-Haha! tänker kanske någon. Ska hon rykta älgar med luskam??

Icke. Så här ligger det till.

Skogen är sedan några år full av lusflugor på hösten. De kallas älglus eller hjortfluga.

Ur Wikipedia har jag saxat följande:

Älgfluga, älglus eller hjortfluga är en platt fluga som landar på sitt värddjur ( hjortar älgar eller rådjur) och bryter av sina vingar. Därefter kryper den in i håret och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den biter människor, men kan inte använda människoblod för sin utveckling, betten är inte farliga på något sätt, dock kan de ge klåda och svullnad."

Inget vidare, alltså.

På lördag ska jag ut och plocka trattkantareller. Kläderna kommer att vara fulla av älglus. Paltorna kan jag stoppa in i tvättmaskinen. Men man kan varken duscha eller kamma bort älglusen ur håret med vanlig kam eller borste. Men jag ska allt lura de rackarna och plocka fram luskammen!

Här kan man läsa om hur jag satt på Universitetssjukhuset med älglus i håret. Om man känner för att läsa ytterligare om de jämrans kräken, alltså.

Man får väl vara tacksam att man inte är en älg iallafall.

Innan det jämrans mörkret

Snart är det över oss - det eländiga mörkret. Det gäller att ta vara på ljuset innan det nästan försvinner.

Brittsommar eller indiansommar. Så kallas den ju, den smått varma och sköna period innan vinterfällan slår igen.

Vi kan gott behöva lite låtsassommar.

Njut av min vackra sjö idag för i morgon återkommer jag om luskammar.

Jo. Så fårdet bli.

Att bita sig fast

Ska man våga släppa taget eller inte?

Det beror nog på vad saken gäller, det.

Själv sa jag upp mig efter 25 år på samma arbetsplats och skaffade mig nytt jobb.

Bilden har jag tagit i närheten av sjön. Där finner man allt....

Läsövning

Min bror berättade detta.

Han, bror min alltså, stod i kassakön och väntade på sin tur. Framför honom stod en mamma med en pojke i så där sjuårsåldern. Pojken stavade sig fram på godispåsarna och tablettaskarna. De där som för det mesta är placerade i barns ögonhöjd.

Fniss och bubbelskratt från ungen.
- Mamma! Kolla!!
Mamman fortsatte sitt plocka upp varor på bandet.

- Men mamma! Titta!!
Nu skrattade ungen högt.

- Mamma! Det står FIS- HERMAN på påsen!

Jag kan aldrig handla Fishermans Friend längre utan att småflina. Och själva halstabletten kallas hos oss numera alltid för just Fis-Herman.

Tänk på det när ni står i kassakön nästa gång.