Växthuset vecka 24

Förra veckans växthusbild och den här skiljer sig inte så mycket åt.
Nästan all odling är långsam i början.

Dessvärre gäller inte det för ogräs. Sånt elände sätter högsta fart direkt.

Regn

Den ena regnskuren efter den andra har kommit. Trots att det regnat friskt fanns bara 3 mm i regnmätaren.
Märkligt hur man kan missbedöma regnmängder.

Det är nästan lika lätt som att missbedöma utspilld mjölk.
Ett fullt mjölkglas på bordet hinner förvandla sig på väg ner mot golvet till en hink utspilld mjölk.

Ett rent trolleritrick känt av alla föräldrar.

Den skrytsamme italienaren

Här är han: Gigante di Napoli.
Gigante? I dagens läge syns han knappt.
Vi får se vad han duger till om några månader.
Upp till bevis!

Persiljehäck och långa kedjor

Som kantväxt runt grönsakslandet satte jag i går kväll ut mina små persiljeplantor. De är av sorten Gigante di Napoli och då förstår envar att jag med tiden får en bautahög persiljehäck.
Persiljefröna är lite trögstartade. Sådde dem i pluggbrätt i växthuset för att kunna plantera ut. Det hela är ett experiment, ser det rent för eländigt ut så äter vi väl upp alltihop. Det ska ju vara järnrikt.
Fast med så mycket persilja så rostar man väl inifrån.

Något som definitivt redan rostat är upphängningskedjorna till två av mina hanging baskets. Idag är 3,5 meter kedja inköpt. Den ska knipsas av till lagom långa bitar och ersätta de roströda. Amplarna hänger visserligen redan där de ska men de gamla kedjorna verkar inte pålitliga. Jag vill inte hitta en kraschlandad ampel i rabatten så det gäller att snabba på och byta.
Jag ska tala med Husbonden om detta.

Bladlus i trängsel

Vid husknuten står en ros, en Maiden´s Blush. Med förskräckelse ser jag att den är totalt nerlusad av små ljusgröna bladlöss. De ytor som inte är täckta av bladlöss fyller vita flygare upp. Som grädde på moset knölar sig en larv fram mitt i trängseln.

Jag är ingen direkt tillskyndare av giftsprutor men idag åkte sprejflaskan fram.
Nu jäklars är det slutlusat!

Mat för folk och fä. I synnerhet för fä.

Kattmaten var slut. Det blev en tur till affären. Monsterkatten äter vad som helst, oskalade räkhuvuden, ostbitar, köttbullar, skämd skinka, ja precis allt. Hans mesige bror vill däremot bara ha katternas junk-food, ett billigt torrfoder från Ica.

Spanade lite på kattmathyllan. Så mycket det finns, otroligt och onödigt mycket. Priset tar nog den svindyra påsen med mat "för känsliga charmtroll". Definitivt inget för Monsterkatten med sitt vrånga humör.

Traskade vidare och kikade i köttdisken. Tänk om det stod på fläskkarrén: För känsliga charmtroll.

Det skulle inte peka på mig, direkt. Det kan jag meddela på detta sätt.

Och vad det gäller trädgård är mina hanging baskets nu äntligen planterade.
Ibland blir stordåd uträttade i värmen.

Hetta och Snöflingor

Även en fryslort kan få för mycket värme. Med 30 grader och sol blir det inget gjort. Jo, förresten. Jag hissade flaggan i morse.

Mina hanging baskets är fortfarande ohängda. Blommorna är inköpta. Plantjorden ligger i en säck på gräsmattan, i växthuset har jag en ask med långtidsverkande näringskulor och en påse vattenkristaller. Det där ska blandas till en smaklig mix för mina hängväxter.

Nog så påpassligt att satsa på blomsorten Snowflakes mitt i värsta sommarhettan.
Kan meddela att de inte har smält.
Det har däremot jag gjort.
Nästan.

Nationaldagsafton

Egentligen tycker jag att midsommarafton vore bättre som nationaldag än den 6 juni.
Sill, potatis, jordgubbar, majstång, flaggning , mygg, ljusan kväll och små grodorna är åtminstone för mig det ultimata svenska.

I kväll har vi, Husbonden och jag, suttit på vår uteplats och avslutat arbetsveckan med gott vin.
Enkelhet är inte att förakta.

Växthuset en tidig morgon

Så här ser det ut, mitt växthus efter gårdagens insats. Tittade in tidigt i morse innan jag åkte till jobbet. Alla växter hade klarat utplanteringen.

Till vänster hänger de tomma hängamplarna. Har köpt kokosinsatser till dem istället för att ta mossa i skogen och bli bepissad av myror. Jord är också hemfraktad. Nu återstår att välja blommor och hänga dem på verandorna.

Till höger har jag fortfarande kvar trådhyllorna med småplantor.

Den som läste min Växthusblogg förra säsongen känner kanske igen den blommiga duken.
Vissa saker i livet är beständiga.

Välkommen in!

En bil kommer lastad

GJ:s ludna tomater hade ett stort ressällskap. Här är hennes bil nerlastad med det gröna överskottet som delas ut till behövande.
I baksätet stod tomater av olika slag. I skuffen fanns jordärtskockor, luftlök, gurkor, squash, fänkål, grönkål, chili, paprikor, förgätmigej.
Istället för att kasta bort sånt som hon omöjligtvis får plats med i sin trädgård får arbetskamraterna ta hand om det
Det gör vi så gärna.

Fallfärdig men präktig ändå.

Snart läggdags. Men i själva verket skulle jag kunna lagt mig ner i växthuset och somnat tvärt av utmattning för en liten stund sen.

Ikväll var det idogt arbete i växthuset, vill jag mena.
Nu står alla tomater, alla gurkor och samtliga physalisar på sina platser. Fådda paprikor är planterade och jag har sopat markteglet på kanterna och fyllt upp vattentunnan.
Fy helskotta så präktigt det låter.

Ibland får man vara sån. Präktig alltså. Bara det inte går till överdrift.

Vätska

Det kan åtminstone få komma lite regn på nätterna några dagar framöver. Jorden är alldeles för torr, den liknar mest ett grått pulver eller kanske askan som blir kvar efter grillningen.

Det är nog bäst att sätta igång vattenspridaren. Vattnet i brunnen håller 7 grader. Så kallt vatten vågar jag inte vattna tomaterna med.
Dem fjäskar jag alldeles ohämmat för. Tappar upp det attans kalla brunnsvattnet i en blå tunna som rymmer runt 200 liter. Den står inne i växthuset och när vattnet blivit runt 20 grader varmt använder jag det till tomaterna.
Tycker nästan att de säger tack, tack.

Potatisarna får däremot nöja sig med regnvatten eller kallt brunnsvatten.
Så går det om man är en knöl.

Husbonden får en kall öl, förresten.

Söndagskväll i sommarmånaden juni

En summering av helgen som gick.

Alla frön är sådda. Potatisen är i jorden. Dahliorna är utplanterade och chiliplantorna har fått större krukor.
Lindalottas båda änglatrumpeter har flyttat ut i växthuset.

Födelsedagsfirande är över och grillen är slut.
Jo - riktigt slut. Röret själva grillen står på var mera sönderrostat än jag någonsin trodde. Hela kalasets grillprocedur skedde på en svajigt gungande grill - hur skulle det avlöpa? Det gick prima.

Inte det minsta lilla mygg sök upp i kvällningen och störde.
Där satt vi och gonade oss med allehanda gott men flugsnapparen hade inte ett endaste mygg att snappa.
Stackarn.

Födelsedagsbarnet

Det här är inte barnbarnet utan en bild på mig.
Intresset för trädgård fanns redan tidigt.

Önskar alla en trevlig helg!

Hårt jobb

Idag är jag ledig och har använt tiden till potatissättning. Tre sorter kom i jorden: Cherie, Fakse och Rocket.
Jag är lika nöjd som svettig och det vill inte säga lite.

I morgon blir det nog inte så mycket sådant jordiskt slit.
Fyller år nämligen.

Angoratomat

Kollegan GJ som kommenterar här ibland, frågade idag om jag ville ha en tomatplanta av sorten Angoratomat.

Den har ludna blad och får ludna frukter. Det låter så äckligt att jag direkt tackade ja.

Tänk om tomatsalladen killar i halsen.
Kanske måste jag ha en kam med mig ut i växthuset och frisera tomaterna så de ser presentabla ut.
Eller så går det möjligen att sticka en vante av tomatluddet.

Oranieträdet

Tidigare beskrev jag med stor ledsnad hur älgarna en natt fullständigt massakrerat Husbondens äppelträd. Ett Oranieträd han fick i present för många år sen. Så eländigt det var att se. Älgar biter inte av kvistar lite fint utan är ena riktigt grova busar. De går fullständigt lös på träden. Utan vidare kan de ta tag i kraftiga grenar och knycka till med nacken så grenen går av. Jäkla kräk. Mm. Nu är det sagt.

Jag har beskurit hårt och försöker bygga upp trädet på nytt. Om det får vara i fred ska jag nog lyckas att forma om trädet.

Årets blomning är den överdådigaste jag någonsin sett. Inte bara Oranieträdet utan Sävstaholm, Transparent Blanche och lilla Signe Tillisch är fulla av blom.
Underbart att se.

Veckans sjöbild

Idag på väg till jobbet.

Ur gamla anteckningar

Jag var flitigare förr. Det ser jag när min gröna, gamla trädgårdskalender konsulteras.
Idag för åtta år sen planterade jag mina hanging baskets för sommaren. Klädde dem med mossa som jag hämtat i skogen. Noterade i anteckningsboken att jag blev anfallen av pissemyror.
Så kan det gå om man är alltför flitig.

Det ska man dra lärdom av.

Växthuset på Mors dag

Helgens arbete i växthuset bestod i att göra i ordning markbäddarna, bära ut pelargonerna, plantera om lite smått och gott. Barnbarnet hjälpte till hela tiden.

Under den omsjungna fiberduken står tomatplantor, physalis, basilika och paprika. På hyllan och täckt med ännu en fiberduk gömmer sig småblommor.

Någon undrar kanske varför jag inte planterat ut tomaterna. Det är fortfarande jämrans kallt på nätterna. Dessutom är jag en smula sparsam av mig och så länge fiberduken är billigare än elen så får denna mirakulösa duk täcka och värma.

I stugvärmen står två änglatrumpeter och flaxar lite med vingarna. De får stå inne ett litet tag till.

Barnbarnet åkte hem nyss. Trött men nöjd. Själv undrar jag fortfarande hur mycket vatten som kan sugas upp i en tröja storlek 98-104.

Jag gissar på runt 158 liter.

Hjälpredan är på ingång

När som helst dyker lilla söta S upp. Barnbarnet som så gärna hjälper farmor att vattna i växthuset. Som sjödränker varje kruka och som gräver och gräver i jorden.
Idag ska vi bära ut pelargonerna från huset till växthuset. De blommar vackert på långa blomstjälkar.
Än så länge...

Tidigarelagd Mors dag

Äldste sonen kom förbi med en flaska vin.

- Grattis på Mors dag, säger han.

Glatt överraskad men lite förvånad undrar jag om han ryckt av för många blad i almanackan.

- Att ge bort vin en söndag eftermiddag är som att köpa badbyxor på hösten, blev svaret.

Förnuftigt tänkt, tycker jag.

Och med det önskar jag alla en trevlig helg!

Perenn lök

Bladlöken är praktisk och bra. En perenn lök i trädgårdslandet. Den är tidigt uppe ur jorden, är fin att använda i köket.
En lök för latmansodling.

Styles framsida

Bilden är från förra sommaren när barnbarnet S hjälpte till i växthuset.
Gjorde en tidningsframsida av den.

Jadå - det är på låtsas, bara.

Om jag själv skulle framträda med arbetskläder i trädgård och växthus på ett omslag vore Style inte rätt forum.
Inte Sexy heller. Horror Magazine, då? Nä.

Så mycket trams man kan hitta på istället för att göra något nyttigt.
Det är kanske tur det.

Lovsång till fiberduken

Fiberduken är för de frusna växterna vad fleecetröjan är för mig. Det värmande omslaget som gör att vi härdar ut lite till och vågar hoppas att morgondagen ska värma en smula bättre.

Kommer ihåg tiden före fiberduken. Vad gjorde man i kökslandet då, tro? När kvällshimlen klarnade upp och temperaturen sjönk oroväckande fort och mycket? Jag la gamla lakan på potatisblasten när kylan satte in. Om utplanteringsväxterna stod i sina krukor eller hängde i amplarna bar jag antingen in dem eller gjorde pappersstrutar av tidningar och trädde över blommorna. Det såg bra dumt ut, det gjorde det sannerligen. Som om Ku Klux Klan hade möte i trädgården.

Innan fleecetröjornas tid var det stickade koftor. Såna gillar jag fortfarande.

Vårmust

Jag hörde förr talas om vårmust. Det är inget man dricker utan böndernas och andra odlares ord på fuktigheten och livskraften i jorden nu på våren.

Tömde regnmätaren igår kväll. Det iskalla regnet och den smälta snön mätte 22 millimeter som kommit under helgen.

Idag ligger frosten vit på marken.

Vårmust on the rocks.

Duk med blommor på

Är det inspirerande att arbeta i trädgården när fingrarna blir blåröda av köld och stela som fiskpinnar?
Nä - det är det inte.

Strök en duk med broderade blommor på istället.
Kanske inte så vidare värst inspirerande heller men åtminstone betydligt varmare.

Vedervärdigt väder

Snö på björkarnas nyutslagna ljusgröna blad och i syrénernas knoppar.
Snötäcke på gräsmattan.

Det är en lika osmaklig kombination som rökt ål med vaniljsås.

Bloggvärde

Kunde inte låta bli att kolla vad bloggen uppskattas till.
Din blogg är värderad till: 368 258 kr. Så står det.

Jojo - en får tacke.
Det var ett stadigt pris - men den är inte till salu.

Men för det priset skulle jag kanske kunna hyra in en skicklig trädgårdsmästare i sommar och få lite snits på gården. De Fördömdas Kurva skulle kanske bli något anslående vackert. Lilla Ängen skulle befrias från all sly. Tistlar och kirskål, dessa jämrans trädgårdshuliganer, skulle förintas.
Blommor skulle försköna och buskar skänka skugga.

Det tål att tänkas på.

Kylslaget

Det är riktigt råkallt ute. Småregn dessutom. Mycket björkpollen regnar visserligen bort ur luften men på en ledig dag föredrar jag ögondroppar framför regndroppar.

Efter ridturen

Förväntade mig värsta träningsvärken efter gårdagens ridövning.
Den känns inte av alls.
Konstigt, tyckte jag och skickade ett sms till goda vännen som instruerade mig under ridningen igår, som visade hur jag skulle kratsa hovarna och rykta Amorina.

Så oerhört skrytsam som jag är lägger jag naturligtvis ut svaret jag fick.

Bildbevis

Så där! Nu är eldprovet avklarat. Jag har ryktat, kratsat hovar, borstat manen och ridit på Amorina. Hästen var verkligen lika älsklig som namnet antyder.
Det var varken otäckt, läskigt eller på något vis avskräckande.

Jag fick själv leda hästen från stallbacken till paddocken. Lite hjälp behövdes för att jag skulle komma upp i sadeln. Det är sannerligen inte lika lättsvingat som det ser ut när proffsen gör det.

Efter instruktioner fick jag rida själv utan att någon gick bredvid och höll i hästen. Och det gick jättebra. Så bra att goda vännen föreslog att jag borde nog prova på att trava. Men då sprang hon bredvid så att inget elände skulle hända.
Attans roligt var det och kul att prova på att göra något alldeles nytt.

Bildbevis bifogas. Men fasiken så stor jag ser ut. Försöker intala mig att det beror på att jag i kylan hade dubbla fleecetröjor.
Eller kan det vara stoltheten som riktigt pöser över alla bräddar?
Man kan inte så noga veta...

Erbjudande

Svågern erbjöd mig en påse frön till trädgårdslandet.

-Det är utrotningshotade ogräsfrön, sa han.
Han jobbar med sånt, så det var allvarligt menat.

Jag avstod erbjudandet.

Så länge jag har tistlar, kvickrot och kirskål i min närhet vill jag inte satsa på ännu mera ogräs.

Växthusplanering

Om jag ska vara riktigt strukturerad så gäller planeringen i växthuset
1. Hygienen
2. Jorden
3. Växterna
4. Trevnaden

"Hygien är när man är renare än man behöver vara". Så definierade äldste sonen begreppet när han var liten.
Jag brukar tvätta ur växthuset med såpa. Det rengör bra och luktar gott. Krukorna får sig också ett dopp i varmt såpvatten. Sen inbillar jag mig att småkryp och skadegörare är avlivade.

Jorden byter jag aldrig.
-HA! Säger kanske någon. Det vet ju alla att man måste!
Jag har inte bytt jord på 15 år och tänker inte göra det de närmaste 15 åren heller. Istället kör jag på med kompostjord på hösten när alla gamla plantor är utburna. Komposten behöver inte vara helt förmultnad. Jag vänder ner den och rent magiskt blir den gamla jorden renoverad! På våren fyller jag på med så mycket hästskit och torvmull som behövs. Det fungerar alldeles utmärkt och sparar mycket kraft till annat.

Växterna, ja. Vinstocken står där den står. Jag blir lika glad och förvånad varje år när knopparna visar sig på den fnösketorra stammen.
I den högra markbädden ska jag ha olika sorters tomater och i den vänstra slanggurkan Styx och övervintrad physalis. I den vänstra markbädden har jag också liljor som återkommer år efter år. Det är rätt praktiskt att ha några ständigt inneboende växter.
Markbädden längst bort, den som finns bakom de blå möblerna, brukar ha varierande innehåll. Ibland är det tomater, ibland blommor.
Än så länge har jag inte bestämt hur det ska bli. Det kan bli blommor i år. Jag ska ju odla till en brudbukett och bruden tror mer på mina talanger därvidlag än jag själv...
På tegelkanterna runt om mittgången tänker jag att ställa pelargoner. De står på tillväxt lite varstans just nu. Somliga under fiberduk i växthuset, andra på fönsterbrädorna. Lite chilipeppar och basilika ska också få plats där på teglet.

Trevnaden innebär att det finns några sittplatser och ett bord. En duk ska jag lägga på så småningom. Mer behöver man inte orda om det.

Jag gillar egentligen inte planering så mycket utan tycker att en smula hipp som happ också är trivsamt.
Nu blev det sagt. Somliga kanske tycker att jag är slarvig och det kan nog stämma ibland.

Tidigt i morse

Ute låg markfrosten vit i morse. Fiberduken har kommit till nytta.

Jag har inte hunnit så långt med arbetet växthuset ännu. Det behöver jag förresten knappt upplysa om. Egentligen ser det ju rätt bedrövligt ut.

Under fiberduken framme vid bordet finns pytsar med spirande dahlior. På mina trådhyllor, väl gömda under fiberduken finns pelargoner, basilika, glanstagetes och kryddtagetes.
Inne i fiberdukstältet hoppas jag att tomaterna inte tagit skada av frosten. Där finns några rekorderliga physalisplantor också.

Vinrankan har blomknoppar.

Här och var har jag lagt ut hästskitpåsarna.

Man kan tydligt se att krukan med lavendel inte dött av lilla barnbarnet S supervattning.

Det blir finare sen. Jag lovar.

Träningsvärk

Ja, det är en näst intill löjlig krämpa. Gnälla över ont i musklerna. Ortens danske doktor brukar fråga när någon har ont: "... och var sitter ondskan, då?".
Det kan jag lätt tala om. Baksidan av låren, framsidan av dem och vaderna.

Har jag gått lös på träningsmaskiner i någon lokal? Inte, då. Jag har under särskilt söndagen slitit hårt i växthuset. Böj och res, böj och res.

Och ändå syns det hårda träningspasset knappt. Varken i växthuset eller på mig...
Otacksamt.

Drömmar i morgonsolen

Lediga Soldagar borde finnas. Inskrivna i avtalet på jobbet. När man går upp på morgonen, ser att solen strålar, trädgården eller växthuset har tusen sysslor åt en och termometern visar tjänligt många grader skulle dessa dagar falla ut.
Bara att ringa och solflexa.
Fyra dagar vore lagom. Fem åt alla äldre än femtio som kompensation för att man då kanske arbetar lite långsammare.

Är det inte en lysande idé, så säg?

Inser nog att det skulle ställa till vissa olägenheter på jobbet. Men som dröm är Soldagarna bra, tycker jag.

Gurksådd

Idag sådde jag gurkfrön. 8 stycken av sorten Styx. De ligger nermyllade i en gammal glassburk.
Jag har undrat förr och jag gör det fortfarande. Hur kan man uppkalla en slanggurka efter floden Styx? Det vattendraget som skilde de levande från dödsriket Hades. Den floden som färjkarlen Charon skeppade de döda över.

Nog för att gurkorna innehåller mycket vatten, men ändå.

Domherrar och syréner

Alldeles utanför köksfönstret växer en stor syrén. Idag såg jag två domherrar. Domfrun satt på marken och mumsade i sig nerfallna solrosfrön från fröautomaten. Det fick hon gärna göra.
Däremot gillar jag inte domherrens tilltag. Han satt på en gren och slet och drog med näbben i blomknopparna.
Ska det verkligen gå till så i min trädgård?

Grönt

Så påtagligt grönt det blivit på en gång ute. Som om Vår Herre suttit och photo-shoppat naturen under natten.

Bevattningshjälp

Barnbarnet var här idag när dagis var stängt för personalfortbildning och farmor passligt nog var ledig.

Lilla söta barnbarnet S röda vattenkanna har använts mycket flitigt under dagen. Summering av dagen är att lavendeln klarar sig nog till juni 2014 utan vatten, ogräset utanför växthuset är heldränkt och hennes byxor och tröja borde nog varit sydda av wettexduk.

Önskar alla en trevlig helg!

Veckans sjöbild

En tidig torsdagsmorgon mitt i Bergslagen. Det går att klicka på bilden om man vill kolla lite närmare på vattnet.

Dyngleverantören och jag

Nu har jag nog dummat mig en smula.
Jag får varje år säckar med hästskit. En arbetskamrat som har hästar och på fritiden lär ut ridningens konst förser mig med hopkrattad dynga. Det är jag mycket tacksam för.

Sa vid fikapausen att " hästskit uppskattar jag verkligen men jag har då aldrig suttit på en häst nån gång".
Det var lite förhastat sagt av mig. Mycket obetänksamt om man inte direkt traktar efter en ridtur.

Arbetskamraten har bestämt sig. Jag ska upp på en häst och det snart.
Hon är vänlig, urstark och synnerligen bestämd. Arbetskamraten, alltså.

Jösses. Hur ska det gå?

- Du ska upp på Amorina, säger hon skoningslöst och med kraftfull röst.

Amorina + Lilla B = sant?
Vi är inte där än...

Jag ser nog hellre Amorina som dyngleverantör än som ridhäst.
Och inte vet jag hur jag ska krångla mig ur detta.

Avstod från att fotografera

Tänkte ta en bild vid sjön idag. Solen sken, björkarna skirt gröna och vattnet spegelblankt.
Men!
Alldeles nere vid strandkanten stod en minibuss med fördragna rutor. Det måste ligga folk och sova därinne.
Tänkte att det var nog inte läge att knalla dit, knacka på vindrutan och be dem köra undan så jag fick en fin bild att publicera.
Tror att de möjligen kunde härskna till.

Sabba min tänkta bild.
Jädrans...

Magnolian vid rektorsbostaden

Den här praktfulla magnolian växer dessvärre inte alls hemma hos mig. Den finns i trädgården till en gammal rektorsbostad i närheten av mitt föräldrahem. Det bor ingen rektor där just nu utan huset används som kontor till en folkhögskola.

I min egen trädgård skulle en praktmagnolia bli minst av allt praktfull. Den skulle istället dö frysdöden redan första vintern och stå torr och spretig när andra buskar knoppas.

Men vad gör man när magnoliabehovet gör sig påmint, tro? När man traktar efter just den blomman?
Jag klev in i trädgården, olovandes, och tog några bilder.

Jag har gjort värre saker förr i den trädgården. En gång när mörkret fallit gick jag dit, smög in i trädgården och knöck jag en magnoliablomma.
Mmm. Det är alldeles sant.

Ja, ja. Jag vet att man inte får stjäla blomster.
Det är bäst att jag skriver det så jag inte får 98 argsinta kommentarer.

Blå salvia

När våren kom visade det sig att min blå salvia inte klarat vintern. Torr och tvärdöd stod den där till ingens glädje.

Åsa erbjöd sig att skicka några småplantor från sitt överskott. Tack snälla du!
Idag låg ett kuvert med salviaplantor i min rostfria brevlåda. De har ikväll fått var sin kruka och står nu i växthuset under fiberduk.

Här ska allt fjäskas så nykomlingarna känner sig riktigt välkomna.

Märkliga saker händer

Satte den så kallat pålitliga vitlökssorten Thermidrome i höstas. Varje höst sätter jag sådana. Så snart snön försvunnit brukar det sticka upp gröna vitlöksblad. De växer alltid till snabbt på vårarna.

Blev det så i år också, tro?
Nä.

Inga gröna blad stack upp. Inget hände. Jag var till och med ut i landet och krafsade i jorden. Några ruttnande klyftor hittade jag och några med millimeterkorta rötter. Det var rätt länge sen och jag insåg att vitlöksskörden gått om intet.

När jag kom hem från Halland lite sent i söndags kväll slängde jag ett öga ut mot kökslandet.

Och där!! I givakt stod vitlöksblad som gröna pinnar i landet. Ungefär fem centimeter hade de vuxit under helgen.

Märkligt. Mycket märkligt.

Man ska tydligen aldrig ge upp hoppet. Inte ens när det gäller vitlök.

Ätran på väg mot havet

Jag gick de få metrarna från barndomshemmet ner mot Ätran. Det är en brant sluttning ner till vattnet. Jag fick ta det en smula försiktigt - vill inte gärna bada med kläderna på.

Inte utan heller, för den delen.

Hem till byn

Här är min hemby strax utanför Falkenberg. Man skymtar möjligen Ätran bakom grönskan i åkerkanten.

Hjälpte mina föräldrar att sätta potatis. Den 3 maj åkte de förgrodda knölarna i jorden. Sorten är Rocket och vi får väl se om den verkligen skjuter upp som en raket.
Det är inte deras åker, denna på bilden. Tro inte det. Men de bor alldeles i närheten.

Skrea strand

Var under Valborgshelgen i Halland.
Stranden i Falkenberg är kilometerlång. Sanden vit och dynerna höga.
Vattnet är däremot onödigt kallt.
De måste ha städat mycket noga - det fanns inte en enda ilandfluten dansk mjölkkartong.

Valborgsmässoafton

Har mycket att göra och kommer sannolikt inte att hinna skriva något här förrän tidigast söndag.
Så kan det gå när våren och några dagars ledighet infaller samtidigt.

Önskar alla som läser här en riktigt fin valborgsmässoafton, en knallröd första maj och en i alla avseenden trivsam helg!

Gunvors smörgås

Titta här!

Arbetskamraten var på väg till fikat med en burk i näven.

- Jag har lite hemodlad sallad på mackan, sa hon.

Nyfiken som man är så ville jag kolla hur den såg ut.

Ruccolasallad och och den fräkiga grönsalladen Red Sails är skördefärdig hos henne. I det bistra bergslagsklimatet. Det är beundransvärt.

Vad osten heter som ligger under salladsdrivorna vet jag inte.

Själv tycker jag bäst om Kvibille Cheddar som görs inte långt från mitt föräldrahem.

Bilden blev lite mörk men jag kan intyga att salladen hade alldeles rätt kulör i verkligheten.

Veckans sjöbild

I morse var det som ett våtvarmt omslag i luften.
Det syns nästan.

Vattnet är säkert iskallt. Jag känner inte ens efter.
Är värsta badkrukan.

Ett mindre vackert växthus

Innan växtsäsongen sätter igång på allvar är det lite rörigt i växthuset. Ett kreativt kaos kan den positive möjligen tycka.

Tre grå säckar med torvmull är insläpade men inte tömda än. Innehållet från de övriga två torvsäckarna har jag hällt ut som högar i markbädden. Påsarna med hästskit ligger och tronar i min zinkbalja. Krukor och kartonger kantar gången.

Varför visa detta trista och fula elände?

Jo - om ett tag kommer jag att visa hur arbetet framskridit. Hur allt kan ordna sig till det bästa.

Den ensamma tulpanen trotsar skräp och röra.

Vinstocken lever

Alltid lika spännande. Har vinstocken överlevt vintern?
Det är en härdig typ, Vino Nordican, men jag undrar varje år likadant ändå.

Idag såg jag att den klarat livhanken.
Bra.

Knep och knåp i kökslandet

Ibland blir saker inte utförda i rätt tid. Så är det bara. Sättlöken kan förbli i sina påsar i köket eller var man nu förvarar dem. Och rätt vad det är måste allt gå i racerfart innan det hunnit bli för sent att trycka ner rödlöken i landet.

Om man vill rivstarta lökens tillväxt kan man göra så här. Ta sättlökarna och lägg dem i en plastpåse. Blöt upp en wettexduk eller en hoper hushållspapper med ljummet vatten. Krama ur så det inte är alldeles blött. Ner med det våta i påsen och knyt till. Lägg den varmt och skönt. Efter bara ett par dagar börjar rötterna växa ut. Då har löken snabbstartat och det är bara att gå ut och sätta den i landet.

Så här gjorde jag en gång för länge sen. Det var ett år med alltför mycket att göra både på jobbet och hemma. De inköpta påsarna med sättlök bara låg och låg i en kasse. Tiden gick och stressen började göra sig påmind. Nu gällde det att komma på något som gjorde att jag tjänade in lite tillväxttid. Tänkte att det skulle stimulera tillväxten med ett fuktigt klimat för lökarna. Då skulle de ju vara i full gång när jag hade tid att sätta dem.

Det funkade utmärkt och jag har gjort på det här sättet många gånger.
Just nu ligger en plastpåse med rödlök och blött hushållspapper i köket och väntar på att få komma i jorden.
Det här är ett bra tips!

Skrev hon lagom skrytsamt.....

Sättpotatis

Två sorters sättpotatis har jag köpt idag. En tidig sort och en sen. Den tidiga är Cherie som jag kan rekommendera som en verkligt god potatis. Den är ämnad åt Husbonden och mig i sommar.

Den sena sorten Fakse har jag skaffat till höstens bröllop. Att odla blommor till brudbuketten är ett förnämligt hedersuppdrag. Att odla potatis och grönsaker till middagen är kanske inte lika spektakulärt. Jag utgår från att det blir uppskattat i allafall. Mat behöver vi i alla livets skeden.

På bilden från i somras syns ett smakprov av potatissorten Cherie.
De ser mest ut som små trinda korvar, tycker jag, de där rödskaliga potatisarna.

Vårnytt

Mera hästskit hemfraktad idag. 8 påsar. Torvmull också, 4 säckar.
Jag vill påstå att min lille bil nästan stegrade sig så baktungt blev det.

Men på förarplats satt minsann inget skräp. Nyklippt och med lagom många slingor i håret färdades jag hemåt.

Jojomen. Är det vår så är det.

Hemkört

Denna fagra bild visar mitt bagageutrymme lastat med skit.

Nu är säckarna med torvmull och påsarna med hästskit utbaxade ur bilen och på plats i växthuset.
Andra damer gläder sig åt handväskor som kostar skjortan. Jag blir glad åt en påse hästskit.

Nöjena växlar här i livet.

Jag är en skitkärring

Detta är ingen bekännelseblogg. Inte har jag drabbats av någon plötslig klarsyn heller.
Så här ligger det till. En arbetskamrat tog med sig ett par säckar väl förmultnad torv till mig och en mängd mindre påsar med hästskit.
Äkta vara! Välbrunnen skit är något att verkligen glädja sig åt.

Tänkte nu på lunchrasten gå ut, slänga upp bakluckan på bilen och ta en bild. Men så ångrade jag mig. Fegade ur, skulle man kanske kunna säga. Det räcker väl med att jag offentligen släpade en genomskinlig sopsäck med tomma mjölkkartonger i byn. Behöver ju inte göra mig känd som skitfotograf också...

Jag tar nog en bild när jag kommer hem istället.

Två påsar rödlök

Gjorde ett fynd hos trädgårdshandlaren. Den röda sättlöken låg i ett ställ. Rödlökar som det nästan var stört omöjligt att få tag på förra året. Lökar som inte ruttnar utan växer snällt, smakar milt och fint och kan lagras under hela vintern och kommande vår.
En fyndlök.

Två påsar rödlök gjorde mig sällskap hem.

Fådda blommor

En vårmorgon vid sjön

När jag stod vid strandkanten kom ett fågelstreck flygande tvärs över sjön. De syns nog bara som små prickar på himlen.

Här kan man se hur grönskan kommer att bre ut sig. Den bilden använder jag som skrivbordsunderlägg.

Äntligen vår!

Vinterjackan bort

Första arbetsdagen utan vinterjacka. Det har visserligen varit frost i natt men nu får det sannerligen vara slutvintrat.

Idag kom våren till Bergslagen

Just precis. Idag kom våren - de vildväxande blåsipporna slog ut i trädgården. Dessutom blommar de på ett helt nytt ställe. Det finns uppenbarligen en armé av duktiga myror som sprider runt de klibbiga blåsippefröna.

1999 slog blåsipporna ut den 17 april. Det är den tidigaste blomningen jag noterat. Den senaste är 2003 när blåsipporna slog ut den 21 april.

De är rätt punktliga oberoende om våren är varm eller kall. Det tycker jag är intressant.

Nyfångat

Monsterkatten vägrar komma in på nätterna numera. Framåt förmiddagen kommer han släntrandes för att bli insläppt. Han hälsar på oss, tar sig en tur till matskålen, smuttar på vattnet och går sen och lägger sig nånstans där solstrålarna lyckats ta sig igenom de skitiga fönstrena.
Ja, de är förskräckliga, det är ingen överdrift alls. Men har man klistrade innanfönster så har man.

Idag tyckte han nog att frukostbuffén kunde utökas med något matigare. Ett litet bidrag till hushållet så att säga. Monstret brukar släpa hem sorkar och möss och släppa ner dem framför mina fötter. Vassego! tycks han säga. Men så ångrar han sig alltid och äter upp alltihop själv. Inte mig emot.

Idag avstod han den hemsläpade maten - näbbmöss lär smaka illa.
Jag har aldrig prövat själv och känner inte för det heller.
Tycker det verkar lika motbjudande som nässelsoppa.

Övernitisk farmor

Efter gårdagens Bloggträff i Byhålan hämtade jag lilla barnbarnet för en blixtvisit hemma hos oss.
Vi gick på hennes önskan raka vägen till växthuset. En sån strävan dit hindrar jag nog aldrig.
Hennes lilla röda vattenkanna fanns kvar. Mycket belåten över detta inspekterades hyacinterna och hon erbjöd sig att genast vattna dem. Efter lite skvalp med vattenkannan gick vi in.

Senare på kvällen skulle hon åka tillbaka hem. Såg att hon blivit så skitig på ena armen. En lortfläck som jag tyckte vi skulle ta bort.
Sagt och nästan gjort. Skiten motstod både tvål och vatten. Kunde den vara något annat?
Frågade tösen om det möjligen var ett gammalt blåmärke.

- Nä fammo. De e ju en tattejeing!

En eftermiddag på konditoriet

Vi satt länge och pratade, skrattade och fikade, Ellis och jag, på det lokala kondiset. Man kan läsa mer om det här. Det var en stund jag sett fram emot med mycket glädje. Det blev lika roligt som jag trodde, dessutom.

Egentligen är jag inte så rackarns social av mig. Jag går gärna i skogen och funderar för mig själv, undviker gruppaktiviteter så långt det överhuvudtaget går men umgås gärna med folk när det inte är en massa ståhej runtikring.

Här är Ellis och hos henne hittar ni mig. Vi glömde förresten ta bilder medan vi fortfarande hade smarriga saker på assietterna. Så kan det gå.

Nässlor

I det hörn av trädgården där grovkompost, varmkompost och vanlig kompost ligger växer det brännässlor. Näller, på halländska.

Jag har serverats soppa på små späda nässlor, har till och med hjälpt till att plocka och skölja dem.
Nässlorna är proppfulla av nyttigheter, sägs det. Jag avstår nyttan eftersom jag tycker att nässlor smakar vedervärdigt.
Hos mig får de växa till sig och sen använder jag dem som gödningsmedel istället. Jag skär av dem och lägger i blöt. Sen får den soppan stå och dra några dagar under lock. Späds och vattnas ut.
Det luktar rätt illa men gör gott. Om man tycker att växterna är lite tröga i tillväxten så på med nässelvatten. Det sätter god fart.
Men det är en myt att nässelvatten håller undan ohyra.

Eftermiddagsfika

Det planerade förmiddagskaffet har omvandlats till eftermiddagsfika istället.

Fick förresten en förträfflig idé igår. Det tycker jag i och för sig alltid om mina egna infall. De går annars här i huset under benämningen "kärringpåhitt". Med viss rätt om man måste vara helt ärlig.

Letade förkomna nycklar i handväskans mörka inre. Tyckte först att det borde vara ljust foder i väskan men det är säkert inte idealiskt. Men så trillade polletten ner.
Det måste gå att väva in lysdioder i fodertyget. De skulle vara kopplade till blixtlåset eller till den öppningsanordning som finns. Och vips när väskan öppnas tänds belysningen i väskans innandöme. Precis som när man öppnar kylskåpet.

Var inte det en lysande idé, så säg?!
Husbonden tittade bara med ett leende på mig när jag berättade. Han sa inget.
Han har varit med förr, han.

Skånska änglar

Lindalotta har skickat mig två vita änglatrumpeter. De kom mycket välpaketerade i var sitt rör.

Brevbäraren hade gått ur sin postbil, traskat förbi vår blanka brevlåda, stegat upp på verandan och hängt en Postens plastkasse med två helrör änglar på handtaget.

Nu är de planterade i var sin kruka. Hoppas att de finner sig tillrätta här. Lite kallare är det ju än de är vana vid. Och dialekten låter inte lika. Men jag kan tala halländska med dem. Alltid något.

När sommaren närmat sig ska de få stå i växthuset.

Tack snälla Lindalotta! Jag ska ta väl hand om dem!
Men jag grunnar fortfarande på hur du bar dig åt för att få in dem i rören. De kan omöjligen flugit in självmant så fastkilade som de var.

Lite grann från ovan

I morse i mitt växthus.
Till vänster står de ynkliga kungsängsliljebladen.
I mitten mina gamla julgruppshyacinter och några påskliljor.
Till höger krokusblad. Blommorna är nervissnade.

Snödriva

En bedrövlig syn. Genom fönstret ser jag resterna av en snödriva. Den är inte stor men tillräcklig för att synas.

Snön har åtminstone den goda smaken att hålla sig utanför tomtgränsen.

Veklingar i växthuset

Satte kungsängsliljor i växthuset i höstas. De skulle fått det alltför kärvt i trädgården. Ute är det för bistert i luften och för magert i jorden. Ett rent elände för en fager blomma.

Tänkte att en placering i växthuset skulle väl vara det ultimata.
Och vad händer?
Jo, det kommer upp blad. Långa, smala, klena och ynkliga. De orkar knappt hålla sig upprätt.
Någon blomma har jag inte sett till.
Inte än. Hoppas de kommer. Rutiga blommor är en nästan osannolik syn.

Får hålla tillgodo med en randig pelargon så länge.

Fredagens planer

Förmiddagsfika på kondis med Ellis om allt går som planerat.
Inte idag. På fredag.

Fikabrödet är färskare än bilden hoppas jag.
Tog den på kondiset för mer än ett år sen.

Lök

Den eländiga vitlöken har jag jämrat mig om tidigare. Den har fortfarande inte behagat sticka upp minsta blad. Jag får sätta nytt, det finns inget annat att göra.

Jättelöken är på gång i en gammal glassburk. Den får stå där på tillväxt ett tag till. Det blir utplantering när jorden är varmare.

Sättlök ska jag köpa. Förra året var det nästan lögn i helsicke att få tag på rödlök. Nu har jag sett att sådan finns att få. Någon här som inte satt små röda sättlökar? Gör det i så fall. De är milda i smaken och kan lagras under hela året.
Schalottenlökar är också hållbara och fina.

Lite bekymmersamt är det med den gula sättlöken. Den är urtrist. Så jämmerligt tråkig att man kan gråta utan att ens behöva skala den. Det finns så gott som bara en sort att få, åtminstone här i krokarna. Det är Stuttgarter Riesen. Varenda år denna tråklök. Förstår inte varför sorten tillåts invadera handelsställena. Löken är halvrund, dvs tillplattad. Svår att skära är den också. Rent av ful, dessutom.
Jag vill ha sättlök som ger runda eller högbyggda lökar.

Jag vill ha schyssta lökar!

Måndagsblomma

Nu har hon varit uppe tidigt och jobbat igen, trädgårdsmästarens fru. Plockat de egenodlade tulpanerna och sen tagit med sig en bukett till det ordinarie jobbet. Och inte sätter hon den på sitt kontorsrum, inte. Nehej - ner i stora vasen och fram på köksbordet.

Fasligt trivsamt för oss alla.

Jag ser förresten att samma duk ligger på bordet som vid tidigare fotografering.
Kan vi vara så hemmablinda?
Antagligen.
Eller heter det jobb-blinda?

Mjölkkartongernas Second Life

Ser att jag gott kunde tryckt ner plantorna ännu djupare. Men å andra sidan kan jag ösa på jord efterhand. Så får det bli!

Konstigt att tänka sig att de här små plantuslingarna ska bli riktigt stora innan hösten kommer.
Fast små rara babyfötter kan ju växa till sig och bli 44:or med fotvårtor.
Och det tror man inte riktigt heller...

Omplantering

Nu är tomaterna omplanterade. Djupt nerstoppade i mjölkpaketen jag släpade hem häromdagen.
Det är skönt när sånt jobb är klart.

Passade på att så småblommig tagetes. De kan användas i sallad och enligt fröpåsen ska de till och med ha dragonsmak. Men det tror jag sannerligen inte på. Det är nog lika mycket ljug som när flytande penicillin till barn sägs smaka banan.

Har förstått att somliga trädgårdsvänner nästan spyr av blotta tanken på tagetes.
Men se, det gör inte jag.

Den jämrans utmaningen

Brukar inte anta utmaningar eller skriva listor. Utmaningen kom den här gången från en som inte heller gjort sig känd som en Listornas vän. Blev jag smått överraskad? Ja. Mycket överraskad till och med.
Rent överrumplad tackade jag ja till att anta utmaningen.

Tre namn jag går under: Lilla B, BPA ( men jag är inte stor som ett hus för det) och Farmor

Tre saker som skrämmer mig: Att vidskeplighet och okritiskt tänkande kan bre ut sig i ett land med så hög utbildningsnivå. Att tiden bara flyger fram. Och sist men inte minst när okända röda lampor lyser på bilens instrumentpanel. DET är otäckt!

Tre saker jag har på mig: Svarta, rätt tjocka sköna strumpor jag köper från en ryttarförening, gröna manchesterjeans och en fleeceväst. Inte så tjusigt men så är det här ingen modeblogg heller.

Tre sanningar: Jag är en tävlingsmänniska. Jag har en virvel i pannan och varenda frissa har påpekat det för mig under hela min levnad. Som om det vore en nyhet för mig att luggen står ut som en balkong från huvet! Jag är ursnabb på lingonplockning!

Tre saker jag verkligen vill ha: Huset ommålat till sommaren. De vita knutarna är inte alls lika vita som för 15 år sen när senaste ommålningen gjordes.
Att få gå och öppna dörren när det plingat på och hitta en hoper vänner och bekanta utrustade med röjsågar, grensaxar och sekatörer. Och alla inställda på att hjälpa mig att röja den delen av trädgården som kallas för Lilla Ängen och De Fördömdas Kurva.
Ett gullregn som inte bara klarar utan riktigt frodas i växtzon 5. Det var mina tre enkla önskningar, det.

Jag utmanar Ellis!
Hoppas du vill anta Tre-utmaningen.

En platta

Det fick lov att bli en platta penséer till helgen.
Småblommiga och söta.
Inköpta för 7.50 kronor stycket.

Sanningen är att jag har en mycket begränsad lust att stoppa fingrarna i iskall jord och plantera blommorna.
De får stå kvar i kartongen och invänta morgondagen. Fast jag inser nog att jorden knappast hunnit bli påtagligt varmare tills dess.

Det var kanske bara latmasken som kom i dagen...

Ombytlighet

Just nu i kvällningen den 11 april är det 7 grader varmt. Titta på gårdagens snöbild.
Galet snabba svängningar.
Man kanske kan bryta istappar i morgon.

Insamlingen slutförd

Är man en bag-lady, månne? Skulle tro att folk på arbetsorten anser det. Igår eftermiddag släpade jag en sopsäck till bilen. Det är ju en sak om säcken är svart och tom men den här var helt genomskinlig och full av mjölkpaket. Det stod nog helt klart för omgivningen att någons högsta önskan är att bära hem tomma, ej ihopklämda mjölkkartonger.

Tja, vad ska vi annars roa oss med i skogarna...

Nu ligger den iallafall i växthuset och jag ska fylla upp kartongerna med jord. Brukar alltid plantera om lite för många tomatplantor. Visserligen ger jag bort en hel del men jag ska verkligen tänka mig för i år. Tror jag.

Bilden visar lite av föregående års skörd.

Utmärkelse

Av Malin har jag fått den här utmärkelsen. Tack!
Det värmer gott att få i tider när våren räcker både lång och snuvig näsa åt oss trädgårdsfolk.

Jag vill i min tur skicka vidare till Frukostflingan.
Min motivering är att hos henne får man glatt fnissande ta del av krogvärldens roliga ord och goda historier. Man får dessutom en inblick i en för mig helt okänd yrkesvärld. Det är en intressant blogg med en tydlig inriktning.
Gå dit och läs så får ni se att jag har rätt!

Sjö med snö

Under natten kom ett onödigt tjockt lager blötsnö.
För precis ett år sen tog jag den här bilden från sjön.

Snö gör sig bäst på vykort. Det är min absoluta uppfattning.

Randig pelargon

För en tid sen berättade jag att några pelargonskott fått följa med mig hem från handelsträdgården. Randiga blommor skulle det bli.
Lite skeptisk var jag allt.
Nu blommar en av dem.

Tycker att den ser bra fräck ut.

Otrevligt är det att man kan se snön utanför fönstret.
Snö den nionde april. Usch.

Veckans sjöbild

Jag kör förbi flera sjöar på väg till jobbet. De flesta var fortfarande täckta av ett grått islager.
Inte denna. Isfri och blank ligger den där.

Kartongfrosseri

En rektor dök upp på min arbetsplats idag.
-Du, sa hon. Det där med tomma mjölkkartonger. Jag sa till på mitt fritids att samla ihop till dig.

Om ett par dar kan jag hämta en sopsäck med kartonger.
Se där. Ibland blir man bönhörd så det räcker och blir över.

Tiggarstråt vid lunchtid

Snön föll i natt. Tur att klösdäcken fortfarande sitter på. Tänkte stanna och visa hur det ser ut vid sjön nu. När jag kom dit stod en annan bil där. På min plats! Så ytterst snopet. Det blev inget stannande av då, inte.

Vid lunchbordet passade jag på att tigga tomma mjölkkartonger av samtliga. Tomkartongerna är förträffliga att plantera om tomater i. Det har jag gjort i många år och utan något krångel. Arbetskamraterna brukar komma med den ena kassen efter den andra med ursköljda kartonger.
När man planterar om tomater ska de förresten sättas riktigt djupt. Det är så finurligt nämligen att det bildas rötter utefter hela delen av stjälken som kommer under jord.

Träffade på en bloggläsare idag. IRL. När jag handlade i affären hemma på orten och stod i kassakön hörde jag ett: "Tjena sjuklingen!" bakom mig. "Det var värst vad sjuk du varit. Ja, jag läser ju..."
Så kul det var. En gammal arbetskamrat som följer mig bland ruttnande vitlökar, penicillinkurer och frösådd basilika.
Försökte förgäves få ta en bild på en trogen läsare.

Grönska i fönstret

Det här är en av mina övervintrade physalisplantor. Tog några skott i höstas innan jag bar iväg de ursprungliga plantorna från växthuset till komposten. Det är en bra metod när man vill komma igång snabbt med odlingen. Jag har skrivit om det förr.

Jag har toppat plantan och hoppas att den ska grena sig fint och bli lite mera busklik än vanligt. Tycker att de har en tendens att bli förskräckligt högväxta. Lite för mycket grönska och blad i förhållande till bär.

Västkusten är min hembygd. Där kallar man alla blommor i fönstret för träd. Fönsterträd.
Så sträck på dig, Physalis!
Du är inte ett litet ynkans skott. Du är ett träd!

Kan de ha ruttnat?

På med gröna vinterjackan och de varma fiskestövlarna, de som tål kyla ner mot -30 grader och sen ut i trädgården. Sjuklingar ska inte frysa. Men om man nu inte kan behärska sin nyfikenhet så få man i alla fall palta på sig rejält.

Målet för utflykten var det hörn av trädgårdslandet där jag tryckt ner en försvarlig mängd vitlöksklyftor av sorten Thermidrome. En sort som ska klara kyligare klimat än vårt.
Det syntes exakt lika många vitlöksblad som sist jag tittade efter. Inte ett endaste ett, alltså.

Jorden var blöt och kall. Jag skulle heller inte trivts om jag vore tvungen att stå där med fötterna i den kyliga smörjan.
Hittade ett par vitlöksklyftor som hade fått ett par millimeter vita rötter. Utmärkt. De finns det hopp för.
Men jag hittade lika många ruttnande gulvita klyftor av den tåliga sorten Thermidrome.

De var inte så hårdföra när det verkligen gällde, alltså.
Lätt att vara kaxig när solen skiner...

Holkar

En snabb fågelholkinventering genom fönstrena visar att en holk ramlat ner. Monsterkatten har jag sett spänsta upp för trädet och sitta på lur uppepå holken förr. De har nog gjort gemensam färd neråt, katten och holken.
Hoppas att han drar lärdom, kattskrället. Men jag har mina dubier...

En fladdermusholk har jag också. Knäppt kanske nån tycker. Men det är fascinerande djur som på sommarkvällarna flyger så snabbt i trädgården.

Undrar om jag inte ska sätta upp fler fågelholkar? Det är både trevligt och till nytta. Fågelungarna kommer att äta massor av myggor.
Varsågoda, säger jag bara! Ta för er rejält!

Var är vitlöken?

Jag vet exakt var jag planterade vitlöken i höstas.
Den syns inte. Jag har kollat idag. Icke ett spår finns.
Det borde stuckit upp åtminstone några blad därute i landet.
Men nähä.
Det här gillar jag inte.
Verkligen inte.

I ett fönster på nedervåningen

På den här fönsterbrädan står burkarna en aning trångt. Inte är det tjusigt med gamla glassburkar och köttråg, det inser jag mer än väl. Men det är praktiskt och sånt gillar jag.
Innehållet är det som jag beskrev i ett inlägg lite längre ner. Basilika av sorterna Genovese och Italienskt storblad, jättelök, chili, tomater av allehanda färg och form samt pelargoner. Inget märkvärdigt alls. Utanför det skitiga fönstret kan man se äppelträdet Signe Tillisch som redan borde beskurits. En bikupa skymtar också. Men biodlingen ligger för närvarande nere. Jag saknar surret och den egna honungen. Igår såg jag ett bi surra bland snödropparna. Det var av sorten Buckfast, samma som vi också hade. Det är trivsamma typer, Buckfastbina.

Trädgårdsdelen som syns genom fönstret kallades för Lilla Ängen när barnen var små. När jag kryat på mig ska jag röja bort sly och beskära Signe. När jag kryat, ja. Undrar hur lång tid det egentligen ska behöva ta. Är urless på huvudvärk och vårgrön snuva. Less. Döless till och med.

Yngste sonen stod förresten och tittade ut genom fönstret när han var hemma på påsklov. Runt husknuten till vänster växer det rätt vilt. För vilt om sanningen måste fram. Det var vägen till gungorna förr. Gungorna som Husbonden satt fast i en bräda mellan ett jättestort lärkträd och en redig björk. Nu är det ingenmansland.
De Fördömdas Kurva, kallade sonen den delen av trädgården.
Jäkla unge!
Men det gick bra på fysiktentan för honom.

I växthuset

Utblommade hyacinter från julgrupper brukar få ett fortsatt liv i växthuset. Lökarna sätts ner i jorden och året efter blommar de. Inte lika rikligt som första året, men ändå.

För några år sen köpte jag en liten påse med krokusar. Det skulle bli en tidig, tidig sort. De blommar sen några dagar tillbaka. Jag vet inte hur tidigt det är, precis. Jämfört med Sydpolen är det nog jättetidigt...
Att jag har dem i växthuset beror på att rådjuren fullständigt slukar alla krokusar. En del säger att de skyr gula färger men tro inte på sånt! Det är bara båg! Från början var det kanske tio blommor och nu nästan en matta.

Längst fram spirar några smala, gröna blad. Jag satte kungsängsliljor där i höstas. Ville helst ha dem i trädgårdens vilda del men de behöver bättre jord än den som finns på vår magra skogstomt.
Hoppas verkligen att det är kungsängsliljorna som kommit upp! Rutiga blommor som får påminna om tiden i Uppsala.
Risken finns att jag klämt ner några andra lökar också och glömt bort vilka. Sånt kan hända.
Ibland är jag lite snurrig, nämligen...

Längst fram ligger en physalis som blivit kvar över vintern. Det är bara ett nätskelett av höljet. Fröna låg och skramlade i det.

Utkikspost

När julpyntet togs bort bar jag granrisbocken till komposten. Han skulle få stå på span efter våren.
Inte ett barr har han fällt, inte ett bomullsband har blekts.
Troget har han stått på sin post.

Tror Herr Granbock att det fortfarande är vinter?
Han har iallafall blicken riktad mot den envisa snödrivan.

Fåglar utanför mitt fönster

Alldeles nyss såg jag två koltrastar och en bofink i trädgården.
Årets första.

Hoppas att de inte upptäckte snödrivorna vid uthuset. Tänk att komma flygande långt bortifrån och bara få ett kallt mottagande.
Tänk om de rent av skulle ångra ankomsten till oss.

Det skulle nog jag ha gjort.

Snöfritt?

Inte då.
Från fönstret ser jag hur den nerrasade snön från ett uthustak fortfarande bara ligger och ligger.
Det ser lite trist ut men egentligen gör det mig inte så mycket. När allt är blött och kallt ute behöver man inte jaga på med vårarbetet.

På fönsterbrädan har Det Italienska Storbladet grott. Det låter kaxigt med Storblad när man nästan bara skymtar lite grönt i sålådan.

Lika tramsigt ser det ut i burken bredvid: Jättelök. Tjohoo - den jättelöken är som en grön björntråd.

Apropå lök så hoppas jag att det kommer att finnas gott om röd sättlök att köpa i år. Förra året var det svårt att få tag på sådan.
Löken är mycket odlingsvärd. Lättodlad, god och otroligt lagringsduglig.

Yngste sonens födelsedag

Grattis på födelsedagen och lycka till med den stora fysiktentan idag!

Sympativila

Monsterkatten låg blickstilla på soffan hela dagen.

Först tänkte jag att han sympativilar, en katt med välutvecklad medkänsla, alltså.
Men sen kom jag på att han slank ju ut i går kväll och vägrade komma in. Inte förrän i morse, när tidningen hämtades ur den blanka brevlådan, kom han in.

Man kan förstås bli trött av många orsaker...