Övernitisk farmor

Efter gårdagens Bloggträff i Byhålan hämtade jag lilla barnbarnet för en blixtvisit hemma hos oss.
Vi gick på hennes önskan raka vägen till växthuset. En sån strävan dit hindrar jag nog aldrig.
Hennes lilla röda vattenkanna fanns kvar. Mycket belåten över detta inspekterades hyacinterna och hon erbjöd sig att genast vattna dem. Efter lite skvalp med vattenkannan gick vi in.

Senare på kvällen skulle hon åka tillbaka hem. Såg att hon blivit så skitig på ena armen. En lortfläck som jag tyckte vi skulle ta bort.
Sagt och nästan gjort. Skiten motstod både tvål och vatten. Kunde den vara något annat?
Frågade tösen om det möjligen var ett gammalt blåmärke.

- Nä fammo. De e ju en tattejeing!