Alldeles nyss såg jag två koltrastar och en bofink i trädgården.
Årets första.
Hoppas att de inte upptäckte snödrivorna vid uthuset. Tänk att komma flygande långt bortifrån och bara få ett kallt mottagande.
Tänk om de rent av skulle ångra ankomsten till oss.
Det skulle nog jag ha gjort.
12 kommentarer:
Åh, vårkänslor! Hoppas inte fåglarna ångrar sig bara. Jag tyckte verkligen synd om de stackars tranorna jag såg i påskas vandra runt i hagen med snö till knäna. De verkade liksom inte helt nöjda. Det känns som att våren kommit av sig lite i den här delen av landet, mest regn, rusk och råkallt. Och skatorna och måsarna syns liksom året om. Men det kan inte dröja så länge nu, förrän det är vår på riktigt.
Det är lugnt nu. Våren är här på allvar. (hoppas jag =))
Ha en bra torsdag!
Vet du att det är fullt med svanar på gärdena efter min väg till jobbet! Det måste ju vara vår! solen både skiner och värmer. Härligt!
Ha en bra dag!
nollan: När man ser tranorna är det verkligen vår. Antingen man ser dem i luften eller på backen. Synd om de stod inpackade i snö - men de kan väl stänga av cirkulationen i benen, tror jag.
Måste medge att här känns det som om cirkulationen till huvet är avstängd. Inne på penicillindag 4 och hoppas att kroppen snart återgår till normalläge.
Solen skiner ute och bäva månde snöhögarna!
beerbelly: Även om den kommer betydligt senare hit än till Storbyn så håller jag med. Trots de jämrans snöhögarna är det vår. Bofinken kan väl inte ha så fel? Inte du heller:)
Ha en finfin dag du också!
lena b: Ser att solen skiner fint idag. Vilken tur att jag släpade ut mina krukväxter ur kontoret före påsk. De skulle stått mumifierade på fönsterbrädorna när jag kom tillbaka annars.
Var snäll och ge de en extra slurk vatten och säg till dem att jag kommer på måndag!
Så fint det måste vara med fullt av svanar. Du stannade väl och fotograferade?
Skickar ett livstecken från mig och jag är snart tillbaks...Just nu har jag/vi på tok för många måsten...Yngsta dottern har fått eksem över hela kroppen och varje dag far vi iväg till sjukhuset för bad och ljusbehandling...hon är sjukskriven från skolan och behandlingen ska pågå i 8:a veckor...minskas efterhand men just nu är det intensivt...
Svärfar är på sjukhus och närmar sig så sakta slutet...
Därimellan försöker jag sova lite och så jobba...jädrans tur att vi blivit av med snön och att det ser ut som den vår det ska vara så här dags på året...
Kram från Malin
malin: Det var mycket på en gång, det! I såna lägen får man se till att göra det nödvändigaste + något som bara är roligt för att få tillvaron att fungera. Du har verkligen några intensiva veckor framför dig.Så bra att dottern är under behandling - då kommer besvären att klinga av så småningom och kunna hållas under kontroll.
Ha det bra!!
jodu, här har man försökt vara duktig och designa bloggen... men jag är inte så bra på sånt =) Vad kul att höra hur det går för din yngste son, jag ser honom ju så sällan. Hoppas det gick bra igår!? Idag ska här bakas tårta =) Grönsakstårta, minsann... och nu har jag fått fart på stegräknaren, så nu ska här räknas steg... här med =)
annapanna: Du är ju jätteduktig på att designa din blogg!
Hande kontakt med yngsten igår över MSn - han trodde att det nog gått bra. Om de rättar som vanligt så är den nog i hamn.
Min stegräknare ligger slokörad på skrivbordet. 17 steg står den på. Det har den gjort i flera dagar. Jag orkar knappt släpa mig ut till brevlådan så stegmanicken känns onödig. GÅR du in till byn? Det var allt spänstigt, det! Lycka till med grönsakstårtan! Hoppas att jag får veta om den blev lyckad :)
Tänk att det kan vara så olika fastän det bara skiljer några ynka mil!
Vi har haft Koltrastar och Bofinkar sedan före den senaste köldknäppen. Förstår inte att de stannade kvar.
Nu är konserten igång varje morgon.
Underbart!!
GJ
GJ: Visst är det märkligt att fem mil ska betyda så gräsligt mycket ur klimathänseende.
Skicka en kommentar