Isregn ute.
Snorhalt.
Inte ett gruskorn på vägen.
Såg sandbilens gula blinkande på avstånd men den vände bestämt. Kunde kanske inte köra uppför vår backe.
Går man ut får man vara försiktig. Hålla sig i lårbenet, kanske...
Hade avtalat med min chef sen länge att just den här dagen och i morgon skulle jag få arbeta hemma.
Har jag tur eller var kristallkulan bara ovanligt välputsad?
10 kommentarer:
Bra och tur det!
Ha det så bra det går och var försiktig om du går ut.
Ju äldre man blir, dess bättre blir man nog på att följa den där magkänslan som visar en på vilket av alla kloka beslut som passar bäst för en själv. Dvs: kristallkulan _är_ välputsad :-)
Ambres kanske talade till dig ..eller genom dig när du valde dessa dagar.
beerbelly: Jag skall gå som en pigg sengångare...
rosengeranium: Magkänslan kan det inte ha varit - avalet kom redan i september. Jag får nog se till att inte kritstallkulan dammar igen...
slottsträdgårdsmästaren: Nja - Ambres verkar ju redan ha ett långvarigt avtal med snickaren. Skogsrået, vad tror du om det? Hon kanske också ställer upp på kurs.... Och van vid oländiga skogar är hon. Ingen besvärande ökensand här inte.
Fast lite öken kan det vara ibland. ;)
De sista årens HALKA...fanns väl inte förr i tiden?
Inte så, som det periodvis kan bli nu förtiden?
Eller var de duktigare på att isbekämpa kanske?
Vi har inte heller haft besök av någon salt/-sandbil...trottoarerna är som skridskois.
l'eva. Halkan är nog densamma men snösvängen har förminskats till en liten, liten virvel. Knappt förnimbar.
Tur i oturen. Hoppas gruset snart hittar fram till er! Håller tummarna :-)
lullun: Ddet ordnar sig skert. Atingen kommer de väl sent omsider och sandar eler så kommer grusvägen upp i dagen genom regnande.
Skicka en kommentar