Sommartid

Så var det det där med klockan och trädgårdsmöblerna. Idag ställs trädgårdsmöblerna fram. Till hösten bärs de tillbaka.

Så gör man i ordentliga familjer. Hos somliga glöms de däremot bort och får stå ute i vinterkylan i väntan på bättre tider.

Bilden tog jag idag. Det ser då inget vidare sommarlikt ut, precis. Men å andra sidan var det ännu värre den 11 februari. Den som vill se översnöade möbler klickar här!

Inne spirar tomatplantorna.

Hjärtat på rätta stället?

När sommaren kommer och trädgårdsarbetet blir riktigt hårt kanske även jag kan få ett hjärta på utsidan.

Det här utsvettade hjärtat sitter på min dotters rygg.
Men jag kan försäkra alla att hon har ett gott hjärta på insidan också.

Själv hade jag nog fallit ner död av tränande som driver organen ur kroppen.
Alldeles säkert.

Lördagsgodis

Denna fina utmärkelse har jag fått för bloggandets och min fina änglatrumpetsticklingarnas skull.

Tack för uppmuntran, Parkettodlaren!

Skickar förstås gärna utmärkelsen vidare till alla er jag brukar kommentera hos.
Ni är alla goda bloggare!

I väntan på våren

Var i Örebro på föreläsning tillsammans med arbetskamrater idag.
Det var nästan ingen snö alls där. Några ynkans centimeter, möjligen. Så skönt för örebroarna!
För varje mil norrut ökade snödjupet med runt 1 meter, ungefär.

Jag bor 8 mil norröver.
Mycket snö blir det ...

Skulpturen heter förresten Meditation och finns i närheten av mitt jobb.

Veckans sjöbild

Det sägs att isen är runt 40 cm tjock.

Inte till katten

Det ser eländigt ut hemma hos oss. Inga chika sålådor eller ljuva burkar med vackra blomster på ses i fönstret. På fönsterbänkarna trängs istället lådor av mera oglamoröst slag. Gamla kakburkar, glassburkar och godislådor omvandlas här till sålådor. Det är tomatfrön, jättelök och salvia som är på gång. Snart sår jag basilika.

Stoppar in alla lådor och burkar i plastpåsar med lite luftöppning. Misstänker starkt att katterna annars tror att jag installerat rena lyxtoan åt dem.

Det har snöat hela dagen. Det sägs att snön lyser upp. Inte lyser den upp sinnet, precis.
Och jag vågar påstå att sol lyser mera än snö.
Mycket mera.

Änglatrumpeterna grönskar

Kolla! Det har redan vuxit ut såväl rötter som blad.
Omplanteringsdags. Inte sen utan NU!

Tidigare bilder finns här och här. Titta och förundras över hur fort de rotar sig.

Dagens horoskop

Nä - jag tror inte på Nerikes Allehandas horoskop. Inte på andra horoskop heller. Men trivsam läsning kan det vara.
Kolla vad det står att fredagen ska bjuda på för godbitar.

Nu är det kväller. Jag har inte sett röken av en inbjudan.
Resten stämde ... ;)

Det här var inte så trädgårdsanknutet, precis.

Apelsindoftande pelargon

Det ska inte bara bli vackert i växthuset, det ska minsann dofta himmelskt också.
Fick de här pelargonskotten av en arbetskamrat. Det dofter apelsin i rummet när man kommer åt bladen. Gott. Undrar om de rent av är ätliga ...

Skotten får stå och rota sig i lugn och ro på jobbet. Sen åker de med mig hem.

Veckans sjöbild

Vintern släppte taget idag. Himlen var blå, solen sken och vårvindarna snodde runt.
Än så länge är det bara snö och is på sjön. Kanske blir det ändring på det till nästa vecka. Förra årets bild den 19 mars hittar man här.

Vägen till jobbet har mycket tjälskador. Det är ett vårtecken så gott som något i brist på vitsippor och lärkor.
Man får vara glad för det lilla.

Spikmattan - en användares synpunkter

Nu har jag använt den indiska spikmattan under några veckor. Skinnet är inte perforerat och jag känner mig precis som vanligt, dvs varken bättre eller sämre än innan. Har jag legat för få gånger på mattan? Eller fungerar den rent av inte?

Det kan jag ännu inte svara på.

Två gånger har jag somnat. Är det mattans förtjänst? Inte alls säkert. Om man är sanslöst trött och lägger sig att vila är det svårt att undvika att somna. Ligger man dessutom fastnaglad i madrassen har man inte så mycket annat att göra dessutom.

Man blir varm av piggarna sägs det. Håller inte riktigt med. Ryggen blir visserligen illröd av plastpiggarna men känns mest som när man haft en rivig ylletröja på sig. Mer en känsla av irritation än av värme, tycker jag.

Har ryggondskan gett med sig? Ja - ryggskottet har klingat av. Är det mattans förtjänst? Eller har tiden gått och naturen gjort sitt? Det kan jag inte veta.

Lutar nog åt att spikmattan i sig inte har så stor inverkan på mitt välmående. Jag vill inte döma ut den som bluff eller båg men förhåller mig skeptisk.

Återkommer med nya rapporter om ett tag.

Johanna är full

Ja - så är det.
Min Gröna Johanna, varmkomposten, är full till brädden. Tänkte ta en bild och visa men det är ju inte så tjusigt. Kaffesump, äggskal, äppelskruttar och potatisskal i olika stadier av förmultning.
Det ger ju knappt någon lyster till ett inlägg, precis.

Så snart vårvärmen kommer ökar nerbrytningstakten och det blir gott om plats igen.

Ännu en orsak att längta efter våren.

Trädgårdshjälp

ROT-avdrag fick en annan innebörd när jag såg den här planschen.

Det är beskärningsdags i trädgården så snart värsta snön försvunnit. Värsta snön, förresten. All snö är värsta snön.
Vi behöver ta ner förvuxna granar och björkar förutom beskärning av äppelträd det här året.

Det lutar åt att Husbonden får ägna sig åt grovgöra i trädgården. Undrar om jag ska berätta det för honom redan nu ...

Reprisvinter

Tittar i min trädgårdsalmanacka och ser att det inte var bättre förr. Den 12 mars 2006 har jag gjort följande notering:

Vintern är hemsk i år. Snön ligger djup och katterna vill inte gå ut.

Det är likadant idag. -13 grader. Onödigt mycket snö och två katter som totalvägrar utevistelse.

Sidensvans och domherre

Trädgårdens fåglar har dagligen tre rätter att välja mellan: kaloristinna talgbollar, hackade jordnötter eller en smaklig fröblandning. Gästerna på fågelrestaurangen har varit något färre än övriga år och till största delen bestått av talgoxar, blåmesar, någon entita och ett par tofsmesar.

Fågelplanschen hängde på väggen i en skola. Tur att jag alltid har kameran med.

Garagefynd

I ett dunkelt hörn i garaget hittade jag den här pelargonen. Egentligen är det två som jag samplanterade förra sommaren för att få till det där riktigt maffiga pelargonstuket.

För tillfället ser de rätt ynkliga ut där de poserar i snön.
Jag skyndade in med krukan och nu är de friserade och har fått ny jord.

Skulle själv behöva en uppsnofsning, känner jag.

Snöhelvetet är inte över än

Nu får det var nog. Snön vräker ner utanför fönstret.

Det enda försonande med snö vid denna sena tid på vintern är att från och med mars månad bygger inte snön på i höjdled utan den luckrar mest upp underliggande frusen snö. Gör det lättare att töa upp eländet, alltså.
Det sägs så, i allafall.

Jag är skeptisk ...

En liten änglaskara

I mitten av februari klippte jag ner den övervintrande änglatrumpeten. Försedd med en rejäl sekatör gick jag lös på den där den stod i garaget. En handfull pinnar blev det. De sattes i en burk med vatten.

Idag ser de ut så här. Några tunna små rottrådar skymtar och änglavingar i form av blad växer ut.

Det går framåt.

Veckans sjöbild

Fan tro´t men det ligger faktiskt en sjö under snön. Vid samma tid förra året var islossningen igång. Titta här.

Våren syns inte men hörs lite grann ändå. Talgoxarna sjunger på morgnarna.

Skulle vilja ha ett riktigt rejält ösregn eller värmande varmt solljus.
Vilket som helst bara snön försvinner. Fort.

Snö i stövlarna

Mina vinterstövlar är av utmärkt slag. De är av den sorten som jag sett på pimpelfiskare. De härdiga typerna som sitter stilla på isen i timtal och ändå inte fryser ihjäl. Isolerande cellplast gör att stövlarna klarar vinterkyla ner till -30 utan att man måste ha tjocka strumpor på sig.
Fyndstövlar, säger jag som numera är inne på andra paret.

Det är ett krux bara. Inte med stövlarna utan med vintern.

Jag kan inte beskära mina fruktträd än på ett tag. Snön ligger så djup att den går över stövelskaften.
Jag tror att jag rent av blir tvungen att ligga på latsidan den här helgen!

Trevlig helg!

Plastburkar

Tre stora plastburkar med några ynkans kakor i ligger på bordet. Inte här hemma utan på jobbet. Jag tänker lägga vantarna på burkarna när kakorna är uppätna.
Nästa vecka ska jag nämligen så mina tomatfrön.
Gamla glassburkar eller kakburkar är utmärkta att ha som sålådor.
Inte så vidare värst tjusigt på fönsterbrädan, kanske. Men bra.
Enkelt, billigt och alldeles förträffligt.

Snö till midsommar

Snön kan var till glädje, åtminstone runt midsommar.

Ett tips i all enkelhet innan snön försvinner:
Gå ut i trädgården och ha med dig en fryspåse. Storleken beror på hur mycket plats du kan avvara i frysen.
Krama ihop snöbollar och lägg ner dem i påsen. Ju fler desto bättre.
Förslut påsen och lägg den i frysen.

När midsommarafton kommer plockar du upp snöbollarna ur frysen. Arrangera dem snitsigt och vips har du en snaps/drickakylare med hälsning från vintern.

Åh, vad jag är less på vinter!

Snabbrotad physalis

För mindre än fjorton dagar sen klippte jag ner min övervintrande vintertrötta physalis och satte klippet i vatten. Idag har jag planterat skotten. Det hade på runt tio dagar vuxit ut massor av rötter. Om tre månader planterar jag ut dem i växthuset.

Nu är vi på gång, physalisskotten och jag!

Grönt

Snön ligger fortfarande djup. Eländes elände. Inte ett grässtrå inom synhåll.
Köpte mig ett grönt klockarmband idag. Det är gott att känna grönskan inpå kroppen.
Jajamen.

Tack från semmelvirkerskan

"Visserligen är jag sent ute men jag vill tacka alla för fina och vänliga ord om min semla och kaffekopp. Det känns varmt ända ner i virknålsroten!"

Detta kom från R som virkade semlan och kaffekoppen på bilden.

Publicerar bilden en gång till.
Två semlor pallar man väl för?

Hemblandad sprej mot bladlöss

Det här är ett recept på hemblandad växtsprej mot bladlöss. Sen säkert 15 år har lappen suttit upptejpad på insidan av städskåpsdörren.
Den viker sig lite fult i ena hörnet. Lappen - inte skåpdörren.

Det gäller att vara beredd. Snart är de här, lössen.
Texten syns bättre om man klickar på bilden.

För ett år sen

Titta noga! Kolla bilden nedanför och jämför.
Eländig skillnad eller hur?
Det skiljer ett år och en vecka på dem.

Undrar om vi kanske borde byta ut midsommarsillen mot lutfisk i år?

I fredags morse

Solsken vid sjön i fredags morse. Visserligen en blek sol men jag blev glad ändå!
Efter den här snörika, kalla och långa vintern får man vara tacksam att man får vara glad.

Önskar alla en fin arbetsvecka.

Det vassa vidundret

Jaha - tänker kanske någon. Ska hon skriva om sig själv, kanske?

Nejdå - nu ska jag istället berätta om spikmattan och hur det går på och med den.

Vid tre tillfällen hittills har jag legat på den. Piggarna är redigt vassa så man lägger sig helst bestämt men mycket varsamt. I början känns det lite obehagligt men det försvinner snabbt. Det är mycket vilsamt att ligga där. Det är sant.
Enligt instruktionerna skulle man bara ligga en kvart första gången. Jag somnade direkt och vaknade efter 45 minuter. Vid det andra tillfället sov jag en timme. En tredje gång tvingade jag mig vaken.
Är det spikmattans tryck som gör sömnen eller är det att man ligger alldeles stilla, fastnaglad i mattan som bidrar till att man slappnar av? Vet inte men fortsätter mina spikmatteförsök.

I ryggen märks det ingen skillnad. Den är lika ond som vanligt.

Näckrosor?

Nej - det är inga näckrosor flytande på grönt vatten. Det är en indisk spikmatta.
Ska provligga på den. Inte för att jag är lagd åt fakirhållet utan för att den ska öka välbefinnandet och exempelvis jaga bort ryggont.

Rapporter kommer senare.

Väderutsikt från andra våningen

Det var länge sen vi hade en så kall och snörik vinter.
När den här veckan är slut, dvs barnens sportlov är över, kan gott snön smälta bort.
Solen får gärna visa sig dagligen.

Ja, så får det bli.

Semla till kaffet?

Varsågoda!
Detta är min slöjdande svägerskas virkade semla.
Kaffekoppen och kaffet är också egentillverkade. Sånt kaffe kan ingen få ont i magen av.

Undrar förresten om hon tänker virka ett ett våffeljärn av ståltråd till Våffeldagen ...

Konsten att utöka en änglaskara

Idag gick jag lös på den övervintrande ängeln i garaget. Resultatet blev en burk full av bitar från stjälken. Får se om alla dessa vill rota sig.
Rota sig, förresten.
Änglar flyger väl ...

Vad trodde jag egentligen?

Titta på bilden på mitt växthus här nedanför. Jag har varit inne i det idag. Pulsade dit i snön, hivade undan så pass mycket av det vita eländet att jag kunde öppna dörren. Tänkte att jag möjligen skulle kunna få se några påskliljeblad sticka upp. Känna lite vårstämning, helt enkelt.

Nä. Där fanns inga blad. Vårstämningen uteblev också, förresten.

Stressbefriad

Snön ligger förfärande djup och och minusgraderna är alltför många. Tittade i min trädgårdsdagbok för att se när jag brukar börja med sådden. Jag kan luta mig lugnt tillbaka.

Ser att jag aldrig börjat så tidigare än den 8 mars.
Jo, en gång. Då sådde jag chilifrön den 16 februari och katterna rev ner sålådan den 26 februari.
Så kan det också gå ...

Varken takdropp eller snödropp

Än är det långt till vår, säger mor.

Kallt om rumpan

Inte just nån stor idé att fika ute, precis.

Onödigt mycket snö

Bakom det gamla Säfstaholmträdet syns vårt hus.
Snödjupet i trädgården närmar sig 43 meter, tror jag.
Granrisbocken håller ställningen på verandatrappan. Han syns som en liten prick.

Den som gillar snö kan klicka på bilden på egen risk. Vill det sig illa så rasar snön ner i tangentbordet.

Blindstyre

På verandatrappan står fortfarande granrisbocken och håller utkik. De röda rosetterna i granrishornen lyser mot snön i barrpälsen. Julen är slut sen länge men bocken är lika grann nu som då.

Jag har gått förbi honom varje dag men knappt sett honom längre.

Fy på mig. Så hemmablind jag är.

Tur att man ser Husbonden i allafall ...

Död åt sniglarna!

Den kalla och långa vintern har förhoppningsvis gått hårt åt mördarsniglarna. De eländiga dräparna som äter upp en trädgård i ett nafs.

Bara några kilometer härifrån sågs de i massor i somras.

Den trädgårdsägare är inte född som föredrar en slemmig snigel framför en lurvig varg.
Sanna mina ord.

Vargtassar och älgklövar

Massor av spår i snön.
Själv har jag inte sett vargen trots att jag letat efter spår i skogen många gånger. Skulle så gärna vilja se en.
Älgen däremot har jag ett horn i sidan till. Han brukar komma in i trädgården tillsammans med en hoper rådjur och ställa till massaker på träden.
Såna tilltag uppskattar jag inte.

Fara för förfrysning

Det är riktigt kallt ute. Jag kör utmed många sjöar till mitt jobb.Några ställen är alltid mycket kallare än de övriga. Köldhål, nära släkt med Antarktis, skulle jag tro.

Det gäller att fläska på med bilen. Annars fryser man väl fast i vägbanan.

Liv i änglarna

Änglarna har överlevt. Lindalottas småplantor som växte till sig och på höstkanten baxades in i ett mörkt hörn i garaget lever.

Inte så att de trumpetar glatt när jag kommer och hämtar bilen på morgonen, det gör de inte. Däremot har jag sett antydningar till små blad på stjälkarna. Det är vackert så.

Nu undrar jag bara om och när och hur jag ska kapa upp stjälkarna.
Inte för att tysta dem utan för att få en hel orkester i växthuset.

Bilden på änglatrumpeten har jag tagit i en plantering alldeles i närheten av mitt jobb. Trädgårdsmästaren släpar ut en gigantisk trumpet när sommaren är i antågande.

Överdrift

Det är snudd på överdrift om man säger att solskenet varit besvärande i januari.

Fågelmums utanför köksfönstret

Bilden är tagen idag genom köksfönstret. Man kan inte undgå att se den jämrans snön.

Kanske syns inte fåglarna så väldigt tydligt. Det beror dels på att det är gammalt lite buckligt glas i fönstrena dels på att de är lortiga. Fönstrena alltså.

Jodå. Så kan det vara.

Tack alla!

Min arbetskamrat skrev en limerick på kommentarssidan.
Den förtjänar en mera synlig plats, tycker jag.

En känd bloggare från Bergslagen
vinglar fram som vore hon dragen
Whisky är som bekant alkohol
alls ingen hälsobrygd av grönkål
Måtte ryggen rakna tills det är dags att gräva i hagen!

Tack för den versen Gunvor och stort tack till alla er andra också som skrivit så uppmuntrande.
Det är nog det tillsammans med allehanda V som gör att ryggen nästan känns som om den vore min.

Klagovisa från sjuklägret

Har under ett par dagar låtit sjukvårdens Tre V genomsyra ryggen: Vila, Värme och Vänlighet.

Kände under gårdagens kväll att jag nog behövde plussa på med ytterligare två V: Voltaréngel och Whisky. Det sista är kanske inte direkt att betrakta som skolmedicin. När man har mycket ont får inget vara oprövat!

Tycker nog att jag är liiite bättre idag.

Som ett gem, ungefär

De vänliga personer som följer den här bloggen har kanske noterat att jag inte uppdaterat mig.
Det beror inte på ointresse från min sida utan på att Ondskan från Helvetet slagit till och satt sig i ryggen. Med andra ord - ett redigt ryggskott.

Går krökt som ett gem. Böjd i ungefär 57 olika och otrevliga vinklar. Det är ingen skönhetsupplevelse att se. Inte heller att känna, kan jag intyga.

Meddelas endast på detta sätt.

Var är fåglarna?

Varför kommer de inte till mig? Varför ratar de jordnötter, frön och talg?
Bjuder grannen på något delikatare, tro?

Har rapporterat in de fåglar som kom på besök i vår trädgård till Sveriges ornitologiska förening. Det var lätt gjort:
2 talgoxar
1 blåmes
2 tofsmesar
3 entitor
1 skata.

I morgon när jag kommer hem från jobbet har småfåglarna kanske krafsat ihop lite kråkfötter på en lapp: God mat du bjuder på. Hälsningar: Gråsiskan, Gulsparven och Domherren med fru.

Jag skulle inte bli förvånad.

Orkidé-dotter

Dotter I dök upp på MSN. En bild skickades raskt över från Stockholmsdottern och följande utspann sig:

I säger:
Men alltså.. min orkidé- överlevning är nästan värd en rad i din blogg!

Lilla B säger:
Ja, det kan du ha rätt i

I säger:
Ett halvår mamma! Med konstant blomning!!
Det är ju nästan så att JAG borde starta en blogg om min orkidé

Lilla B säger:
Gör det!

Så glatt överraskad kan man alltså bli när blomstrena inte tvärdör för en! När blomstänglarna fortfarande står upp, när knopparna blir till blommor och när krukväxterna inte ser ut som något för Fonus.

Det kanske blir en orkidébloggare av dottern så småningom...

Lätträknat

Den här helgen ska vinterfåglarna räknas. De tappra överlevarna som söker sig fram till fågelbordet och fröautomaterna i hopp om att hitta något ätbart.

Här hos oss snöar det för fullt, blåser gör det också.

En endaste fågel har jag sett hittills. En skata. Och då menar jag förstås den som var utanför fönstret.

Drömmar i mörkret

Snart har januari bara försvunnit. Hittills har månaden varit ett mörkt töcken, tycker jag. Mörkt på morgonen och fortfarande mörkt när jag slutar jobbet för dagen.

Tur att vi går mot bättre tider vad än tidningsrubrikerna säger.

Om några månader ska det se ungefär så här ut i mitt växthus. Lite blommor, lite grönsaker, nånstans att sitta och filosofera eller helt simpelt bara dricka kaffe.

Man ska leva i nuet och inte i framtiden, sägs det. Men jag tycker inte om den kalla snön, de hala vägarna eller mörka morgnarna. Icke.

Jag tillåter mig att drömma lite om den kommande växthussäsongen.

Fågelgott

Då menar jag inte en mör och ljuvlig dragonkyckling med vitt vin som följeslagare eller en maffig stekt gås med underbar sås och hasselbackspotatis därtill.

Nä - jag tänker på de där valnötterna jag hittade i skafferiet nyss. De ligger där i en plastpåse. Totalt oknäckta och helt bortglömda sen jul.

Antingen kan man helt simpelt knäcka dem och bara äta upp. Eller så kan man baka en nötkaka. Tror ändå att jag ska hacka dem fint och lägga hacket på den finurliga kattens frukostbricka.

Ser att det har ramlat ner snö på brickan. Usch då - snön ska bort först. Sen blir det nöthack till småfåglarna.

Vinterfåglar inpå knuten

Den årliga fågelräkningen är i faggorna. Sista helgen i januari, den 23-26 januari, räknar vi de fåglar vi ser vid fågelbordet eller vid fröautomaten.
Redan nu kan man passa på och lägga ut riktiga godbitar för att locka till sig mängder av småfåglar.

Fågelräkningen får fler och fler deltagare. Det är bra eftersom uppfattningen av hur många fåglar av varje sort det finns blir riktigare och främst att man får en sannare bild av förändringar.

Delta gärna i fågelräkningen. Man rapporterar in direkt på nätet.
Läs mer på Sveriges Ornitologiska förenings hemsida!

Jag tror att det blir färre fåglar jag får rapportera in i år. Tycker mig ha märkt att de inte alls är lika många i år som tidigare.
Kan inte skylla på katterna och deras framfart. Monsterkatten och hans bror börjar bli ett par sävliga herrar på 10 år.

En korg full av blommor

Jag har inte delat isär blommorna i julgruppen och planterat om dem än. Prickblad och Saint Paulia ska få varsin ny bostad. Liksom den okända vitblommande växten.

Jord är inköpt men sen har det stannat därvid.

Att man ska vara så saktfärdig ...

Jag är glad att jag inte är en vitlök

Det är snudd på fjorton grader kallt ute. All snö blev till vatten i helgens plusgrader. Det är annat nu. Ute i landet under det frusna slasket kämpar vitlöken på. Det hoppas jag i alla fall.

Satte vitlöksklyftorna i rättan tid, dvs i oktober. Då brukar de hinna rota sig fint till vintern. Sen ska de stå där i kalla jorden och invänta våren. Nu utan isolerande snötäcke.
Stackars lökar.
Sova utan täcke på vintern.

Bilden visar ett tidigare års vitlöksskörd.

Glassburkar och andra plastlådor

Mitten på januari. Då är det dags att börja ta tillvara glassburkar och andra plastlådor. De används som sålådor för fröerna. Bra att ha ett litet lager att ta av.

Eftersom jag som trädgårdsamatör tjurigt och principiellt inte använder tillskottsbelysning kan jag inte börja så för tidigt. Då blir plantorna rangliga och i usel kondition. När den bleka vintersolen kommit lite högre på himlen, sisådär i slutet av februari, brukar jag dra igång. Tomaterna kan vänta ytterligare.

MEN! säger kanske nån, då får du ju aldrig några tomater.

Jo, man vinner faktiskt inte så mycket på att vara ute i alltför god tid. Åtminstone inte om det finns frostrisk fram till runt den 10 juni. Men jag medger gott att det börjar klia i fingrarna.

Vad ska jag satsa på för tomater i år, tro? Det tål att tänka på ...

Bilden visar slutskörden från ett odlingsår i mitt växthus.

Katalogbrist

Har inte sett röken av någon frökatalog. Det blir att spana på nätet istället.
Tomatfröna ska visserligen inte i jorden än på länge och physalisen frösår jag inte. Den står på fönsterbrädan och väntar in våren.

Så egentligen har jag inte bråttom. Men ändå.

Kommer att tänka på i slutet av förra veckan. Arbetskamraten L berättade om den stora boktraven hon tidigare varit och lämnat tillbaka på biblioteket. Det var en person före henne och hon hade absolut inte tid att vänta.
- Jag lägger dem här, sa hon till bibliotekarien, och lämnade böckerna hon i all hast samlat ihop hemma.
Strax efteråt ringde bibliotekarien upp henne.
- Du lämnade bestämt en privat bok i din hög här på bordet.
- Vilken då?
- "Stressa mindre" ...

Det är nog lika bra att jag lugnar mig med fröerna. Allt har sin tid.

Förföljd av tur

Vilken dag! Jag säger bara det. Vilken dag!

Har på jobbet hunnit med allt gammalt som legat och väntat på att bli klart. Allt är färdigskrivet och signerat. Sista signaturen skrevs 15.45.

Såg dessvärre ut som en kvast i håret. Hade ingen tanke på att frissan skulle kunna ta sig an eländet men kanske skulle jag kunna få boka en tid , åtminstone.
Hade visligen ingen mössa på mig och hon såg nog direkt att det var akut. Klipptid två timmar senare.
På lunchen blev jag avsevärt snitsigare. Eller i alla fall korthårigare.

På hemvägen hoppade ett rådjur ut framför bilen. Kunde bromsa och vi klarade oss i halkan, både rådjuret och jag.

En stjärna har lyst över mig idag.

Hoppas ni andra också haft det lika tursamt. Trevlig helg!

Grönska inomhus

Granen är utkastad. Golven dammsugna. Hur kommer det sig att man trots det kan hitta granbarr inomhus ända fram till midsommar? Det är likadant varje år.

Händer sånt bara hos oss?

Uppe med tuppen

Kroppen chockades kraftigt idag. Vakna på kommando och sen ut i iskalla mörkret.
Som värst visade termometern -18 grader idag.

Ledigheten är slut.

Sparade lökar för framtida glädje

Julen är slut. Granen utslängd. Ljusstakarna uppburna på vinden och julmaten uppäten.
Men de utblommade hyacintlökarna kastas inte.

Gör aldrig det, förresten!
Låt de får ett fortsatt liv i en rabatt eller i växthuset. Eller varför inte rebellplantera i en park?

Man tar bara undan lökarna, låter de ligga nånstans där de inte skräpar eller är i vägen.
När jorden inte längre är frusen gräver man helt enkelt bara ner dem. Året därpå blommar hyacinterna på våren. Blomstänglarna blir inte lika täta som vid första blomningen men vad gör det?

Bilden är en vårbild från mitt växthus.

Eldfängd

När det är så kallt och otäckt som nu slår det gnistor omkring en. Sinnelaget är milt, det är inte det, utan det sprakar och gnistrar när jag rör vid grejer i huset.

Skulle inte förvåna det minsta om tvn går igång bara jag sveper förbi. Startar dammsugaren automatiskt och arbetar självständigt skulle jag inte klaga ...

Lilla B - det vandrande Elddonet.

Usch.

Minus 20 grader

Så illa var det i morse. -20 grader ute. Solsken och gnistrande snö.

Har förstått att jag är förskräckligt avvikande. Tycker nämligen att några plusgrader och milt småregn, nästan i form av dimma, är ett idealiskt vinterväder.
Milt mot huden - snällt mot själen.

Jomen. Så är det.

I väntan på vinet

Vill man att växthuset ska bjuda på den här synen i sommar också gäller det att skära hårt.
Inget mesande med sekatören utan bara klipp till! Tänker du " så här mycket vågar jag aldrig ta" så klipp bort lite till!

Vid den här tiden på året formar man vinrankan och klipper ner skott som växt ut tidigare. Man lämnar bara lite kvar från huvudstammen. Att man gör det nu under värsta vintern beror på att hela vinrankan vilar sig. Ingen saft rinner ur den vid beskärningen. Tar man i som på en vinterbeskärning under sommarhalvåret är det risk att rankan förblöder.

Under sommaren klipper man däremot kontinuerligt för att hålla bladmassan i schack. Då tar man bort allt som växer bortom två blad från den blivande druvklasen. Det är lätt. Räkna 1-2-klipp. 1-2-klipp. Det kan man göra en gång i veckan. Pincering är ett tjusigare ord för detta enkla handarbete.

Jaha - tänker kanske någon. Jag brukar inte klippa min vinranka. Det måste man inte heller men risken finns att tillväxten blir så vanvettigt stor att den tar död på allt annat man har.

Vinrankan i mitt växthus kallas Vino Nordica och är en härdig typ. Här är det den bistra växtzon 5 och rankan har klarat många riktigt hårda vintrar.

Om man tycker att det verkar långt till skörd i augusti kan man ju handla färdigskördat innan dess.

Så blir resten av året

Enligt gammal tradition ska året gestalta sig så som årets första dag varit.
Har man varit och handlat kommer portmonnän att vara illa ute under det kommande året.
Har man tagit på sig sina varma, sköna gamla paltor så kommer man att se ut som en trashank resten av året också.
En moderniserad version skulle kunna vara: har man suttit och läst bloggar halva dagen istället för att ha varit ute i svinkylan och motionerat så kommer man sannolikt att växa fast vid tangentbordet under resten året.

Ojojoj.

Det här börjar illa ....

Vågar man tro på en God Fortsättning?

Bubbel och nyår

En undran från skogsbrynet:

Varför finns det inte festplagg i fleece?
Guldfleece eller åtminstone paljettfleece?


GOTT NYTT ÅR!

Lata dagar

Mellandagarna är årets skönaste.
Om jag bara orkade skulle jag tävla i lathet.
Vinsten skulle bli min. Tror inte att det finns någon latare just nu.

En smått maläten gran

Vår julgran har tappat en hel del utseendemässigt. Det ska erkännas. Den har magrat av och ser ut att snart passera sitt bäst föredatum.

Det beror inte på att den barrar. Ånej - en gran från gården barrar icke. Åtminstone inte i första taget. Den tappar helt enkelt sina prydnader.

Liksom förra året klädde jag granen, så när som på ljusen, med ENBART godsaker. Det var synnerligen praktiskt. Jag är mycket för det praktiska, nämligen.
Pyntet i form av polkagriskäppar och chokladkulor försvinner med fart. Så fort någon känner sig lite godissugen plockar man bara åt sig.

När julen är slut är granen näst intill uppäten och ingen behöver gå upp på iskalla vinden med en kartong nerstuvade julgransprydnader. Husbonden, som är en ordentlig person, lägger ner julgransljusen i perfekt ordning så inget sladdvirrvarr ska uppstå. Sen slänger vi bara ut åbäket. Granen alltså. Inte Husbonden.

Så går det till hos oss.

Obrukad sekatör

Hade tänkt att beskära vinrankan idag.
Dörren till växthuset var frusen så det blev inget med det.

Julmat till katterna

Behövde åka in till byn och affären idag. Bland annat var kattmaten slut. Våra katter är inga finsmakare precis utan nöjer sig gott med enkel kattföda på påse, överblivet från tallrikarna, blommande julstjärnor och ostbitar. När påsen med hårda bitar tagit slut köper jag bara en ny åt dem.

Gick där i affären och tittade på det näst intill vanvettiga utbudet. Ser att det står röda lappar på ynkans små konservburkar. Våra katter fnyser åt mjuk inköpt kattmat. Ska det vara mjuka grejer ska de vara egenfångade. Av katten, alltså ...

Tittar lite nyfiket på de röda lapparna. Det står STÖLDMÄRKT på dem. Stöldmärkt??
Vem knycker små kattmatsburkar?

Om jag skulle få för mig att sno från mataffären, vilket jag varken tidigare fått för mig eller troligtvis aldrig kommer att få, skulle det då absolut inte vara kattmat.

Stöldbegärlig kattmat?!

Är detta ett lokalt fenomen? Jag är undrande.

Själva håller vi tillgodo med resterna av julskinkan.

Funderingar i mellandagarna

Visst är det lite märkligt och mot naturens alla principer att vi jobbar som mest när det är som mörkast och är lata och lediga när sommarljuset kommer. Allt annat i naturen växlar ner till stillhet och vila från höst till vår medan vi gör tvärtom. Och när naturen blomstrar som mest och allt är energifyllt kan vi ligga i hängmattan och glo.
Det är inte att gå med naturen, precis.

Nu under julen övar jag mig i konsten att ta det med ro.
Det börjar gå rätt bra.

God Fortsättning!

God Jul!

Önskar er alla en riktigt God Jul!

Det har varit ett bloggår med många kontakter, trevliga kommentarer och mycket trivsam läsning hos mina många favoriter! Tack alla.

Under morgondagen ska granen kläs och julklapparna slås in. Säfflebussen levererar Stockholmsdottern till Ludvika för vidare hemtransport per bil och så småningom är hela flocken samlad. Det är jul igen.

God Jul!

Den årliga sågningen av juleträdet.

Idag ska yngste sonen ut på sitt uppdrag. Men sågen i näven ska han se ut en julgran och ta ner den.

Nästa sågning inträffar när Stockholmsdottern kommer hem och säger att den här granen var verkligen den värsta någonsin. Men med ett leende - granen får nämligen absolut inte vara en tätvuxen, underskön sak utan ska vara en naturligt vuxen rödgran från gården.

Olika familjer - olika seder. Här har vi fulkakor och naturgranar. Men vi är glada ändå ...

Födelsedag

Mellanbarnet fyller år idag.

Grattis lilla söta I!
Här får du en semla från ortens konditori.
Finare form och bättre smak
än morsans mandelmusselbak.

Fulkakor

Jag är betydligt bättre på att få tomater att växa än på att baka mandelmusslor. Det har jag misstänkt länge men nu är det definitivt besannat.
Fulare kakor har aldrig skådats.

Uppdaterat:

Kommentar på msn från dottern:
"du säger varje år att det är dina fulaste mandelmusslor någonsin.. jag tänker framåt i tiden.. hur fan kommer det då sluta egentligen.. mandelmusselmisär eller nåt =)"

Man kan ju verkligen undra ...

Flingsalt och olivolja

Här pågår prov på botemedel mot självsprickor. Fick ju så många olika förslag bland kommentarerna.

För närvarande provar jag Saltoljemetoden. Annapanna rekommenderade att man gnuggar in händerna med grovt salt och olivolja. Därefter sköljer man av geggan och torkar lätt.
Hade inget grovt salt men däremot flingsalt. Det blir genast en lite lyxigare variant. Kan meddela att händerna är mycket bättre efter bara två smörjelser.

Huskurer är intressanta - ibland fungerar de.

Sista arbetsdagen

Nu har jag gjort sista arbetsdagen det här året. Köpte en julblomma under lunchen. Hos trädgårdsmästaren och hans fru stod julgrupperna i horder. Svårt att välja när det finns så mycket.
Visst är den fin? Eller är inte den ännu finare?
Vankelmod, vankelmod.

Det blev köp förstås. Man kan ju inte vela hur mycket som helst.

Nu till helgen vänder det. Ljuset återkommer.
Vintermörkret får börja släppa taget.
Skönt.
Men å andra sidan syns väl dammtussarna då ...

Vargavinter

Snön ligger fortfarande runt stugan men det är knappt minusgrader ute. Vargavintern står inte utanför dörren, precis.

Träffade på en skolplansch idag. En ståtlig en med vargmotiv.Raskt fram med kameran. Jag tar alltid bilder på skolplanscher varhelst jag träffar på dem.

Här i trakterna finns förresten riktiga vargar. Åh, vad jag skulle vilja se en levande varg ute i naturen! Träffar jag på en sån kommer jag att bli glad och försöka hinna ta en bild. Till vidare får jag nöja mig med dessa.

Tack för alla råd!

En underbar värld, bloggvärlden. Här sitter man med dessa jämrans självsprickor på fingrarna och undrar om det möjligen finns hjälp att få.

Snabbt kommer svar från många olika håll.
Tvålförslag, salva för såriga bröstvårtor liksom spensalva för kor. De verkar besläktade, tycker jag, dessa salvor. Från Tuvstarr kommer ytterligare salvförslag. Sedan blandningen olivolja och salt som AnnaPanna känner till - spännande det med.

Däremot nobbar jag på direkten din idé, Ruben! Ut och påta i jorden?! I december i Bergslagen?
Jojo - möjligen för fler och djupare självsprickor.

Men nu har jag åtminstone många sätt att läka otygen.
Tack alla!

Störande inslag i vardagen

Självsprickor på fingrarna är irriterade.
Känns som en alldeles onödig åkomma och speciellt i dessa tider.

På sommaren, när jag härjar i trädgårdslandet, är händerna totalt ospruckna. Lite skitiga, det kan jag gott medge, men utan sprickor.

Finns det något osvikligt knep att ta till för att bli av med dem? Sprickorna,alltså. Händerna har jag gärna kvar.

Otänt var det här

Glömde tända tredje adventsljuset idag. Ibland får man skämmas över att vara så disträ.

Däremot har jag med glädje noterat att amaryllisen skjutit upp en blomknopp. Det var oväntat! Den bortglömda amaryllisen som blev kvar ute i en jordhög och inte upptäcktes förrän många hårda frostnätter passerat. Den var en smula genomskinlig i de yttersta lagren av löken, riktigt gott mådde den inte. Ändå strävar den på.
De är faktiskt två, de bortglömda blomsterlökarna. Den andra lever men har inte visat någon blomknopp ännu.

Julvisa

Bonusbarnbarnet och hennes lillasyster var farmors hjälpredor idag. Lussebullarna bakades. Den äldsta, som går i tvåan, sjöng en sång med text jag aldrig hört förut.

Snäll som hon är skrev hon ner den till mig. Melodin är "När månen vandrar på fästet blå och tittar in genom rutan.."

Tänker på Bloggblad när jag hör verserna. Är det möjligen du som skrivit den?

Gillar särskilt att man kan sjunga om julflugan som vaknat till i stugvärmen.

Klicka på bilden och sjung en julsång!

Lussemorgon på dagis

Husbonden och jag stod upp i arla morgonstund och åkte till förskolan. Det är inte så att gaggigheten firar triumfer utandet berodde på lussefirande på dagis.

Det har vi inte varit på sedan våra egna barn utrustades med tomteluva, stjärngossestrut och lucialinne och krona. Tro det eller ej men flera av fröknarna är samma fröknar som tog hand om våra barn när de var små. Nu är de vårt barnbarns utmärkta pedagoger. Det är förnämligt, vill jag påstå.

De inövade lussesångerna fick avbrytas eftersom en liten tomtenisse högt förklarade : "Mamma - jag måste pinka!". Fröknarna utlyste en liten paus tills nissen återkom och luciafirandet fortsatte.

Kaffe och barnbakade pepparkakor med mörkbruna kanter avnjöts och det hela var mycket rarare än jag kom ihåg från min tid som dagismamma.
En farmor jäktar inte!

Jo, förresten. Ibland, om det är alldeles nödvändigt.

Ett enkelt meddelande

Jag har inte julstädat.
Jag har inte skickat julkort än.
Jag har inte handlat en endaste julklapp.

Jag har inte ens vett att vara stressad.

Tror att det är något allvarligt fel på mig.
Men jag lider inte. Inte det minsta.

Så var det med det.

En tidig julklapp

Fick en bloggutmärkelse av Kollitott som uppskattar min blogg. Tack snälla du! Jag känner mig hedrad och mycket glad.

Jag läser och uppskattar bloggar av olika sorter. Vågar inte skriva hur många jag läser. Man skulle kunna tro att jag inte göra något annat än sitter och glor på skärmen ...

Vill gärna ge samtliga denna blogaward!
Ni vet ju var jag är och kommenterar.

Julen är nära

Trädgårdsmästarens fru tog med sig en blomma till jobbet idag.
Jag har aldrig förut sett en spräcklig julstjärna. Visst är den fin!

Att ha en julstjärna hemma är inte att rekommendera. Alla andra kan säkerligen ha en men inte vi. Monsterkatten blir salig och tuggar i sig bladen ett efter ett. Det sägs att katter blir sjuka av sånt. Inte vår katt. Det kan man läsa om här. Knepig katt som drogar sig på julstjärnor ... Knepig är bara förnamnet, förresten.

Apropå ett tidigare inlägg

Lamporna till julljusstakarna okynnesslocknar under sommarhalvåret. Det har vi stött på lite till mans. Ljusslingor som trasslar till sig helt utan mänsklig hjälp beskrevs i kommentarerna.
Men lampämnet är inte uttömt, tro inte det.

Så här ligger det till:
Husbonden och jag städade igår ur ett skåp som ska användas till annat. Där, mycket långt in, hittar vi ett tärnljus och en luciakrona. Kronan har fortfarande glitter vilket visar att här bor en mamma som bara kastar in grejerna efter användning. Jag vet, för det var jag ...

Provar luciakronan och tärnljuset med nya batterier och ALLA lampor lyser!

Då undrar kanske någon hur länge kronan legat där i skåpet.

I 20 år!!

Hittade också ett kvitto från COOP Örebro från 1985.
Det säger väl allt om hur pedantisk jag är ... Usch.

Men jag är snäll i allafall.

Periskopblomma

Så kallades amaryllis av något av våra barn för länge sen. Rätt fyndigt, tycker jag.

Var in i bygdens blomsterhandel för att köpa en blomma för några veckor sedan. Fick syn på en amaryllis i vardande. Lime-färgad, stod det på etiketten. Det lät fint, tyckte jag, och blomlöken fick följa med hem. På den här bilden syns limeamaryllisen till höger.

Nu blommar den. Jag är inte överförtjust, precis. Färgen är inte lime utan en blandning av det mesta.
De julröda är fortfarande bäst, tycker jag.

Blommar i flera led

Hos Slottsträdgårdsmästaren kan man läsa ett inlägg som tar upp frågan om det möjligen finns speciella tantblommor.

På fönsterbrädan i vårt vardagsrum står en blommande novemberkaktus. Jag kommer ursprungligen från Halland och där kallas krukväxterna förresten för fönsterträd. Även de minsta och ynkligaste små taniga växter omvandlas på fönsterbrädan till träd. Så magnifikt kan det vara.

Min kaktus fick jag som ett litet skott av min mamma. Hennes kaktus har funnits med i massor av år och var i sin tur från början ett litet skott från min mormors kaktus. Min mormor var född 1892 och har varit död i snart 30 år.

Är inte detta en tantblomma av ädlaste slag, så säg?

En eftermiddag i Filipstad

Syster min ringde och undrade om jag blivit sjuk. Det fanns ju inget nytt att läsa på bloggen. Sånt kan nog väcka undran eftersom jag vanligtvis är rätt flitig vid tangentbordet.

Nä. Jag är kärnfrisk men har jobbat mycket och kommit hem ovanligt sent senaste tiden.

Igår tog goda vännen E och jag ut komptid och for till Filipstad för en eftermiddags trams och flams. I Värmland frågar de så trevligt i affärerna: "pös på?" dvs de undrar om vill man ha en plastpåse att bära hem grejerna i.
Här, där vi bor heter det: " vill du ha en kasch?"

Vad kallas den högst vanliga plastpåsen i era trakter?

Detta inlägg innehåller inte ett uns av trädgård. Det närmaste man kan komma är att goda vännen E har en långhårig katt som heter Jordgubbs-Lisa. Och det är ju inte så hiskligt mycket trädgård det heller, när man tänker efter.

Trevlig fredag!

Jösses! Änglarna!!

Jag har glömt mina änglatrumpeter i garaget. Nu står de väl där och suktar efter en vattenskvätt.
Kallt är det ute och jämrans lat är jag.

De får stå och törsta till i morgon.

Kan det vara en vitlök?

Ja, man kan verkligen undra. Snön har försvunnit och i helgen tog jag mig en titt i landet.
Några små bleka rödvita blad sticker upp. Rätt eländiga ser de ut.
Det är några Thermidrome-vitlökar som inte bara rotat sig utan även börjat visa sig ovan jord.
Onödigt tidigt men ändå!

Det finns hopp om ett gott nytt år!

Förra årets vitlökar var trögstartade och jag misstänkte rent av att hela odlingen skulle gå åt fanders.
Det kan man läsa om här.

Bilden visar hur en bra vitlöksskörd ska se ut. Den är från 2007.
Ett välsignat vitlöksår.