Strålande vinst i decembermörkret

Ojoj - ibland händer det förunderliga ting!
Nu idag, till exempel.

När våren kommer kan jag bli en sågkonstens mästarinna, äppelgrenarnas betvingare och sågspånens drottning.

Det är nämligen så att jag vunnit en finfin Fiskars grensåg i Slottsträdgårdsmästarens lotteri.

Inte visste jag att tomten egentligen är en slottsträdgårdsmästare...

Julros och sommar i februari

Florstunn snö ligger kall på marken. Temperaturen är bara runt 0 grader. En rent idealisk vinter må jag säga.

Långfillingar och dubbelfleece farväl!
Halsduk och extratröja adjö, adjö!
Batteridrivna vantar åt fanders!

I växthuset blommar en julros så fint. Knopparna bara sprutar upp ur marken. Den här blomman fanns i en julgrupp vi fick för flera år sen. Monsterkatten slaktade julstjärnan i vanlig ordning. Den katten är en riktig blomknarkare, en julstjärnemissbrukare av rang. Läs här om ni inte tror mig.

I vanliga fall brukar julrosen blomma i april. Om mina icke helt vetenskapliga beräkningar stämmer så infaller sommaren i februari 2012.

Det kan vi stå ut med.

Lingonkrona

Under hösten plockade jag runt 70 liter lingon. Somliga av dem blev till sylt, andra hamnade i min eller andras frysar men inte ett endaste ett blev det en prydnadsskapelse av.

Häromdagen såg jag denna lingonkrona i en skolkorridor. Så finurligt att trä lingon på en tråd och göra sig en hållbar prydnad.

Alltid lär man sig något nytt. Tur det, förresten.

En trött kämpe

Här vilar en sjuk och trött liten katt innan sista färden. Den trogne följeslagaren som jagat och ätit orm, som krafsat bland fröerna och på sitt sätt designat om trädgårdslandet och som ständigt varit ett vänligt sällskap i drygt 12 år.

Nu är han död och hemma finns hans bror Monsterkatten som antagligen också tycker det är tomt.

Han har levt ett gott kattliv.

Mitt i november

Man kan vara glad åt att det inte ligger is på sjön, att snön fortfarande inte faller och att inte heller matlådan är kvarglömd hemma.

Tillkämpad glädje är också glädje...

Älgljus är bättre än älglus

Nu är det älgjakt i vår skog. Ingen av oss här hemma jagar älg men jag kan tänka mig att värma rumpan på dem.

Glödhett och knastertorrt

Glödhett och knastertorrt är en synnerligen eldfängd kombination. Mina torkade chilefrukter ligger prydligt förpackade. Man kan nästan ana att de kan självantända.

Klickar man på bilden syns de olika sorterna på etiketterna. Den riktigt skarpsynte ser dessutom att det är julklappsetiketter på burkarna. Det var dessvärre de enda jag lyckades hitta här i huset. Inte riktigt sant, förresten. Hittade några etiketter med motorcyklar på också. De blev över när någon av sönernas skolböcker kläddes och namnades i lågstadiet. De har legat länge i lådan... Etiketterna alltså.

Snart stängningsdags

Inte bara skolslöjden innebar eländes halvfärdiga arbeten, igår slet jag hårt med växthuset men hann bara halvvägs innan det blev kväll. Tomatplantorna tronar i alla fall på komposten. Chileplantorna gör dem sällskap. Kvar härinne hänger en tom melon-BH, här står krukor som ska tvättas rena och mycket allmänt plock som ska bort.

De sista apelsintomaterna fick under helgen lämna frön till nästa års sådd. Barnbarnet på 6 år hjälpte till att först ta fröna ur de välmogna tomaterna och sen tvätta dem. När pappan kom för att hämta fick han veta vad som timat under dagen:
- Pappa, pappa! Vi har tagit frön ur farmors ruttna tomater.

Den halvtrista bilden här ovan beskriver läget i växthuset.
Kan man annat än att längta efter nästa vår?

En omogen samling

Nu går sista visan....
Allt ska bort! Växthuset rensas på vindruvor, tomater och chilepeppar. Somligt avnjutes direkt medan annat får eftermogna i köket.

Vilken bra växtsäsong det varit. Tomaterna blev många, gurkorna bautastora, chilefrukterna glödhetare än helvetet, melonen artade sig bättre än väntat och vindruvorna blev blåare och sötare än någonsin.

Inte var det bättre förr! Ånej!

Den maffiga melonen

Förra året köpte sonen i Uppsala en vattenmelon, tog till vara ett frö och sådde det i COOP Extra icke-klumpbildande kattsand. Det där trodde jag inte riktigt på får jag nog tillstå. Han påstår dessutom att kattsand är det ultimata att så i. Näringsfattigt så det räcker ( katten har icke tillträde) och överskottsvatten rinner iväg som en vårbäck.

Men si på attan!
En ynkans liten men mycket läcker minivattenmelon skördades i oktober. Den hade ETT frö. Det fröet sådde jag i våras. En melon uppenbarade sig igen, växte kraftfullt och fick till och med hängas upp i en för ändamålet konstruerad melon-BH.

Skördedags igår.

In från växthuset kom en fager vattenmelon. Fast och fint grön i skalet och alldeles förträffligt god.

Midjemåttet var 38 cm och vikten 1 kg.

Färgen på bilden är av någon anledning lite knepig. IRL är den precis som alla vattenmeloner brukar vara.

Fru Dahlia lever farligt om natten

Bilden tog jag ikväll. Dahliorna har fått bre ut sig i rabatten under sommaren. Lägga sig vällustigt ner när andan fallit på. Jag gillar inte att binda upp blommor i onödan utan tycker om lite vildvuxen ostyrighet. En del kan nog, med visst fog, kalla det för ren och skär lathet.

Husbonden har vissa synpunkter på utsvävande växter när han klipper gräset men jag hör så dåligt ibland. Särskilt då.

Väderrapporten varnar för nattfrost här i Bergslagen. Illa. Det innebär att fru Dahlia kan hälsa hem. Så skoningslöst är det faktiskt. Förfrysandet kan visserligen skjutas upp med hjälp av fiberduk men dahliaknölarna ska ändå grävas upp och vinterförvaras så det får bli som det blir med frosten.

Tidig morgon

Länge sen jag tog en bild av sjön. Brukar bara susa förbi på väg till jobbet. Idag låg den blank och jag var dessutom ute i god tid. En kombo så god som någon. Men sällsynt.

Längst bort syns Kindlahöjden, ett av de få ställen i Sverige där tystnad råder. Vargyl, ugglehoande och andra naturljud förekommer men inget annat.
Sällsamt.

Efter fästingplågan kommer älglusen

Det är älglusens tid nu. Detta skogens plågoris som kommer flygande, sätter sig någonstans på en, bryter av sina vingar och gör sig beredd att boa in sig. Det är lika otrivsamt som det låter.
Älglusens bett är enligt uppgift inte farliga. Inga sjukdomar sprider de. Allt enligt information på nätet.

Jo tjena, säger jag. Det vet vi inget om ännu. Älglusen har inte funnits i landet så väldigt länge och jag betvivlar att vi så noga vet vad älglusen för med sig.

Jag tänker inte göra något älglusexperiment men kan hänvisa till detta.

Jag funderar över vad som ska drabba oss härnäst. Fästingplågan först. Därefter älglusen.
Kan det vara tomteterrorn, tro?

Ja, det är det nog.

Fästingarnas tid är ute

Nu är de döda, fästingarna. Allihop. De ligger intorkade i sin glasburk och är varken till nytta eller nöje längre.

För den som inte känner till mitt fästingexperiment kan jag berätta följande:
Allt tog sin början i mitten av maj. Monsterkatten och hans mesige bror kom in fullsatta av fästingar som jag plockade bort. Kattskrällena gav sig ut igen och fick på sig nya. Jag är djurvän för det mesta men fästingar ingår inte i det mest omtyckta segmentet. Borrelia har jag också blivit nära bekant med och gillar heller inget vidare.
Nåväl - jag läste på fästinginformationssidor att det är ingen större fara om fästingar självmant ramlar av husdjuren för de, fästingarna alltså, överlever endast 3-4 dagar inomhus.

Kunde det stämma?
Svaret är VERKLIGEN INTE!

Första inlägget från den 23 maj visar de just bortplockade fästingarna i olika storlekar. Friska och fina ser de ut. Ja, för att vara fästingar, alltså. De förpassades till en glasburk och locket skruvades på.

Tiden gick och fästingarna la en obehagligt stor mängd ägg. En dag kryllade glasburkens botten av pyttesmå fästingar. Storfästingarna blev med tiden tomma, torra och helt ihopsjunkna men småfästingarna kravlade runt.

Tiden gick och gick igen. Tyckte nästan de borde få lite mat. Det är knappt jag vill erkänna men sanningen är att jag pillade upp ett sår och droppade några röda droppar åt dem att festa på. Är man en festing så är man. De verkade inte uppskatta erbjudandet alls.

Trots svältkost och understimulans har de levt ända till idag den 8 september.

Hela experimentet kan man följa under etiketten Fästingar i högermarginalen.

Se det var en rätt äcklig historia. Den som vill ta sig en närmare titt kan klicka på bilden.

Växthuset i september

Fortfarande kan man skörda tomater och annat. Det är fint. Men hemtrevligheten är borta. Den försvann när jag skalade bort bladen på tomaterna och chilefrukterna. Nu gäller bara en rätt hård kamp mot kyla och mörker. Ser det ut att bli nattfrost får värmefläkten gå.

Nu stundar bistra odlingstider.

Fast vitlöken får man inte glömma!! Den ska snart nog i jorden.
Odlingssäsongerna går i varann precis som konditoriskapelserna gör när semlorna uppenbarar sig redan till Lucia.

Man kan klicka på bilden och skärskåda de strippade tomatplantorna

Kvällens skörd

Här ska heta frukter tas omhand och torkas.

Tänk att torkad och pulvriserad chili kan smaka så gott. Och värmande är det också. Man kan rent av bli en pulver-addict.

Dessutom är jag övertygad om att en puré gjord på dessa frukter skulle kunna användas att rensa avloppet med. Möjligen skulle rören frätas sönder ...

Fish Pepper

Dagens skörd av chilifrukten Fish Pepper. Nog för att jag är lagd åt att mäta, väga och föra statistik men just idag är syftet något helt annat.

På vår IT-avdelning arbetar en man som har anordnat en fisketävling under hösten. Nu förstår varje läsare varthän det lutar.

Fick en ingivelse att delta med mina Fish Pepper. Äger man inget fiskespö eller fiskar något överhuvudtaget får man lösa tävlingsmomentet på annat sätt.

Drygt ett hekto blev dagens fångst.

Det är ju helt uppenbart att jag måste delta i klassen Vegetarisk Fisk.

Uppdaterat:
Och så är det inte ens fiskpeppar!! Ojojoj. Nu tätnar mystiken och en vinnarplats i fiskeligan kan man glömma.
Tröstpris, kanske?

Återigen uppdaterat:
Ingen behöver sväva i okunskap eller tvivel längre.

DETTA ÄR VERKLIGEN EN CHILIFISK!!

På köksbordet

Lingon i skogen och växthuset dignande. Nu är det mycket som ska tas om hand samtidigt.
Tänk om det fanns en chili-och tomatrepare som man med ett lätt drag över växterna kunde plocka frukterna med.
Nä förresten - då skulle skördandet bli fabriksmässigt och inte en sann njutning.

Men lingonreparen överger jag inte. 35 liter plockade hittills i veckan.

Sorten okänd

Detta skulle bli den något obscena Peter Pepper men det tycks antingen vara något allvarligt fel på stackaren eller så är det inte Peter Pepper alls.
Skulle tro det senare.

Luftigt och ljust

Luftigt och ljust. Som i ett bättre heminredningsreportage.

Det blir garanterat såväl luftigt som ljust när tomaternas blad ligger på komposten. Där får de sällskap med väldigt trista gurkblad och bortfriserade chiliblad.

Man inte påstå att det är vackert längre härinne . Nu gäller det bara att så effektivt som möjligt få allt att mogna fram innan den jämrans kylan slår till.

Men ljust är det.

Brown Berry

Det tycks vara ett Berry-år i år. Namngivarna på fröförlagen verkar har kört slut på fantasin.
Inca Berry, Tomato Berry, Brown Berry.

Nåväl - Brown Berry är en liten rödbrun tomat. Mörkt fruktkött. Rätt så god men inte lika fin som Tomato Berry. Jag har odlat andra bruna tomater av ordinär storlek tidigare och de har smakat mera och godare.

De omogna bruna tomaterna liknar förresten mest Krus Berry.

Apelsintomaten

Är det en mango? Eller en pumpa, tro? Nej, det är apelsintomater. En bifftomat som verkligen är matig.
Min favorit som åker ner i matlådan tillsammans med rödlök, gurka, Tomato Berry och fetaost. Över alltihopa olivolja.

Jaja, jag vet att man ska ha oliver och vanlig grönsallad också om det ska vara en grekisk sallad På Riktigt.
Men jag gillar min blandning. Åtminstone de första fjorton dagarna...

Tomatgirland

Om Picnictomaten är växthusets otäcking så är Tomato Berry dessbättre en festlig fyr.
Titta så långa klasar med blanka röda tomater. De skulle enligt fröpåsens information bli hjärtformade men jag tycker nog att de ligger mera åt jordgubbshållet.

Söta barnbarnet tröck i sig 14 tomater på raken. Det får nog tolkas som att Tomato Berry är värd högsta betyg.

Picnictomaten mognar

Den här tomaten är sommarens elände om man bortser från fästingbett eller störtregn.

Fröpåsens jämna, fina klyftor blev i verkligheten något helt annat. Jag tycker att tomaten faktiskt ser rent motbjudande ut. Rent av drabbad av någon svårartad sjukdom.
Nåväl - skönheten kommer inifrån sägs det ju så lögnaktigt. Den här tomaten är ful, smakar inget speciellt och de flesta tomaterna har dessutom klyftor som ruttnar. Vilket eländes tomathaveri!

Tog ingen bild på de tomater som ser totaläckliga ut utan sparar otrevligheterna till fästingburkens innehåll istället.

Nån måtta på fasligheterna får det väl ändå vara...

Den stora bladslakten

Hösten tränger sig på. Jag gillar lingonplockning och svampjakt så inget ont om hösten i sig. Men det är allt lite sorgligt när tiden är kommen för den stora bladmassakern. Tomatbladen skymmer solen och det gillar vi inte, varken tomaterna eller jag.

En stadig sax och ingen nåd är receptet på framgångsrik tomatsnaggning. Chilin Inca Berry fick sig en hård frisering på köpet. Tänkte bara ta lite blad när jag satte igång. Men plötsligt var han alldeles avlövad, Berry-boy.
Så kan det gå om man inte hejdar sig i tid

Skönhetsvärdet i växthuset har genom detta hårda klippande fallit som börskursen i en finanskris.
Men säg den skönhet som varar för evigt, förresten...

Som sol och måne

Eller Storklas och Lillklas.
Apelsintomaterna mognar på och lille söte Sungold är inte sämre.

Båda är favoritsorter.

När druvorna mognar

Chilin har avlövats för att mesta möjliga sol ska träffa frukterna. Tomaterna har också mist blad idag av samma orsak.

Vinrankan beskärs hela sommaren. Sommarpincering, heter det så elegant. Men det är lika brutalt som annan beskärning. På med saxen bara och klipp till.

Nu kan jag strax bara slå mig ner, sträcka upp handen och ta mig några druvor.
Inte otäckt alls, om jag får säga det själv.

Klicka på bilden och du kan nästan själv klämma ner dig i stolen!

Garanterat fästingfritt

Just nu i mitt växthus. Bilden är klickbar.

Rapport ur fästingburken

Kanske sitter någon på stranden, ligger i en gungande hängmatta eller sliter hårt på jobbet och undrar hur det står till på fästingfronten. Lever de små kräken fortfarande? Har hon, bloggaren, fortfarande dem bak gardinen i köksfönstret, tro?

Svaret på detta är Javisst. Fästingarna tycks dessvärre ha evigt liv. De fick två droppar blod av mig för en tid sen men jag tror inte att de riktigt uppskattade detta. Uppenbarligen kände de inte för kalas på mitt blod av sorten B+ . Det finns nämligen en del intorkat kvar i locket på glasburken. Men nähä - jag trugar ingen. Vill de inte ha mitt blod får de var utan.

På denna vackra bild kan man se de mycket döda fästingmammorna omsvärmade av småttingarna. Jag undrar om det fortfarande finns lite gammalt kattblod kvar i dem eftersom trängseln är så stor på den fästingen som var mest blodstinn.

Storyn fortsätter...

Förresten! Glöm inte att klicka på bilden! Det blir bättre så.

Sungold och Tomato Berry

Sungold är en återkommande favorit. Liten, orange och god. Stammen växer kraftigt och bladen sitter inte alltför tätt. Tidigt mogen är den också. Skulle någon fråga mig till råds vilken tomat man ska satsa på i växthuset är Sungold definitivt en av dem.

Tomato Berry är ny för i år. Jättelånga klasar med runt 20 röda tomater på varje. Färgen är rejält röd och skalet är alldeles blankt. Formen på tomaten är som en jordgubbe. En riktigt läcker tomat till utseendet. Smaken är hygglig men inte just något mera. Ska nog ändå odla den fler gånger eftersom den är så vacker.

Med på bilden är också slingerväxten Törnrosas kjortel.

Klicka gärna på bilden och skärskåda tomaterna

Hmm. Nu tittade jag noggrannare på bilden och ser knappt jordgubbstomaterna. Får återkomma senare med bättre bilder på dem.
Så det kan bli. Allt man gör blir verkligen inte bra. Bara att hacka i sig sanningen. Surt...

För vila och eftertanke

Men om sanningen måste fram blir det inte långa overksamma stunder. Nu mognar tomaterna. Chilin ändrar färg och skördas efterhand. Gurkorna växer till. Melonen hänger i sin BH och sväller. Basilikan vill bli pesto och allt skriker efter vatten.

Vegetariskt skaldjur?

Nä - såna finns ju inte. Det här är chilin Black Piquin som likt en flodkräfta är svart innan den är ätfärdig.
Hårda i skalen är de båda två, förresten.

Växthuset idag

Nu är skörden i full gång. Klicka gärna på bilden så syns chilin och tomaterna lite bättre.

Fästingrapport den 1 augusti

I början av sommaren la jag några blodstinna fästingar i en glasburk. De hade suttit på vårt gamla kattskrälle. Jag ville veta hur länge avplockade/avtrillade fästingar kunde hålla sig vid liv. Fästinginformationssidor upplyser allmänheten att de jämrans kräken bara klarar 3-4 dagar inomhus.

Kunde det verkligen vara så? Åhnej!

Länge höll sig fästingarna i livet men dog slutligen efter ståndaktiga 49 dagar. Innan frånfället producerade de förresten små glänsande bruna ägg som efterhand omvandlades till småfästingar. Enligt regelboken ska det vara ett larvstadium däremellan. Såg några ynkans beige streck här och var - kanske var det larverna.

De små fästingarna knatar fortfarande runt i burken och det här verkar bli en never-ending historia. Vem vet - julflugor har man hört talas om men julfästingar? Otäcka nyheter k a n ha sitt ursprung i bergslagsskogarna...

Glasburken står bakom gardinen i ena köksfönstret.
En fästingburk är knappast att betrakta som ett prydnadsföremål.

Förkolnade läppar och ett vidbränt svalg

Så kan det gå när man inte är försiktig nog.

Yngste sonens chiliplantor är på kollo i Bergslagen under sommaren. I fönstret står en Habanero Lemon och en Röd Habanero. Vad den egentligen heter vet jag inte. Däremot ska den vara den näst starkaste chilin. Allt enligt sonen. Han far sällan med osanning men det där trodde jag nog inte riktigt på ändå.

Plantan har växt förträffligt under sommaren och frukterna mognar efterhand. Röda och granna lyser de i fönstret. Den första skördades och skars i strimlor. Åh, vilken mild doft! Ungefär som den man känner när man kliver in i Blomsteraffären Solrosen. En doft av ospecificerade blommor.

Frukten måste bara provsmakas.... En ytterst liten bit tänkte jag avnjuta.

Fy helskotta! Läpparna brann upp, hela truten svartnade och svalget blev ett svidande sår. Just så kändes det.

Yoghurt lindrar lärde jag mig på en indisk matlagningskurs för länge sen.
Det var en bra lärdom. Man vet aldrig när till synes värdelöst vetande blir ens räddning.

Spektakulär förvandling

I inlägget en bit ner skrev jag att mina tomater av sorten Green Zebra lossnat från stammen och ramlat av. De ligger i köket men strimmiga blir de inte.
Inga andra tomater i växthuset blir heller strimmiga.

Vad har hänt?

Ett sant mysterium att grubbla länge på.

De Gröna Zebrorna har förvandlats till Apelsintomater. Eller kan det rent av vara så att ingen spektakulär förvandling skett utan att rör det sig om ett simpelt odlarslarv? Nån som inte höll ordning på fröer och småplantor?

Nä...tänkte väl inte det. Mirakel kan ske lite varstans...

Hängande morötter

Nog för att jag gillar att prova olika odlingsmodeller men slår inte detta allt, så säg?
LillaB:s flygande morötter.

Om det ändå vore så väl att rotfrukter kunde ta sig självmant ur jorden och dessutom stiga till väders.

Sanningen är att detta inte alls är morötter utan chilifrukter av sorten Hot Orange. Fröerna har jag fått av Billan. Tack!

Klicka på bilden så ser man tydligare att det är skillnad på chili och morötter.

Picnic-tomat

Den är inte mogen än den här fula tomaten. Picnic-tomaten är en av årets nykomlingar. Man ska kunna bryta delar av den, praktiskt som bara den enligt fröförlaget. Det är alltid roligt att pröva på nya sorter men fulare svulst-tomat får man leta efter. Tycker den ser rent sjuklig ut, stackarn.

Men om den är övermåttan god, så där sanslöst välsmakande man bara drömmer om, kan jag tänka mig att odla den fler gånger. Annars inte.

Jag tycker faktiskt att den ser rätt motbjudande ut... Nästan åt äckelhållet

Förändringarnas tid

De alltför stora träden är nu borta. Ljuset kommer in och den 23 meter höga lärken, de jättestora granarna och björken med sprucken stam ska ersättas med lövträd som inte blir gigantiska. Några rönnar som fört en tynande tillvaro ska släppas upp. Häggen ska få bre ut sig och ett par frösådda lönnar hittade jag också. Vad som i övrigt ska planteras få vi se nästa år.

Festmåltid till fästingar

Blir en fästing bjuden på mat kan han utan vidare kallas en Festing. Detta har inträffat. Pillade nämligen upp ett sår på höger underarm och lät ett par droppar blod bli lunch till småfästingarna.
Trodde väl aldrig att detta skulle utföras...

Nåväl. Tog en bild men yngste sonen rådde mamma att inte publicera: du ska inte äckla eller skrämma folk, sa han.

Jojomen, sa den hårda morsan.

På bilden ser man att ett av tankställena är fullsatt.

Blodgruppen är förresten B+. Det låter undermåligt för oss som fick betyg efter den urgamla skalan...
Hoppas att fästingarna inte håller med.

Schyssta lökar och maffiga meloner

I kökslandet skördar jag för fullt. Gul lök och rödlök växer som aldrig förr. Vitlöken är klar. Den flätade jag ihop och hängde i vedboden. Inte för att vi har så vådligt mycket vampyrer där utan mera för att doften nästan tog knäcken på oss. Nu har flätan efter avdoftning fått flytta in i köket.

I växthuset har vattenmelonen nått 32 cm i omkrets. En stor melon med en liten stjälk - det såg vådligt ut. Riktigt oroväckande, faktiskt. En melon-BH konstruerades hastigt med ting som fanns tillhands. Nät som jag har använt för att hålla harar borta från fruktträden och säcksnören fick tillsammans bli Melonens Wonderbra.

Har inte hört nån klagan att upphängningsanordningen skulle skava eller vara obehaglig på något sätt.

Jag skulle nog inte vara riktigt nöjd själv...

Gröna Zebror på vift

Jaha. Se där. Tyngdlagen fungerar fortfarande.
En hel hjord av Gröna Zebror slet sig från tomatstammen och föll i marken. Omogna.

Inte visste jag att de var så bångstyriga

Dagens fästinginformation

Fästingarna som ser så krya ut på den här bilden har nu avlidit. De, som enligt fästingexpertis endast skulle överleva 3 till 4 dagar inomhus, levde i precis 49 dagar. SJU veckor i en tillsluten glasburk. Under tiden hann de lägga ägg. Allihop gjorde det utom den allra minsta fästingen som gick hädan snabbast.

Och vad hände sedan?

En morgon såg jag att burken kryllade av småfästingar. De är förskräckligt pigga och springer upp och nerför glasburkens väggar. Jag har skruvat åt locket rätt bastant efter fotograferingen. Vill ju inte gärna att barnbarnet öppnar och kollar...

Klicka på bilden och låt dig förtjusas. Eller förfäras. Man får själv välja vilket som passar.

Melon med expanderande midjemått

Omfånget på melonen i inlägget här nedanför är 27 cm mätt på på tjockaste stället.
Om vi skulle ha en midjemåttstävling, melonen och jag så skulle jag vinna.
Lätt.

Melonodling i Bergslagen

Förra året odlade en av sönerna en vattenmelon. Den växte inte så gräsligt fort, sonen åkte till Uppsala för studier och jag fick ta hand om melonen. Sommarkatter har man hört talas om men sommarmeloner??

Nåväl - den mognade inomhus och fick ETT frö. Nu har sonen drivit upp just det fröet till en ny melon som kommer att bli en följetong här. Vattenmelonen står i en kruka i växthuset och verkar trivas med tillvaron. Hur stor ska den bli? Ett måttband ska jag ta med ut i växthuset. Här ska mätas midjemått!

Åtminstone på melonen ...

Vindruvor, tomater, gurka och chili

Det börjar trångt härinne. Längst bort växer vinbärstomaterna som galna.
Klicka gärna på bilden så ser det inte lika plottrigt ut.
Men ta helst inte någon vindruva - de är ju inte riktigt mogna än.

När träden kommer för nära

När barnen var små satte vi upp gungor mellan träden. Nu är barnen stora, träden påträngande nära huset och ljuset stängs alltför mycket ute. Och så fort de växer! Inte bara barnen utan träden också. Knappt hinner man vända sig förrän det står en gran i hallen.

I trädgården skymmer träden växthuset för mycket och tomaterna tar för lång tid på sig att mogna. Det hela går segare för vart år.

Vi anlitade en firma som precisionsfällde med den äran. Huset står kvar liksom garaget, växthuset, vedboden och uthuset.

Jag kan meddela att en lärk på 23 meter inte har grenar som lärkvingar...

Den misslyckade salladsblandningen

Se på denna gröna bild. Är det möjligen en blandning av röda, ljusgröna, flikiga eller lite buckliga blad?
Nä.
Det är en bild av den jordloppsbitna salladen där den senapsliknande Mizunan tog övertaget över salladsraden.
En sann bild ur verkligheten som visar en totalt misslyckad salladsblandning från fröföretaget.

Undrar om fröblandaren hade en dålig dag.

Dagens fästingrapport

Man kan knappt tro det men de jämrans kräken är sega. Åtminstone en av dem rörde ena benet sakta nu i morse. Solen skiner in och lyser på burken där de ligger.

Det är dag 41 i fångenskap och fästingarna som enligt expertis skulle tvärdött på en 3-4 dagar visar prov på en uthållighet jag avundas dem.

Deras höga äckelfaktor är däremot inget jag står efter.

Misslyckat. Så jäkla misslyckat.

Förra året köpte jag en salladsblandning kallad Baby Leaf.
Ja, jag odlade flera olika sorters sallad men sådde den här som en salladsblandning jag kunde skörda extra tidigt.
Den var finfin med flera olika sorters salladsfrön som växte till sig snabbt, smakade finemang och dessutom såg de trevliga ut, salladsbladen
Tänkte mig att det skulle vara ett givet kort i landet även det här året.

Så snopet!

Salladsblandningen Baby Leaf 2011 visade sig bestå till största delen av Mizuna - en japansk brassica-sort. Den behagar växa galet fort och trycka ner de andra salladsbladen.
Vi är inga rucolafantaster och mizunan är just en senapssort. Dessutom är det en korsblommig växt. Såna gillas högt av jordloppor som tuggar och tuggar små, små hål i bladen. Jordloppor har vi alltför gott om.

Nu sitter jag här med en rucolaliknande sallad med utstansade hål i bladen.

Känns det som YIPPIE??!

Nä.

Lever de äckliga fästingarna fortfarande?

Rapport ur fästingburken:
Detta är dag 32 sen fästingarna plockades loss från kattskrället och las i en glasburk. Åtminstone en fästing är fortfarande vid liv. De små fästingäggen som bara plötsligt fanns där glänser och verkar inte torka in det minsta.

Glöm allt det där om att fästingar som trillar av katter eller hundar torkar ihjäl på 3-4 dagar inomhus. Det är värsta ljuget. Säkert någon som bara gissat utan att kolla.
Sånt kan reta upp mig. Jag gillar att kolla hur det verkligen förhåller sig.
Även om det bara gäller hur länge en avtrillad fästing kan hålla sig vid liv.

Glad och Midsommar!

Ogräsrensning före midsommar

Ha! Så säger kanske någon. Ogräsrensning håller man väl på med så länge ogräset gror. Vecka ut och vecka in. Ett evighetsarbete.

Jomenvisst. Rensar gör man. Knepet att hålla ogräset nere är att rensa som en galning före midsommar.

Jaha - och förstår sig ogräset på almanackan, invänder måhända någon.

Nejnej, meningen med att rensa bort allt ogräs innan midsommar är inte att städa och göra fint utan att arma ut ogräsrötterna. Lura dem på kraft. Svälta dem, helt enkelt. Inte så snällt kanske, men attan så effektivt.

Klockan är nu 23.45. Ärade läsare! Nu har vi en kvart på oss att riva upp tistlarna, kvickrötterna och kirskålen!

Sommarförvaring

Här är yngste sonens egenhändigt uppdragna Habaneroplantor. De är på sommarviste i Bergslagsskogarna och har fått byta universitetsstadens fönster mot det gamla fönstret med lösa innanbågar.

Efter en sommar på landet kommer de nog att återvända till staden extra stora och starka. Precis som det ska vara när man varit på kollo.

Potatis

Potatissorten i år är Amadine. Den hade jag förra året också och blev förtjust i. God, bra kokegenskaper och satte många knölar. Sånt gillar jag - arbetet ska löna sig.

Idag var det dags för kupning av potatisen. Egentligen borde jag gjort det tidigare men lönearbetet har en tendens att inkräkta på trädgårdsarbetet. Så det kan bli...

Om någon undrar kan jag meddela att åtminstone en fästing fortfarande lever.

174 nyanser av grönt

Tomaterna blommar, chilin blommar och den nyplanterade klematisen har en stor knopp. Men allt drunknar i grönt.

Fasligt så mycket blad det är. Brukar ha blommor och basilika i krukorna på markbäddens kant. I år är det fullt med olika sorters chili. Snart nog lyser väl frukterna i rött, gult och orange. Vindruvorna i blått.
Så var åtminstone planeringen. Men alla odlare vet att grönskan tar sin egen väg.

Sommar med starka smaker

Svarta, gula, röda eller orange. Chilepepparn kommer i alla kulörer och i smaker som både överraskar och ruskar liv i den trögaste. Mina odlingar i år har tomater och chili som tema.
Jösses så gott det ska bli.

Som efterrätt kan jag lätt tänka mig några välmogna vindruvsklasar. Just nu består de av stenhårda, gröna små kulor men allt kan ju ändra sig till det bättre.

Om någon undrar så kan jag meddela att fästingarna fortfarande lever. Inte är de pigga men de viftar iallafall lojt med benen.

Det gör jag med. Semestern har nämligen infunnit sig.

I växthusets lugna vrå