måndag, oktober 11, 2010

Den osannolika vattenmelonen



Yngste sonen provar på allehanda odlingar: citrus, chili och vattenmelon.

- Ha ha, vattenmelon, skrattar säkert någon. Det blir inte lätt, det. Särskilt inte inomhus och absolut inte i ett vardagsrum. Dessutom med rötterna i en kruka full med icke-klumpbildande kattsand av märket COOP-Extra. Särskilt inte det...
Ska den bistra sanningen fram så var nog denne Någon = sonens mor.

Och vad hände, tro?

Jo, så här blev det: Vattenmelonen växte mycket långsamt. Skörden inföll i helgen som gick.
Titta på bilderna och förundras. Det blev en minivattenmelon med ypperligt fruktkött.

Inomhus, i rumstemperatur, med rötterna i en kruka kattsand på fönsterbrädan - - - märkligt.

11 kommentarer:

baratradgard sa...

Ibland är det nog bra att inte ha för mycket koll! Man donar med rätt jordblandning, rätt fuktighet, rätt ljus osv osv och misslyckas ändå.

Den innehöll ju en kärna - bara ge sig på det igen eller? En ny produkt! Minimelonen!

Lena sa...

Jag tror minsann att de gröna generna har muterat. Sonen verkar vara en överdängare på odling.

bettankax sa...

Ja inte är jag förvånad över det lyckade resultatet. Jag håller med Lena jag!:)

l*eva sa...

...och jag håller med ALLA!

OTROLIGT!!!

Mian sa...

Jisses så gullig den var.
Jag blir rent förälskad ;)

Kokospelle sa...

COOLT! Vilken inspirationskälla - just nu känns det som att man skulle klara av vad som helst.
En banan i badrummet? eller en kokosnöt i sängkammaren? Undrar om Miss Catty funkar ;-).... sneglar mot skåpet....

Humlan sa...

Visst är det härligt med växter som överlever och frodas trots att dom inte borde... Sedan fick nog sonen gröna fingrar av sin mor och det hjälper ju när man lyckas med det omöjliga.

nell sa...

häromåret satte jag en vattenmelonplanta i mitt pyttelilla växthus. En vattenmelon blev det. Den var ungefär lika stor som din. Sen har jag inte försökt mer.

Malin sa...

Härlig historia...sannerligen så får man lust att odla allt möjligt...

Kram från Malin

Londongirl sa...

Jag kan bara instämma i vad Lena och de andra skriver. :-)

...men en fråga...varför kattsand?!??

Lilla B sa...

baraträdgård: Skulle gärna vilja få fram en eller helst en hel stack minimeloner :)Kärnan är torkad och ligger på förvar till våren så sonen kan ge sig på odlandet igen

lena: Ja, jag är riktigt imponerad över odlingsbravaderna.

bettankax: :)! Kaqn förresten meddela att den blårutiga duken ligger tvättad, struken och i väntan på våren.

l*eva: Får allt säga att jag blev överraskad av att den var mogen och god trots att den hade storlek och odlingsförhållanden mot sig. Man ska aldrig ge upp!

mian: Visst var den söt! Smakade finemang även.

kokospelle: ja, jag tycker också att det är kul med såna oväntade odlingar. Men Miss Catty ...nja...Sonen experimenterade med flertalet kattsandsorter och billigaste COOP-sanden är tvivelsutan bäst.

nell: Men va fasiken!! Inte ge upp!! Nästa år kanske du får en skörd så växthuset sprängs av gröna bollar!! Får vi inte riktiga havet så får vi nöja oss med bollhavet, eller hur?

malin: Det är bara att ge sig på försöksodlingar. Går det åt skogen är rycker man upp eländet.

humlan: Gröna fingrar är definitivt bättre att lämna i arv än usel syn, klent lokalsinne och flygigt hår :)En del i barnaskaran klagar....

londongirl: Kattsand som inte klupar ihop sig släpper igenom vatten fint. Inget kan bli övervattnat och surna. Rötterna får just inget motstånd utan växer sig otroligt starka och välförgrenade. Eftersom man inte har jord med näringsämnen i så måste man ha näringslösning i varje vattning istället.