30 november

Nu kan vi trycka på Delete och november är slut.
December kommer med skön värme från alla ljus och från den goda glöggen.
Doft av hyacinter och tazetter väntar på oss.
Det trivsamma surret från en uppvaknad julfluga hörs snart.
Enter!! Eller kanske Entré!

Strut?

Nu gäller det den nyinköpta hyacintlöken som är så fint placerad i det lika nyinköpta hyacintglaset.
Vattnet i hyacintglaset står alldeles under bottnen av löken. Allt enligt föreskriften. Lite sval placering dessutom.
Sen stod det inget mer på kartongen. Jo, förresten. Om några veckor kommer löken att blomma å det härligaste. Precis så skall det bli enligt bruksanvisningen.

Jag undrar om det kan stämma.

Vill minnas att man förr gjorde en strut av mörkt papper och satte på hyacintlöken. Om jag inte alldeles kommer ihåg fel så skulle man ta bort struten när blomknoppen började synas.

Är strutar bortrationaliserade? Behövs de inte ens?

Så frågar en som kanske skulle ta på dumstruten....

Ljummen vinter

Gick hem från ett möte nu i kväll. Grusvägen var torr. Det blåste inget. Luften var ljummen och natten mörk.
Ska vintern vara så här?
Ja tack!!

Vanvettsaffärer?

Idag har jag kompletterat mina tazettlökar . Köpte flera nya förpackningar och föll dessutom för en kruka med redan blommande dubbla tazetter. Dessutom ett hyacintglas och en lök till det.

Har jag kanske drabbats av tazettmani motsvarande 1600-talets tulpanmani?

Grön julbock

Visst är han fin, min julbock.
Han har nästan lite terrierdrag över sig.
Kanske kan han användas såväl till prydnad som till vakthund...

Gick in en liten stund i växthuset idag. Det doftade underbart där. Jag har planterat alla kryddväxter i markbädden under vintern. Det är så bistert klimat i vanliga fall hos oss. Allt fryser bort om det står ute i trädgården. Timjan, lavendel. Allt.

Enkelt meddelande

Tazetterna växer vidare. Nu syns den första blomstängeln.

Grisbild

Ibland har man tur. Under ett uppdrag idag i jobbet såg jag plötsligt något. En gammal hederlig skolplansch var det. Den stod lutad mot en vägg. Motivet var en vildsvinsflock.
Så aktuellt!
När jag blev ensam i rummet slet jag direkt fram kameran ur handväskan, ställde planschen på ett lättfotograferat ställe, tog några bilder och möblerade kvickt tillbaka. En bloggare är snabb om nöden kräver det....

Jämför med den riktiga galten! Jag säger bara det: de här tecknade vildsvinen har inte mycket med den muskelbyggda IRL-galten att göra.
Verkligheten överträffar dikten.

Och på verandan står den nyförvärvade julbocken av granris. Jag tror katterna flinar åt honom.

Trädgårdspynt

Blå klot eller annat prydnadsgods utan funktion har jag svårt för i trädgården. Nu på vintern är pyntraseriet i trädgårdarna inte så stort.
Men!
Jag har beställt en julgris av granris. En grangris som ska få stå på verandan.
Eller var det en julbock?
Vi får se - lite julpynt blir det iallafall.

Tazetterna igen

Tazetterna, eller tandzetterna som Amber kallade dem i en kommentar, växer och växer.
16 cm mäter den mest högväxta av dem.
Julen närmar sig.

Loka-nasse

Denne vilde galt gick i går omkring i trakten av Loka här i Bergslagen.

Min arbetskamrat Lena träffade på vildsvinet och tog bilden på väg till jobbet.

Loka, förresten. Därifrån kommer det goda vattnet ur den friska källan. Svingott, kanske?

Längtan efter sommar

Så här ska sommaren vara.

Och här ska man vara om sommaren.

Vattnet är Ätran som flyter lugnt mot havet.

Jag kommer härifrån - om man bara går några steg till höger kommer man till mitt barndomshem.

Gorillavarning

Titta här och även här! Är det inte en björn så är det en tysk turist. Jag trodde att man kunde se skillnad...

Koll på läget?

Lite koll, iallafall.

Snön regnade bort och jorden i trädgårdslandet kändes inte frusen längre. Gick ut igår med stövlarna till den delen där jag satte vitlöken. En liten klyfta hade spirat och skjutit upp blad. Hmm. Det är inte så bra att börja växa redan nu. Under hösten ska vitlöken bara rota sig för att sätta fart i vår.

Fast jag undrar mest om de ruttnar i den blöta jorden. Och det får jag inte veta förrän i vår.

Långt dit. Alldeles för långt.

Stackars Signe

Signe Tillisch har funnits hos oss i sex år. Från början trodde jag att det var ett Wealthy-träd. Det var köpt som ett sådant. Men de första äpplena som vi skördade visade något annat.

En morgon förra året tog älgen sig ett rejält bett, knyckte till med nacken och bröt av toppskottet. Det var sorgligt att se. Så sorgligt och eländigt.


Beskar trädet radikalt och Signe fick en korgform istället. Nu växer hon på som bara den. Nästan lite för bra, till och med. Jag tycker grenarna verkar lite veka. Hur ska de klara snön som kommer? Ska jag beskära nu? Eller stötta upp henne lite grann?

Signe har inte släppt ifrån sig bladen än och det är sent i november. Jag är allt lite bekymrad över henne. Hur ska hon klara vintern?

Vilda djur

Tre rådjur skuttade precis bort från trädgården och in i skogen. Älgen kommer lite då och då på ovälkommet besök.

På gränsen mot Värmland bor goda vännen som kör genom storskogen hem till stugan. Frågar sin man om "de möjligen har gorillor i skogen?" Nä - sådana har de förstås inte.
"Ok , då var det en björn som gick över vägen".

Vargen skulle jag gärna vilja möta i skogen men björnen avstår jag från. Lätt.

Vårlök

Den odlande arbetskamraten säger att nu i helgen ska hon sätta lite vårlökar, tulpaner och liknande.

Hur kan hon det? Jag bor fem mil norr om henne. Inte en chans att trycka ner lökar i jorden här.

Det är ett bistert klimat i Bergslagen. Det vill jag verkligen påstå.

Tror att jag ska drömma om min rabatt från i somras istället.

Taskiga tazetter eller Snusk i skålen

Inget trevligt alls. Det fina vita marmorkrosset i glasskålen är varken fint eller vitt längre. Alla som någon gång sysslat med växtfärgning eller som färgat ägg med lökskal vet att sådana skal avger brungul färg. I de sammanhangen är ju färgen önskvärd.

Tazetternas mörkbruna skal har genom fukten i skålen färgat de små marmorbitarna. Det ser ut som om jag fått 3957 utdragna tänder av tandläkaren att plantera tazetterna i. Lätt missfärgade gaddar. Det inger ingen julstämning, precis.

Tazetterna själva växer obekymrat vidare.

Det finns lite marmorkross kvar i kartongen. När blommorna slår ut strör jag på nytt fint kross.

Ja ja - det kunde varit värre.

Drömmar och hågkomster

Välkomna att stiga in! Kaffet är bryggt och muggarna framsatta!

Tänk när jag kan säga så!

Hoppas vintern passerar i raketfart!

Bilden är tagen den 12 juli.

Mörker

Fasligt så mörkt det är om dagarna. Mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem.
Visst är det knepigt att när naturen och kroppen ställer in sig på vila då ska vi jobba som attan. Men när det är ljust dygnet om har vi semester. Upp-och nervända världen.

Torkad chili

Nu har jag varken paprika eller chilipeppar från egna odlingar. Det får bli köpechili resten av året. Hos oss säljs de i plastförpackning med tre färska pepparfrukter i varje. Tre stycken chili går inte åt samtidigt. Inte här hos oss iallafall.

Men vad gör man med chilipepparn som blir över? Slänger?? Nej!

Dagens tips är att klyva den överblivna chilin från fästet ner till spetsen. Sen lägger man den på ett fat. Ställ in det i skåpet ovanför kylskåpet. Där är det finfin torktemperatur. Chilin torkar fort och kan sen användas nerklippt i småbitar som smaksättning.

Torkad chili är mycket hållbar! Dessutom behåller den sin fina färg och kraftfulla smak.

Fars dag

Här brukar min far förtöja ekan.

Julstjärnor

De är fina, julstjärnorna. Speciellt de med röda högblad. Hör liksom till julen. Snart finns blommorna i affärerna. De är giftiga, sägs det. Men egentligen är det nog inte så farligt med det.

Så här är det hos oss: den ena katten äter julstjärnor. Inte av misstag utan med avsikt och välbehag. Jag hittade små hål i bladen. Första gången jag såg dem förstod jag inte vad de kunde bero på. Ohyra var första tanken.
Det visade sig att ohyran hade fyra ben och svart päls. Jag har sett hur han hoppar upp på fönsterbrädan och betar av bladen på julstjärnan. Såväl de gröna som röda. Det blir en stjälk kvar och det är inte mycket till julprydnad.

Det är en knepig katt. Men han firar jul på sitt vis, han. I år tänker jag inte bjuda honom på en julstjärna. Tazetterna är på gång och sen ska jag skaffa en ny amaryllis eftersom den gamla råkade ut för en olycka.

Trädgårdsarbetet är ytterst begränsat i november. Rentav inget alls. Det enda som sker är att varmkomposten fylls på. Den har sin värmande ytterrock på så att temperaturen inte ska sjunka onödigt mycket. Man måste tänka på allt....

Mera tazetter

Funderar på om jag skall skaffa mig lite fler tazetter. Sju stycken står i glasskålen och den som inte fick plats där har jag satt i en liten fin glasvas. Julen är en dofthögtid och det blir kanske lite ynkligt med bara åtta tazetter. Jag slår till och köper några fler!

Apropå doftrika blommor satsade jag ett år på pingstliljor i växthuset. Tänkte mig berusande doft tidigt på våren innan den andra växtligheten kommit igång. Jag skulle sitta där med en kaffekopp, läsa lite, drömma en del och nästan bli lite yrslig av väldoften.

Jotack - blommade gjorde det. Doftade också. Några pingstliljor luktar gott. Men sextio stycken i ett växthus luktar KATTPISS. Det är sant!

Sätt aldrig sextio pingstliljor i ett växthus! Du kommer att ångra dig!

Vilda fredag

Mörkt var det när jag körde hem i kvällningen. En älg dök upp med jättekliv på vägen. Fick ställa mig på bromsen. Älgen passerade. Så kan det vara i bergslagsskogarna.
Rådjuren invaderar trädgården. Nu är de ända framme vid husgrunden. Kärleksörten är uppäten.

Det går vilt till, därute...

Julblommor

Letade länge efter passande glasskål till tazetterna. Marmorkrosset kom i. Tazettlökarna hade redan börjat spira lite i sin förpackning.
Det rymdes sju lökar i skålen. De står mycket tätt. På med mera kross. En tredjedel av löken skulle synas ovanför marmorkrosset. Det stod så på kartongen.
Vatten till sist upp till lökbotten. Nu är det klart.

Enkelt med julpynt, nuförtiden....

Tunn is

Det var ett tag sen jag stannade till vid sjön. Det har varit mörkt både morgon och kväll.

Nu har vi ställt om klockan, solen sken och jag var dessutom en smula försenad till jobbet.

Isen börjar lägga sig. Det syns knappt på bilden.

Projektet Hindra Vintern.

Fick en i mitt eget tycke glimrande idé förra hösten. Visst skulle man kunna lura vintern? Det måste gå. Åtminstone i växthuset.

Projektidé:
Tänkte mig att isolera markbädden ordentligt så att tjälen inte skulle gå som ett spjut rätt ner i jorden. Fördelen blir en mycket tidig odling på våren.

Hur:
Man samlar ihop veckovis med tidningar. Väldigt många blir det.
När allt var urstädat ur växthuset påbörjades projektet Hindra Vintern. Tjocka täckande lager tidningar lades på markbädden.Utanför växthuset är det sedan tidigare nergrävt markskivor.

Resultat:
Det började förträffligt. Tidningslagret såg värmande ut.
Det här skulle bara bli bra - jag såg framför mig tidig odling. Skörd av sallad till första maj, rent av. Drömmar ska man ha. Det är dem man hämtar näring av.
Nu tror väl alla att jag har samlat på mig tonvis av tidningar. Tiggt efter fler på jobbet, kånkat hem och staplat upp.

Nä.

Det gick inte att hindra vintern. Tjälen gick ner ändå och odlingen kom inte igång tidigare.
Allt man gör blir inte bra.

I år lägger jag tidningarna till pappersinsamlingen. Inget vilt projekt av Hindra Vintern-typ är planerat.

Otäckt väglag

Klar himmel, morgonrodnad över Gruvberget och björkarna rör sig lite.
Igår var det glashalt på vägen. Otäckt.

Tazetter

Dörren till växthuset är stängd för säsongen. Den skall bara gläntas lite på mellan jul och nyår. Bara såpass att jag kan ta mig in och beskära vinrankan.

Nu får jag ägna mig åt andra växter.
Jag har ett julblommeprojekt på gång. Det är ett mycket, mycket litet projekt.

En gång för länge sen, närmare bestämt när jag gick i småskolan, fick varje elev en novemberdag en tazettlök av vår fröken. Den planterades i grus, vattnades och sen skulle vi se hur mycket den växte varje dag. Hon var nog en framsynt pedagog, fröken Nilsson. Det var mycket spännande och jag kommer ihåg de vita väldoftande blommorna på de långa stänglarna.

Herreminje vad det måste ha doftat i klassrummet!! 25 ungars tazetter i full blom.

Har inte drivit upp sådana julblommor sen dess. Nu har jag köpt två förpackningar lökar och en kartong med marmorkross.

Väldoften skall sprida sig i Bergslagen. Jajamensan.

Varmt och gott

Ibland har man tur.

Vantarna kom tillrätta.

Bara att fylla hett kaffe i termosmuggen.

Svampturen däremot frös inne. Totalt.

Man kan inte få allt man önskar.

Fina knölar och schyssta lökar

Fönsterbrädorna i ett rum har varit täckta av Bergslagsposten. Tidningarna har fått tjäna som underlag för lökar och knölar. De här okända liljorna och mina vulgära gladiolusar har legat på tork innan övervintring i källaren.

Tänk om man kunde få göra så. Vila sig igenom vintern och kliva fram på vårkanten som, ja kanske inte som en Scandal Beauty, men iallafall som en magnifikt blomstrande dam i sina bästa år.

Se, det vore inte så pjåkigt!

Vantar och raggsockor

Blogger har ätit upp flera inlägg under dagen. De har bara oförklarligt försvunnit.
Det påminner mig om vantar och raggsockor.

Löser de upp sig under sommaren?
Eller multnar de i glömskans kompost?

När nöden är som störst är vännen som närmast.
Men när vintern står för dörren är vantarna försvunna.

Slutjobbat

Nu är det slutjobbat i trädgården för det här året.
Faktiskt ganska så skönt att sätta punkt. Pingstliljelökarna kom i jorden liksom vitlöken innan frosten och kylan tog över.

Nästa riktigt stora arbete som väntar är beskärning av äppelträden. Det tar jag på senvintern. Vi får se vad som är kvar när älgarna gjort sitt....

Ute är det nästan -10 grader kallt.

I skogsdelen av tomten står smågranar. Någon av dem kommer att bli årets julgran.
Inte köpa, inte stjäla. Bara gå ut på gården och ta en.
Vardagslyx. Eller kanske Jullyx.

Hjärtliga gratulationer!

Den här veckan fyller båda mina föräldrar år. 82 och 85 år gamla.

Tänk att kunna vara ute och arbeta i sin trädgård, klippa gräs, beskära rosor, klippa lindhäck, rensa, rensa, rensa.

Sköta om sin trädgård och hålla den i bästa trim när man är över 80.

Gratulerar på födelsedagarna!!

Amaryllis

En amaryllis i vardande stod på fönsterbrädan i en fin, vit porslinskruka. Det gör den inte längre. Katten med de otrevliga matvanorna har rensat bland blomstrena. Ett hopp upp på brädan, några slag med svansen och sen låg amaryllis med kruka på golvet. Ohjälpligt sönderslagen och jorden utspridd.

Amaryllis i kruka tycker jag om. Däremot gillar jag inte amaryllis som snittblomma. Avhugget och eländigt ser det ut.
Tycker jag, alltså.

Kvaddad amaryllis på golvet tycker jag absolut inte om.

Fågelmat

Sidensvansar i mängd kalasade utanför Måltidens Hus i Grythyttan. Rönnbär stod på menyn. Sura och kalla. Stod och tittade på fåglarna ett tag innan jag gick in.
Inomhus serveras varmare och godare mat.

Det är hög tid att börja tänka på småfåglarna. Feta goa frön av allehanda slag är mums för dem. Talgbollar är också gott.

Ju fler fåglar som överlever den förskräckliga vintern desto fler vårsånger får vi höra. Och fler myggor kan bli uppätna nästa sommar.

Tycker synd om de stackars små frusna fåglarna. Tänk om man kunde sticka små långkallingar åt de smala pinniga fågelbenen.

Hade bara B i slöjd - fåglarna skulle skaka av skratt om de såg alstrena. Får nog avstå... Det var bara en förflugen idé.

Klarade de sig?

Stormen dånade fram i natt. Det knakade i fönsterbågarna.

Spanar ut genom fönstrena. Det ser ut som om alla träd klarat sig. Den jättestora lärken, även de höga björkarna och granarna. Rönnarna och så sälg och asp. Jo - de trotsade stormbyarna allesamman. Skönt.

Björkar har blåst ner förr på gården. Stora, höga som faller med ett brak. De går av på mitten ungefär. Alla som sett björkrötter förstår att så måste det bli. Rötterna är långa, många och sega. De ger inte upp och släpper taget. En stor krona, kanske lite ankommet innanmäte och krasch så går trädet av på mitten.

Jag har spänt tvättlinan mellan två jättebjörkar i skogsbrynet. Tror att jag tar in den för vintern nu...