Ogräs i grusgångar

Det är riktigt fult, ogräs i grusgångar. Det ser slarvigt och trist ut.
Vem önskar sig förresten ogräsbemängda grusgångar? Ingen, antar jag.

Däremot kan man nog önska ogräset åt fanders, snabbt som blixten men helst utan alltför kraftfull arbetsinsats.

Inventering i skafferiet gav resultat. En flaska ättika, 24% hittades. Förträffligt. Ättikan späddes ut med vatten till en lösning på 12% . Sen sprutade jag den på ogräset.

HA! säger jag. Det fick vad det tålde! Redan efter ett par timmar gick det ner för räkning, blev brunt och vissnade.
Fram med en räfsa och riv på bara och ogräset är borta.
Sånt gillar jag.

Rötterna dör dessvärre inte och när det behagar grönska lite i grusgången igen går jag lös med ättikan en gång till.

Man skulle kunna tro att jag är sponsrad av Perstorp. Det är jag inte men om de händelsevis skulle vilja skicka mig en låda ättika tar jag tacksamt emot den.

I växthuset

Allt är senare än vanligt. I växthuset strävar tomaterna på: den gula Anna German, Sungold, Chocolate cherry, Kumato, Olivade, Dansk Export, Apelsintomat och lilla söta Bonzai. Tre sorters gurka, massor av basilika och chili står och småhuttrar.Det har varit kalla nätter vilket inte på något sätt gör växterna glada och begivna på att växa till sig.

Pelargonerna har jag burit ut så när som på en kruka. Änglatrumpeten fick en omgång med sekatören, den hade fått växtfnatt inomhus och var omöjlig att hantera.

Och så är den blårutiga duken pålagd.

Varsågod och stig in! Sommaren kan börja.

I midsommartid

Så här ser det ut alldeles nära vårt hus idag. Sommar är betydligt trivsammare än vinter.

Passion och kattsand

Yngste sonen har nog ärvt sin mammas odlarintresse. Det är ett bättre arv att få än krokiga tår, dålig syn och uselt lokalsinne som annars kunde varit ett alternativ från mor.

De utspottade kärnorna från en passionsfrukt la han till groning mellan fuktigt papper.
Därefter såddes de i kattsand. I icke klumpbildande sand av märket COOP X-tra. Detta hände sig i våras.

Nu har krukorna kommit hem från Uppsala och är på sommarkollo i Bergslagen.

Passionsfrukt, förresten. Passar väl utmärkt som blogginlägg när det prinsessliga bröllopet nalkas.

Lever liljebaggen?

Liljorna växer så ordentligt i växthuset. Har inspekterat dem lika ordentligt. Synat bladen från alla håll. Icke en lackröd liljebagge i sikte någonstans.

Möjligen är de ihjälfrusna efter den jämrans vintern.

Det är något att vara glad över en helt ordinär söndag kväll.

Fiber gånger 3

Fiber nr 1. Alltid nr ett är fiberduken, odlarens bäste vän. Men nu har den gjort sitt för säsongen.Sista järnnatten passerades utan tillstymmelse till frostvitt på marken. Nattemperaturen i växthuset var 7.1 grader.
Äntligen sommar!

Fiber nr 2. Den optiska fiberkabeln är på plats efter lång väntan. Grävningen kan man se här, förresten.

Fiber nr 3 är av tuggbart slag. Knäckebröd och sånt.

Sallad och blomsterbönor

Det är dags för småväxterna att flytta hemifrån. Inne i växthuset står blomsterbönorna och väntar på utplacering i landet. Jag förodlar dem inomhus och lurar på det sättet harkranklarverna på ett skrovmål.

Sådde visserligen olika sorters sallad direkt i grönsakslandet men det går lite fortare till skördetid med en rivstart inomhus. En odlare ska ha tålamod, sägs det. Men jag gillar om det går undan.

Vallört på burk

Förra inlägget handlade om hur man kan fixa till nässelvatten - ett prima men stinkande gödningsmedel för växterna.
Tips kom snart om att man kan använda vallört på samma eller till och med bättre sätt. Fick erbjudande om några plantor från Kokospelle. Tackade förstås ja.

I förmiddags kom hon och levererade en hink med nyss uppgrävd vallört.

- Passa dig!, sa en annan arbetskamrat. Såna sprider sig så att man måste skyffla bort dem med traktor. Värre än kirskål.

Nu tror jag inte att något kan vara värre än just kirskål men jag har tagit det säkra före det osäkra och lönnplanterat vallörten på internationellt vatten. Gerillaodling i skogsbrynet.

På bilden står hinken på mitt skrivbord i väntan på hemtransport. Bladen slokade eländigt. Men om nu denna växt verkligen är värsta ogräset så får den bekänna färg på direkten! Jag förväntar mig att den står grön och grann på hemliga stället redan tidigt i morgon bitti.

Nässelvatten på ett enkelt sätt

För att få riktigt god fart på växterna ute i landet kan man vattna med nässelvatten. Tillväxten blir fin och rotsystemet gynnas. Ett så gott som gratis gödningsämne är det dessutom.

Man tar en bunt brännässlor och lägger i en hink med vatten. På med ett lock och ställ hinken lite avsides i trädgården ett tag. Näringsämnena lakas ur under tiden. Det rätt illaluktande nässelvattnet måste spädas innan det används.
1 liter nässelvatten och 9 liter vatten i en kanna brukar bli lagom.

Att ta hand om restprodukterna är dessvärre riktigt äckligt. Fick en (som alltid) i mitt tycke lysande idé i samband med frukost. En tvättpåse full med nässlor i en hink! Ungefär som en bautastor tekopp med tepåse full av nässlor. Naturligtvis måste ju det vara det ultimata ur hanteringssynpunkt. Inga slemmiga stinkande nässlor att fånga upp när hinken ska tömmas. Bara ta påsen och tömma ur resterna på komposten.

Den här dagen börjar ju riktigt bra.

Den gamla goda konsten att spå väder

SMHI, Meteorologisk Institutt i Norge eller möjligen Danmarks Meteorologiske Institut.
Är de några att luta sig mot om man händelsevis skulle vilja veta hur sommaren 2010 ska gestalta sig?

Nej, nej. Absolut inte.

Man tar istället till de gamla knepen, de uråldriga talesätten, de beprövade metoderna.

Så här går det till:
Dagarna 25, 26 och 27 maj blir avgörande för sommaren:
Urban, Vilhelmina och Beda de ska sommaren leda. Eller Urban, Vilhelmina och Blenda - så ska sommaren ända.

Urban visar hur juni ska bli. Regn och rusk på Urbandagen och vi får en kall och blöt juni. Sol och värme den 25 maj och juni blir lika skön. Vilhelmina visar julivädret och Beda augusti.

Konstigare var det inte. Inga storartade datorberäkningar behövs.
Där ser man. Det är lätt att prata i vädret ...

Kolla läget med början i morgon! Gnäll och skäll mottages i början av september om det inte fungerade.

Sårader och sådjup

Detta är inte en ordinär sårad för bönor eller sallad. Så här ser det ut innan den fiberoptiska kabeln läggs ner.
Fiber till vårt hus. Inte illa.

Mesig klängväxt

Sen flera år klädde klematisen Summer snow en del av vår faluröda stuga. Fint, tyckte jag. Inte för att jag är så überförtjust i snö precis men klematisen växte och blommade överdådigt. Sånt gillar jag. Frodigt och maffigt står högt i kurs.

Det blir ingen sommarsnö i år. Vinterkylan tog kål på växten. Inget liv någonstans. Har klippt ner hela sommarsnön och grävt upp rötterna.

Egentligen hade jag nog föredragit en mera hårdför Winter snow istället för denna mesiga Summer snow som inte överlever en rejäl bergslagsvinter.

Jösses - jag klarade mig ju från frysskador och är ändå värsta fryslorten ...

Hänryckningens tid?

Nja - snarare Ogräsryckningens tid om pingsthelgen blir regn- och åskfri.

Arbete på söndagen

Hästskiten är nergrävd i landet. Kvickrötterna, dessa jämrans eländen som envisas med att vilja växa i mitt grönsaksland har jag rensat bort. Ingen nåd, no mercy - bara bort med dem.

Jättelöken som inte på något vis motsvarar sitt kaxiga namn - den består idag enbart av två tunna blad - är försiktigt planterad. Flera olika sorters sallad, krasse, ringblommor, vanlig gul och röd lök står på sina platser. Fiberduken ligger på till förtret för Monsterkatten och hans mesige bror.
Potatissättning och bönsådd får bli nästa helgäventyr.

Och varför visar jag då en korg med murklor? Jo - jag fick besök under eftermiddagen som hade med sig murklor till mig. De ligger nu tredubbelt förvällda i frysen. Murklorna, inte besöket.

Giftigt gott!

Julmust, påskmust och vårmust

Av dessa tre tycker jag endast om vårmusten. Tror nog att växterna också uppskattar den bäst. Den lagom fuktiga jorden som är beredd för nya sådder.

På en och en halv dag har det kommit 45 mm regn. Det räcker nu.
Vårmusten får inte bli hur utspädd som helst.

Sättpotatis Leoni

Kristi Himmelsfärdsdag idag. Tänkte arbeta hårt i trädgården men planerna sprack redan tidigt på morgonen. Regn och ännu mera regn. Välbehövligt men onödigt olägligt.

Sättpotatis ska man helst få igång i jord eller torv säger sakkunskapen men jag kör en genare väg. Den får ligga i ljuset i sovrumsfönstret och titta ut mot storskogen. Det brukar bli bra. Årets sort heter Leoni och är ny för mig.

Knöl som knöl i sovrummet säger jag till Husbonden men han suckar bara ... Det är det årligt återkommande sk skämtet och jag förstår om han möjligen inte uppskattar det.

När man sätter potatis ska jordvärmen vara minst 8 grader, helst mer.
Det är långt dit. Väldigt långt.

Fina fröer och blommande bönor

Tjusiga frön, eller hur?

De är från förra årets skörd av blomsterbönor från mina föräldrars odlingar. Jag tänker förgro dem i små pytsar inne i växthuset och lura harkrankarnas larver på ett skrovmål. Jag vet inte om det stämmer men jag har hört att det är just de kräken som biter av plantan när den precis skjuter upp som en grön böj ur jorden.

Blomsterbönor och blomsterbönor, förresten. Man behöver inte bara titta på blommorna, man kan vänta ut baljorna och äta dem. De långa, gröna baljorna är goda om man tar dem innan de hunnit bli som träfiber.

Dagens glädjeämne

Snön försvann idag. Sista snöfläcken gav upp till slut.
Nu är det vår.
Den tas tacksamt emot.

En best till ängel

Det är fortfarande isande kallt ute och i växthuset står tomaterna tillsammans med allt annat under skyddande fiberduk. Inomhus växer änglatrumpeten i en rasande fart. Första blomman har slagit ut och flera andra är på gång.

Jag har nödplanterat den i en 10-litersspann - ingen tillräckligt stor kruka fanns någonstans. Det får gå, snart nog blir det varmare och utflyttning till växthuset.

Tror jag ...

Fiberklädsel XXL

Har varit bortrest ett tag. Växthuset har stått utan tillsyn, uppvärmning eller omvårdnad. Nordanvinden har legat på och kylan varit osedvanligt hård. Flera minusgrader visade termometern. Var allt lite orolig att tomaterna skulle ha vikt ner sig eller att chiliplantorna tackat för sig. Men icke!

Under fiberduken växer allt förträffligt i sina krukor och lådor. Det blir nog en bra odlingssäsong i år också.

Under den vita duken

Pelargoner, änglatrumpeter, tomater av alla sorter, chiliplantor och blåsalvia är utburna ur huset och inkvarterade i växthuset. De står tätt, tätt ihop i sina krukor. Jag har byggt tält av fiberduk - detta ljuvliga påfund. Vad skulle man göra utan fiberduk eller crème fraiche, förresten?
Jag brukar inte använda dem tillsammans, förstås. Men var och en för sig är oumbärliga, tycker jag.

Två stycken tält bestående av vardera tre lager fiberduk ska hjälpa till att hålla värmen tills det är dags att sätta ut plantorna på sina platser.

Fasligt så sen våren är. Och ingen flugsnappare har jag sett till än. Knappt några flugor för honom att snappa heller, för den delen.

Ute är det 7 grader varmt. Under fiberduken är det 14. Fint.

Välkommen in!

Tidigt i lördags morse började växthusrallyt. 14 säckar helt igenom förmultnad hästskit från goda vännen i Bovik silade jag genom fingrarna för att plocka bort ovälkomna rötter. Kvickrotsrötter och tistelrötter äger nämligen icke tillträde till mitt växthus.
Vill bara säga att det tog hela dagen plus rygg och knän dessutom.

Dagens arbete bestod i att såptvätta hela växthuset - väggar och lister, skrymslen och vrår.

Nu är allt klart för en ny odlingssäsong.

Krukorna står på parad, halvfyllda med jord och väntar på plantering. Det är fortfarande alltför kallt om nätterna så jag drar mig för att flytta ut blommor och tomater. Vill inte så gärna sätta igång värmefläkten.
Det är ju trots allt bara hobbyodling jag håller på med. Och att betala elräkningar är sannerligen inte min hobby.

Välkommen in! Så här det det ut i mitt växthus.

Vår med fördröjning

Tycker nog att våren beter sig högst ofint. Minus 5 grader natten till idag och snöflingor i luften. Hyacinterna kan bara anas i växthuset.
Min timjan är tvärdöd men ur växthusjorden spirar den franske dragonen.
Och det är ju inte det sämsta när man tänker efter.

Bergslagssjön

Även om våren är kall mjukar den upp isen. Så här såg det ut i morse.
Under helgen ska jag beskära äppelträd. Ska börja med lilla Signe. Signe Tillisch.

Prisutveckling på penséer

Vid den här tiden köper jag varje år några penséer som får stå i krukor på verandatrapporna.
Så här har prisutvecklingen varit - jag har noterat inköpen i min trädgårdsbok:

Pensépris:
1998: 5.90 styck
2001: 6.50
2002: 5.90
2003: 5.90
2005: 6.90
2008: 7.50
2010: 7.00

Ibland är man fnösketorr ...

Vår i byn

Det här är en skolplansch men den visar ungefär hur långt våren kommit här.
Lite brunt gräs, lite snö men med förhoppningar om andra tider.

Snabbväxande trumpet

Blir lika överraskad varje år över tillväxttakten. Titta här och jämför. Det är bara 14 dagar mellan bilderna.

Fast å andra sidan blev jag nog lika överraskad när barnen var i tonåren och kläder och skor växtes ur med blixtens hastighet.

Jag är inte det minsta belåten med att mina egna kläder blir urväxta. Inte alls.

Grönska i godisburken

Full fart i sålådan!
Fröna är gamla överlevare från förra årets skörd och såddes i början av februari.
Chiliplantor brukar förresten kunna bli tummelplatser för bladlöss. Märkligt. De där små ynkliga bladluskrakarna - tar de sig ett bett på chilin och stärker upp sig med? Hot shot?

Man kan undra ...

Snö och sjö

Isen murknar och snön sjunker ihop. Alltid något.
Så här såg det ut vid samma tid förra året. Egentligen inte så stor skillnad. I april 2008 var det så här eländigt. Fast jag tycker ändå att vintern varit bedrövligt lång just detta år...

Men i fönstret strävar tomatplantorna på. De uppväckta pelargonerna och den nyuppstigna änglatrumpeten grönskar. Rödhaken satt i syrenen utanför köksfönstret och katterna tvekar inte så länge innanför tröskeln innan de går ut. Fast just det är kanske ett mindre bra sammanträffande. Åtminstone för rödhaken.

Löksådd

Den försvann illa kvickt, påsken 2010. Här i Bergslagen har snön däremot inte haft vett att ge sig av. Snölagret krymper alltför sakta och högst osäkert. Träden är obeskurna och vårblommorna osynliga.

Jättelöken är sådd och sålådan står på fönsterbrädan. Jag har läst att jättelök inte lämpar sig för förvaring utan är till för färskkomsumtion. Tro föralldel inte på det! Löken går fint att lagra - ibland har den varit bra långt efter jul.

Man ska icke slänga mjuk vitlök!

Jo - visst får man det. Men återbruk är annars ett bra alternativ när man står där med lite trista, småmjuka vitlöksklyftor.

Plantera dem i en kruka och redan efter ett par dagar spirar bladen.
De klipper man sen efterhand och har i sallad eller som krydda på ostsmörgås.
Alltid lite grönt tillhands. Och på köpet kan man nästan tro att det är odlingssäsong på gång.

Upplivad ängel

Den stackars törstande ängeln är minsann en seglivad typ. Efter vinterförvaring i garaget och knappt något vatten trodde jag nog att den skrumpnat ihop och gett upp totalt.

De till synes torra pinnarna klipptes ner och växten planterades om. Nu får den dessutom vatten betydligt oftare.

Se här! Som ett trolleri är det. Ängelns återkomst.

Oländig väg till komposten

10 cm snö kom det dagen efter vårdagjämningen. Här ska vi inte hänga läpp, ledsna ur eller tappa modet för några extra snöflingor, inte. Nejdå - på med termobyxorna med snölås, fiskestövlarna och vinterjackan och sen iväg till varmkomposten med den gröna hinken i högsta hugg.

Det var besvärligt att ta sig dit och att bara gå tvärs över tomten blev idag värsta fyspasset.
Så bra kondition har jag.
Men jag är stark som en björn, kan jag meddela.

Mynta till te?

Allehanda myntasorter finns det.
Fick en fråga från Sqz som vill veta vilken myntasort som blir bäst att göra te på. Det kan jag inte svara på eftersom jag inte är så begiven på te. Hoppas istället att någon av mina läsare kan lämna bra förslag.

Tomt på burkar

I och med sådden av tomaterna tog plastburkarna slut. Jag måste ha städat förskräckligt duktigt förra året. Det är väl det jag alltid trott - det finns en hake med att vara för ordentlig.

Nåväl - gick in på en ICA-affär under lunchen och hörde mig för om de möjligen hade några tomma godisburkar åt mig. Dessvärre inte idag men om jag kommer på fredag så finns det att hämta, sa en vänlig dam.

Förträffligt.

Snömos eller isdrink

I den vänstra markbädden ska det snart blomma hyacinter, krokus och kungsängsliljor. Det kan man inte tro.

Jorden är fortfarande frusen utom det översta lagret som är snustorrt. Så ska det inte vara. Här gäller det att tillföra fuktighet för växterna. Den konstgjorda vårmusten, alltså.

Bära in vatten? Aldrig på tiden. Det var knivigt nog att ta sig fram till växthusdörren. Vingla fram i mer än knädjup snö med vattenkannor finner jag vara uteslutet.
Ta spaden där borta vid det blå bordet och skotta in lite snö? Så fick det bli.

Den vita frigolitlådan innehåller hästskit och ska bli en kompakt varmbänk.

Den skarpsynte ser förresten att jag inte tvättat ur växthuset i höstas. Det är så kallt och otrevligt att hålla på med vatten vid den tiden. När vårsolen värmer skönt blir det städning av.

Tomatlördag

Nu är fröna i jorden. Apelsintomat, Sungold, Chocolate cherry och Olivade.

Det svåra med sålådor inomhus är inte att hålla jämn och fin temperatur. Inte heller är det att se till att jorden är lagom fuktig. Nejnej.

Det svåra är snarast att hålla Monsterkatten på avstånd från de i hans tycke nymodiga och luxuösa toaletterna. Tänk bara - så underbart av snälla matte att sätta in jordlådor att krafsa i. Ute ligger snön djup men inne är det redan sommar... Mmmm.

Jag förvarar sålådorna bakom stängda dörrar. Monstret har gått lös förr på mina sådder.

Fågelgodis

De hemgjorda talgbollarna är sannerligen populära. Två bollar om dagen hackar småfåglarna i sig.
Bra att veta till nästa vinter.

En sålåda med hästskit i

På höstarna gräver jag ibland en grop i markbädden inne i växthuset. På vårarna fyller jag den med färsk hästskit, toppar med planteringsjord, låter den bli lagom varm och sår sen den tidiga salladen. En varmbänk har skapats. Lätt och bra, dessutom.

Det blev ingen grop i höstas. Det var ju lite sorgligt, det.

Men allt löser sig. På jobbet blev jag tillfrågad om jag möjligen skulle kunna få användning för en frigolitlåda med lock. Den är i form av en hyggligt stor kub med tjocka väggar. I mitten finns ett tomrum. Det som ursprungligen var en transportlåda för vaccin får strax ett helt nytt men inte sämre användningsområde.

Min transportabla varmbänk!

Jag tänker fylla halva hålrummet med färsk hästskit. Den kommer härifrån. Bovik heter stället, förresten. Det är samma plats som jag gjorde min formidabla ryttarinsats på.

Sen ska jag placera frigolitkuben i växthuset. Nu får jag en varmbänk trots allt.
Ibland har man tur. Och den enes avfall kan bli den andres smala lycka.

Om vintern tar slut, vilket verkar vara högst osäkert, kan jag ju bära ut kuben och ställa den i vårsolen.

Fågelmums de luxe

Årets köpetalgbollar är bedrövligt usla. Så dåliga att fåglarna knappt vill ha dem. Inte nog med att vintern är lång och kall. Småfåglarna svälter nästan ihjäl och den mat man hänger ut åt dem är oätlig.
Småfåglar runt knuten vill jag gärna ha. De sjunger fint och tar mycket mygg. Det ena är så bra som det andra.
Det gäller att hålla liv i fåglarna, alltså.

Sagt och gjort. Egentillverkade fröbollar blev det:
1 kg margarin
hampfrö
solrosfrö
en upphittad påse riven kokos

Rörs ihop och formas till bollar.

Jag kan meddela att fåglarna äter som galna av detta. Är en smula orolig att de ska bli så tjocka att de inte hinner lyfta innan Monsterkatten slår till. Det är en lömsk katt nämligen med aptit på det mesta.

När den late skottar taket

Det sägs att nöden är uppfinningarnas moder. Får nog säga att en smula lathet och lite hälsosam arbetsskygghet även kan bidra till ett kreativt tänkande.

Så här är det. Snön tynger växthustaket. Husbonden påstår visserligen att mitt norska växthus har en osedvanligt stabil konstruktion och bra taklutning så skottning är inte nödvändigt.

Skulle nog ändå vilja ha bort snön utan att behöva lägga ner för mycket kroppsarbete. Det är jag inte så überintresserad av, nämligen.

Tänkte mig att lite undervärme skulle kunna få snötäcket att åka kana. Allehanda överblivna ljus får brinna därinne.

Hur gick det då? Jo, det visade sig att idén fungerade alldeles lysande. Snön åkte ner. Växthuset står kvar och jag har inte ansträngt mig. Det är alldeles som ett Kinder-Egg. Tre bra saker i ett.

Tycker förresten ofta att mina idéer är förträffliga ...

Trögt

Det går lite trögt här med bloggandet. Det enda som växer är ju snödrivorna. Och det är sannerligen inget att skriva om.

Glitterbjörk

Inga gröna blad än i den stora björken utanför jobbet. Gnistrande rimfrost istället.
En björk i all ära men en glittrande palm vore väl bättre?

Vi får allt vänta på våren. Under tiden kan man läsa trädgårdsbloggar. Kolla här!

Arton pelargoner och en änglatrumpet

Alltihop insläpat i köket. Det blev flera omgångar på en pulka från vinterförvaringen i garaget. Plantering i fin jord och en frisering på köpet ska nog muntra upp dem.

Fasligt så fullt det blev på fönsterbänkarna.

Kall om rumpan

Den här damen har jag visat förut. Meditation heter statyn och hon satt även då i snön. Då, för ett år sen, bedömde jag snödjupet till 8 meter här hos oss. Idag är det snudd på 37, tror jag. Med den här utvecklingstakten har vi inlandsisen över oss nästa år.

Bara som en upplysning, alltså ...

Liv i fröna

Jodå - det var liv i chilifröna. Nu nästan sprutar de upp ur jorden.
Små gröna vårtecken.
Skönt att se.

Nästan vår, kanske?

Utanför fönstret på jobbet hänger en rejäl istapp. Undrar om vi passerat värsta vintern nu?

Fru Älgs lunchbuffé

Mums, så gott det smakar med några tuggor av Säfstaholmträdet.
Kornellen slank ner som efterrätt.

Det var en ovanligt stadig älgmadame som kom från skogen i eftermiddags. Undrar om det är hon som förra året fick tvillingkalvar. Då såg jag en älgko i skogen med två ljusbruna små kalvar.

Älgar biter förresten inte lite fint när de äter av träden. De tar ett redigt bett, knycker med nacken och bryter loss grenarna. De är äppelträdsförstörare av värsta sorten.

Om äppelträdsmassaker och avskräckningsmedel kan man för övrigt läsa både här och här.
Det är inte alltid en dans på rosor att vara trädgårdsägare. Sannerligen inte.

Är chilifröna pigga?

Finns det kraft nog i dem för att orka gro, tro? Mina torkade chilifrukter innehåller torkade frön. Väldigt torra frön. De är nämligen från förrförra årets skörd och jag är högst osäker på grobarheten.

För säkerhets skull tänker jag prova grobarheten hos dem innan sådden. Det är enkelt gjort: man tar bara tio, femton frön, lägger dem i fuktigt hushållspapper på ett varmt ställe och väntar några dagar. Då syns det tydligt om de är vid liv.

Om sanningen nödvändigtvis ska fram så är jag lite lat. Jag vill inte åbäka mig med en sådd som inte tar sig. Precis så är det.

Undran i kvällningen

Undrar om växthuset kommer att klara sig. Om taket håller för snön.
Det ligger ett oroväckande tjockt lager snö på taket. Skulle nog behöva pulsa dit och försöka skotta av den.

Ingen fara, säger Husbonden. Det är ett norskt växthus med bra taklutning.

Jo. Så är det nog. Men lite orolig är jag ändå.

Citronodling

Jag är fodervärd åt några av yngste sonens citronplantor. Det är lite experimentodling över hela citronprojektet. Kärnorna kommer ursprungligen från frukter inhandlade på Ica Väst i Flogsta. Några av citronerna är planterade i vanlig blomjord medan andra har barkbitar att växa i. I studentlägenheten i Uppsala har sonen en citronplanta som växer i kattsand. I helt vanlig icke-klumpbildande kattsand av billigaste sort.

Vilka växer bäst? De som står under mammas beskydd i jord eller i bark? Eller möjligen studentens kattsandsväxt?

Den sura sanningen är att citronen i kattsanden växer bäst.

På bilden syns några av de som jag har hand om.

Bortflugna

Den här helgen räknar vi fåglar. Det är den årliga Vinterfåglar inpå knuten som Sveriges ornitologiska förening anordnar. Jag har skrivit om kampanjen förr. Här och här också.

För att utfodra småfåglarna har jag sen långt före jul hängt ut allehanda godsaker åt dem. Talgbollar, frön, nötter, fruktbitar. En del har fått serveringen på marken eftersom de tycker att det är bättre.

Syrenen utanför köksfönstret och marken nedanför brukar vara full av talgoxar, blåmesar, nötväckor, domherrar, tofsmesar, nötskrikor.

Vilka kom på middag idag, tro?
Jo, tre stycken talgoxar.
Snopet. Övermåttan snopet. Undrar var de andra håller hus?

Trädgården som tvättstuga

Trasmattorna behöver fräschas upp. Tänker använda mig av torrschamponering. Det är en slags vinterns nödtvätt av mattor. Sen mycket gammalt har snö använts till just det: mattvätt. Nån nytta ska man väl ha av det vita eländet.

Man lägger bara mattorna i snön och skyfflar på ett gott lager snö. Sen borstar man bort snön med en kvast. Det är en lightversion av en ordentlig tvätt men funkar riktigt bra ändå.

När barnen var små fick de hjälpa till. Nu är det Monsterkatten som bidrar med rätt tvivelaktig hjälp.

Ett tips är att låta mattan hänga ute och bli riktigt kall innan man lägger den i snön. Jag glömde det ett år. Inte lyckat alls. Snön smälte ner i mattan och det blev blött. Fy.

Törstande ängel

Den första dagen varje månad brukar änglatrumpeten få sig en slurk vatten. Ställde in den i vårt garage i höstas. Några grader över noll håller det sig därinne.
Tillsammans med pelargonerna bildar trumpeten ett brunskrumpet buskage.

De har blivit bortglömda sen början av december. Illa. Riktigt illa.
Igår kväll kom jag ihåg min eländiga plantage. Ut med en vattenkanna och på med en skvätt.

Hoppas att ängeln är en förlåtande typ.

Tack!

Tack för alla välkomnande kommentarer som skrivits till inlägget här nedanför. De värmde betydligt bättre än januarisolen.

En ny säsong

Lite försiktigt drar jag igång skrivandet igen. Dags att krypa ur blogg-idet även om snön ligger alltför djup därute.
Men när termometern visar -3 istället för -27 får man vara hyggligt nöjd.

Gjorde det lätt för mig på senhösten. Mina gamla amaryllislökar blev samplanterade. Ville inte sprida ut de där periskopen i en lång rad på fönsterbrädan utan föste samman dem istället. Tänkte att det skulle kunna bli rätt anslående. Gillar det lite maffiga, storslagna om det inte rör sig om midjemåttet vill säga.
Vad tycks?
Den mest tidigblommande , en limefärgad med två stänglar, har redan hunnit blomma över.

När sommaren kommer planterar jag ut lökarna i näringsrika grönsakslandet. De får komma ut på grönbete och äta upp sig. Sen blir det vila i källaren från augusti till november. För amaryllislökarna, alltså.

Själv får jag nog räkna med att arbeta.

Sista inlägget

Odlingssäsongen är slut så när som på lökplanterandet. Blomsterlökar sätter jag inte i år men några vitlökar ska absolut ner i landet. Thermidrome är en pålitlig sort - den får det bli.

I växthuset är det slutskörd som gäller. De sista tomaterna ska jag hämta in under dagen liksom physalisen. Alla vindruvor hinner inte bli klara innan vintern, det är helt säkert. Synd att så många halvmogna klasar blir kvar. Kan man använda dem till något, tro? Knappast - de är sura så öronen viker sig inåt.

Gladiolerna som märkligt nog blivit vita allihop ska upp ur jorden och läggas i källaren för vinterförvaring.
Allt visset ska bort och sen spolar jag ur växthuset. Till våren brukar jag tvätta med varmt såpvatten. Egentligen borde jag göra det redan nu men jag är så gräsligt frusen av mig. Inväntar vårsolen istället för att tampas med höstmörkret.

Odlingssäsongen var inte den bästa om man bortser från salladen. Aldrig förr har kökslandet haft så mycket, så fin och totalt snigelfri sallad. Och inte bara det. Trots 5 graders kyla står den fortfarande grön och grann. Rådjuren har dessutom helt missat att salladen varit kökslandets glänsande stjärna.

Detta inlägg har förresten nummer 1323.
För tre och ett halvt år sen började jag skriva om min trädgård och mitt växthus. Ville i all anspråkslöshet berätta om en amatörs odlingar i ett kärvt klimat och på mager skogsmark.
Känner att jag efter några bloggskrivarår upprepar mig alltför mycket.
Därför avslutar jag idag bloggen Lilla B.
Kommer inte att ta bort bloggen - den får ligga kvar om jag ångrar mig nästa år. Lite får man gardera upp sig.

Tack alla läsare för så många trivsamma kommentarer. Tack för alla mail och för utbyte av växter.
Även om jag inte fortsätter att skriva så kommer jag naturligtvis att fortsätta läsa hos er.

Ha det gott!

Vore man en liten svala

Skulle man fått fart under vingarna och varit på ett varmare ställe än detta.

I trädgården återstår nergrävning av varmkomposten, uppgrävning av dahliaknölarna och tömning av växthuset. Helt enkelt lite hårt jobb.
Jaja - det dör jag inte av.
Men en hagelskur till lunch livade inte upp, precis.

Odlarens bäste vän

Städa inte så förfärligt noga i trädgården!
Låt lagom med löv ligga kvar.
Maskarna tar hand om dem och själv slipper man.
Win-win, alltså.

Sen kan man ju önska att rådjuren skulle frossa på tistlar och kirskål.
Men så väl är det inte ordnat..

Nattregn och morgonfrost

Åska, ösregn och efterföljande förskräckliga köldgrader gick hårt åt blommorna. Nu är dahliorna inte längre trädgårdens skönheter.
Nä - nu gäller annat. På med stövlarna, varma fleecen, stadiga handskar, greppa spaden och själv får man vara den tjusiga uppenbarelsen på tunet.

Till helgen ska jag mata komposten med de sönderfallande blommorna och de brunfrusna bladen. Dahliaknölarna ska grävas upp och fraktas ner i källaren.

Så lätt det är att planera. Så enkelt och snabbt det går.
I tanken, åtminstone.

Virrpanna

Oktober? Oktobermorgon? Vad får jag allt ifrån?

Oktobermorgon vid sjön

Det blev betydligt mindre stillsamt sedan. Fullt ös på jobbet. Åska och hällregn nyss.
Så kan man också ha det.

Innan isen lägger sig

Ännu en skolplansch som visar livet vid vattenbrynet och ner under ytan. Man kan klicka på bilden för närmare granskning.

I min trädgård har det varit stiltje den här helgen. Är det marknad i byn så är det.

Varmkomposten ligger i en stor fin hög i landet. Den ska grävas ner när allt är skördat och klart. Sallad och spetskål finns det fortfarande en hel del av. Märkligt. Salladen har klarat frosten och rådjuren har missat kålen.

I växthuset är så gott som allt skördat. De jämrans vindruvorna är tjurigare än nånsin och tvärvägrar att mogna klart.
Elände.
Man vill ju gärna ha egenodlade vindruvor.

Slutet är nära

Ett par gurkor väntar på att skördas. Några tomater kanske hinner få färg innan höstkylan tar över helt. Vindruvorna önskar nog att de inte planterats i växtzon 5.
Pelargonerna strävar trots kalla morgnar på och blåsalvians färg är fortfarande praktfull. Så ser det ut idag.

Änglatrumpeten längst bort kan jag inte vinterförvara men de som stått i kruka ska jag bära in i garaget inom kort.

Allt har sin tid.

Till helgen stundar marknad i byn. Och marknaden drar folk vill jag påstå. Byn sväller över alla bräddar. Från knappt 3000 bofasta invånare till 120 000 marknadsbesökare i ett nafs ...
Trångt är ordet.

Höstdag

Höstdagjämningen är passerad. Björkarnas blad är gula eller bruna. Slutskörden i växthuset närmar sig.

Önskar alla en Glad Höstdag!

Spetskål

De blå ballongerna

Så här ser vindruvorna ut. De som var svaret på frågan.
Så uselt mogna de flesta är! Ynkligt. Bedrövligt. Trist.
Får sannerligen hoppas att solen kommer att värma de närmaste veckorna.
Sura vindruvor gör ingen glad.

Regnoväder

Nu vräker regnet ner. Vilken förunderlig tur att allt trädgårdsarbete hann avslutas. Gick en sen eftermiddagspromenad längs skogsvägen. Solen värmde gott och himlen var blå. Då.

Potatisupptagning

Det är inte så stort som det låter. Potatisupptagningen innebär att jag gräver upp de sista stånden som finns kvar i landet.
Sorten jag odlat den här sommaren heter Amandine och har beteckningen fransk mandelpotatis, delikatesspotatis.

Och hur var den då?

Formen är precis som en ordinär mandelpotatis. Kokar inte sönder alls lika lätt som vanliga mandelpotatisar. Färgen gul och fin. Smaken god och konsistensen fast.
En riktigt god potatis.
Nackdelen hos sorten är att skörden inte är speciellt riklig. Vill man ha många potatisar ska man välja en annan sort.

Potatisupptagningen blir söndagens enda trädgårdsarbete.
Nån måtta får det vara.

Vad är detta?

Rutiga duken till tvättning

På bordet i mitt växthus ligger alltid den rutiga duken. En blårutig bomullsduk som jag tycker om. Idag har jag burit in den för tvättning. Växthussäsongen går mot sitt slut.

Klippte bort många tomatblad så att ljuset kommer åt de tomater som fortfarande inte är mogna. Läste någonstans att man inte ska göra så eftersom plantan behöver bladen även så här sent på säsongen.
Trams, säger jag bestämt. Jag skär alltid bort bladen efterhand och det har funkat i 15 år och på över 60 olika sorters tomater.

Man ska prova själv och inte tro på allt man läser.

En sann historia

Apropå färgvalen av gladiolusarna så kommer jag ihåg följande helt sanna historia.

Min syster ringde mig för en hel del år sen. Alldeles upplyft av en fängslande och lärorik föreläsning hon fått gå på. Lyriskt berättade hon om hur skickligt föreläsaren lagt fram de nya forskningsrönen. Hur engagerad hon varit. Hur tiden bara runnit iväg.

- Hon var så lik dig, sa systern.

Mera, mera, tänkte jag. Sånt vill man ju höra mycket av.

- Precis som du. Tänk, hon såg ut som om hon stigit upp ur sängen, inte tänt lampan, öppnat garderobsdörren och bara tagit de kläder som hängde närmast ...

Så var det med det.
Vi skrattade hjärtligt ihop och jag kan försäkra att min syster träffade på pricken rätt.

Varför blir de vita?

Det kan man sannerligen undra. Nu menar jag inte fingrar eller tår i höstkylan utan mina gladiolus.
Satte gladiolusknölar i växthuset för flera år sen. Valde massor av olika färger: laxrosa vilket visade sig vara en riktig äckelfärg, gula, vita, röda. Tänkte att det inte bara ska vara vackert, fint och mesigt välordnat i växthuset. Jag vill ha det lite ostyrigt och vilt också.

Har tagit upp gladiolusknölarna så ordentligt varje år, övervintrat dem i källaren och planterat ut dem framåt våren.

Färgerna har förändrats. I år är det bara VITA gladiolus.

Varför gör de på detta viset? Jag vill att det inte ska vara så färggenomtänkt. Jag vill ha oordning.
En smula, i alla fall.

Första nattfrosten

Vilken evig tur att jag bar ut värmefläkten i går kväll i växthuset och satte igång timern.

Gräsmattan ligger vit nu. Det var kallt i natt.

Måtte jag ställt in timern rätt annars hänger vindruvsklasarna frusna i växthuset.

Hemvägen

Kraftfull himmel i eftermiddags. Det regnade när jag kom hem men jag lyckades ändå hitta 6 stycken mogna jordgubbar i kökslandet.
Remonterande jordgubbar är prima.

En gubbe forever, så att säga.

Frostfritt

Nog hade jag en rent sanslös tur med vädret.
Så kan man gott säga när det var stjärnklart i går kväll och jag glömde bära ut varmluftsfläkten till växthuset. Såg på termometern att det var 6 grader ute framåt nattkröken och sen gick jag bara och lade mig. Jösses.
Ett regnväder smög sig in under natten och temperaturen stannade vid 4 grader i natt.
Förföljd av tur ...

Kokospelle

Här sitter en bloggkompis. Det blev en pratstund under förmiddagsfikat på jobbet.

Besök hennes blogg! Kokospelle lever mitt i naturen.
Hon övernattar utomhus en gång i månaden året om. Under bar himmel. Betänk det! Under bar himmel!!

Jag känner hur tårna frostskadas vid blotta tanken.

Kokospelle och Fryslorten...

Dagens rätt

Igår kväll hämtade jag in några olika tomatsorter och gurka från växthuset. Rödlöken är redan upptagen ur landet och ligger i en korg i köket. Lök, grönsaker tillsammans med en ask fetaost och en flaska olivolja fick följa med till jobbet idag.

En arbetskamrat hade bröd och oliver med. Tillsammans ordnade vi lunchen.

Grekisk sallad.

Kan försäkra att det inte smakade otäckt alls.

Om man vore en kanin ...

Ja, då skulle livet leka. Åtminstone om man förirrar sig ner i mitt köksland.
Sådde alldeles för mycket, lite väl många sorter och alldeles för tätt med sallad.

Vid den här tiden brukar frosten ha förvandlat all sallad till snoriga blad. Men icke nu.
Salladen står så frisk och fin.

Rådjuren har inte hittat hit heller. Märkligt ...

Kan man älska en älglus?

Tänkte plocka trattkantareller idag men såg att lingonen fortfarande var så grant röda. Det blev en stor hink sådana istället. Trattisarna får stå på tillväxt.

Runt huvudet surrade älgflugorna. De kallas även hjortfluga eller älglus. Har skrivit om dem förr. Det kan man läsa om här. Eländes obehagliga kräk är det. Ett dovt surrande när de närmar sig. Landar fullständigt omärkligt. Sen börjas det. Kliandet. Nästan omöjliga är de att få tag på. Och när man väl gjort det visar det sig att de platta lössen är näst intill odödliga.

Jag har köpt mig en luskam för att kunna kamma bort älglössen.

Så till frågan: Kan man älska en älglus?

Nä - det går inte. Verkligen inte.

Fredagsvin

Nu ser det lovande ut. Den mest mogna klasen presenteras här.
Vino Nordica.
För ett angenämt liv i ett kallt klimat.
Trevlig helg!

Snabbmognande tomater

Det verkar att fungera. Det här att lägga in äpplen i växthuset. Ett lyckat försök är i och för sig anekdotisk bevisning men om flera upprepar det med lyckat resultat kan vi nog konstatera att gammal fallfrukt är ett bra mognadsmedel för tjuriga tomater.

Jag öste fullt med äpplen under en särskild planta. Och se på attan! Tomaterna mognar på i snabb takt.

Fler som försökt?

Bilden visar sjön igår. Den är vackrare än ruttnande äpplen.

Brittsommar

Fleecevästen var ett alldeles onödigt garnityr idag. Sommarvärmen är här!
Husbonden slår på stort och klipper gräset.

Bonusbarnbarnet säljer jultidningar och några remonterande jordgubbar mognar.

Det är viss oordning i naturen, tycker jag.

Smultronplantor från Dalarna

Idag kom ett grönt kuvert med smultronplantor. Vita smultron.

Vilken lycka att kunna dra fåglarna vid näsan nästa år. Vid näbben? Strunt samma - de ska luras på bären.
De röda vinbären och de mumsiga jordgubbarna ger de sig på men här kommer de att gå på pumpen.

Så elak man är - vilken typ som gillar att lura småfåglar.
Simpel. Usch.

Tack Englundskan för smultronen!

I lingonskogen

Fortsatte lingonplockningen idag. Jag gillar att gå i skogen. Men nu blir jag en smula förvirrad. Är det skog eller är det sjö?
Det klafsar om stövlarna, varenda grop eller håla är vattenfylld. Så här mycket vatten var det i skogen i början av åttiotalet. Sen dess har det bara blivit torrare och torrare. Tills nu.

Fick för övrigt ihop tio liter lingon på 45 minuter. Det är jag nöjd med.

Till min syster

Skogen är proppfull med lingon i år. Jag tar spannen och lingonreparen med mig, går högst hundra meter från tomtgränsen in i skogen och plockar.

Nu står det 10 liter lingon på verandan och väntar på rensning. Jag rensar, sköljer och fryser in.
Min syster i stockholmstrakten brukar få lingon att koka sylt av varje år.

Läste förresten i min trädgårdsalmanacka att den 5 september för precis tio år sen plockade jag 50 liter lingon. Noterade också att ryggen värkte. Det var dessutom 25 grader varmt.

De där 25 graderna vill jag gärna ha nu.
Tänk att det var så varmt då - mannaminnet är kort.

Värsta gnället

Sitter vid frukostbordet. Klockan är nästan 7.00 och jag måste ha lampan på.
Ute regnar det. Björken utanför fönstret har alldeles för många gula blad och på väderrapporten talas det om åska och stora regnmängder.

Monsterkatten har kommit in full med fästingar.

Vågar man tillönska alla en trevlig helg ändå?

Senfärdiga tomater

Väldigt så tröga de är, mina tomater. Visst mognar de men det går ovanligt långsamt.

GJ, som kommenterar här ibland, berättade igår att hon la in äpplen i växthuset för att skynda på mognaden. Det hade inte fungerat så där jättebra men jag ska prova ändå. All fallfrukt ska jag bära in dit och hoppas på att etylengasen som äpplena avger ska skynda på de senfärdiga tomaterna.

Går det så går det. Och äpplena ska ändå inte ligga på grusgången eller i gräset och skräpa.