Det tar sig

Trots den totala nersågningen spirar skotten från de till synes döda stammarna.

Växthuset den 28 juli 2008

Liljorna har blommat över. Lindalottas änglatrumpeter syns i förgrunden. Det har blivit små knoppar på dem.
Gurkplantorna växer till fort liksom tomaterna men ännu är inget moget.
Har flyttat två av de stora krukorna med gladiolus. Det var så svårt att ta sig fram och jag vill inte riskera att bryta av en blomstjälk. Nu står de två krukorna nere i markbädden bakom bordet.

Oväder

Söndag eftermiddag kom med åska och regn.
Tömde nyss regnmätaren.
7 mm visade den.

Vino Nordica

Så här långt har vindruvorna kommit.

Innan de första bladen visar sig på vårkanten misstänker jag ofta att den fnösketorra vinstocken dött under vintern.

Hittills har den klarat våra bistra vintrar. Nackdelen med den här sorten är att den växer galet mycket. Jag får sommarbeskära den varje vecka om den inte ska invadera hela växthuset.
Möjligen skulle den kunna överleva utomhus men då tror jag inte att vindruvorna skulle hinna bli klara innan frosten kommer.

Vindruvorna kommer att bli mörkblå.

Tropisk natt?

Nä -temperaturen gick ner till 16.6 grader i natt. Det blev ingen tropisk natt här i Bergslagen.
Lägger in en bild från ett kalkbrott alldeles här i trakterna. Badplatsen ser rätt exotisk ut, tycker jag.
Håll tillgodo.

Tillräckligt varmt

29 grader idag. Det räcker och blir över.
Om nattens temperatur blir 20 grader eller däröver får vi en Tropisk Natt.
Jösses.
I det här köldhålet...

Vitlöksskörd 2008

Satte vitlöksklyftorna som vanligt på hösten. De tog inte fart förrän sent på våren.
Hade nästan gett upp hoppet om att få se ett endaste litet vitlöksblad sticka upp. Till slut kom de igång och idag har jag skördat dem. De är mindre i storlek än vanligt men det beror ju på den tröga starten.

Någon undrar kanske om jag inte bara kunde låta dem stå och växa till sig.
Men se det går inte. Vid den här tiden är de programmerade att lösa upp det yttersta lökskalet, dela isär sig och bilda nya vitlökar av alla klyftor.
Jag var i senaste laget med skörden, några lökar hade redan börjat lossa på ytterrocken.

Gjorde en fläta av dem och hängde upp i köket.
Jag kan försäkra att trots att de är små så luktar de väldigt mycket vitlök.

Rådjuren glömde...

Fortsätter min runda i trädgården. Här är jordärtskockornas skog.
Undras om de inte är goda nog åt rådjuren? Varenda solrosliknande stjälk har fått stå i fred.
Märkligt.
Men jag klagar inte. Tro inte det.

Uteplatsen

Uteplatsen i all sin enkelhet. Vi har dynor att sitta på men så fort man bär ut dem kommer regnet. Krukorna med kryddor ser lite toviga ut. Timjan har jag nästan använt upp i teet.

I närmsta bakgrunden finns en vinbärsbuske och ett äppelträd, Signe Tillisch. Den ena bikupan står också där av nån anledning som jag inte kommer ihåg. De tre andra hittar man bakom praktlysingen men framför den massiva grönskan.

Det där praktlysingpartiet växer som det vill. Åtminstone än så länge. När barnen var små kallades den här ostyriga delen av trädgården för Lilla Ängen och var en lekplats med träd, buskar och lite blåbärsris.

Rådjursgodis

Under natten har rådjuren smugit sig in från skogen och kalasat på luktärterna. Jag har två pilkoner som luktärterna förväntas klänga upp i och sedan blomma överdådigt, dofta underbart och lämna massor av blommor att plocka in. Brukar inte plocka in så mycket blomster men gärna luktärter.

Jaja - in my dreams, det.

Rådjuren har gått noggrant tillväga. De har betat av alla stjälkar runt den ena ställningen ner till ungefär tre decimeters höjd. De måste gått runt den och gnagt, de jämrans kräken.
Kan tidningsbudet ha skrämt iväg dem eller var de bara tvärmätta? Salladen var orörd liksom den andra ställningen för luktärterna.

Nu har jag lagt den ljuvliga fiberduken på landet och över luktärterna. Räddaren i nöden.

Inte en luktärt till ska de få.
Inte ett salladsblad tänker jag bjuda dem på.
Nu är måttet rågat!

Angorina Lyx?

Angoratomaten blir efterhand den växer allt mindre luddig.
Bladen är lite gråludna. Det låter kanske inte så elegant men jag tycker att de är riktigt stiliga.

Men! Jag kan nog glömma det där med att sticka mig en tomatvante.

Växthuset den 23 juli

Nu på eftermiddagen såg det ut så här. Fick någon timme innan fotograferingen nödvattna därinne. Gurkornas blad hängde sladdriga och några av tomatplantorna behövde bindas upp.
Förfallet går oerhört snabbt - ideligen behöver man se om sitt hus.
Jojomen. Så är det.

Växthusskötare bör inte vara krassliga.

Fruktskål

Så här ser den ut, katternas favoritskål.
Jag tycker också mycket om den.
Skålen är gjord av en krukmakare här i byn.

Monstervila

Under sommaren håller han helst till utomhus, Monsterkatten. Häromdagen kom han in och gjorde samma manöver som sin bror. En stunds vila i fruktskålen.

Den ena verandan

Jaha - så här är det. När man är sjuk och äter medicin ska man inte jobba hårt i sin trädgård. Inte med annat heller, för den delen.

Går istället runt och tar lite bilder. Potatisblomman i inlägget nedanför och en från den verandan som ska målas.
Här på hörnet klängde min ståtliga alpklematis. Har bestämt att den inte fortsättningsvis ska få bli så bautastor.

Solen skiner, igår kom det 7 mm regn. Halsen gör inte svinont längre.
Tillvaron är med andra ord riktigt bra.

Raketblomma

Potatisblom. Sorten är Rocket.
Även en enkel potatisblomma kan vara vacker.

Fortfarande sjuk

Det blir inte alltid bra när doktorn gissar på virus. Har varit fortsatt sjuk och beställde tid för förnyad undersökning idag.
Det blev provtagning istället för spekulationer.
Inte konstigt att jag känt mig osedvanligt ur slag.

Här härskar halsfluss.

-Krya på dig, sa receptarien, när jag hämtade ut penicillinet.

Blöt varning

Läste i morse att SMHI utfärdat varning för stora regnmängder. Tömde regnmätaren för att vara förberedd. Lite spännande att få höra hur regnet dånar på taket, se hur det forsar ur stuprören och kanske än en gång uppleva att vår väg spolas bort.

Man är lättroad, se.

Och vad hände då? Det åskade lite grann, 14 mm regn föll och vägen är fortfarande kvar.

Det var ett högst vanligt regnväder som drog förbi.

Jag gick ut och vattnade i växthuset.

Den massakrerade klematisen

Inför målning av verandan skar jag ner klematisen rejält. Och då menar jag riktigt ordentligt. Snudd på massaker och slakt, är nog mera rättvisande.
Allt som blev kvar är några bruna, grova slingrande stammar på några decimeter. Det ser förfärligt ut.

Skulle det verkligen kunna bryta friska skott på dessa? Jag hade allt mina dubier. Försökte till och med intala mig och Husbonden att det gjorde nog inget om alpklematisen var tvärdöd. Det finns så många fina klematisar som man kan ha i kallt läge i växtzon 5.
Jag hörde ju till och med själv hur dumt det lät. Många fina klematisar som klarar detta köldhål. Fånigt. Det är det knappt något som gör.

Gick och tittade på de där förment döda stammarna idag. Och se!! Det kommer verkligen nya skott!
Jösses!
Man blir förundrad.

En katt utan kroppsuppfattning

Detta är Monsterkattens smått fetlagde bror. Som kattunge la han sig i fruktskålen då och då. Det var 9 år sen.
Idag var det ingen lysande idé.

En bättre idé var det att titta under potatisblasten. Knölarna borde inte vara klara än men är man nyfiken så är man. Jag kollade under sorten Rocket. Den har sannerligen gjort sig förtjänt av sitt namn. Ingen falsk varudeklaration där, inte.
Ikväll provar vi ett första kok.

Att göra det lätt för sig

I växthuset, alldeles till vänster när man kommer in står en stor blå vattentunna uppallad. Det är praktiskt värre, arrangemanget. Jag fyller den med det kalla brunnsvattnet och så får det stå och bli ljummet innan jag vattnar. Det är ett fjäskande utan sans och måtta. Men vad gör man inte för att få småplantorna att trivas?

Tunnan rymmer nästan 200 liter och är både ett vattenmagasin och ett värmemagasin för kyliga nätter.

Nu tänker jag av orkesskäl fuska lite och inte gå omvägen om vattentunnan. Det blir slangvattning direkt. Gurkplantorna och tomaterna får hålla tillgodo med det kyliga brunnsvattnet.
Det är vatten ur egen brunn så det är alldeles klorfritt. Alltid något.

Hoppas de inte tar illa upp.

Blåmärken och myggbett

För en tid sen kom barnbarnet och frågade:

-Farmor, vill du se?

Jomenvisst. Klart att jag vill.

Treåringen tråcklar sig ur sina långbyxor, slänger fram ena benet fullt med blåmärken, skrubbsår och myggbett och pekar stolt på det.

-Titta farmor! TUFFA BEN!!!

Alternativ sysselsättning

När man inte är frisk nog att rensa i grönsakslandet, städa eller i övrigt ta sig för något kroppsligt krävande kan man ägna tid åt fästingarna istället.

De är naturens vidrigheter. Helt i klass med havregrynsgröt och kvickrotsrötter.

Katterna får Frontline men fästingarna sitter ändå nerborrade i skinnet på dem. Jag kan bara undra hur det skulle vara utan Frontline. Mera fästing än katt, kanske.
För ett par år sen bestämde jag mig för att skippa pincetter och specialdesignade fästingborttagare. Fästingarna plockas väck med fingrarna.

Varför?

Jo - om man är någonstans och upptäcker fästingar på sig själv, på någon annan, på katt eller hund ska kräket, fästingen alltså, inte komma undan med att det saknas borttagningsverktyg.

I början var det en smula äckligt men nu går det som attan. Katterna bråkar inte emot. Inte ens den grinige Monsterkatten.

Åh, vad jag tycker fästingar är en onödig plåga.

Nyss upphittat

En påse saffransbullar längst ner i frysen.
Här i huset gäller ordning och reda som envar kan förstå.

Växthuset den 15 juli 2008

För en stund sedan.
Till vänster om bordet står det verkligen en blå stol. Det kan man inte tro.

Potatiskål

Friskt och frodigt bladverk. Riktigt fint vågar jag påstå. Men som potatisblast är det bara för mycket. Undrar hur det kommer sig när jag inte gödslat något speciellt. Och jag undrar om jag får några potatisar överhuvudtaget.

När vi flyttade hit till huset i början av 80-talet och potatisen precis kommit upp stannade en dam till och kommenterade potatisen.
- Titta! Kålen har kommit upp, sa hon

Kålen, tänkte jag. Knäppa människa. Det ser du väl att det inte är kål utan potatis. Men jag sa det inte, väluppfostrad som jag är.

- Vår potatiskål är inte så långt kommen, fortsatte hon.

Potatiskål??

Hon hade alldeles rätt. Förr i tiden sa man kål om alla köksväxter man odlade. Trädgårdslandet eller kökslandet kallades för kålgården. Här i trakterna lever språkbruket kvar åtminstone i form av potatiskål.

Det är inte fel att lära sig något nytt ibland. Men lite snopen blev jag allt.
Potatiskål.

Sommarförkylningen fortsätter

Sommarförkylning, förresten.
Hur kan man få en sån när det knappt är sommar?

Från Sveriges Radio

Har tidigare berättat att jag alltid lyssnar på Naturmorgon i P1. Ett förträffligt program som har ett stående inslag: Naturfrågan. Jag har skickat in svar massor av gånger. Dristade mig en gång att fråga om mina mail möjligen fastnade i Radio Växjös spamfilter. Fick detta vänliga svar.

Med glad förvåning hör jag på lördagsmorgonen den 5 juli mitt namn läsas upp. Jag är vinnare av en fågelholk. Dessutom kom en fanfar av tranors trumpetande. Se det var en riktigt god början på dagen.

Igår hämtade jag ut min vinst på ortens affär. Ett fint kort med gratulationer från redaktionen medföljde.

Trägen vinner sägs det. Och det stämde.

Den tjusiga holken ska sitta i en björk alldeles utanför köksfönstret. Då kan jag sitta och glo på fåglarna medan jag dricker morgonkaffet. Så bra det kommer att bli.

Medge att holken är bra stilig!

Självbelåtenhet utan gräns

Köpte en sådan här tröja till det hjälpsamma barnbarnet. Man har ju ingen självkritik, alltså.
Och inte har det med trädgård att göra heller.

Trevlig helg alla!

Timjante

Nu är den hälsobefrämjande brygden klar. Både Jo och Bloggblad rekommenderade i kommentarer härnedanför just timjante mot förkylning. Timjan har jag i en stor kruka på verandatrappan. Lätt gjort att öppna dörren och klippa av en tuss.

Kan det verkligen vara nyttigt? Det smakade ju gott!

Hedgren lämnade tipset att ångbada bihålorna.
Jag kommer att bli frisk fortare än en gris blinkar!
Och det är ju tacknämligt, det.

Sommarförkylning

En rent onödig åkomma.

Grattis på 50-årsdagen!

Grattis Erik!

Potatislandet

Potatisen växer med frisk, grön blast. Den växer så galet mycket att jag undrar vad som egentligen blir inunder. Något? Inget?

Det återstår minst en månad till innan jag får svaret.

Liljebaggarnas paradis

Det är här slaget om liljorna står. Liljebaggarna på ena sidan och jag på den andra.

Färdigfluget

Detta är inte en bild för ömhjärtade personer. En stygg bild ur verkligheten när liljebaggarna gått sitt eländiga öde till mötes.
Man blir morotsfärgad om tassarna efter detta hemska värv.
Blod på händerna.
Så är det.

Liljebaggarna

De ser allt så fina och oskyldiga ut.
Men vilken aptit!
Nästan som mördarsniglar fast med vingar.
För att inte tala om deras larver. De är ännu glupskare.

Växthuset den 8 juli 2008

Passade på att ta en bild när regnet inte strilade ner.
Det kom 17 mm igår.

Tack, det räcker.

Väderrapport

Regn och 11 grader varmt.
Undrar om många gillar sånt väder?

Jag är inte överförtjust, precis.

Glupska kräk i andra generationen

Nu är de här igen i växthuset, liljebaggarna, Synnerligen ovälkomna är de!

I början av juni mosade jag så många jag hann och såg. De lackröda liljebaggarna är vackra att se på men de ställer till elände bland blommorna. Bladen gnags sönder och hela liljan kan bli missformad. Små orange ägg växer snabbt till och blir tjocka, feta larver.

Nu gäller det att handla. Inte köpa något gift eller så utan skrida handgripligen till verket. De är snabba, de jämrans kräken. När de märker att man närmar sig eller känner hur bladen rör sig kastar de sig ner på marken. Där vänder de den mörka undersidan upp. Vips är de försvunna. Väntar man ett slag så kommer de tillbaka och fortsätter kalasandet.

Det är ett rätt äckligt göra att krossa liljebaggar. Fast otäckast för liljebaggen.

Till svågern i Stockholm

Grattis på födelsedagen!

Ryggskott. Ett gnällinlägg man knappt vill läsa.

Jaha - så går det när man tror att man är 25 år och björnstark. När viljan, kraften och envisheten är lika stora.När man riktigt tar i, sliter och släpar. Bär och kånkar.

Ryggen sa stopp och belägg. Igår släpade jag mig fram under gnöl och gnäll. Skulle säkert direktkvalificerat mig för Silly Walks.
Det var ingen rolig dag, vågar jag påstå.

Idag är det betydligt bättre. Barnbarnet har varit här och vattnat i växthuset.
Jag skulle kunna odla näckrosor i markbädden efter hennes insats.
Klänningen fick hängas på tork och skorna hällas ur.
Det är världsliga problem.

Tips till tomatodlare

Den som har sina tomater i ett växthus kan behöva tänka på pollineringen av tomaterna. Ute sköter vind och insekter om den. Yrkesodlare använder ofta humlebon i en liten papplåda. Men vi andra, vi som har några tomatplantor i ett hobbyväxthus, är nog så angelägna om att få fina tomater.

Förr i tiden var det trädgårdsmästarens uppgift att slå till uppbindningstrådarna så att blommorna gav ifrån sig sitt pollen. En så viktig uppgift kunde inte utan vidare uppdras åt någon annan.
Numera får man vara sin egen trädgårdsmästare och fullgöra Mästers uppdrag.

Tar man för vana att ruska lite lätt i tomatplantorna eller bara skaka blomklasarna en smula så kommer man att få en bättre fruktsättning i sin odling.

Bara ett tips så här en fredag.

Det passar mig förträffligt bra att ha en icke-kraftfull trädgårdsdag. Den där klematismassakern tog hårt.
Inte i hjärtat men väl i ryggen.

Björnmark och horgardiner

Fortsätter man ut i trädgården, över gräsmatteplätten och in i skogen, kommer man till björnmarker. Det var bara ett litet stycke härifrån som björnen sågs gå över en skogsväg.

Ibland händer det spännande saker även i skogsbygden. En eller annan björn ger sig tillkänna, älgarna bryter sönder äppelträd, och var fjärde vecka kommer sopbilen.

Äventyrligheterna känner ingen gräns...

Apropå äventyrligheter.
Kåsören i vår lokaltidning kallade myggardinerna för horgardiner - de skall enligt honom förekomma frekvent på ställen där dylika damer finns.

Det stämmer inte i det här fallet, det kan jag försäkra. Däremot är de mycket effektiva - alla flygfän hålls ute. Inte är de stiliga men mycket rekorderliga!
Rekorderliga horgardiner - nä, så kan man nog knappast uttrycka sig.

Färdigklippt

Kompakt och stor var den, vår Clematis alpina. Den finns på bild i inlägget här nedanför.

Jag har klippt, rivit, slitit, stått på stegen, skurit mig i händerna och på armarna.
Skam den som ger sig!
Nu är klematisen nere och bortfraktad till komposten. Behövde gå 4 vändor dit med överfull skottkärra.

Mission completed.
Men nu jäklars duger det inte för rötterna att ligga därnere i jorden och sura.

Upp och hoppa!

Vi andra ska måla verandan.

Klematisen ligger pyrt till

På en liten veranda klänger en hiskligt tät klematis. Vi behöver måla verandan men inte kladda ner klematisen. Hur ska man göra? Offra hela växten eller försöka bända loss den och i värsta brottarstil lägga ner den på marken?
Snälle, vänlige Slottsträdgårdsmästaren gav oss rådet att klippa ner växten. Den kommer att växa till sig per omgående.

Efter en stärkande lunch kommer jag att ge mig på den tidigblommande Clematis alpina.

Husbondens dag

Han fyller år idag, Husbonden. Flaggan är hissad.
Tänkte mig att lite vin i växthuset inte skulle vara fy skam, precis.

2 timmar senare

Det räckte med att gnälla lite över regn och rusk. Hann knappt annat än att publicera föregående bild när solen kom fram.
Är det så lätt att ordna finväder så kan jag fortsätta jämra mig!!

Skyndade mig ut och tog en solskensbild.

Växthusinteriör 30 juni

Synd bara att det ska vara mulet och regn hela tiden. Galet trist sommarväder.
Växterna skulle blivit bra mycket finare på bilden om ljus och skuggor fått fritt spelrum.

På en vecka har det vuxit rätt mycket. Gurkplantorna strävar så smått uppför tvättlinorna. Jag har tagit bort de första gurkanlagen på varje planta. Tycker att de växer kraftigare efter en sån operation än när även den första blomman tillåts bli en gurka. Men det känns lite hårdfört att nypa bort den.

Kungsliljorna blommar. De andra liljorna ligger i startgroparna.

Det sköter sig rätt bra därute.

Märkligt sammanträffande

Varje gång jag kommer på att potatisen absolut behöver kupas så ösregnar det.

Sommardoft

Av allt som blommar i trädgården under sommaren uppskattar jag schersminens doft allra mest.
På kvällen känns den extra mycket.
Och nog blommar den mer än vanligt, tycker jag.
Lusfri är den också.
Jag är förvånad.

Blåsor i händerna

Inte har jag fått såna efter alltför hårt arbete - ånej. Däremot får jag lite ont i händerna när jag bryter av tomaternas tjuvskott och håller på med uppbindning av plantorna. Det är inget nytt för året, det brukar bli små svidande och kliande blåsor av växtsaften.

Eventuellt skulle jag kunna använda sådana handskar som sköterskorna använder vid provtagningar. Men det bär emot att dra på mig dem.

Vattnade ute i växthuset nyss och försökte tänka till. Om jag häller upp vatten i en hink som står därinne och har en handduk därtill så kan jag ju tvätta av mig så fort jag tjyvat tomaterna.
Så får det bli. Försöka duger alltid.

Nu har jag både en avdelning i växthuset för att sitta och koppla av i och en tvättavdelning.

Det tar sig!

Äpplen

I våras blommade äppelträden överdådigt. Tätt, tätt satt blommorna. Nu är grenarna fulla av kart.
Undras om rönnbärsmalen tyckte att det var för klent med rönnbärsblom och tog äppelträden i besittning istället. De brukar göra så, de där kräkena. Det kommer att visa sig senare.

Någon sa förresten:
Vad är äckligare än att ta en tugga av ett äpple och hitta en mask i det?
Svaret blev:
Att hitta en halv mask...

Här är Oranieträdet i full blom. Det stackars träd som utsatts för så mycken pina. Älgar, rådjur och sjukdom.
Ändå blommar det glatt på. Heja, heja!

Björn på skogsvägen

Älgar. Rådjur. Såna har jag klagat över tidigare. Jag har ilskat mig över deras framfart i trädgården.
Nu kommer till och med björnarna inpå husknuten. En björn har setts gå över skogsvägen inte många hundra meter från vårt hus.
Bikuporna står kvar på gården trots att biodlingen för tillfället har upphört. Det finns inga honungsramar kvar i dem. Man behöver ju inte direkt locka hit nalle.

2-årsdagen

Den 26 juni 2006 startade bloggen Lilla B. Första inlägget gällde ett totalt onödigt inköp. Samma tingest skulle jag nog idag kalla en nödvändig vara för en trädgårdsodlare. Det går bra att klicka här om man vill kolla.

Lilla B undrar kanske någon. Varför heter bloggen så? Jo, för Stora A kan blott den få som är en Riktig Trädgårdsmästare.
Så är det. Att mitt namn sen börjar på B är en annan sak...

Som födelsedagspresent skulle jag önska trädgården solsken och en temperatur på minst 24 grader.

Natten till igår var kall. Två grader är sannerligen inte mycket att hurra för. Husbonden kunde dessutom rapportera att han på väg till jobbet sett frosten ligga på några gräsmattor.
Illa. Mycket illa.

Blir det för kyligt tar jag på mig fleecen, plockar med mig en kaffetermos och sätter mig i växthuset.

När jag får bestämma

Hos sqz finns en lite annorlunda utmaning. Vad skulle du vilja ge för order till omgivningen är själva utmaningen. Eftersom jag gillar att bestämma blir det ju lätt som en plätt. Eller likt en promenad i parken som en trädgårdsbloggare borde skriva.

1. Fall av och självdö! Så lyder första tillsägelsen och den gäller alla fästingar som trotsar fästingmedlet Frontline och som biter sig fast i Monsterkatten och i hans mesige bror.
Egentligen skulle jag inte ens behöva säga något till fästingarna utan bara titta på dem med en brännande blick. Poff! och de skulle tvärdö.

2. Till den lokale livsmedelshandlaren: Ta hem ätmogen avocado och inte de saker som egentligen är grönklädda betongkulor och som antagligen mognar framåt september 2013!

3. Till dammråttorna skulle jag ge en kraftfull och smått barsk uppmaning: Givakt! När de ställt sig upp ordentligt skulle jag öppna dörren och efter ordern Framåt march! trampar de ut självmant. Dessutom får de inte återkomma. Jag vill ju inte ha en grå massa som tränger sig in så fort dörren bara står lite på glänt. Nej, borta är borta.

4. Alla bruksanvisningar till tekniska apparater måste nödvändigtvis granskas av såväl kunniga i svenska som ickekunniga i teknik. Då först blir en bruksanvisning användbar för alla och envar enligt mitt förmenande.
Så bättring på bruksanvisningsområdet önskas. Genast!!

5. Till sist vill jag se en samordning bland mobiltillverkare och deras laddsystem. Det räcker fullständigt nu med alla dessa varianter av anslutningar till laddaren. En laddare ska passa till samtliga mobiltelefoner. Basta!

Jaha - så får det bli om jag får bestämma.
Hmmm. Bara fem uppmaningar till omgivningen - skulle lätt komma på femtio. Men då blev jag väl betraktad som odräglig.

Skickar inte vidare - mina fem möjligheter till uppmaningar har ju tagit slut.
Den som så önskar kan ändå självmant skriva!

Angoratomaten igen

Den lite gråludna tomatplantan blommar för fullt nu. Precis som med vindruvsklasen i inlägget nedanför ska jag följa den från blomma till färdig tomat.

Har aldrig sett en angoratomat någon gång och undrar mycket över hur luddig eller rent av långhårig den blir.

En angorakanin går ju inte av för hackor, precis.
Men å andra sidan kan en tomatplanta göra det...

Vindruvor i förändring

Tänkte mig att följa just den här klasen från pyttesmå gröna kulor till en mogen klase.

Ängel på tillväxt

Titta så den tar sig!

Detta är den ena av de två änglatrumpeter som Lindalotta skickade mig. Med vilja av stål, tålamod och brutal händighet lyckades hon få ner två små änglatrumpetplantor i papprör.
De skickades med posten och allt gick väl.

Den andra änglatrumpeten växer lika bra.

Tack än en gång Lindalotta!

Växthuset den 23 juni

En kopp kaffe och Nerikes Allehanda i växthuset en ledig morgon är inte det sämsta.

Skulle nog plockat undan brättet med persiljan Gigante di Napoli innan fotograferingen.
Har planterat ut allt i persiljeväg jag behöver och mer därtill. Grannen har tagit så mycket han önskar. Det är ändå många plantor kvar.
Undrar om någon vill ha? Ellis, kanske? Det är bara att hämta. Eller så kan jag leverera vid dörren: Hempersilja.

Cherie, Fakse och Rocket

Det låter nästan som om jag har en kennel med småhundarna Cherie, Fakse och Rocket. Men det är potatissorter. Enkla att ha hand om, man behöver inte gå ut med dem och inte kissar de på mattan heller.

Men de behöver kupas nu. Inte kuperas!
Tittade i landet och kände på jorden. Nä - det får anstå till i morgon. Jorden är tung och blöt.

Midsommarregnet bjöd på nästan 10 mm.

Den välsignade fiberduken

Haglet ställde inte till någon större skada.
I kökslandet ligger fiberduken på sallad och morötter. Den ligger där för att driva på salladen och för att skona morötterna från morotsflugan.
Vilken tur för oss, grönsakerna och mig, att jag inte tagit bort den!
Fiberduken förvandlades till ett jättebandage och skyddade bra mot det illvilliga haglet.

Hårda tag

Ute vräker haglet ner. De små iskornen studsar på verandaräckena.
Inte så sommarlikt, precis.
Men det gläder en odlare att bladlössen säkert blir ihjälslagna.

Midsommarafton

Det är den av helgerna jag gillar bäst. Enkelt och lätt gör vi det för oss, Husbonden och jag.
Sill, potatis och ett par kryddade snapsar.

Hoppas att alla ni, mina läsare, har haft den midsommar ni önskat er!

Konsten att inleda en semester

Idag börjar semestern. En arbetskamrat och jag beslöt att inleda den med lunch och efterföljande bad på Loka Brunn i Bergslagen. Vi gjorde så förra året också och det blev en tradition direkt.

Lunchen intogs på konditoriet Guldkringlan som ligger alldeles bredvid det mer bekanta Grythyttans Gästgiveri. Bilden tog jag från torget ner mot Gästis.

En liten tur genom skogen och så är man framme i Loka. Valde deras hemkokta tallbarrsolja - den luktar så gott och gör nog gott också. Åtminstone kan man få inbilla sig det.

En halvtimme låg jag där och lät alla arbetsårets svårigheter och motigheter lösa upp sig. Sänkt belysning, levande ljus och knappt märkbar musik var mina följeslagare.

Ett vänligt knackande på dörren och stämningen bröts. Det var dags att gå upp, svepa om mig den vita frottémorgonrocken och gå ut i badavdelningen för en stunds relax i fåtöljer med ryggstöd som kunde vickas precis lagom tillbaka. Konstigt att jag inte somnade...

En ljuvlig inledning på semestern.

Städat och klart

Det här är mitt kontor. Städat för sommaren.

Blommorna ska jag ställa i köket så de får den omsorg de behöver.

Titta så skrivbordet glänser!

Jag är imponerad själv...

Sista arbetsdagen

Ett möte i Örebro och sedan till kontoret. Skrivbordet ser ut som en sopstation och eftermiddagen ska användas till röjning.
I morgon börjar semestern.

Trädgårdsmode

Det ska vara tjusigt i trädgårdarna. Det har jag minsann sett i reklamen. Inte bara rabatterna ska blomma utan stövlar, vattenkannor och soptunnor.

Vill på intet sätt vara sämre utan visar härmed upp det blomstrande inköp jag gjort på Granngården, dvs det gamla Lantmanna.

Helt oanvända än så länge eftersom det nästan är syndigt att fördärva dem. De egna nävarna är nog lite mer slitstarka, tror jag. Handskarna är i mjukt skinn och BRODERADE!!!

Jag skulle kanske kunna ha dem när jag liksom svävar fram över tunet med en korg på armen och en rossax i handen och plockar in de blomster som ska förgylla Husbondens middagsbord.

Nä - det får väl bli de vanliga handskarna inhandlade på ortens bygghandel. De skriker inte "skona mig, skona mig" när jag använder dem.

Angoratomaten

Här är min lilla Angoratomat även kallad Ludd-Fia.

Växthuset den 15 juni

Tomaterna brukar bli uppbundna med grön, plastad ståltråd. Den var inte överallt i bästa skick så jag har använt tvättlina istället. Det går säkert bra.

Basilikan har planterats om i rejäla krukor. Tänk om den växer sig lika kämpahög som förra året - då gäller det att vara beredd med stora krukor.

De flesta pelargonerna har fått flytta ut och står på verandatrapporna.

Gurkplantorna är fortfarande så små att de får kräla på marken.

Trådhyllorna är borta. Tyckte att växthuset kändes mycket större så fort de försvann.

Mot kvällningen kom knotten in i horder och efterlämnade små röda svidande märken på armarna och i pannan. Varken trevligt eller klädsamt.

Strax efter midnatt

Klockan är mycket och natthimlen klar. Termometern står på 9.4 grader.

En klar sommarnatt sjunker temperaturen ungefär 6 grader från kvällen till morgonen.

Det blir ingen rolig natt för växterna.

När man vänder ryggen till

Husbonden och jag begav oss till Uppsala på förmiddagen. Anledningen var att hämta hem yngste sonen och hans tillhörigheter över sommaren. Första universitetsåret är till ända.

Regn i vårt kära gamla Flogsta men solsken i Bergslagen. Så kan det också vara.

Under vår frånvaro har rådjuren mumsat på jordärtskockornas toppar.
Är det inte liljebaggar så är det rådjur.

Odlarens möda har inget slut.

Passa era vitlöksodlingar!!

Jag har odlat vitlök i rätt många år. Vid flera tillfällen har jag sett de röda liljebaggarna klättra på bladen. De första åren visste jag knappt vad det var för kräk och vilken skada de ställer till. Dessutom läste jag i trädgårdslitteratur att vitlöksodling är bekymmersfri. Överallt stod det så.
Och hur tilltalande är inte det? Bekymmersfritt. Man kan bara smaka på ordet. Mmm.

Jag tror att vissa artikelförfattare helt okritiskt skriver av varandra.

För se vitlöksodling är INTE bekymmersfri!!

Idag har jag varit ute och klämt ihjäl de små feta liljebaggslarverna. Det är ett kletigt göra men en vitlöksodlare får inte vara äckelmagad av sig. Ett snabbt tryck med tummen och pekfingret och vips har larven tuggat klart.

Nu råder jag er med vitlöksodlingar: gå ut och kolla blasten!

Gröna kulor

Sura, små, knallhårda och gröna är vindruvorna än så länge. Rankan är av sorten Vino Nordica. Den växer starkt och pinceras, dvs sommarbeskärs, varje vecka. Flera druvklasar har jag också nupit bort.

Ett år lät jag samtliga gå fram. Det var inte alls lyckat. Många små druvor av usel kvalité blev resultatet. Om sommaren blir varm och långvarig kommer druvorna att bli både söta och mörkblå. Rätt söta iallafall.