Sorgliga bilder från Bergslagen. Del 1

Många bloggare visar hur fint växterna fortfarande blommar.
Det gör de inte här.

Jag tänker i några inlägg visa hur verkligheten kan te sig.
Och det är inte vackert. Det kan jag säga direkt.

Jag börjar med luktärterna. Såna tycker jag mycket om. Åtminstone när de blommar.
Luktärterna slog aldrig ut. De hann aldrig.
Först tuggade de jämrans rådjuren i sig stjälkarna.
När luktärterna väl började växa efter den omilda och ovälkomna behandlingen kom regnet.
Sen tog sommaren slut.

Kan ju önska alla läsare en trivsam helg ändå!

Hemmabygge

Äntligen ett djur som inte äter allt som finns i trädgårdarna.
Bonusbarnbarnet, en händig flicka på 8 år, snickrade ihop en häst åt sig. Hon tog en befintlig träbock och vips omvandlades den till en häst.

Bättre brödlös än rådlös!

Rebell i växthuset

Hämtade in den här gurkan idag.
Den har vägrat infoga sig i EU-normer.

Jajamen.

Brudbuketten, första varianten

Så var bröllopet över, festligheterna avslutade och gästerna tillnyktrade.
Brudbuketten bad svärdottern mig göra. Vilken ära!
- Ta av blommorna du har i trädgården, sa hon.

Så kom den 13 september. Det fanns knappt några blommor kvar alls. Regnet hade löst upp det mesta.
Här gällde det att dammsuga närområdet. För säkerhets skull köpte jag några gula krysantemer och en annan lite orangegul blomma av okänd sort.

I buketten band jag gullris som precis höll på att slå ut, några blåklint, rödklöver, vit flox och köpeblommorna. För att fräna upp buketten klippte jag kvistar av en rödbladig buske som grannen har på sin tomt. Jag hade frågat om lov, tro föralldel inget annat.

Sist men inte minst klippte jag en kvist av en ölandstok, rensade bort alla blad och lämnade en blomma kvar. Den stack jag in i buketten som en hälsning till bruden att från vår gård har hon fått en tok. En snäll och rolig sån.

Bröllopet ägde rum på sen eftermiddag och jag tänkte att det skulle glittra lite i buketten när fotoblixtarna lyste upp. Som av vattendroppar, ungefär. Skaffade facettslipade helt genomskinliga glaspärlor som jag trädde upp på fiskelina och knöt fast lite här och var diskret i buketten.

Bilden visar första bukettbindningen. När jag tagit bilden och sen höll i buketten, vred och vände på den var jag inte nöjd. Det var bara att snurra upp den gröna basten och börja om igen.

Andra försöket blev bra. Och den har jag ingen närbild på!

Det kom till betydligt fler mörkbladiga kvistar från grannens trädgård.
Brudgummen kom och hämtade buketten så snart den var klar. Men den finns till beskådande i inlägget här nedanför.

De nygifta

Äldste sonen med sin fru

Plockat blommor

I morgon blir det bröllop. Och jag fick hedersuppdraget att göra brudbuketten.
-Ta vad du har i trädgården, sa den blivande bruden i början av sommaren.

Luktärterna hänger som knappt urvridna disktrasor. Gladiolerna har blommat klart. Sånt blir knappast vackert.

Har gått en runda på området och faktiskt hittat lite höstblommande vildväxter.

Såna får det bli. De står ute på verandan i väntan på morgondagens binderi.

Tänker nog smyga ner en kvist från en buske i trädgården med symbolisk hälsning att hon får en sån från oss. En tok.

Menat på bästa sättet.

Sista visan

Kanske inte riktigt den sista visan. Växthuset sjunger åtminstone på sista versen den här säsongen.

Lindalottas änglatrumpeter blommar i alla fall fortfarande. Vindruvorna är inte helt slut.

För att ge tomaterna en bättre chans till ljus har jag klippt bort mycket av bladmassan. De tomater som fått hygglig storlek, men fortfarande är gröna, tänker jag plocka av innan kylan blir för svår. Sen ska jag lägga dem mörkt i en låda och låta eftermogna. Det fungerar bättre än att låta dem ligga soligt på fönsterbrädan och torka ut.

Stekta gröna tomater gör sig bättre på film än på tallrik. Det är min absoluta övertygelse. Har såväl sett filmen som anrättat tomaterna så jag tycker mig kunna göra ett uttalande därvidlag.

De små gröna tomaterna kan man sylta men det är jag på tok för lat för. Jag ger hellre bort dem. Vill ingen ha tar komposten hand om dem.

Sånt är livet...

En flicka med flax

Så här kan det se ut fortsättningsvis när arbetskamraten ska ut och resa.
Hon snickrade ihop en slogan och vann väskan. Vinsten levererades idag.

Grattis!

Höstmorgon vid sjön

Nog känns det att hösten kommit.
Vill man känna höstens närvaro lite närmare kan man klicka på bilden.

Rapport från granngården

Pratade med grannen igår.
Han kunde rapportera att han sett björnskit 100 meter från vår tomt.

Livet kan bli spännande.

Söndag eftermiddag

Undrar varför regnmätarna fortfarande tillverkas i miniformat.

Allt annat blir bara större och större. Jag också. Kaffe serveras i stora muggar, muffins och bullar är monstruösa. Jag har sett fröautomater till småfåglar som klarar 5 kg solrosfrön. Jajamen. Stinna småfåglar är vad vi kommer att se härnäst.

Men regnmätarna står still.

Bilden är inte från idag men illustrerar ändå vad jag menar.

En sån här sommar till och regnmätaren borde rymma minst det dubbla.

Motsatser

Inne hänger små timjanbuketter på tork.
Ute skvalar regnet.

Älglus

Nu är de här igen, de jämrans kräken.
Vem blir glad av ett möte med en älglus?

Känner ingen.

Här kan man läsa om föregående års trista träffar med dessa otrevliga typer.

Usch.

September

Hösten inleds med lingonplockning. Bärplockaren har jag haft i tjugo år, minst. Så mycket lingon jag skyfflat upp med den genom åren. Det skulle nog kunna fylla en järnvägsvagn.

Är det något jag gillar så är det lingonplockning. Gå ut ensam i skogen med ett par hinkar, en plockare och en termos kaffe.
Det är gott, det.

Sista bilden på vindruvsklasen

Så kommer tiden när vindruvorna mognar. Den här klasen har jag följt med kameran och visat bilder på under sommaren.

Tog mig några smakdruvor innan jag kom på att sista bilden förstås borde tas.

Kryddsmak, lite sötsyrliga men dessvärre inte kärnfria.
Man kan inte få allt.

Det är nog ändå en slags lyx att skörda egna druvor.

Svamputflykt

Utflykt och utflykt. Det är att ta i. Jag går över tomtgränsen och vandrar genom skogen. Plockar på mina välkända ställen.

I år är det rätt gott om vatten i småbäckar, i hålor i skogen och i dikena. Det är precis som det alltid har varit utom de senaste två, tre åren.

Nåväl. Jag skulle över ett vattenfyllt dike för att ta de där kantarellerna som syntes från skogsvägen.
Valet stod mellan att gå tillbaka en bra bit och garanterat gå torrskodd över eller våga mig på ett skutt. Ett långt skutt.
I en knäpp kombination av idrottsligt högmod och kroppslig lathet tog jag fart. Ett helveteshopp som slutade i vattnet med ena benet.

Jag är inte så sportig som jag tror. Bara att inse.
Men kantarellerna bärgade jag.

Mera tomater

Lite av gårdagens skörd.
Angoratomaten visade jag igår. Den är ännu inte avsmakad.

Den gula lilla tomaten heter Gelbe Dattelwein. En gammal goding sen förr om åren. Lite fadd i smaken som alla gula tomater, tycker jag. Men små barn brukar tycka om dem.

De helt röda små tomaterna är Gardener´s Delight. Goda, goda och lättodlade.

De brunaktiga heter Chocolate cherry och är en ny tomatsort för mig. Tycker inte att den har ett fördelaktigt yttre, precis. Lite tråkig skalfärg och dessutom brunaktigt fruktkött. Men smaken är vidunderlig. De smakar som hemodlade tomater ska smaka. Vi har haft regnväder alldeles för ofta och ändå har tomaten lyckats utveckla en mycket fin smak. Hur gick det till?
Chocolate cherry odlar jag gärna fler gånger.

Det kom med en physalis också på bilden - men den är redan uppäten, kan jag meddela.

Angoratomaten

Så här ser den ut i moget skick, min angoratomat.
Lite, lite ludd kan man ana.
Men det räcker då inte till en tröja.

Man kan klicka på bilden för att se bättre.
Tyvärr går det inte att ta sig ett virtuellt smakprov.

Djur i trädgården

Ännu ett djur har dykt upp i trädgården.
Grävling.

Fallfrukt. Del 3

Äpplena rasar ur träden. Transparent Blanche är först ut att mogna. Det är förresten ett användbart träd ur flera synpunker eftersom det kan lämna pollen till så många andra olika äppelsorter.

Snart mognar äpplena i vårt jättelika träd PJ Bergius. Det är en röd variant av Sävstaholmsäpplen.

Därefter mognar Oranieträdets äpplen. Äppelflickorna Signe Tillisch och de inympade grenarna av Ingrid Marie står på tur.

Kommer att tänka på en gång för länge sedan när Stockholmsdottern var liten. Jag lämnade in äpplen på ett lokalt musteri, gjorde äppelmos, äppelkräm, äppelsoppa.

Alla dessa äpplen...

Dotterna tittade på alstrena som vilade under bakduk i köket:
- Är det Äckelkaka nu igen...

Så kan det vara på landet.

Höstdag i Grythyttan

Idag i Grythyttan.
Ingen vill sitta ute i konditoriets möbler.
Nu är hösten oåterkallerligen här.

Sjön en morgon i augusti

Nu har jobbet börjat igen och varje dag passerar jag den här sjön.
Höstkänslan fanns där i morse.
Efter hand lättade dimman och dagen blev lika skön som en sensommardag kan bli.

Fallfrukt. Del 2

Söndag med solsken.
Jag tänkte mig att först olja trätrallen på uteplatsen. Efter det skulle jag ta med spannen ut i skogen och plocka ihop 10 liter lingon och ta kantarellerna på hemvägen.

Blev det så, då?
Nähä. Inte på långa vägar.

Husbonden stod på örona när han målade om ett innertak. Färd med honom till närmsta sjukhus.
Nu är han gipsad och får betraktas som en enarmad bandit.

Så kan det gå.

Fallfrukt

Äppelkvalitén är fin i år. Inte ett rönnbärsmal i sikte. Skörden blir enorm.
Idag har jag kört ut två fulla skottkärrelass med fallfrukt i skogen.
Skogen och skogen. Jag stjälpte av dem i diket längs skogsvägen.
Hoppas och tror att rådjuren går dit istället för hit.

Dagens tidningsnotis

Läser i lokalbladet att grannbyn, enligt SMHI, har fått näst mest regn i augusti. 204 mm har det hittills kommit visar deras mätstation. Näst mest i landet. Silvermedalj i regnvatten, alltså.

Det står inte var värsta skyfallen landat nånstans. Stället där grusvägen lossnat och spolats bort. Orten där allt växande ligger sjödränkt mot marken. Byn där gräsmattorna kippar efter luft.
Men se, det vet jag.

Det är här.

Skulle vilja reklamera vädret.

Veckans vindruva

Får jag stillsamt önska lite solsken varje dag?
Får jag hoppas på att regnandet upphör tvärt så att resten av vår grusväg kan få ligga kvar? Det vore tacknämligt, det.
Kan dessutom rådjuren förstå att de inte är önskvärda i trädgården då skulle jag känna mig nästan oförskämt nöjd.

Under tiden kan man begrunda färgen på vindruvsklasen. Den skiftar färg oberoende av väderlek.
Men jag är tvärsäker på att den är lika sur som jag om solen uteblir.

Växthuset den 20 augusti 2008

Tomaterna har just börjat mogna. Chilin är fortfarande grön.
Ändå ser växthuset ut som om Bäst före redan passerats.
Så brukar det inte vara.

Vattenlöslig

Så försvann den här sommaren. Den löste upp sig i regnvatten.

Potatisår

Nu har vi kommit in på den tredje och sista potatissorten för i år.

Den första var Rocket. Det namnet var ingen falskdeklaration, inte. Upp som en raket ur jorden. Rund, vit och rikbärande. God.

Den andra var Fakse. En dansk sort som blev skördefärdig lite senare än Rocket.
Avlång och gul. Säkert 12-14 potatisar under varje stånd. Kalasgod.

Den tredje är Cherie. Potatisarna har ett rött skal och till formen ser de ut som trinda korvar. Det är en sort jag kan rekommendera. När jag sätter ner grepen och vänder jorden dräller det av potatisar. Makalöst många.

2008 är ett utmärkt potatisår!

Blommor i hösttid.

Det känns som höst ute. Blåst och regn i övermått. Blomprakten har tackat för sig.

Tur att jag har en T-shirt med blommor på.
HA - säger kanske någon. Skulle det vara något?
Det är broderade blomster, säger jag bara. Fint som snus är det.

När sommaren blommat ut på farmen
har jag mina kvar på barmen...

Ja, det var synnerligen uselt men jag kunde bara inte låta bli.
Det kom för mig ett ännu värre rim förresten:

När blommorna vissnat ner för hösten
har jag mina kvar på brösten...

Bäst att sluta nu.

Nej, förresten. Ett till.

När inga blommor finns i hagen
har jag mina kvar på magen.

Nu är det verkligen slut.
Jag lovar.

Opera på Skäret

Alldeles vid sjön Ljusnarens strand ligger ett stort gammalt virkesmagasin. Den makalösa akustiken i det stora huset tillsammans med den visionäre sångaren Sten Niclasson har gjort att Bergslagen sen fem år har en operafestival.

Tosca är årets uppsättning. Förutom operaföreställningarna finns operapub och ett kafé.
Därtill en Master Class för sångare som leds av en operapedagog från New York.

Varje år tillhör jag frivilligstaben och hjälper till vid några tillfällen. Idag har jag rivit biljetter. Det ska jag göra nästa lördagsföreställning också.

Läs gärna här om Opera på Skäret!

När vi flyttade hit och började renovera vårt gamla hus köpte vi alla brädor och tillbehör där det idag spelas Tosca. Det kunde vi aldrig tro för 25 år sen. Aldrig!

Fyra dagar senare

Trots att det regnat så mycket mognar vindruvsklasen. Tacknämligt är ordet. Det är bara fyra dagar sedan förra bilden.
Visst har det hänt lite. Kolla själv!

Träskmark

Men hur tänkte jag egentligen? Spana i en trädgård när det regnat så gott som oavbrutet i flera veckor. Där regnmätaren tömts och tömts och tömts. Där jordärtsskockornas höga stjälkar lagt sig till ro. Där sommarblommorna nästan börjat mögla. Där rådjuren gått hårt åt planteringarna.

Hur kunde jag få för mig att trädgårdsspana vid en så olämplig tidpunkt.
Hur kunde jag skriva något så sanslöst dumt.
Och ändå spik nykter.

Jösses, så omdömeslöst.

Knycka ett koncept

Jag har lurat lite på att sno den gode Slottsträdgårdsmästarens koncept för Trädgårdsspaning. Tänkte mig möjligen en spaning i den egna trädgården.
Det tål att tänkas på två gånger minst eftersom det liksom inte är tiptop överallt.

Får sova på saken.

Husbonden och jag firar bröllopsdag idag, förresten. Gifta i 32 år. Herrejösses!
Firar och firar, det är allt att ta i. Han är på tjänsteresa i Afrika så det är lättfirat så det förslår.

Väldoftande höst

För rätt länge sen tuggade rådjuren i sig mina luktärter. De, rådjuren alltså, hade en sommarnatt vandrat runt två pilkoner och ätit duktigt. Såpass rejält att det enda som fanns kvar var ett par decimeter höga stjälkar.

Kan meddela att jag inte sa något vackert om söta lilla Bambi den morgonen.

En glad överraskning har synts till! Nu finns det blomknopp på luktärterna.
När andra känner doften från vissnande löv kan jag sniffa väldoft från luktärterna.

Inte illa alls.

Släta angoratomater

Nu har angoratomaterna vuxit till sig. Jag som trodde att de skulle bli långhåriga. Men nähä. Alldeles släta är de. Bladen är fortfarande lite gråludna.

Verandorna målade

Tyvärr kan jag inte ta åt mig äran att ha skrapat färg, tvättat och målat våra båda verandor.
Husbonden har varit flitig. Ommålningen behövdes - det är 15 år sen sist. Verandorna hade till och med passerat det stadium som i mäklarannonser benämns som "charmigt" men som skall förstås som förfall och vanvård.

Två verandor? Jajamensan.
Två katter också. Här är den ena.

Färgskiftning

Nu kan man se att mognaden är på gång. Jämför gärna med de andra. Tryck på etikett vindruvor så kan man följa klasen.

Om solen inte kommer snart får nog jag gnaga på hårda, gröna vindruvor framåt höstkanten.
Surt. Fy.

Viltrikt

Björn på skogsvägen. Älgar i skogen. Rådjuren slaktar grönsakslandet så fort man vänder ryggen till. Grävlingarna skiter på gräsmattan. Bladlössen hittade änglatrumpeterna i helgen och katterna får fästingar.

Äpplena är inte mogna ännu men jag skar itu ett Transparente Blanche. Det var fritt från rönnbärsmal. Jag är förvånad.

Födelsedag

Idag blir barnbarnet 3 år!

Stora Giftasdagen

080808 - många hamnade framför altaret idag. Var på eftermiddagen i Hällefors kyrka när arbetskamraten L gifte sig. Tog förstås många bilder och här är hennes brudbukett.

Rent allmänt undrar jag hur det kommer sig att damer jämt måste frysa. Ju finare fest desto mindre kläder. Herrar får palta på sig nästan hur många lager som helst. En väst under kavajen, till och med. Tänk på Nobelfesten - damerna är så lite påklädda att skräddaren säkert bara sprungit förbi med en tygpacke.

Den dagen festkläder finns att uppbringa i välsittande och vacker fleece ser jag fram emot. Fast det är nog den dagen långfredagen infaller på en torsdag.

Men jag skulle slå till med ett köp direkt! Det är då ett som är sant.

Mycket blå salvia

Åsa skickade några salviaplantor till mig i våras.
Nu blommar den första. Vilken vacker blå färg - jag får allt samla in frön till hösten!

Tack Åsa!

Växthuset den 6 augusti

Varsågoda och kliv in. Klicka på bilden så syns odlingarna lite bättre.

Persiljehäcken

Sådde persiljan som kantväxt i grönsakslandet. Sorten Gigante di Napoli. Då förstår ju envar att den kommer att bilda en gigantisk persiljehäck och vackert rama in odlingarna. Det hör man ju bara på namnet.

Med en så enorm odling skulle man kanske till och med kunna kosta på sig att formklippa den lite, tänkte jag.
Det var innan rådjuren upptäckte den italienske jätten. De jämrans djuren har betat friskt i odlingarna.

En hårt snaggad italienare i grönsakslandet. Det var inte så jag tänkte mig persiljeodlingarna.

Flaggan uppe fortfarande

Kom hem bra sent från sonens födelsedagskalas. Så sent att solnedgången passerats och flaggan borde vara halad. Den är inte det. Och inte nog med det. Den får vara uppe under hela natten.
Tur att man slipper nackskott för sådan underlåtelse.

Till äldste sonen

Grattis på 30-årsdagen!
Observera finurligheten med att blommorna är orange eller med det äldre ordet brandgula.

För den som undrar: sonen är brandman...

Ha en bra födelsedag!

Krukor och fat utan katt

Hedgren undrade i en kommentar lite längre ner om krukmakaren som gjort fruktfatet våra katter gärna ligger i har någon hemsida. Jag frågade honom. Peter Wikström heter han och här kan man läsa om hans krukmakeri.
Har ni vägarna förbi så gör ett stopp, besök Kopparbergs Krukmakeri, titta på den vackra kyrkan och besök den bibliska trädgården. Den kan man förresten läsa om bland Slottsträdgårdsmästarens Trädgårdsspaningar. Titta här .

Se detta blev ett riktigt reklaminlägg.

Det tar sig

Trots den totala nersågningen spirar skotten från de till synes döda stammarna.

Växthuset den 28 juli 2008

Liljorna har blommat över. Lindalottas änglatrumpeter syns i förgrunden. Det har blivit små knoppar på dem.
Gurkplantorna växer till fort liksom tomaterna men ännu är inget moget.
Har flyttat två av de stora krukorna med gladiolus. Det var så svårt att ta sig fram och jag vill inte riskera att bryta av en blomstjälk. Nu står de två krukorna nere i markbädden bakom bordet.

Oväder

Söndag eftermiddag kom med åska och regn.
Tömde nyss regnmätaren.
7 mm visade den.

Vino Nordica

Så här långt har vindruvorna kommit.

Innan de första bladen visar sig på vårkanten misstänker jag ofta att den fnösketorra vinstocken dött under vintern.

Hittills har den klarat våra bistra vintrar. Nackdelen med den här sorten är att den växer galet mycket. Jag får sommarbeskära den varje vecka om den inte ska invadera hela växthuset.
Möjligen skulle den kunna överleva utomhus men då tror jag inte att vindruvorna skulle hinna bli klara innan frosten kommer.

Vindruvorna kommer att bli mörkblå.

Tropisk natt?

Nä -temperaturen gick ner till 16.6 grader i natt. Det blev ingen tropisk natt här i Bergslagen.
Lägger in en bild från ett kalkbrott alldeles här i trakterna. Badplatsen ser rätt exotisk ut, tycker jag.
Håll tillgodo.

Tillräckligt varmt

29 grader idag. Det räcker och blir över.
Om nattens temperatur blir 20 grader eller däröver får vi en Tropisk Natt.
Jösses.
I det här köldhålet...

Vitlöksskörd 2008

Satte vitlöksklyftorna som vanligt på hösten. De tog inte fart förrän sent på våren.
Hade nästan gett upp hoppet om att få se ett endaste litet vitlöksblad sticka upp. Till slut kom de igång och idag har jag skördat dem. De är mindre i storlek än vanligt men det beror ju på den tröga starten.

Någon undrar kanske om jag inte bara kunde låta dem stå och växa till sig.
Men se det går inte. Vid den här tiden är de programmerade att lösa upp det yttersta lökskalet, dela isär sig och bilda nya vitlökar av alla klyftor.
Jag var i senaste laget med skörden, några lökar hade redan börjat lossa på ytterrocken.

Gjorde en fläta av dem och hängde upp i köket.
Jag kan försäkra att trots att de är små så luktar de väldigt mycket vitlök.

Rådjuren glömde...

Fortsätter min runda i trädgården. Här är jordärtskockornas skog.
Undras om de inte är goda nog åt rådjuren? Varenda solrosliknande stjälk har fått stå i fred.
Märkligt.
Men jag klagar inte. Tro inte det.

Uteplatsen

Uteplatsen i all sin enkelhet. Vi har dynor att sitta på men så fort man bär ut dem kommer regnet. Krukorna med kryddor ser lite toviga ut. Timjan har jag nästan använt upp i teet.

I närmsta bakgrunden finns en vinbärsbuske och ett äppelträd, Signe Tillisch. Den ena bikupan står också där av nån anledning som jag inte kommer ihåg. De tre andra hittar man bakom praktlysingen men framför den massiva grönskan.

Det där praktlysingpartiet växer som det vill. Åtminstone än så länge. När barnen var små kallades den här ostyriga delen av trädgården för Lilla Ängen och var en lekplats med träd, buskar och lite blåbärsris.

Rådjursgodis

Under natten har rådjuren smugit sig in från skogen och kalasat på luktärterna. Jag har två pilkoner som luktärterna förväntas klänga upp i och sedan blomma överdådigt, dofta underbart och lämna massor av blommor att plocka in. Brukar inte plocka in så mycket blomster men gärna luktärter.

Jaja - in my dreams, det.

Rådjuren har gått noggrant tillväga. De har betat av alla stjälkar runt den ena ställningen ner till ungefär tre decimeters höjd. De måste gått runt den och gnagt, de jämrans kräken.
Kan tidningsbudet ha skrämt iväg dem eller var de bara tvärmätta? Salladen var orörd liksom den andra ställningen för luktärterna.

Nu har jag lagt den ljuvliga fiberduken på landet och över luktärterna. Räddaren i nöden.

Inte en luktärt till ska de få.
Inte ett salladsblad tänker jag bjuda dem på.
Nu är måttet rågat!

Angorina Lyx?

Angoratomaten blir efterhand den växer allt mindre luddig.
Bladen är lite gråludna. Det låter kanske inte så elegant men jag tycker att de är riktigt stiliga.

Men! Jag kan nog glömma det där med att sticka mig en tomatvante.

Växthuset den 23 juli

Nu på eftermiddagen såg det ut så här. Fick någon timme innan fotograferingen nödvattna därinne. Gurkornas blad hängde sladdriga och några av tomatplantorna behövde bindas upp.
Förfallet går oerhört snabbt - ideligen behöver man se om sitt hus.
Jojomen. Så är det.

Växthusskötare bör inte vara krassliga.

Fruktskål

Så här ser den ut, katternas favoritskål.
Jag tycker också mycket om den.
Skålen är gjord av en krukmakare här i byn.

Monstervila

Under sommaren håller han helst till utomhus, Monsterkatten. Häromdagen kom han in och gjorde samma manöver som sin bror. En stunds vila i fruktskålen.

Den ena verandan

Jaha - så här är det. När man är sjuk och äter medicin ska man inte jobba hårt i sin trädgård. Inte med annat heller, för den delen.

Går istället runt och tar lite bilder. Potatisblomman i inlägget nedanför och en från den verandan som ska målas.
Här på hörnet klängde min ståtliga alpklematis. Har bestämt att den inte fortsättningsvis ska få bli så bautastor.

Solen skiner, igår kom det 7 mm regn. Halsen gör inte svinont längre.
Tillvaron är med andra ord riktigt bra.

Raketblomma

Potatisblom. Sorten är Rocket.
Även en enkel potatisblomma kan vara vacker.

Fortfarande sjuk

Det blir inte alltid bra när doktorn gissar på virus. Har varit fortsatt sjuk och beställde tid för förnyad undersökning idag.
Det blev provtagning istället för spekulationer.
Inte konstigt att jag känt mig osedvanligt ur slag.

Här härskar halsfluss.

-Krya på dig, sa receptarien, när jag hämtade ut penicillinet.

Blöt varning

Läste i morse att SMHI utfärdat varning för stora regnmängder. Tömde regnmätaren för att vara förberedd. Lite spännande att få höra hur regnet dånar på taket, se hur det forsar ur stuprören och kanske än en gång uppleva att vår väg spolas bort.

Man är lättroad, se.

Och vad hände då? Det åskade lite grann, 14 mm regn föll och vägen är fortfarande kvar.

Det var ett högst vanligt regnväder som drog förbi.

Jag gick ut och vattnade i växthuset.

Den massakrerade klematisen

Inför målning av verandan skar jag ner klematisen rejält. Och då menar jag riktigt ordentligt. Snudd på massaker och slakt, är nog mera rättvisande.
Allt som blev kvar är några bruna, grova slingrande stammar på några decimeter. Det ser förfärligt ut.

Skulle det verkligen kunna bryta friska skott på dessa? Jag hade allt mina dubier. Försökte till och med intala mig och Husbonden att det gjorde nog inget om alpklematisen var tvärdöd. Det finns så många fina klematisar som man kan ha i kallt läge i växtzon 5.
Jag hörde ju till och med själv hur dumt det lät. Många fina klematisar som klarar detta köldhål. Fånigt. Det är det knappt något som gör.

Gick och tittade på de där förment döda stammarna idag. Och se!! Det kommer verkligen nya skott!
Jösses!
Man blir förundrad.

En katt utan kroppsuppfattning

Detta är Monsterkattens smått fetlagde bror. Som kattunge la han sig i fruktskålen då och då. Det var 9 år sen.
Idag var det ingen lysande idé.

En bättre idé var det att titta under potatisblasten. Knölarna borde inte vara klara än men är man nyfiken så är man. Jag kollade under sorten Rocket. Den har sannerligen gjort sig förtjänt av sitt namn. Ingen falsk varudeklaration där, inte.
Ikväll provar vi ett första kok.

Att göra det lätt för sig

I växthuset, alldeles till vänster när man kommer in står en stor blå vattentunna uppallad. Det är praktiskt värre, arrangemanget. Jag fyller den med det kalla brunnsvattnet och så får det stå och bli ljummet innan jag vattnar. Det är ett fjäskande utan sans och måtta. Men vad gör man inte för att få småplantorna att trivas?

Tunnan rymmer nästan 200 liter och är både ett vattenmagasin och ett värmemagasin för kyliga nätter.

Nu tänker jag av orkesskäl fuska lite och inte gå omvägen om vattentunnan. Det blir slangvattning direkt. Gurkplantorna och tomaterna får hålla tillgodo med det kyliga brunnsvattnet.
Det är vatten ur egen brunn så det är alldeles klorfritt. Alltid något.

Hoppas de inte tar illa upp.

Blåmärken och myggbett

För en tid sen kom barnbarnet och frågade:

-Farmor, vill du se?

Jomenvisst. Klart att jag vill.

Treåringen tråcklar sig ur sina långbyxor, slänger fram ena benet fullt med blåmärken, skrubbsår och myggbett och pekar stolt på det.

-Titta farmor! TUFFA BEN!!!

Alternativ sysselsättning

När man inte är frisk nog att rensa i grönsakslandet, städa eller i övrigt ta sig för något kroppsligt krävande kan man ägna tid åt fästingarna istället.

De är naturens vidrigheter. Helt i klass med havregrynsgröt och kvickrotsrötter.

Katterna får Frontline men fästingarna sitter ändå nerborrade i skinnet på dem. Jag kan bara undra hur det skulle vara utan Frontline. Mera fästing än katt, kanske.
För ett par år sen bestämde jag mig för att skippa pincetter och specialdesignade fästingborttagare. Fästingarna plockas väck med fingrarna.

Varför?

Jo - om man är någonstans och upptäcker fästingar på sig själv, på någon annan, på katt eller hund ska kräket, fästingen alltså, inte komma undan med att det saknas borttagningsverktyg.

I början var det en smula äckligt men nu går det som attan. Katterna bråkar inte emot. Inte ens den grinige Monsterkatten.

Åh, vad jag tycker fästingar är en onödig plåga.

Nyss upphittat

En påse saffransbullar längst ner i frysen.
Här i huset gäller ordning och reda som envar kan förstå.

Växthuset den 15 juli 2008

För en stund sedan.
Till vänster om bordet står det verkligen en blå stol. Det kan man inte tro.

Potatiskål

Friskt och frodigt bladverk. Riktigt fint vågar jag påstå. Men som potatisblast är det bara för mycket. Undrar hur det kommer sig när jag inte gödslat något speciellt. Och jag undrar om jag får några potatisar överhuvudtaget.

När vi flyttade hit till huset i början av 80-talet och potatisen precis kommit upp stannade en dam till och kommenterade potatisen.
- Titta! Kålen har kommit upp, sa hon

Kålen, tänkte jag. Knäppa människa. Det ser du väl att det inte är kål utan potatis. Men jag sa det inte, väluppfostrad som jag är.

- Vår potatiskål är inte så långt kommen, fortsatte hon.

Potatiskål??

Hon hade alldeles rätt. Förr i tiden sa man kål om alla köksväxter man odlade. Trädgårdslandet eller kökslandet kallades för kålgården. Här i trakterna lever språkbruket kvar åtminstone i form av potatiskål.

Det är inte fel att lära sig något nytt ibland. Men lite snopen blev jag allt.
Potatiskål.

Sommarförkylningen fortsätter

Sommarförkylning, förresten.
Hur kan man få en sån när det knappt är sommar?

Från Sveriges Radio

Har tidigare berättat att jag alltid lyssnar på Naturmorgon i P1. Ett förträffligt program som har ett stående inslag: Naturfrågan. Jag har skickat in svar massor av gånger. Dristade mig en gång att fråga om mina mail möjligen fastnade i Radio Växjös spamfilter. Fick detta vänliga svar.

Med glad förvåning hör jag på lördagsmorgonen den 5 juli mitt namn läsas upp. Jag är vinnare av en fågelholk. Dessutom kom en fanfar av tranors trumpetande. Se det var en riktigt god början på dagen.

Igår hämtade jag ut min vinst på ortens affär. Ett fint kort med gratulationer från redaktionen medföljde.

Trägen vinner sägs det. Och det stämde.

Den tjusiga holken ska sitta i en björk alldeles utanför köksfönstret. Då kan jag sitta och glo på fåglarna medan jag dricker morgonkaffet. Så bra det kommer att bli.

Medge att holken är bra stilig!

Självbelåtenhet utan gräns

Köpte en sådan här tröja till det hjälpsamma barnbarnet. Man har ju ingen självkritik, alltså.
Och inte har det med trädgård att göra heller.

Trevlig helg alla!

Timjante

Nu är den hälsobefrämjande brygden klar. Både Jo och Bloggblad rekommenderade i kommentarer härnedanför just timjante mot förkylning. Timjan har jag i en stor kruka på verandatrappan. Lätt gjort att öppna dörren och klippa av en tuss.

Kan det verkligen vara nyttigt? Det smakade ju gott!

Hedgren lämnade tipset att ångbada bihålorna.
Jag kommer att bli frisk fortare än en gris blinkar!
Och det är ju tacknämligt, det.

Sommarförkylning

En rent onödig åkomma.

Grattis på 50-årsdagen!

Grattis Erik!

Potatislandet

Potatisen växer med frisk, grön blast. Den växer så galet mycket att jag undrar vad som egentligen blir inunder. Något? Inget?

Det återstår minst en månad till innan jag får svaret.

Liljebaggarnas paradis

Det är här slaget om liljorna står. Liljebaggarna på ena sidan och jag på den andra.