Frösådd i januari

Utomhus ligger snön. Skulle uppskatta snödjupet till runt 47 meter. Det är inte trevligt.

Inomhus kan man i allafall ana andra tider. Fröerna i sina melittapåsar väntar på att få komma i jorden. Billan har vänligen försett mig med många och yngste sonens Piri-piri ska förstås också sås.

Och minsann - idag har de väntat klart. I tomma godisburkar har jag sått allehanda chilepepparfröer. Frukter som ska smaka milt, smaka vilt och som ska gå som ett fackeltåg i halsen kommer att trängas i mitt växthus. Så är det planerat, åtminstone.

Äntligen en ny växtsäsong!

Än är det långt till vår. Alltför långt, förresten.

Växthustakets snölager har skottats av två gånger. Första gången med hjälp av fysikens lagar. Värme under och vips kanar snömassorna självmant ner. Andra gången med handkraft. Inte för att det på något sätt var roligare men snön hade lagt sig för dörren och jag orkade/ ville inte skotta mig in.

Idag ser det ut så här och våren är fortfarande alltför långt borta. Å andra sidan är julgodiset uppätet så det går ju åt rätt håll ändå.

Vill vi ha vin?

Jatack.

Men då får vi ge oss ut i planteringarna och börja beskära.
Vid den här tiden är det dags att ge sig ut med sekatören. Om man är för tidig med beskärandet kan saften i vinstocken rinna bort. Plantan blöder ihjäl.
Är man för sent ute med kniven går det lika illa.

Så nu är det exakt rätt tid!
Fram med den bästa och vassaste sekatören och klipp rejält!

Är man feg får man många blad och inga vindruvor.
Tänk på det!

Bilden är inte tagen idag, om man säger så...

När den late skottar tak

Förra året fungerade latmansmetoden. Skulle tro att den gör det i år också.

På växthustaket ligger rejält med snö. Oroväckande mycket. Visserligen har jag ett norskt växthus med prima taklutning men jag kan ändå känna lite oro för att taket ska störta in.

Husbonden påstår bestämt att detta kommer inte att ske men jag lyssnar inte alltid på vad han säger.

Nu brinner det kronljus och värmeljus därinne, värmen stiger upp mot taket och smälter det understa lagret snö. Vips skottar taket sig självt. Genvägar är minsann inte alltid senvägar.

Husbonden och jag korkar upp champagnen och önskar alla er trogna bloggläsare ett Gott Nytt År!

Monsterkattens julbord

Det står varje år i tidningarna att man ska akta katten för julstjärnorna. Det är säkert både riktigt och sant. Julstjärnor är giftiga.
Men det som är sant i Stockholm är ibland ett skämt i Bergslagen. Ta inte illa upp. Det är nog så att min katt är en smula galen, annorledes eller rent av puckad.
Han äter nämligen sådana blommor med stort behag. Han liksom dras till dem, hugger först små hål i bladen för att sedan mumsa i sig alltihop. Det brukar återstå en ynklig pinne.

Och katten då? Han mår utmärkt. Lika gott varje år.

Någon undrar kanske varför jag köper hem giftiga blommor och utfodrar kattkräket med?
Det gör jag inte. Blommorna är fådda.

Jag brukar ställa blommorna så att katten inte kan ska kunna nå dem. Det funkar inte riktigt.
Han blir inte bjuden på blomsterjulbord. Han tar bara för sig.

Rose on the Rocks

Vill genast meddela att denna bild är en lånad fjäder. Eller om man hellre vill kalla den för fådda blommor. Det är inte min växthusjulros utan blomman tillhör arbetskamraten Gunvor.

Julrosen här ovanför har hon fått och den växer inomhus.
- Hmm, säger förstås någon skarpögd Messerschitt, jag ser allt att det är snö på bilden.

Jodå, julrosen växer i en kruka inomhus men just inför fotograferingen är den snöstajlad. För att inte förgås i stugvärmen matar Gunvor blomman med isbitar.

- Gör du verkligen det? sa vi andra klentroget.

Jodå - precis så går det till. Vatten i en iskubspåse. Frys till is. Dra till i påsen och skramla ut så mycket du tror rosen vill ha. Cyklamen och azaleor gillar också att småfrysa om fötterna. Krossad is på fatet och blomstrena frodas. Vem kunde ana det?

Så tillreds en Rose on the Rocks.

Snöskottning

Tog termobrallorna och tjocka vinterjackan på. Utrustad med handlampa och snöskyffel bar det sen av till växthuset. Öste in ett lager snö på julrosen.
Hoppas den gillar det.
Jag hade inte gjort det...

Julfägring?

Här var det livat,
Här var det glatt
Här var det blommor i morsans hatt.

Nä.
Det har allt varit lite stillsamt på bloggen en tid. Bättring utlovas.

Förra julen fick vi en julgrupp där det bland annat växte en julros. Den planterade jag ut i växthuset när tjälen gått ur jorden.
Nu tänker jag följa den med en bild i veckan. Kommer den att blomma?
Det är kanske inte oooolidligt spännande, men snudd på....

Tycker förresten att jorden ser bedrövligt torr ut. Ska man vattna tro? Eller kanske skotta in snö. Det kommer garanterat att se bautafånigt ut. Men vad gör man inte för en julros...

Inte är väl november bara grå?

Snarast lite åt det blå hållet. Åtminstone idag.
Det var 11 grader kallt, blågrått och smådimmigt i morse.
Inte låter det fint, precis.
Jag tycker ändå om sjön med sin nyis. Fingrarna mina blev vita när jag tog bilden. Mycket oskönt att såväl se som att känna, kan jag meddela.

Den svavlande Gunvors kommentar:

Förslagen om vass tunga, onda ögon, fula munnar och diverse osande eder i all ära, men jag vågar nog inte lita på att kroppsspråket ska kunna läsas av mögelsporer och annat oknytt. Jag tänker alltså fortsätta elda mitt svavel. Inne i växthuset brukar jag dessutom bli betydligt fredligare än vanligt.
Svär gör jag däremot utanför växthuset. Just nu finns det anledning att svära över vägverkets pågående stympning av träd. De kör någon sorts helvetesmaskin som fullkomligt sliter av grenar och kvistar och ibland bark, nerifrån och upp till ca fem meter på träden utmed vägarna. Ris och småstickor far vida omkring och kvar står träden med fula och säkert smärtsamma sår.
Fy faaan för sådan misshandel.
Gunvor

Ekologiskt svavelos

Jag har en odlande vän. Vi kan rent av kalla henne Gunvor för hon heter faktiskt så. Hennes växthus innehåller förutom de mest formidabla grödor även livs levande vaktlar och en liten damm. Jo - det är sanning.

Denna mästerodlare tänder på höstkanten en liten eld under ett fat med svavel inne i växthuset. Ångorna tar död på allt oknytt man absolut inte vill ska övervintra.
Vaktlarna har innan hennes eldande fått flytta till ett annat och tillfälligvis mera hälsosamt boende. Ingen ska tro att Gunvor gasar ihjäl sina fina fåglar. Ånej.

Fick en idé att jag rent av skulle kunna svära ihjäl lite bladlöss. Om jag sätter mig i den blå stolen i mitt växthus och svär de mest svavelosande eder över till exempel feldesignade arbetsredskap, Skolverket eller Socialstyrelsen så skulle jag rent av ekologiskt kunna ha ihjäl ohyra som tänkt övervintra i växthuset.

Är inte detta en glänsande idé?

Man ska inte tro på allt man ser på TV

Såg ett program på TV ikväll. Ett trädgårdsprogram där det framhölls att man MÅSTE göra rent sitt växthus minutiöst på hösten för att ingen ohyra av något slag ska övervintra och ställa till ohägn för odlaren.

Under åtminstone 15 år har jag rensat ur växthuset, burit bort växtrester och sen nöjt mig med det på hösten. Eventuellt kan man kalla det lathet. Kanske är det fritt tänkande...

När vårsolen börjar värma tvättar jag ur växthuset. Mycket noga är jag. Hett såpvatten är det som gäller. Vid den tiden är det ljust, varmt och skönt till skillnad från på hösten. Det är en ren fröjd att vistas i växthuset.

Har det funkat i 15 år kan det knappast vara en slump. Jag tänker nog att de närmsta 15 åren fortsätta att fuskstäda på hösten och finstäda på våren.

Så får det bli.

Höstmorgon vid sjön

Den osannolika vattenmelonen

Yngste sonen provar på allehanda odlingar: citrus, chili och vattenmelon.

- Ha ha, vattenmelon, skrattar säkert någon. Det blir inte lätt, det. Särskilt inte inomhus och absolut inte i ett vardagsrum. Dessutom med rötterna i en kruka full med icke-klumpbildande kattsand av märket COOP-Extra. Särskilt inte det...
Ska den bistra sanningen fram så var nog denne Någon = sonens mor.

Och vad hände, tro?

Jo, så här blev det: Vattenmelonen växte mycket långsamt. Skörden inföll i helgen som gick.
Titta på bilderna och förundras. Det blev en minivattenmelon med ypperligt fruktkött.

Inomhus, i rumstemperatur, med rötterna i en kruka kattsand på fönsterbrädan - - - märkligt.

Allt om den vidriga älglusen

Vid den här tiden ger de sig tillkänna, älglössen. De vidriga kräken som surrar, bits och till allt elände nästan är omöjliga att ta död på.
Den som aldrig träffat på älglusen eller hjortflugan kan tro att det här skrivs av en mordisk typ. Men så är icke fallet.
Lusflugor är ett flygande otyg från helvetet. Därom råder inga tvivel. Kolla själva:

1. Det kan man läsa om här. Se en bild kan man också göra.
2. Och här när jag satt nerlusad på en föreläsning på Universitetssjukhuset i Örebro.
3. Och ännu mera här om hur älgjakten förlängs till tre veckor.

Konsten att eftermogna chili

Titta på detta i alla bemärkelser lysande resultat!

De gröna chilifrukterna på bilden strax här nedanför blev på några få dagar röda. Jag tror att de ska få ligga kvar och torka. Möjligen att jag snittar upp dem lite så luften lättare kan cirkulera.

Ett förträffligt resultat. Jag är mycket nöjd.

Fest och kalas

Nu festar koltrastarna på äpplena som finns kvar. De nerfallna frukterna och de som fortfarande sitter kvar på träden blir kalasmat.

Den vildsinte Monsterkatten ligger på lur men blir överlistad av fåglarna. Han får hålla tillgodo med en eller annan gnagare. Lika bra det. Eller ännu bättre.

Eftermogna chili?

De sista chilifrukterna plockades av innan plantan for till växthimlen. Det låter lite finare än att släpa ut dem på komposthögen.
En hel del frukter hade inte hunnit mogna. Konsulterade Billan och fick veta att gröna chili kan man använda. Det är gott att veta. Men nu är det så att jag väldigt gärna vill ha dem röda och fina.

Jag ska försöka eftermogna dem i fönstret. Riktigt truga fram röd färg. Experimentet ska visas här.

Blir de röda?
Blir de bara skrumpna?

Vi får se. Jag lägger ut nästa bild om några dagar.

Den som inte är riktigt färgblind kan se att det redan ligger några röda - de får ligga som jämförelse och torka.

Årets sista växthusbild

Så var det äntligen städat. Inte tvättat ordentligt än men åtminstone någorlunda iordningställt.
Jag gör bara det nödvändigaste nu på hösten. En växthusets raggartvätt, kanske man kan säga.

Alla gamla växter tronar på komposten. Inte alla, förresten. Änglatrumpeten och en pelargon får vänta på våren i garaget.

Det gröna man skymtar i markbädden till höger är en tuva gräslök för tidig skörd i vår. Timjan för bättre överlevnad. Av växten, alltså. Själv hoppas jag att klara mig med dubbla lager fleece.
Den största plantan är en marockansk mynta. Hur den klarar vintern i Bergslagen återstår att se.

Vinrankan får tappa sina blad i lugn och ro. Mellan jul och nyår tar jag mig in igen i växthuset och beskär rankan. Gör jag det nu blöder den ihjäl.

Bilden tog jag en tidig morgon. Man får vara glad att solen skiner.

Höstdagjämning 2010

Just nu på kvällen är det 15.1 grader varmt inne i växthuset. Än kan jag skörda tomater även om mognaden går långsamt. Jordärtskockorna i trädgårdslandet blommar gult och fint. Skogen är proppfull av älgar och trattkantareller.

Om ett par dagar bryter Den Stora Marknaden ut. Vårt lilla samhälle växer från 3000 invånare till drygt 100 000 på två dagar. Det blir trångt, vill jag lova.
Jag är inte så vidare värst intresserad av marknaden, men det kan man knappast andas om här i bygden...