Var är snösmältningen?

Förra lördagen var snödjupet 50 cm.
Idag är det 48 cm.

Med en avsmältningshastighet på två centimeter i veckan kommer trädgården att ligga snöfri vecka 28.

Det blir lutfisk till midsommar. Sanna mina ord.

Ju lägre desto bättre

Temperaturen stiger och snön sjunker ihop. En bra, rent av förträfflig kombination.
På en vecka har det försvunnit 20 cm snö. Här är förra veckans elände förevigat på foto.

Julrosen i växthuset har fått knoppar, katterna vill gå ut och den fodrade fleecevästen känns nästan lite varm.

Det liknar vår. Ja. Faktiskt.

Veckans sjöbild

Idag stannade jag till vid sjön för att ta första vårbilden. Förra året var vintern hård men hur var det 2009?
Här finns det fotografiska svaret: Tryck och se. Blir man förvivlad över den bilden kanske den här passar bättre: Kolla här och bli lite gladare: 2007 var ett bra år.

Jag parkerade bilen och klättrade upp på den betonghårda snövallen för att sen ta mig ner till sjön. Lite akrobatisk kände jag mig allt. Tänkte skärskåda de intressanta spåren på sjön. Det finns gott om varg i trakterna...

Steget ner från plogvallen slutade oväntat. Högerbenet for rätt ner i djupa snön, kameran lyckades jag nödhålla men fallet hade nog ingen hög tjusighetsfaktor. En bild blev det i alla fall.

Är man tjurskallig av sig så är man.

Johanna med det vita täcket

Mycket otrevligt har jag sagt om snön. Men den isolerar bra. Riktigt bra.
Gröna Johanna har denna vinter haft dubbla ytterkläder. Den vanliga gröna isolerande och sen snötäcket.
Inuti komposten är det varmt och bra. Man kan skymta Johanna till vänster om den öppna trädgårdskomposten. Öppen och öppen, förresten. Den ser rätt tillknäppt ut.

Om sakernas tillstånd

Nog smälter det undan. Visst sjunker snön ihop men jag har allt mina åsikter om farten. Den där Kung Bore verkar vara en trög typ som inte abdikerar i första taget. Ge dig nu! Loss! Det är ju vårdagjämning i morgon.

Bilden visar snödjupet i trädgården i går. Tumstocken är nerkörd på plana gräsmattan och inte i någon driva. Inget fusk här.
Se så eländigt det ser ut! Kolla siffrorna! Man får gråta om man är lagd åt det hållet..

Odla sin trädgård har en utmaning åt mig. Jag ska presentera åtta saker om mig själv som inte är bekanta tidigare för läsekretsen. Det är en smula besvärligt så jag halverar självsvåldigt utmaningen och nöjer mig med blott fyra konstateranden om mig själv. Hoppas att jag inte ska drabbas av missväxt, älgbitna äppelträd eller fjorton dagar på tukthus för detta tilltag.

Det de flesta inte känner till om mig är:
1. Jag har TRE virvlar i håret. Jag har ända intill januari detta år trott att jag haft två, vilket i och för sig är illa nog, men frissan upplyste mig om att det faktiskt är tre. För mig var det en befrielse att få besked om varför håret alltid jäklas och varför jag alltsomoftast nog kan känna mig lite snurrig. Se där! Allt får en förklaring.

2. Mitt lokalsinne är ett uselt skämt. Den som kan virra bort sig i lilla staden Nora har nog inte alla tomatfröerna i sålådan. Nu är det sagt.

3. Jag är född och uppvuxen i samma lilla halländska by som fotbollspelaren Niclas Alexandersson. Får tillstå att jag trots det är totalt ointresserad av sport.

4. Om någon så skakar liv i mig på natten när jag sover som bäst, kan jag sen konfirmationstiden rabbla alla aposteln Paulus brev. Jag har nämligen en liten låda i mitt inre för värdelöst vetande. Möjligen hör inte detta dit men där skvalpar det runt allsköns fakta man nästan aldrig behöver.

Jag skickar inte utmaningen vidare till någon speciellt utvald utan hoppas på att intresserade tar sig an den!

Tillhör inte Kung Bores vänkrets

Vill bara meddela det. Funnes han på Facebook skulle jag aldrig adda honom hur mycket han än tjatade.

Nu är jag trött på snö. I trädgården mätte jag snödjupet. 76 vidriga centimeter. Det är åtminstone 76 cm för mycket enligt mitt förmenande.

Man borde ju faktiskt tillhöra Republikanska Snöföreningen. Ned med Kung Bore! Bort med honom! Det kan knappast ens kallas majestätbrott att önska livet av honom.

Fram för vårvärme och fågelkvitter. Välkommen gumman Tö! Du är efterlängtad.

Physalisen är sådd, chilin grönskar på fönsterbänkarna och inom kort ska tomatfröerna i jorden. Man får vara glad för det.

Matgäster och små frön

I syrenen utanför köksfönstret hänger fröautomater med solrosfrön och hampafrön. Påsar med jordnötter och några talgbollar rör sig i vinden. En rätt enahanda meny kan man tycka men middagsgästerna klagar inte. Möjligen tycker de att talgbollarnas kvalité inte är så hög som de skulle önska. Det är köpebollar och jag misstänker att fettet inte är riktigt gott. Tänker inte provgnaga och känna efter.
Talgoxar, stjärtmesar, blåmesar, svartmesar, talltitor eller entitor, nötskrikor och den glupske spetten är stamgäster.
Från skogen kommer råbocken och ekorren. Den lille tjocke och rödbrusige domherren kalasar också gärna på nerfallna solrosfrön.

Innanför fönstret sitter Monsterkatten och illstirrar på dem, klapprar med tänderna och viftar på svanstippen.

Själv har jag sått en låda physalis. Helt utan att klappra med tänderna.

Se där - en alldeles vanlig söndag i Bergslagen.

För mycket vitt för mig

Tänk om man ändå kunde fräsa bort snön med synens hjälp. Tänk om man kunde gå ut och stirra med det absolut ondaste ögat runt växthuset. Så enkelt och lättsamt snön skulle smälta bort då.
Till vardags är jag nu inte utrustad med sådana ögon men just idag skulle de suttit fint.
Det blev den gamla hederliga snöskyffeln som fick göra tjänst istället.

En smal gång har jag skottat fram till växthusdörren och sen såpass att dörren gick att öppna. Jag ville se om våren möjligen skulle finnas i växthuset. Åtminstone lite.

Det gjorde den inte. Inget spirade. Inte ens minsta lilla krokusblad syntes till. Annat var det 1999 - då skymtade påskliljebladen den 7 mars.

Den redan tidigare så ynkliga julrosen såg halvdöd ut. En kanna vatten fick bli första hjälpen.

Jag tycker faktiskt att snömängderna är onödigt stora. Om jag finge råda skulle man stansa ut vintern ur almanackan och sälja vintermånaderna till behövande.

Chili på led

Chili, chili och ännu mera chili. Fönsterbänkarna är fulla av burkar.
De hemvikta papperskrukorna har fyllts med innehåll. Omplanteringen lyckades näst intill fullständigt. Av alla de 67 plantorna var det bara en som vek ner sig och dog.

Shit happens.

Utanför köksfönstret

Snön ligger fortfarande alltför ohälsosamt djup. Tacksamt nog har det blivit lite varmare ute. Måndagens -28 grader är inte att leka med men dagens -1 känns som en mild, sydlig bris mot kinden.

Småfåglarna behöver mat. Rätt var det är fylls syrenen med talgoxar, blåmesar, domherrar och två tofsmesar. Jag vet av erfarenhet att tonårsbarn äter mycket men de här flygande kräken tar priset. De är riktiga ätmaskiner. Jag fyller på fröautomaterna och hänger ut jordnötter. Ideligen. Ideligen.
Vi har en deal, fåglarna och jag. De får massor av mat av mig på vintern, på våren tackar de med skönsång och på sommaren slukar de myggen.

Igår kom ett av de kringvandrande rådjuren. Han stod precis utanför köksfönstret och slickade i sig nerfallna solrosfrön. En ekorre visade sig för Husbonden och idag var det en liten mus som hittade solrosfrön.

Alla får ha sitt fredagsmys.

Konsten att vika en papperskruka.

Det finns åtminstone två sätt att tillverka en papperskruka. Ett är ett något tjusigare sätt och det andra är en ren lågbudgetvariant.

Om man investerar i en speciell träform, en krukmakare, och gör enligt bruksanvisningen får man en fin och användbar papperskruka till sina småplantor.
Om man däremot vill snåla till det lite och samtidigt vara en smula uppfinningsrik kan man göra så här:

1. Man tar en dagstidning och klipper en cirka 15 cm bred remsa tvärs över den.
2. Sen letar man fram en flaska eller en burk med passande diameter. I det här fallet gjorde jag ett fynd i skafferiet. En Blossa glögg med högoktanigt innehåll. Passar extra prima eftersom jag tänkte mig att plantera chiliplantor av het sort.
3. Dubbla pappersremsor behövs för stadighetens skull. Lägg flaskan så att det sticker ut några cm papper utanför flaskbottnen. Rulla nu flaskan på remsan samtidigt som du viker tidningspappret in mot flaskbotten. Sista vikningen låser man fast i de andra.
4. Drag försiktigt upp flaskan och vik in en centimeterbred kant för att stabilisera krukan.
5.Ställ ifrån dig den nya krukan och se på attan: En kruka är född.

Så lätt. Så billigt. Därför så bra.
Snålmor har talat...

Kruktillverkning

Man kan göra sina egna högst förgängliga krukor av tidningspapper. Det gjorde jag förra året. Då vek jag strutar av tidningen Dagens Samhälle. Det fungerade prima för mina gurkfrön.

Det här året tänker jag göra papperskrukor till mina chiliplantor. Strutar, liknande de jag gjorde förra året, passar inte så bra för omplantering. Det krävs mera jord nu eftersom småplantorna ska stå ett tag och växa till sig. Dessutom var gurkstrutarna fasligt vingliga.

Har funderat på om jag ska köpa en krukmakare i trä eller om jag ska ägna mig åt lite hittepå. Det får bli det senare för det gillar jag egentligen bäst.

Diametern till krukorna är själva kruxet. Jag har inventerat huset efter något att forma krukorna efter. I skafferiet hittade jag det som behövs: en flaska glögg av märket Blossa spetsad med konjak. Flaskans diameter motsvarar mina önskemål. Att det är en slurk kvar i buteljen förringar inte alls fyndet.

Nu har jag de attiraljer som behövs: En form och en trave Nerikes Allehanda.
Nästa steg blir att börja tillverkningen.

Vårfint i fönstret

Alla tycker kanske inte det är höjden av lycka att ha gamla godisburkar i trängsel på fönsterbrädan. Alla ser kanske inte detta som en smakfull heminredningsidé.
Så kan det säkert vara. Tur att jag gillar det. Och smakfullt ska det bli!

Chilepepparfröerna skall enligt Billan ha det varmt vid groningen. Hade först tänkt klämma in alla burkarna i skåpet ovanför kylskåpet. Där är det hyggligt varmt. Det var dessvärre redan fullsatt i det skåpet. Orka städa... Av ren och skär lathet kollade jag hur varmt det var på fönsterbänken. Jag insåg att den goa värmen nog skulle duga åt sådden. Den duger åt mig och jag är ändå första klassens fryslort.

Det var racerfrön. I alla burkar gror det. I en del mer, i andra mindre.
Inte illa. Inte illa alls.

Nu gror pepparn

Jojomen. De sådda fröerna har tittat upp ur sina burkar. Vi är på G - fröerna och jag.

Nu börjar tiden då fönsterbänkarna fylls av den ena fulare burken efter den andra. Men man ska ju inte se till det yttre, sägs det, utan mera fästa sig vid det rara innehållet. Det gäller frösådder såväl som människor.

Det har blivit mera chilepepparsådder. Ytterligare fem sorter är på groning.

Det här året ska bli det hetaste året i mannaminne. Det är för övrigt oss väl unt efter en vinter som gett oss snödrivor i 83-metersklassen, kylknölar på tårna och snudd på surt humör.

Frösådd i januari

Utomhus ligger snön. Skulle uppskatta snödjupet till runt 47 meter. Det är inte trevligt.

Inomhus kan man i allafall ana andra tider. Fröerna i sina melittapåsar väntar på att få komma i jorden. Billan har vänligen försett mig med många och yngste sonens Piri-piri ska förstås också sås.

Och minsann - idag har de väntat klart. I tomma godisburkar har jag sått allehanda chilepepparfröer. Frukter som ska smaka milt, smaka vilt och som ska gå som ett fackeltåg i halsen kommer att trängas i mitt växthus. Så är det planerat, åtminstone.

Äntligen en ny växtsäsong!

Än är det långt till vår. Alltför långt, förresten.

Växthustakets snölager har skottats av två gånger. Första gången med hjälp av fysikens lagar. Värme under och vips kanar snömassorna självmant ner. Andra gången med handkraft. Inte för att det på något sätt var roligare men snön hade lagt sig för dörren och jag orkade/ ville inte skotta mig in.

Idag ser det ut så här och våren är fortfarande alltför långt borta. Å andra sidan är julgodiset uppätet så det går ju åt rätt håll ändå.

Vill vi ha vin?

Jatack.

Men då får vi ge oss ut i planteringarna och börja beskära.
Vid den här tiden är det dags att ge sig ut med sekatören. Om man är för tidig med beskärandet kan saften i vinstocken rinna bort. Plantan blöder ihjäl.
Är man för sent ute med kniven går det lika illa.

Så nu är det exakt rätt tid!
Fram med den bästa och vassaste sekatören och klipp rejält!

Är man feg får man många blad och inga vindruvor.
Tänk på det!

Bilden är inte tagen idag, om man säger så...

När den late skottar tak

Förra året fungerade latmansmetoden. Skulle tro att den gör det i år också.

På växthustaket ligger rejält med snö. Oroväckande mycket. Visserligen har jag ett norskt växthus med prima taklutning men jag kan ändå känna lite oro för att taket ska störta in.

Husbonden påstår bestämt att detta kommer inte att ske men jag lyssnar inte alltid på vad han säger.

Nu brinner det kronljus och värmeljus därinne, värmen stiger upp mot taket och smälter det understa lagret snö. Vips skottar taket sig självt. Genvägar är minsann inte alltid senvägar.

Husbonden och jag korkar upp champagnen och önskar alla er trogna bloggläsare ett Gott Nytt År!

Monsterkattens julbord

Det står varje år i tidningarna att man ska akta katten för julstjärnorna. Det är säkert både riktigt och sant. Julstjärnor är giftiga.
Men det som är sant i Stockholm är ibland ett skämt i Bergslagen. Ta inte illa upp. Det är nog så att min katt är en smula galen, annorledes eller rent av puckad.
Han äter nämligen sådana blommor med stort behag. Han liksom dras till dem, hugger först små hål i bladen för att sedan mumsa i sig alltihop. Det brukar återstå en ynklig pinne.

Och katten då? Han mår utmärkt. Lika gott varje år.

Någon undrar kanske varför jag köper hem giftiga blommor och utfodrar kattkräket med?
Det gör jag inte. Blommorna är fådda.

Jag brukar ställa blommorna så att katten inte kan ska kunna nå dem. Det funkar inte riktigt.
Han blir inte bjuden på blomsterjulbord. Han tar bara för sig.

Rose on the Rocks

Vill genast meddela att denna bild är en lånad fjäder. Eller om man hellre vill kalla den för fådda blommor. Det är inte min växthusjulros utan blomman tillhör arbetskamraten Gunvor.

Julrosen här ovanför har hon fått och den växer inomhus.
- Hmm, säger förstås någon skarpögd Messerschitt, jag ser allt att det är snö på bilden.

Jodå, julrosen växer i en kruka inomhus men just inför fotograferingen är den snöstajlad. För att inte förgås i stugvärmen matar Gunvor blomman med isbitar.

- Gör du verkligen det? sa vi andra klentroget.

Jodå - precis så går det till. Vatten i en iskubspåse. Frys till is. Dra till i påsen och skramla ut så mycket du tror rosen vill ha. Cyklamen och azaleor gillar också att småfrysa om fötterna. Krossad is på fatet och blomstrena frodas. Vem kunde ana det?

Så tillreds en Rose on the Rocks.