Inte bara över isen utan i min trädgård också. Jajamen.
I morse såg jag något komma ut ur skogsbrynet, ta sig förbi några smågranar och smyga sig in på tomten. En fin räv med stor, tjock svans. Han stannade upp, satte sig ner som en hund och tittade sig runtomkring. Monsterkatten och hans bror var inne. Tur för räven. De jagar räv tillsammans, kattskrällena.
Räven reste på sig, vädrade och småsprang på snön genom trädgården.
Så högbenta och fina de är!
16 kommentarer:
Vi har minst en räv som smyger här också. Tyvärr verkar det som om han inte mår så bra, eftersom min hund nu kliar sig... Suck.
ellis: Rävskabben är trist. Men visst var det fler skabbrävar som syntes till för några år sen. Vi hittade en som lagt sig och dött i vedhögen. Alldeles kal på svansen stackars räv.
Ja du , de där rävarna. De finns då överallt tror jag , här uppe i landet. Jag tycker de är fina djur , utom när de står och skäller uppe på jordkällaren, mitt i natten. *suck*
Kram Stina
Här har vi inte sett till någon sedan -89 då det kom in en Mickel och käkade upp vår kanin...
Ja visst är de fina! För ett par år sedan hade vi en räv som kom gående mitt i bostadsområdet, gissa om vi blev förvånade!
Jo jag tror antalet skabbrävar miskat betydligt, i alla fall i vårt område. Man hör i alla fall inte talas om det lika mycket längre.
Här har vi en räv som jag ofta ser på golfbanan. Räven ser inte frisk ut, skabbig, smal och gråaktig. Jag påpekade det för min granne, hon höll inte med. Rävar ser ut så, menade hon. Isåfall är svenska/nordiska rävar av en annan ras. Dom är ju just så vackra och högresta som du beskriver dom.
Stina: Deras skällande låter nästan lite otäckt, tycker jag.
Välkommen hit, förresten!
bloggblad: Inga rävar?! Nästan lite synd. De är bra fina. Ja, utom när de spisar upp husets kaniner, förstås.
karin a: Det verkar som om alla skogens djur kommer in bland bostäder nuförtiden. Älg, rådjur, räv, björn. Undrar varför? Det måste ju finnas ett system. Mat, förstås. Det mesta har med mat att göra.
Och det kan man ju förstå.....
ellis: Jag har inte sett en skabbräv sen vi hittade en i vedhögen. Han hade lagt sig och dött där. Den tyckte vi synd om. Tänk att klia ihjäl sig. Fy helskotta.
annika: Det var ju märkligt. I det stora landet med de stora hamburgarna och de stora människorna är rävarna små och tunna. Hmm. Jag begriper inte hur det kan komma sig. De kanske verkligen SKA se ut så. Jag gillar våra rödbruna fluffiga rävsvansar.
Vilken tur att dina katter är stora.. min lilla skulle bli en mumsbit!! tror jag..? /åsa
åsa: Munsbit åt räven? Hujedamej..
Här i huset bor två bondkatter modell STORA. Men de är inte hur kaxiga som helst. Monsterkatten blev så rädd för älgen att han kom krypande in, svansen hängde efter honom och magen gick lös. Han karskade upp sig igen men är inte vän av älgar.Undrar vad som hände.
Rävar är fina. Såg en häromsommaren när jag var ute på turridning. Den satt stilla som en staty och bligade ut över ängarna. Trodde först att det var en stubbe innan jag insåg att det var en räv. Synd att inte monsterkatten kan berätta vad som hände. Verkar vara en spännande historia...
pallas: Ja, det är fint att se rävar. Men deras skall låter obehagligt, nästan lite skrämmande, tycker jag.
Skulle tro att Monsterkatten har så många historier att förtälja att man nog finge ta tjänstledigt för att hinna med och lyssna. Han har förbrukat många av de nio liven.
Skicka en kommentar