Sungold och Tomato Berry

Sungold är en återkommande favorit. Liten, orange och god. Stammen växer kraftigt och bladen sitter inte alltför tätt. Tidigt mogen är den också. Skulle någon fråga mig till råds vilken tomat man ska satsa på i växthuset är Sungold definitivt en av dem.

Tomato Berry är ny för i år. Jättelånga klasar med runt 20 röda tomater på varje. Färgen är rejält röd och skalet är alldeles blankt. Formen på tomaten är som en jordgubbe. En riktigt läcker tomat till utseendet. Smaken är hygglig men inte just något mera. Ska nog ändå odla den fler gånger eftersom den är så vacker.

Med på bilden är också slingerväxten Törnrosas kjortel.

Klicka gärna på bilden och skärskåda tomaterna

Hmm. Nu tittade jag noggrannare på bilden och ser knappt jordgubbstomaterna. Får återkomma senare med bättre bilder på dem.
Så det kan bli. Allt man gör blir verkligen inte bra. Bara att hacka i sig sanningen. Surt...

För vila och eftertanke

Men om sanningen måste fram blir det inte långa overksamma stunder. Nu mognar tomaterna. Chilin ändrar färg och skördas efterhand. Gurkorna växer till. Melonen hänger i sin BH och sväller. Basilikan vill bli pesto och allt skriker efter vatten.

Vegetariskt skaldjur?

Nä - såna finns ju inte. Det här är chilin Black Piquin som likt en flodkräfta är svart innan den är ätfärdig.
Hårda i skalen är de båda två, förresten.

Växthuset idag

Nu är skörden i full gång. Klicka gärna på bilden så syns chilin och tomaterna lite bättre.

Fästingrapport den 1 augusti

I början av sommaren la jag några blodstinna fästingar i en glasburk. De hade suttit på vårt gamla kattskrälle. Jag ville veta hur länge avplockade/avtrillade fästingar kunde hålla sig vid liv. Fästinginformationssidor upplyser allmänheten att de jämrans kräken bara klarar 3-4 dagar inomhus.

Kunde det verkligen vara så? Åhnej!

Länge höll sig fästingarna i livet men dog slutligen efter ståndaktiga 49 dagar. Innan frånfället producerade de förresten små glänsande bruna ägg som efterhand omvandlades till småfästingar. Enligt regelboken ska det vara ett larvstadium däremellan. Såg några ynkans beige streck här och var - kanske var det larverna.

De små fästingarna knatar fortfarande runt i burken och det här verkar bli en never-ending historia. Vem vet - julflugor har man hört talas om men julfästingar? Otäcka nyheter k a n ha sitt ursprung i bergslagsskogarna...

Glasburken står bakom gardinen i ena köksfönstret.
En fästingburk är knappast att betrakta som ett prydnadsföremål.

Förkolnade läppar och ett vidbränt svalg

Så kan det gå när man inte är försiktig nog.

Yngste sonens chiliplantor är på kollo i Bergslagen under sommaren. I fönstret står en Habanero Lemon och en Röd Habanero. Vad den egentligen heter vet jag inte. Däremot ska den vara den näst starkaste chilin. Allt enligt sonen. Han far sällan med osanning men det där trodde jag nog inte riktigt på ändå.

Plantan har växt förträffligt under sommaren och frukterna mognar efterhand. Röda och granna lyser de i fönstret. Den första skördades och skars i strimlor. Åh, vilken mild doft! Ungefär som den man känner när man kliver in i Blomsteraffären Solrosen. En doft av ospecificerade blommor.

Frukten måste bara provsmakas.... En ytterst liten bit tänkte jag avnjuta.

Fy helskotta! Läpparna brann upp, hela truten svartnade och svalget blev ett svidande sår. Just så kändes det.

Yoghurt lindrar lärde jag mig på en indisk matlagningskurs för länge sen.
Det var en bra lärdom. Man vet aldrig när till synes värdelöst vetande blir ens räddning.

Spektakulär förvandling

I inlägget en bit ner skrev jag att mina tomater av sorten Green Zebra lossnat från stammen och ramlat av. De ligger i köket men strimmiga blir de inte.
Inga andra tomater i växthuset blir heller strimmiga.

Vad har hänt?

Ett sant mysterium att grubbla länge på.

De Gröna Zebrorna har förvandlats till Apelsintomater. Eller kan det rent av vara så att ingen spektakulär förvandling skett utan att rör det sig om ett simpelt odlarslarv? Nån som inte höll ordning på fröer och småplantor?

Nä...tänkte väl inte det. Mirakel kan ske lite varstans...

Hängande morötter

Nog för att jag gillar att prova olika odlingsmodeller men slår inte detta allt, så säg?
LillaB:s flygande morötter.

Om det ändå vore så väl att rotfrukter kunde ta sig självmant ur jorden och dessutom stiga till väders.

Sanningen är att detta inte alls är morötter utan chilifrukter av sorten Hot Orange. Fröerna har jag fått av Billan. Tack!

Klicka på bilden så ser man tydligare att det är skillnad på chili och morötter.

Picnic-tomat

Den är inte mogen än den här fula tomaten. Picnic-tomaten är en av årets nykomlingar. Man ska kunna bryta delar av den, praktiskt som bara den enligt fröförlaget. Det är alltid roligt att pröva på nya sorter men fulare svulst-tomat får man leta efter. Tycker den ser rent sjuklig ut, stackarn.

Men om den är övermåttan god, så där sanslöst välsmakande man bara drömmer om, kan jag tänka mig att odla den fler gånger. Annars inte.

Jag tycker faktiskt att den ser rätt motbjudande ut... Nästan åt äckelhållet

Förändringarnas tid

De alltför stora träden är nu borta. Ljuset kommer in och den 23 meter höga lärken, de jättestora granarna och björken med sprucken stam ska ersättas med lövträd som inte blir gigantiska. Några rönnar som fört en tynande tillvaro ska släppas upp. Häggen ska få bre ut sig och ett par frösådda lönnar hittade jag också. Vad som i övrigt ska planteras få vi se nästa år.

Festmåltid till fästingar

Blir en fästing bjuden på mat kan han utan vidare kallas en Festing. Detta har inträffat. Pillade nämligen upp ett sår på höger underarm och lät ett par droppar blod bli lunch till småfästingarna.
Trodde väl aldrig att detta skulle utföras...

Nåväl. Tog en bild men yngste sonen rådde mamma att inte publicera: du ska inte äckla eller skrämma folk, sa han.

Jojomen, sa den hårda morsan.

På bilden ser man att ett av tankställena är fullsatt.

Blodgruppen är förresten B+. Det låter undermåligt för oss som fick betyg efter den urgamla skalan...
Hoppas att fästingarna inte håller med.

Schyssta lökar och maffiga meloner

I kökslandet skördar jag för fullt. Gul lök och rödlök växer som aldrig förr. Vitlöken är klar. Den flätade jag ihop och hängde i vedboden. Inte för att vi har så vådligt mycket vampyrer där utan mera för att doften nästan tog knäcken på oss. Nu har flätan efter avdoftning fått flytta in i köket.

I växthuset har vattenmelonen nått 32 cm i omkrets. En stor melon med en liten stjälk - det såg vådligt ut. Riktigt oroväckande, faktiskt. En melon-BH konstruerades hastigt med ting som fanns tillhands. Nät som jag har använt för att hålla harar borta från fruktträden och säcksnören fick tillsammans bli Melonens Wonderbra.

Har inte hört nån klagan att upphängningsanordningen skulle skava eller vara obehaglig på något sätt.

Jag skulle nog inte vara riktigt nöjd själv...

Gröna Zebror på vift

Jaha. Se där. Tyngdlagen fungerar fortfarande.
En hel hjord av Gröna Zebror slet sig från tomatstammen och föll i marken. Omogna.

Inte visste jag att de var så bångstyriga

Dagens fästinginformation

Fästingarna som ser så krya ut på den här bilden har nu avlidit. De, som enligt fästingexpertis endast skulle överleva 3 till 4 dagar inomhus, levde i precis 49 dagar. SJU veckor i en tillsluten glasburk. Under tiden hann de lägga ägg. Allihop gjorde det utom den allra minsta fästingen som gick hädan snabbast.

Och vad hände sedan?

En morgon såg jag att burken kryllade av småfästingar. De är förskräckligt pigga och springer upp och nerför glasburkens väggar. Jag har skruvat åt locket rätt bastant efter fotograferingen. Vill ju inte gärna att barnbarnet öppnar och kollar...

Klicka på bilden och låt dig förtjusas. Eller förfäras. Man får själv välja vilket som passar.

Melon med expanderande midjemått

Omfånget på melonen i inlägget här nedanför är 27 cm mätt på på tjockaste stället.
Om vi skulle ha en midjemåttstävling, melonen och jag så skulle jag vinna.
Lätt.

Melonodling i Bergslagen

Förra året odlade en av sönerna en vattenmelon. Den växte inte så gräsligt fort, sonen åkte till Uppsala för studier och jag fick ta hand om melonen. Sommarkatter har man hört talas om men sommarmeloner??

Nåväl - den mognade inomhus och fick ETT frö. Nu har sonen drivit upp just det fröet till en ny melon som kommer att bli en följetong här. Vattenmelonen står i en kruka i växthuset och verkar trivas med tillvaron. Hur stor ska den bli? Ett måttband ska jag ta med ut i växthuset. Här ska mätas midjemått!

Åtminstone på melonen ...

Vindruvor, tomater, gurka och chili

Det börjar trångt härinne. Längst bort växer vinbärstomaterna som galna.
Klicka gärna på bilden så ser det inte lika plottrigt ut.
Men ta helst inte någon vindruva - de är ju inte riktigt mogna än.

När träden kommer för nära

När barnen var små satte vi upp gungor mellan träden. Nu är barnen stora, träden påträngande nära huset och ljuset stängs alltför mycket ute. Och så fort de växer! Inte bara barnen utan träden också. Knappt hinner man vända sig förrän det står en gran i hallen.

I trädgården skymmer träden växthuset för mycket och tomaterna tar för lång tid på sig att mogna. Det hela går segare för vart år.

Vi anlitade en firma som precisionsfällde med den äran. Huset står kvar liksom garaget, växthuset, vedboden och uthuset.

Jag kan meddela att en lärk på 23 meter inte har grenar som lärkvingar...

Den misslyckade salladsblandningen

Se på denna gröna bild. Är det möjligen en blandning av röda, ljusgröna, flikiga eller lite buckliga blad?
Nä.
Det är en bild av den jordloppsbitna salladen där den senapsliknande Mizunan tog övertaget över salladsraden.
En sann bild ur verkligheten som visar en totalt misslyckad salladsblandning från fröföretaget.

Undrar om fröblandaren hade en dålig dag.

Dagens fästingrapport

Man kan knappt tro det men de jämrans kräken är sega. Åtminstone en av dem rörde ena benet sakta nu i morse. Solen skiner in och lyser på burken där de ligger.

Det är dag 41 i fångenskap och fästingarna som enligt expertis skulle tvärdött på en 3-4 dagar visar prov på en uthållighet jag avundas dem.

Deras höga äckelfaktor är däremot inget jag står efter.

Misslyckat. Så jäkla misslyckat.

Förra året köpte jag en salladsblandning kallad Baby Leaf.
Ja, jag odlade flera olika sorters sallad men sådde den här som en salladsblandning jag kunde skörda extra tidigt.
Den var finfin med flera olika sorters salladsfrön som växte till sig snabbt, smakade finemang och dessutom såg de trevliga ut, salladsbladen
Tänkte mig att det skulle vara ett givet kort i landet även det här året.

Så snopet!

Salladsblandningen Baby Leaf 2011 visade sig bestå till största delen av Mizuna - en japansk brassica-sort. Den behagar växa galet fort och trycka ner de andra salladsbladen.
Vi är inga rucolafantaster och mizunan är just en senapssort. Dessutom är det en korsblommig växt. Såna gillas högt av jordloppor som tuggar och tuggar små, små hål i bladen. Jordloppor har vi alltför gott om.

Nu sitter jag här med en rucolaliknande sallad med utstansade hål i bladen.

Känns det som YIPPIE??!

Nä.

Lever de äckliga fästingarna fortfarande?

Rapport ur fästingburken:
Detta är dag 32 sen fästingarna plockades loss från kattskrället och las i en glasburk. Åtminstone en fästing är fortfarande vid liv. De små fästingäggen som bara plötsligt fanns där glänser och verkar inte torka in det minsta.

Glöm allt det där om att fästingar som trillar av katter eller hundar torkar ihjäl på 3-4 dagar inomhus. Det är värsta ljuget. Säkert någon som bara gissat utan att kolla.
Sånt kan reta upp mig. Jag gillar att kolla hur det verkligen förhåller sig.
Även om det bara gäller hur länge en avtrillad fästing kan hålla sig vid liv.

Glad och Midsommar!

Ogräsrensning före midsommar

Ha! Så säger kanske någon. Ogräsrensning håller man väl på med så länge ogräset gror. Vecka ut och vecka in. Ett evighetsarbete.

Jomenvisst. Rensar gör man. Knepet att hålla ogräset nere är att rensa som en galning före midsommar.

Jaha - och förstår sig ogräset på almanackan, invänder måhända någon.

Nejnej, meningen med att rensa bort allt ogräs innan midsommar är inte att städa och göra fint utan att arma ut ogräsrötterna. Lura dem på kraft. Svälta dem, helt enkelt. Inte så snällt kanske, men attan så effektivt.

Klockan är nu 23.45. Ärade läsare! Nu har vi en kvart på oss att riva upp tistlarna, kvickrötterna och kirskålen!

Sommarförvaring

Här är yngste sonens egenhändigt uppdragna Habaneroplantor. De är på sommarviste i Bergslagsskogarna och har fått byta universitetsstadens fönster mot det gamla fönstret med lösa innanbågar.

Efter en sommar på landet kommer de nog att återvända till staden extra stora och starka. Precis som det ska vara när man varit på kollo.

Potatis

Potatissorten i år är Amadine. Den hade jag förra året också och blev förtjust i. God, bra kokegenskaper och satte många knölar. Sånt gillar jag - arbetet ska löna sig.

Idag var det dags för kupning av potatisen. Egentligen borde jag gjort det tidigare men lönearbetet har en tendens att inkräkta på trädgårdsarbetet. Så det kan bli...

Om någon undrar kan jag meddela att åtminstone en fästing fortfarande lever.

174 nyanser av grönt

Tomaterna blommar, chilin blommar och den nyplanterade klematisen har en stor knopp. Men allt drunknar i grönt.

Fasligt så mycket blad det är. Brukar ha blommor och basilika i krukorna på markbäddens kant. I år är det fullt med olika sorters chili. Snart nog lyser väl frukterna i rött, gult och orange. Vindruvorna i blått.
Så var åtminstone planeringen. Men alla odlare vet att grönskan tar sin egen väg.

Sommar med starka smaker

Svarta, gula, röda eller orange. Chilepepparn kommer i alla kulörer och i smaker som både överraskar och ruskar liv i den trögaste. Mina odlingar i år har tomater och chili som tema.
Jösses så gott det ska bli.

Som efterrätt kan jag lätt tänka mig några välmogna vindruvsklasar. Just nu består de av stenhårda, gröna små kulor men allt kan ju ändra sig till det bättre.

Om någon undrar så kan jag meddela att fästingarna fortfarande lever. Inte är de pigga men de viftar iallafall lojt med benen.

Det gör jag med. Semestern har nämligen infunnit sig.

I växthusets lugna vrå

Än sparkar de med benen

Fästingarna alltså. Inte så att de dansar cancan i min burk precis, men de vevar lite med benen och visar absolut inga tecken på att hädanfärden är nära.

Experternas utsago om intorkning och död på 3-4 dagar har redan visat sig fel.
Nu börjar felet bli rent gigantiskt. De infångade fästingarna lever på 23 dagen.
Försöket får pågå. Det luktar förresten inte så där himmelskt gott när jag skruvar av locken och kollar ordentligt i fästingburken.

Till något helt annat:
mina Hungarian Hot Wax ser ut att må prima.
Fröna fick jag av Billan.

Syrensnö

Väldigt vad det blommar över fort. Monsterkattens mera beskedlige bror verkar sitta och fundera över livet i allmänhet och syrenerna i synnerhet.

Och vem gör inte det, förresten...

Fästingar dag 17

Nu har de legat i en glasburk i 17 dagar, de rätt äckliga men trots allt fascinerande kräken.
Kulorna som de klämt fram är alldeles säkert småfästingar fast de ser ut som fiskrom än så länge. Storfästingen börjar se ut som en tom kasse.

Är det något liv i dem, tro? Jojomen. Den största fästingen ligger föralldel rätt stilla men de andra kravlar runt. Inte så rolig tillvaro, skulle jag tro. Att ligga i en glasburk med åtskruvat lock är nog ingen hit, precis.

Men i morgon händer det saker! Då blir det minsann livat för dem. De ska få de följa med mig hem igen från kontorslådan. Jag ska nämligen flytta till ett alldeles sprillans nytt kontor. Det är nog inte lämpligt att dra med sig ohyra dit alldeles direkt...

Uppgiften på Google att avplockade fästingar lever i 3-4 dagar kan jag med säkerhet säga är fel!

Den som känner sig hågad kan klicka på bilden och se hur fästingkulorna riktigt skimrar.

Fula fästingars följetong. Del 3

Lite längre ner finns ett par inlägg om fästingar. Kan det vara så att bloggläsarna brinner av nyfikenhet: hur länge lever en avplockad fästing?

Flera fästingar i olika storlekar fanns på Monsterkatten, de tog jag bort och la i en burk. Nu ligger de i burken på den femtonde dagen. Och vad har hänt?
Ligger de bara där och tacklar av, tro? Eller är det mera livat och glatt i glasburken?

Jodå - visst lever de. Flera av de små godingarna har dessutom producerat en mycket stor mängd små bruna kulor. Det ser ut som fiskägg i miniformat.

Är detta månne början på en halv miljon nya fästingar?

Bevare mig väl...

Nu förstår jag vad gammalt folk säger - avplockade fästingar ska man elda upp i kaminen eller i vedspisen.

Nationaldag

Här växer det för kung och fosterland.

Snigelfritt

Inte en mördarsnigel i sikte. Inte ett moln heller.
Tillvaron är allt rätt hygglig.

Otäckt och långlivat

En riktigt obehaglig kombination, det. Och vad gäller saken?

Fästingarna.

De där otrivsamma kräken som jag plockade av katten och fraktade iväg inneslutna i en glasburk till jobbet.
Om någon läsare är känslig för fulbehandling av fästingar så stanna här.

Andra kan fortsätta.
Burken ligger i min skrivbordslåda och jag ska se hur länge de håller sig vid liv. Den allra största fästingen fick min hjälp att gå hädan innan jag kom på att kolla fästingars livslängd.
Men jösses människa, sånt googlar man, tänker säkert nån.
Jodå - det har jag gjort. Tre, fyra dagar när de är avplockade läste jag.
Undrar verkligen om sånt stämmer. När jag gick hem idag var det fortfarande liv i burken. Dessutom var det massor av små nästan genomskinliga kulor på en fästing. Vi får se om det rent av är en barnkammare.

Idag har de levt i burken i 10 dagar.

Småplantor i korgen

Här står de överblivna plantorna och väntar på avhämtning.
6 chiliplantor och en gurka.
Det bara visslade till och så var de borta.

Växthuset idag

Varsågod och kliv in! Klicka på bilden så går det lättare.

Nu har fiberduken åkt av. Alla tomater, gurkor och chiliplantor står på sina platser.
Några plantor blev över, man kan skymta dem längst till vänster.
De får åka med till jobbet och blir bortadopterade.

Just det. Så får det bli.

Salladsfrön gillar kylslagen jord

Så är det. Nu är det en bra tid att så sallad eftersom salladsfröna gror som bäst när jordtemperaturen inte är alltför hög. Det här året tänker jag satsa på fem olika sorter. Vill man fin sallad ända fram till frostnätterna i höst så får man så på nytt under sommaren. Om det då, helt mot förmodan, skulle vara tropisk värme är det ett prima knep att först vattna i såraden med kallvatten. Sen gror det finemang.

Gammalt och väl beprövat odlingstips.

Lömsk spåman och opålitliga damer

Nu har de tre berömda väderspådagarna gått. Urban, Vilhelmina och Blenda. De som ska spå sommarens väder enligt bondepraktikan.

Men tyvärr. Det verkar gå åt fanders med sommaren enligt dessa tre. Kyla, blåst, regn och möjligen en ynklig strimma sol ska glädja oss fram till september.

Jag tror de ljuger. Sommaren kommer att bli varm och skön. Lite värmebonus kan vi gott få efter den rent überdjefliga vintern. Det är oss väl unt, tycker jag.

Urban, Vilhelmina och Blenda spår sommarväder

Litar vi på SMHI? Sätter vi tilltro till Danmarks Meteorologiske Institut eller glor vi kanske till vardags hellre på yr.no?

Många gör så. Särskilt när sommar och semester finns inom räckhåll. Vill man hellre spå väder med abborrfenor, renmagar eller gäddtänder går det också bra. Lite kladdigt och vasst, bara.

Bäst är nog ändå att använda sig av gammal hederlig bondekunskap.

Så här enkelt är det:
Urban, Vilhelmina och Blenda så ska sommaren ända.
Urbandagen spår junivädret, Vilhelmina julivädret och Blenda berättar om hur augusti blir.

Eländes nog ser junivädret ut att vara nära släkt med polarvintern. Kallt, blåsigt, en snabb solstrimma och sen kallt igen.

Vi får sätta vår tilltro till Vilhelmina, den pålitliga gamla damen.

Familjen Fästing på äventyr

Monsterkatten, han som till del beskrivs i inlägget nedanför, har den otrevliga egenheten att dra ut i skogen och sen komma hem fullsatt av fästingar. Obehagliga kräk, för övrigt.

En arbetskamrat har inte sett fästingar och sån okunskap måste det rådas bot på. Plockade Monsterkatten på fästingar i olika storlekar, la i en glasburk och skruvade åt locket ordentligt. Arbetskamraten tyckte de var äckliga.Ja, inte är de direkt granna att skåda, precis.

När alla gått hem fick hela familjen Fästing komma ur glasburken en stund och ströva runt på ett vitt kuvert. Allt för att göra sig bra på bild. Solen lyste in lite snett på fönsterbänken och de hade utsikt över torget. Lite annat än hemma i skogen, det.

Sen var det bara att jobba på ett tag till. Man kan ju inte förlusta sig hela dagen.

Monsterkatt i trädgård

Den galtliknande svarta katten, han som äter sur skinka och julstjärnor, fick för sig att vara ute på trädgårdsäventyr idag. Inte för att han har har ens det minsta trädgårdsmästaranlag utan mera för att vara sällskaplig.

Vi har en grusgång som alltför lätt invaderas av ogräs. Ogräs i grusgångar är lika otäckt som pölsa. Bort, bort så fort som möjligt.
Jag har rensat och rensat. Lukat, säger vi där jag kommer ifrån. Skojig lek, tyckte katten, hoppade fram och slängde fram tassen. Klorna satt som gjutna i min hand. Högst oskönt.

Grusgången blev fin till slut.
Potatisen kom i jorden liksom blomsterbönorna.

Kattskrället gick och vilade sig.
Så kan man också ha det en helt vanlig söndag.

Fullsatt

Gurkplantorna Max och Tanja har fått sina slutgiltiga platser. Lyckades dessutom med konststycket att trixa ner två tomatplantor till där det såg lite, lite tomt ut.

Nu kan allt bara sätta igång och växa. Ju mer desto bättre. Vinbärstomaten blommar. Får man inte potatis till midsommar kanske egenodlade tomater kan vara ett alternativ. De är ju av samma släkt, potatis och tomater.

Nästa projekt är trädgårdslandet. Men det får ligga och vila tills i morgon.
Precis som jag.

När slöjorna lättar

Under fiberduken tar sig såväl chili som tomater.

Beslöjade tomater

Är det kallt ute, går åskan och smattrar regnet finns det bara ett att göra. På med fibern.
Tomater gillar värme.

Ja, vem gör inte det, förresten.

Årets tomatsorter

Det som lite vanvördigt kallades tomatträsket i inlägget här nedanför består av följande:
4 Apelsintomater
4 Sungold
4 Picnictomater
3 Brown Berry
3 Vinbärstomater
2 Tomato Berry
1 Green Zebra

Nu står de på sina platser. Ritningen bifogas.

Undrar förresten om man kan dö av tomatförgiftning?

En hjälpande hand

Under helgen har barnbarnet och jag kärrat jord, flyttat om växter och bringat ordning i tomatträsket.

Tungt arbete stundar

Idag blir det hårt jobb. Nävarna fulla av jord och dynga runt fötterna.
Igår fick jag nämligen hämta jord hos en god väns bror. Så välbrunnen gödsel att den omvandlats till den finaste blomjord. Med nerfällt ryggstöd på Saaben och bilen totalt fullastad med jordsäckar körde jag hem igår kväll.
Det var nog ren tur att bilstackarens underrede inte skrapades sönder.

Mitt fjäskande för tomater, gurka, chili, basilika och blommor känner ingen gräns...

Max och Tanja

Förra året fick jag en gurkplanta, Tanja, av en odlarvän. Den stod i växthuset, redigt nergrävd i hästskit och trivdes förträffligt. Många gurkor blev det...
När hösten kom tog jag frön från en övermogen, nästan gul och verkligen oätlig gurka. Bäst före hade passerats med råge. Fröna tvättades rena och när de var torra fick fick de ligga i en hopvikt melittapåse. Så gör jag med alla fröer förresten.

Jag har aldrig förr tagit egna gurkfrön och var inte säker på att det var i rätt tid jag tog hand om dem. För att vara på säkra sidan köpte jag en påse frön för en tid sen. Max heter de.

Nu har jag Max och Tanja som spirar så fint. Slanggurkor ska de bli. Men stämmer det?
De är kanske pussgurkor...

Till sommarens drinkar

En del föredrar te. Andra väljer hellre en drink.
Förra året köpte jag en liten planta Marockansk mynta. Den växte till sig skapligt och jag delade den för ett tag sen. Mynta i en kruka växer ute medan den andra får låtsasafrikansk värme i växthuset.

Saken är den att äldste sonen bjöd sin mor på en god och stark Mojito i somras. Nu odlar jag upp mynta så det räcker för hela sommarens frestelser.
Jag står för det kryddgröna och sonen för resten. Ett hyggligt arrangemang, tycker jag.

Han är ovetande om mina planer ...

Vino Nordica

Den klarade vintern, min hårdföra vinranka. Det är lika spännande varje år att se om den flagnande, torra vinstocken kan pressa fram några späda blad.

För säkerhets skull vattnar jag den rejält när vårsolen kikar in. Rosor vill ju ha mycket vatten för att blomma bra. Det är kanske likadant med en vinstock.

Just nu ser den rätt ynklig ut. Det blir nog bättre längre fram. Man kan klicka på bilden om man vill skärskåda bladen.

Det är aldrig försent!

Efter att ha hållit en föredragsserie på en socialförvaltning fick jag bland annat den här skylten. Glad blev jag och skylten fick en plats i växthuset.
Tanken bakom placeringen är att jag hela tiden lär mig nytt om odlingar. Skulle jag odla efter konstens alla regler skulle jag tvärdö av uttråkning. Det är då ett som är säkert.

Jag började med mina växthusodlingar för mer än 15 år sen. Då sas det att man inte kunde odla tomater och gurka i samma växthus. Håhå jaja. Det är bara att försöka och då ser man lätt att det går finemang.

Sen sas det att jorden måste bytas varje år. Gräva ur den gamla var ett måste och in med nytt. Bullshit säger jag med den erfarnes röst. Det har jag aldrig någonsin gjort och det fungerar prima ändå. Knepet är att ösa på med dynga.

Sist men inte minst har jag läst och hört att man absolut måste tvätta ur växthuset på hösten för att inte ohyra ska övervintra. Det där åbäkade jag mig med under flera år. Sen tog latmasken över. Under bra många år har jag tvättat ur växthuset grundligt när vårsolen ligger på och innan odlingssäsongen börjat. Går det bra? Jajamen. Precis lika bra som hösttvätten.

Och vad lär man sig av detta: Prova själv! Tro inte på allt gammalt! Går det åt helvete är det inget man dör av utan man fortsätter bara med nya experiment.

En grön kollektion i fönstret

De här frostömma typerna får stå inne i stugvärmen ett tag till. De mera hårdföra tomaterna hukar under fiberduken i växthuset.
Häromnatten bad de om nåd, förresten. Temperaturen kröp fyra grader under nollstrecket och sånt gillar de inte det minsta. Värmefläkten fick gå trots mina principer om hushållning med el.

Fröerna till chiliplantorna har jag fått av Billan och tillväxten är prima.

Inside information

Bilden tog jag innan nergrävningen av hästskiten började. Tomatplantorna står i högra markbädden men syns inte i bild. Egentligen är de fortfarande så små att de knappt syns. Ädel frukt mognar långsamt sägs det.

Förhoppningsvis gäller det även för små tanter...

Kungsängsliljor

Rutiga blommor, en randig T-shirt och skitprickiga nävar.
Så kan man också ha det.

Hemkört och välbrunnet

Jag är så lyckligt lottad att jag får hästskit av en arbetskamrat. Jajamen.

Det går att trycka in tre rätt stora säckar skit i bagageutrymmet på en ordinär Saab.
Utanför växthuset står det nu nio säckar.
Hästskiten är förresten mer välbrunnen än en släckt majbrasa.

Välkommen in!

Rådjuren tuggar så gärna i sig allt i tulpanväg, samtliga krokusar och som efterrätt mumsar de kärleksörten som spirar så försiktigt. Varför älskar de inte kirskål och kvickrot? Varför gillar de inte maskrosbladen som så strävsamt breder ut sig i gräsmattan?

Såna djupa frågor blir för evigt obesvarade.

I växthuset finns förutom tulpanerna även mina tomatplantor. Jag ska försöka klara dem utan tillskottsvärme. Går det så går det. Till natten sveper jag om dem mångdubbla lager fiberduk.

Sättlök på köksbordet

Man skulle möjligen kunna säga: Nu blommar löken! För lite drygt en vecka sen försvann snön och idag reder jorden sig, dvs fastnar inte på spaden utan har fått fin struktur. En riktigt trevlig jord vågar jag påstå.

Jag har förberett morgondagen med att lägga fram påsarna med sättlök. En påse rött och en påse vitt, båda ska sättas i morgon.

Så tidig löksättning har aldrig skett i mitt köksland förut. Jag kommer att lägga på fiberduken för de djefla skatorna rycker upp löken annars. Förbaskat tilltag av dem, tycker jag.

Det nya vita

Snön försvann för en vecka sen. Nästan allt, vill säga. Några skämsdrivor i skuggiga lägen finns fortfarande kvar men de kommer att försvinna under påskhelgen.

I den vildvuxna delen av skogstomten blommar vitsipporna.

Jag gillar dem. Tummen upp.

Vinter möter vår

Det finns fortfarande is på sjön. Inte överallt men den flyter runt i tunna sjok. På öppet vatten syns slöjor av pollen. Is och pollen på samma gång.Märkligt.

Vad kan man säga om det?
Frys och nys, kanske.

Den som till äventyrs vill prova på är välkommen att klicka på bilden.
Näsduk får man hålla med själv.

Glädjande meddelande

Snön är borta!
Ska man vara rysligt noga ligger det några spridda snöhögar där skuggan är djup. Jag tittar åt ett annat håll istället.

Första citronfjärilen fladdrade förbi och krokusarna blommar. Inte alla - rådjuren har betat bland bestånden.

Chilin och tomatplantorna är omplanterade men jag låter dem stanna i husvärmen ett tag till. Inte för att jag så gärna vill ha alla fönsterbänkar fulla med burkar, krukor och allehanda pytsar med småplantor utan för att jag inte gillar elpriset. 15 kvadratmeter växthus kräver en del för att hålla värmen nattetid.

Detta hälsar Snålmor i Bergslagen.

En vit julros

Julen 2009 var julrosen en del i en julgrupp. Nu står den blommande och grann i mitt växthus.

Julen känns väldigt långt borta.
Fast jag hittade tre granbarr när jag dammsög i lördags. Märkligt hur de bara kan krypa fram och lägga sig så irriterande på golvet. Nyss var de ju inte där.
Jag undrar hur de bär sig åt.

Den gamla vinterkappan

Har använt en svart, värmande men ganska oansenlig vinterkappa under ett flertal år. Den har blivit så nött och medfaren att jag bestämt att när vintern är slut åker kappan ut.

Idag tog vintern slut. Jag bestämde mig för det. Kappan är nerstuvad i en plastpåse och utburen till soptunnan.
Alternativet hade varit att sätta potatisen direkt i det nästan självkomposterande plagget.

Vit beläggning i upplösningstillstånd

Förra veckan var snödjupet i trädgården obehagliga 48 cm. Nu är det bara vänliga 14 cm.

Under en vecka försvann 34 cm snö vilket är glädjande. Det finns knappt någon tjäle i marken och vattnet går som ett spjut rätt ner.

Sånt gillar vi.

I växthuset blommar nästan julrosen och syrenen utanför köksfönstret är full med bofinkar.
Det ser ut att bli en vår i Bergslagen det här året också. Jag var nästan lite orolig att den blivit inställd.

Vad vill läsarna av Lilla B veta?

Det kan jag upplysa om lätt som en plätt. Det är två frågor som huvudsakligen engagerar läsekretsen.

1. Främst söker de sig hit som undrar om katter händelsevis äter ormar. Det gör kattkräkena och den middagen har jag levererat bildbevis på. Här far vi minsann inte med osanning om det inte är alldeles nödvändigt.

2. I andra hand vill man veta hur tidningar kan återbrukas till papperskrukor. Och se! Bilder finns även på detta.

I den virtuella världen finns svar på det mesta. Utom på hur mossan varaktigt utrotas ur gräsmattan eller på hur man kraftfullt skrämmer bort rådjuren ur trädgården. Mot mossa och rådjur finns ingen bot.

Veckans sjöbild

För fjorton dagar sen såg det ut så här.
Nu är isläget detta och man kan direkt se att pimpelsäsongen är över.

Sångsvanarna passerar och fröställen hos den lokale handlaren har placerats ut. Vänner säger sig ha hittat tussilago, vilket jag starkt betvivlar. Det känns ändå att våren är på G. Skulle bli tacksam om den även hittade till min trädgård.

Gott och blandat i fönstret

En odlare ger aldrig upp. Inte ens om snön i vårmånaden april ligger som ett halvmetertjockt gråvitt betonglager i trädgården.

Beror envisheten på ett genomuselt, riktigt ruttet omdöme eller möjligen på spirande förhoppningar om vårlig grönska? Det vet man inte med säkerhet.

Helt säkert är att på varje fönsterbänk finns burkar med chiliplantor och med tomatplantor. Inte är de stora, plantorna, men de lever. Så småningom ska potatisen läggas till förgroning. Jag brukar ha dem i sovrumsfönstret.
- Knöl som knöl, säger jag så käckt jag kan till Husbonden.

Jag tror inte att han uppskattar skämtet. Eller så hör han dåligt. Åtminstone när det behövs...

Var är snösmältningen?

Förra lördagen var snödjupet 50 cm.
Idag är det 48 cm.

Med en avsmältningshastighet på två centimeter i veckan kommer trädgården att ligga snöfri vecka 28.

Det blir lutfisk till midsommar. Sanna mina ord.

Ju lägre desto bättre

Temperaturen stiger och snön sjunker ihop. En bra, rent av förträfflig kombination.
På en vecka har det försvunnit 20 cm snö. Här är förra veckans elände förevigat på foto.

Julrosen i växthuset har fått knoppar, katterna vill gå ut och den fodrade fleecevästen känns nästan lite varm.

Det liknar vår. Ja. Faktiskt.