Snöskottning

Tog termobrallorna och tjocka vinterjackan på. Utrustad med handlampa och snöskyffel bar det sen av till växthuset. Öste in ett lager snö på julrosen.
Hoppas den gillar det.
Jag hade inte gjort det...

Julfägring?

Här var det livat,
Här var det glatt
Här var det blommor i morsans hatt.

Nä.
Det har allt varit lite stillsamt på bloggen en tid. Bättring utlovas.

Förra julen fick vi en julgrupp där det bland annat växte en julros. Den planterade jag ut i växthuset när tjälen gått ur jorden.
Nu tänker jag följa den med en bild i veckan. Kommer den att blomma?
Det är kanske inte oooolidligt spännande, men snudd på....

Tycker förresten att jorden ser bedrövligt torr ut. Ska man vattna tro? Eller kanske skotta in snö. Det kommer garanterat att se bautafånigt ut. Men vad gör man inte för en julros...

Inte är väl november bara grå?

Snarast lite åt det blå hållet. Åtminstone idag.
Det var 11 grader kallt, blågrått och smådimmigt i morse.
Inte låter det fint, precis.
Jag tycker ändå om sjön med sin nyis. Fingrarna mina blev vita när jag tog bilden. Mycket oskönt att såväl se som att känna, kan jag meddela.

Den svavlande Gunvors kommentar:

Förslagen om vass tunga, onda ögon, fula munnar och diverse osande eder i all ära, men jag vågar nog inte lita på att kroppsspråket ska kunna läsas av mögelsporer och annat oknytt. Jag tänker alltså fortsätta elda mitt svavel. Inne i växthuset brukar jag dessutom bli betydligt fredligare än vanligt.
Svär gör jag däremot utanför växthuset. Just nu finns det anledning att svära över vägverkets pågående stympning av träd. De kör någon sorts helvetesmaskin som fullkomligt sliter av grenar och kvistar och ibland bark, nerifrån och upp till ca fem meter på träden utmed vägarna. Ris och småstickor far vida omkring och kvar står träden med fula och säkert smärtsamma sår.
Fy faaan för sådan misshandel.
Gunvor

Ekologiskt svavelos

Jag har en odlande vän. Vi kan rent av kalla henne Gunvor för hon heter faktiskt så. Hennes växthus innehåller förutom de mest formidabla grödor även livs levande vaktlar och en liten damm. Jo - det är sanning.

Denna mästerodlare tänder på höstkanten en liten eld under ett fat med svavel inne i växthuset. Ångorna tar död på allt oknytt man absolut inte vill ska övervintra.
Vaktlarna har innan hennes eldande fått flytta till ett annat och tillfälligvis mera hälsosamt boende. Ingen ska tro att Gunvor gasar ihjäl sina fina fåglar. Ånej.

Fick en idé att jag rent av skulle kunna svära ihjäl lite bladlöss. Om jag sätter mig i den blå stolen i mitt växthus och svär de mest svavelosande eder över till exempel feldesignade arbetsredskap, Skolverket eller Socialstyrelsen så skulle jag rent av ekologiskt kunna ha ihjäl ohyra som tänkt övervintra i växthuset.

Är inte detta en glänsande idé?

Man ska inte tro på allt man ser på TV

Såg ett program på TV ikväll. Ett trädgårdsprogram där det framhölls att man MÅSTE göra rent sitt växthus minutiöst på hösten för att ingen ohyra av något slag ska övervintra och ställa till ohägn för odlaren.

Under åtminstone 15 år har jag rensat ur växthuset, burit bort växtrester och sen nöjt mig med det på hösten. Eventuellt kan man kalla det lathet. Kanske är det fritt tänkande...

När vårsolen börjar värma tvättar jag ur växthuset. Mycket noga är jag. Hett såpvatten är det som gäller. Vid den tiden är det ljust, varmt och skönt till skillnad från på hösten. Det är en ren fröjd att vistas i växthuset.

Har det funkat i 15 år kan det knappast vara en slump. Jag tänker nog att de närmsta 15 åren fortsätta att fuskstäda på hösten och finstäda på våren.

Så får det bli.

Höstmorgon vid sjön

Den osannolika vattenmelonen

Yngste sonen provar på allehanda odlingar: citrus, chili och vattenmelon.

- Ha ha, vattenmelon, skrattar säkert någon. Det blir inte lätt, det. Särskilt inte inomhus och absolut inte i ett vardagsrum. Dessutom med rötterna i en kruka full med icke-klumpbildande kattsand av märket COOP-Extra. Särskilt inte det...
Ska den bistra sanningen fram så var nog denne Någon = sonens mor.

Och vad hände, tro?

Jo, så här blev det: Vattenmelonen växte mycket långsamt. Skörden inföll i helgen som gick.
Titta på bilderna och förundras. Det blev en minivattenmelon med ypperligt fruktkött.

Inomhus, i rumstemperatur, med rötterna i en kruka kattsand på fönsterbrädan - - - märkligt.

Allt om den vidriga älglusen

Vid den här tiden ger de sig tillkänna, älglössen. De vidriga kräken som surrar, bits och till allt elände nästan är omöjliga att ta död på.
Den som aldrig träffat på älglusen eller hjortflugan kan tro att det här skrivs av en mordisk typ. Men så är icke fallet.
Lusflugor är ett flygande otyg från helvetet. Därom råder inga tvivel. Kolla själva:

1. Det kan man läsa om här. Se en bild kan man också göra.
2. Och här när jag satt nerlusad på en föreläsning på Universitetssjukhuset i Örebro.
3. Och ännu mera här om hur älgjakten förlängs till tre veckor.

Konsten att eftermogna chili

Titta på detta i alla bemärkelser lysande resultat!

De gröna chilifrukterna på bilden strax här nedanför blev på några få dagar röda. Jag tror att de ska få ligga kvar och torka. Möjligen att jag snittar upp dem lite så luften lättare kan cirkulera.

Ett förträffligt resultat. Jag är mycket nöjd.

Fest och kalas

Nu festar koltrastarna på äpplena som finns kvar. De nerfallna frukterna och de som fortfarande sitter kvar på träden blir kalasmat.

Den vildsinte Monsterkatten ligger på lur men blir överlistad av fåglarna. Han får hålla tillgodo med en eller annan gnagare. Lika bra det. Eller ännu bättre.

Eftermogna chili?

De sista chilifrukterna plockades av innan plantan for till växthimlen. Det låter lite finare än att släpa ut dem på komposthögen.
En hel del frukter hade inte hunnit mogna. Konsulterade Billan och fick veta att gröna chili kan man använda. Det är gott att veta. Men nu är det så att jag väldigt gärna vill ha dem röda och fina.

Jag ska försöka eftermogna dem i fönstret. Riktigt truga fram röd färg. Experimentet ska visas här.

Blir de röda?
Blir de bara skrumpna?

Vi får se. Jag lägger ut nästa bild om några dagar.

Den som inte är riktigt färgblind kan se att det redan ligger några röda - de får ligga som jämförelse och torka.

Årets sista växthusbild

Så var det äntligen städat. Inte tvättat ordentligt än men åtminstone någorlunda iordningställt.
Jag gör bara det nödvändigaste nu på hösten. En växthusets raggartvätt, kanske man kan säga.

Alla gamla växter tronar på komposten. Inte alla, förresten. Änglatrumpeten och en pelargon får vänta på våren i garaget.

Det gröna man skymtar i markbädden till höger är en tuva gräslök för tidig skörd i vår. Timjan för bättre överlevnad. Av växten, alltså. Själv hoppas jag att klara mig med dubbla lager fleece.
Den största plantan är en marockansk mynta. Hur den klarar vintern i Bergslagen återstår att se.

Vinrankan får tappa sina blad i lugn och ro. Mellan jul och nyår tar jag mig in igen i växthuset och beskär rankan. Gör jag det nu blöder den ihjäl.

Bilden tog jag en tidig morgon. Man får vara glad att solen skiner.

Höstdagjämning 2010

Just nu på kvällen är det 15.1 grader varmt inne i växthuset. Än kan jag skörda tomater även om mognaden går långsamt. Jordärtskockorna i trädgårdslandet blommar gult och fint. Skogen är proppfull av älgar och trattkantareller.

Om ett par dagar bryter Den Stora Marknaden ut. Vårt lilla samhälle växer från 3000 invånare till drygt 100 000 på två dagar. Det blir trångt, vill jag lova.
Jag är inte så vidare värst intresserad av marknaden, men det kan man knappast andas om här i bygden...

Dålig uppdatering men en ny spade i allafall

Sent ska syndaren vakna, sägs det. Det kanske passar in på en blogg som blir lite uselt uppdaterad. Eller rent av på bloggeristen.

Men allt är inte bara tröghet och elände:
Den förkomna spaden har ersatts av en nyinköpt.
Trattkantarellerna plockas i sån höghastighet att knappt en älglus hinner fastna på mig. Tror rent av att det är färre älglöss i år än på länge.
Potatisen är upplockad ur landet.
Chilin mognar och än finns det lite tomater.
Jag fjäskar för dem med värmefläkt på nattkröken. Vem vill frysa, egentligen?
Ingen, skulle jag tro.

Tomater, tomater

Årets favorit blev Apelsintomaten. En stor orange tomat med mycket god smak, köttigt innehåll och vacker färg.
Gulaktiga tomater brukar vara så blaskiga i smaken tycker jag. Så icke Apelsintomaten.

Här syns den tillsammans med den stora röda Eva, lille söte Sungold, Anna som mogen smakar björnklister och hybridtomaten Olivade som är lite tråkigt neutral.

Knepigt med färger. Verklighetens Apelsintomat är klart orange. Här ser den mest gul ut.
Ja ja. God är den i allafall.

Upphittat

Jordgubbar igår.
Trattkantareller idag.
Lutfisk i morgon?

Septembergubbar

Ikväll hittade jag fyra mogna jordgubbar i landet.
Hur är det möjligt?

Sista sommarbuketten?

I vanliga fall plockar jag nästan aldrig in blommor. Jag tycker de är fina där de står. Håller förresten längre i rabatten än i vasen också.

Men när hösten kryper allt närmre är det läge att rädda blommorna undan frosten och få glädje av dem inne en stund.

Det här blev dagens bukett: dahlior, daggkåpa, ringblommor, pelargon och blåsalvia.
Märklig blandning kanske någon tycker. Men blomsterräddning är blomsterräddning.

Det är lätt att krokna ibland ...