Överdrift

Det är snudd på överdrift om man säger att solskenet varit besvärande i januari.

Fågelmums utanför köksfönstret

Bilden är tagen idag genom köksfönstret. Man kan inte undgå att se den jämrans snön.

Kanske syns inte fåglarna så väldigt tydligt. Det beror dels på att det är gammalt lite buckligt glas i fönstrena dels på att de är lortiga. Fönstrena alltså.

Jodå. Så kan det vara.

Tack alla!

Min arbetskamrat skrev en limerick på kommentarssidan.
Den förtjänar en mera synlig plats, tycker jag.

En känd bloggare från Bergslagen
vinglar fram som vore hon dragen
Whisky är som bekant alkohol
alls ingen hälsobrygd av grönkål
Måtte ryggen rakna tills det är dags att gräva i hagen!

Tack för den versen Gunvor och stort tack till alla er andra också som skrivit så uppmuntrande.
Det är nog det tillsammans med allehanda V som gör att ryggen nästan känns som om den vore min.

Klagovisa från sjuklägret

Har under ett par dagar låtit sjukvårdens Tre V genomsyra ryggen: Vila, Värme och Vänlighet.

Kände under gårdagens kväll att jag nog behövde plussa på med ytterligare två V: Voltaréngel och Whisky. Det sista är kanske inte direkt att betrakta som skolmedicin. När man har mycket ont får inget vara oprövat!

Tycker nog att jag är liiite bättre idag.

Som ett gem, ungefär

De vänliga personer som följer den här bloggen har kanske noterat att jag inte uppdaterat mig.
Det beror inte på ointresse från min sida utan på att Ondskan från Helvetet slagit till och satt sig i ryggen. Med andra ord - ett redigt ryggskott.

Går krökt som ett gem. Böjd i ungefär 57 olika och otrevliga vinklar. Det är ingen skönhetsupplevelse att se. Inte heller att känna, kan jag intyga.

Meddelas endast på detta sätt.

Var är fåglarna?

Varför kommer de inte till mig? Varför ratar de jordnötter, frön och talg?
Bjuder grannen på något delikatare, tro?

Har rapporterat in de fåglar som kom på besök i vår trädgård till Sveriges ornitologiska förening. Det var lätt gjort:
2 talgoxar
1 blåmes
2 tofsmesar
3 entitor
1 skata.

I morgon när jag kommer hem från jobbet har småfåglarna kanske krafsat ihop lite kråkfötter på en lapp: God mat du bjuder på. Hälsningar: Gråsiskan, Gulsparven och Domherren med fru.

Jag skulle inte bli förvånad.

Orkidé-dotter

Dotter I dök upp på MSN. En bild skickades raskt över från Stockholmsdottern och följande utspann sig:

I säger:
Men alltså.. min orkidé- överlevning är nästan värd en rad i din blogg!

Lilla B säger:
Ja, det kan du ha rätt i

I säger:
Ett halvår mamma! Med konstant blomning!!
Det är ju nästan så att JAG borde starta en blogg om min orkidé

Lilla B säger:
Gör det!

Så glatt överraskad kan man alltså bli när blomstrena inte tvärdör för en! När blomstänglarna fortfarande står upp, när knopparna blir till blommor och när krukväxterna inte ser ut som något för Fonus.

Det kanske blir en orkidébloggare av dottern så småningom...

Lätträknat

Den här helgen ska vinterfåglarna räknas. De tappra överlevarna som söker sig fram till fågelbordet och fröautomaterna i hopp om att hitta något ätbart.

Här hos oss snöar det för fullt, blåser gör det också.

En endaste fågel har jag sett hittills. En skata. Och då menar jag förstås den som var utanför fönstret.

Drömmar i mörkret

Snart har januari bara försvunnit. Hittills har månaden varit ett mörkt töcken, tycker jag. Mörkt på morgonen och fortfarande mörkt när jag slutar jobbet för dagen.

Tur att vi går mot bättre tider vad än tidningsrubrikerna säger.

Om några månader ska det se ungefär så här ut i mitt växthus. Lite blommor, lite grönsaker, nånstans att sitta och filosofera eller helt simpelt bara dricka kaffe.

Man ska leva i nuet och inte i framtiden, sägs det. Men jag tycker inte om den kalla snön, de hala vägarna eller mörka morgnarna. Icke.

Jag tillåter mig att drömma lite om den kommande växthussäsongen.

Fågelgott

Då menar jag inte en mör och ljuvlig dragonkyckling med vitt vin som följeslagare eller en maffig stekt gås med underbar sås och hasselbackspotatis därtill.

Nä - jag tänker på de där valnötterna jag hittade i skafferiet nyss. De ligger där i en plastpåse. Totalt oknäckta och helt bortglömda sen jul.

Antingen kan man helt simpelt knäcka dem och bara äta upp. Eller så kan man baka en nötkaka. Tror ändå att jag ska hacka dem fint och lägga hacket på den finurliga kattens frukostbricka.

Ser att det har ramlat ner snö på brickan. Usch då - snön ska bort först. Sen blir det nöthack till småfåglarna.

Vinterfåglar inpå knuten

Den årliga fågelräkningen är i faggorna. Sista helgen i januari, den 23-26 januari, räknar vi de fåglar vi ser vid fågelbordet eller vid fröautomaten.
Redan nu kan man passa på och lägga ut riktiga godbitar för att locka till sig mängder av småfåglar.

Fågelräkningen får fler och fler deltagare. Det är bra eftersom uppfattningen av hur många fåglar av varje sort det finns blir riktigare och främst att man får en sannare bild av förändringar.

Delta gärna i fågelräkningen. Man rapporterar in direkt på nätet.
Läs mer på Sveriges Ornitologiska förenings hemsida!

Jag tror att det blir färre fåglar jag får rapportera in i år. Tycker mig ha märkt att de inte alls är lika många i år som tidigare.
Kan inte skylla på katterna och deras framfart. Monsterkatten och hans bror börjar bli ett par sävliga herrar på 10 år.

En korg full av blommor

Jag har inte delat isär blommorna i julgruppen och planterat om dem än. Prickblad och Saint Paulia ska få varsin ny bostad. Liksom den okända vitblommande växten.

Jord är inköpt men sen har det stannat därvid.

Att man ska vara så saktfärdig ...

Jag är glad att jag inte är en vitlök

Det är snudd på fjorton grader kallt ute. All snö blev till vatten i helgens plusgrader. Det är annat nu. Ute i landet under det frusna slasket kämpar vitlöken på. Det hoppas jag i alla fall.

Satte vitlöksklyftorna i rättan tid, dvs i oktober. Då brukar de hinna rota sig fint till vintern. Sen ska de stå där i kalla jorden och invänta våren. Nu utan isolerande snötäcke.
Stackars lökar.
Sova utan täcke på vintern.

Bilden visar ett tidigare års vitlöksskörd.

Glassburkar och andra plastlådor

Mitten på januari. Då är det dags att börja ta tillvara glassburkar och andra plastlådor. De används som sålådor för fröerna. Bra att ha ett litet lager att ta av.

Eftersom jag som trädgårdsamatör tjurigt och principiellt inte använder tillskottsbelysning kan jag inte börja så för tidigt. Då blir plantorna rangliga och i usel kondition. När den bleka vintersolen kommit lite högre på himlen, sisådär i slutet av februari, brukar jag dra igång. Tomaterna kan vänta ytterligare.

MEN! säger kanske nån, då får du ju aldrig några tomater.

Jo, man vinner faktiskt inte så mycket på att vara ute i alltför god tid. Åtminstone inte om det finns frostrisk fram till runt den 10 juni. Men jag medger gott att det börjar klia i fingrarna.

Vad ska jag satsa på för tomater i år, tro? Det tål att tänka på ...

Bilden visar slutskörden från ett odlingsår i mitt växthus.

Katalogbrist

Har inte sett röken av någon frökatalog. Det blir att spana på nätet istället.
Tomatfröna ska visserligen inte i jorden än på länge och physalisen frösår jag inte. Den står på fönsterbrädan och väntar in våren.

Så egentligen har jag inte bråttom. Men ändå.

Kommer att tänka på i slutet av förra veckan. Arbetskamraten L berättade om den stora boktraven hon tidigare varit och lämnat tillbaka på biblioteket. Det var en person före henne och hon hade absolut inte tid att vänta.
- Jag lägger dem här, sa hon till bibliotekarien, och lämnade böckerna hon i all hast samlat ihop hemma.
Strax efteråt ringde bibliotekarien upp henne.
- Du lämnade bestämt en privat bok i din hög här på bordet.
- Vilken då?
- "Stressa mindre" ...

Det är nog lika bra att jag lugnar mig med fröerna. Allt har sin tid.

Förföljd av tur

Vilken dag! Jag säger bara det. Vilken dag!

Har på jobbet hunnit med allt gammalt som legat och väntat på att bli klart. Allt är färdigskrivet och signerat. Sista signaturen skrevs 15.45.

Såg dessvärre ut som en kvast i håret. Hade ingen tanke på att frissan skulle kunna ta sig an eländet men kanske skulle jag kunna få boka en tid , åtminstone.
Hade visligen ingen mössa på mig och hon såg nog direkt att det var akut. Klipptid två timmar senare.
På lunchen blev jag avsevärt snitsigare. Eller i alla fall korthårigare.

På hemvägen hoppade ett rådjur ut framför bilen. Kunde bromsa och vi klarade oss i halkan, både rådjuret och jag.

En stjärna har lyst över mig idag.

Hoppas ni andra också haft det lika tursamt. Trevlig helg!

Grönska inomhus

Granen är utkastad. Golven dammsugna. Hur kommer det sig att man trots det kan hitta granbarr inomhus ända fram till midsommar? Det är likadant varje år.

Händer sånt bara hos oss?

Uppe med tuppen

Kroppen chockades kraftigt idag. Vakna på kommando och sen ut i iskalla mörkret.
Som värst visade termometern -18 grader idag.

Ledigheten är slut.

Sparade lökar för framtida glädje

Julen är slut. Granen utslängd. Ljusstakarna uppburna på vinden och julmaten uppäten.
Men de utblommade hyacintlökarna kastas inte.

Gör aldrig det, förresten!
Låt de får ett fortsatt liv i en rabatt eller i växthuset. Eller varför inte rebellplantera i en park?

Man tar bara undan lökarna, låter de ligga nånstans där de inte skräpar eller är i vägen.
När jorden inte längre är frusen gräver man helt enkelt bara ner dem. Året därpå blommar hyacinterna på våren. Blomstänglarna blir inte lika täta som vid första blomningen men vad gör det?

Bilden är en vårbild från mitt växthus.

Eldfängd

När det är så kallt och otäckt som nu slår det gnistor omkring en. Sinnelaget är milt, det är inte det, utan det sprakar och gnistrar när jag rör vid grejer i huset.

Skulle inte förvåna det minsta om tvn går igång bara jag sveper förbi. Startar dammsugaren automatiskt och arbetar självständigt skulle jag inte klaga ...

Lilla B - det vandrande Elddonet.

Usch.

Minus 20 grader

Så illa var det i morse. -20 grader ute. Solsken och gnistrande snö.

Har förstått att jag är förskräckligt avvikande. Tycker nämligen att några plusgrader och milt småregn, nästan i form av dimma, är ett idealiskt vinterväder.
Milt mot huden - snällt mot själen.

Jomen. Så är det.

I väntan på vinet

Vill man att växthuset ska bjuda på den här synen i sommar också gäller det att skära hårt.
Inget mesande med sekatören utan bara klipp till! Tänker du " så här mycket vågar jag aldrig ta" så klipp bort lite till!

Vid den här tiden på året formar man vinrankan och klipper ner skott som växt ut tidigare. Man lämnar bara lite kvar från huvudstammen. Att man gör det nu under värsta vintern beror på att hela vinrankan vilar sig. Ingen saft rinner ur den vid beskärningen. Tar man i som på en vinterbeskärning under sommarhalvåret är det risk att rankan förblöder.

Under sommaren klipper man däremot kontinuerligt för att hålla bladmassan i schack. Då tar man bort allt som växer bortom två blad från den blivande druvklasen. Det är lätt. Räkna 1-2-klipp. 1-2-klipp. Det kan man göra en gång i veckan. Pincering är ett tjusigare ord för detta enkla handarbete.

Jaha - tänker kanske någon. Jag brukar inte klippa min vinranka. Det måste man inte heller men risken finns att tillväxten blir så vanvettigt stor att den tar död på allt annat man har.

Vinrankan i mitt växthus kallas Vino Nordica och är en härdig typ. Här är det den bistra växtzon 5 och rankan har klarat många riktigt hårda vintrar.

Om man tycker att det verkar långt till skörd i augusti kan man ju handla färdigskördat innan dess.

Så blir resten av året

Enligt gammal tradition ska året gestalta sig så som årets första dag varit.
Har man varit och handlat kommer portmonnän att vara illa ute under det kommande året.
Har man tagit på sig sina varma, sköna gamla paltor så kommer man att se ut som en trashank resten av året också.
En moderniserad version skulle kunna vara: har man suttit och läst bloggar halva dagen istället för att ha varit ute i svinkylan och motionerat så kommer man sannolikt att växa fast vid tangentbordet under resten året.

Ojojoj.

Det här börjar illa ....

Vågar man tro på en God Fortsättning?