Krukor och fat utan katt

Hedgren undrade i en kommentar lite längre ner om krukmakaren som gjort fruktfatet våra katter gärna ligger i har någon hemsida. Jag frågade honom. Peter Wikström heter han och här kan man läsa om hans krukmakeri.
Har ni vägarna förbi så gör ett stopp, besök Kopparbergs Krukmakeri, titta på den vackra kyrkan och besök den bibliska trädgården. Den kan man förresten läsa om bland Slottsträdgårdsmästarens Trädgårdsspaningar. Titta här .

Se detta blev ett riktigt reklaminlägg.

Det tar sig

Trots den totala nersågningen spirar skotten från de till synes döda stammarna.

Växthuset den 28 juli 2008

Liljorna har blommat över. Lindalottas änglatrumpeter syns i förgrunden. Det har blivit små knoppar på dem.
Gurkplantorna växer till fort liksom tomaterna men ännu är inget moget.
Har flyttat två av de stora krukorna med gladiolus. Det var så svårt att ta sig fram och jag vill inte riskera att bryta av en blomstjälk. Nu står de två krukorna nere i markbädden bakom bordet.

Oväder

Söndag eftermiddag kom med åska och regn.
Tömde nyss regnmätaren.
7 mm visade den.

Vino Nordica

Så här långt har vindruvorna kommit.

Innan de första bladen visar sig på vårkanten misstänker jag ofta att den fnösketorra vinstocken dött under vintern.

Hittills har den klarat våra bistra vintrar. Nackdelen med den här sorten är att den växer galet mycket. Jag får sommarbeskära den varje vecka om den inte ska invadera hela växthuset.
Möjligen skulle den kunna överleva utomhus men då tror jag inte att vindruvorna skulle hinna bli klara innan frosten kommer.

Vindruvorna kommer att bli mörkblå.

Tropisk natt?

Nä -temperaturen gick ner till 16.6 grader i natt. Det blev ingen tropisk natt här i Bergslagen.
Lägger in en bild från ett kalkbrott alldeles här i trakterna. Badplatsen ser rätt exotisk ut, tycker jag.
Håll tillgodo.

Tillräckligt varmt

29 grader idag. Det räcker och blir över.
Om nattens temperatur blir 20 grader eller däröver får vi en Tropisk Natt.
Jösses.
I det här köldhålet...

Vitlöksskörd 2008

Satte vitlöksklyftorna som vanligt på hösten. De tog inte fart förrän sent på våren.
Hade nästan gett upp hoppet om att få se ett endaste litet vitlöksblad sticka upp. Till slut kom de igång och idag har jag skördat dem. De är mindre i storlek än vanligt men det beror ju på den tröga starten.

Någon undrar kanske om jag inte bara kunde låta dem stå och växa till sig.
Men se det går inte. Vid den här tiden är de programmerade att lösa upp det yttersta lökskalet, dela isär sig och bilda nya vitlökar av alla klyftor.
Jag var i senaste laget med skörden, några lökar hade redan börjat lossa på ytterrocken.

Gjorde en fläta av dem och hängde upp i köket.
Jag kan försäkra att trots att de är små så luktar de väldigt mycket vitlök.

Rådjuren glömde...

Fortsätter min runda i trädgården. Här är jordärtskockornas skog.
Undras om de inte är goda nog åt rådjuren? Varenda solrosliknande stjälk har fått stå i fred.
Märkligt.
Men jag klagar inte. Tro inte det.

Uteplatsen

Uteplatsen i all sin enkelhet. Vi har dynor att sitta på men så fort man bär ut dem kommer regnet. Krukorna med kryddor ser lite toviga ut. Timjan har jag nästan använt upp i teet.

I närmsta bakgrunden finns en vinbärsbuske och ett äppelträd, Signe Tillisch. Den ena bikupan står också där av nån anledning som jag inte kommer ihåg. De tre andra hittar man bakom praktlysingen men framför den massiva grönskan.

Det där praktlysingpartiet växer som det vill. Åtminstone än så länge. När barnen var små kallades den här ostyriga delen av trädgården för Lilla Ängen och var en lekplats med träd, buskar och lite blåbärsris.

Rådjursgodis

Under natten har rådjuren smugit sig in från skogen och kalasat på luktärterna. Jag har två pilkoner som luktärterna förväntas klänga upp i och sedan blomma överdådigt, dofta underbart och lämna massor av blommor att plocka in. Brukar inte plocka in så mycket blomster men gärna luktärter.

Jaja - in my dreams, det.

Rådjuren har gått noggrant tillväga. De har betat av alla stjälkar runt den ena ställningen ner till ungefär tre decimeters höjd. De måste gått runt den och gnagt, de jämrans kräken.
Kan tidningsbudet ha skrämt iväg dem eller var de bara tvärmätta? Salladen var orörd liksom den andra ställningen för luktärterna.

Nu har jag lagt den ljuvliga fiberduken på landet och över luktärterna. Räddaren i nöden.

Inte en luktärt till ska de få.
Inte ett salladsblad tänker jag bjuda dem på.
Nu är måttet rågat!

Angorina Lyx?

Angoratomaten blir efterhand den växer allt mindre luddig.
Bladen är lite gråludna. Det låter kanske inte så elegant men jag tycker att de är riktigt stiliga.

Men! Jag kan nog glömma det där med att sticka mig en tomatvante.

Växthuset den 23 juli

Nu på eftermiddagen såg det ut så här. Fick någon timme innan fotograferingen nödvattna därinne. Gurkornas blad hängde sladdriga och några av tomatplantorna behövde bindas upp.
Förfallet går oerhört snabbt - ideligen behöver man se om sitt hus.
Jojomen. Så är det.

Växthusskötare bör inte vara krassliga.

Fruktskål

Så här ser den ut, katternas favoritskål.
Jag tycker också mycket om den.
Skålen är gjord av en krukmakare här i byn.

Monstervila

Under sommaren håller han helst till utomhus, Monsterkatten. Häromdagen kom han in och gjorde samma manöver som sin bror. En stunds vila i fruktskålen.

Den ena verandan

Jaha - så här är det. När man är sjuk och äter medicin ska man inte jobba hårt i sin trädgård. Inte med annat heller, för den delen.

Går istället runt och tar lite bilder. Potatisblomman i inlägget nedanför och en från den verandan som ska målas.
Här på hörnet klängde min ståtliga alpklematis. Har bestämt att den inte fortsättningsvis ska få bli så bautastor.

Solen skiner, igår kom det 7 mm regn. Halsen gör inte svinont längre.
Tillvaron är med andra ord riktigt bra.

Raketblomma

Potatisblom. Sorten är Rocket.
Även en enkel potatisblomma kan vara vacker.

Fortfarande sjuk

Det blir inte alltid bra när doktorn gissar på virus. Har varit fortsatt sjuk och beställde tid för förnyad undersökning idag.
Det blev provtagning istället för spekulationer.
Inte konstigt att jag känt mig osedvanligt ur slag.

Här härskar halsfluss.

-Krya på dig, sa receptarien, när jag hämtade ut penicillinet.

Blöt varning

Läste i morse att SMHI utfärdat varning för stora regnmängder. Tömde regnmätaren för att vara förberedd. Lite spännande att få höra hur regnet dånar på taket, se hur det forsar ur stuprören och kanske än en gång uppleva att vår väg spolas bort.

Man är lättroad, se.

Och vad hände då? Det åskade lite grann, 14 mm regn föll och vägen är fortfarande kvar.

Det var ett högst vanligt regnväder som drog förbi.

Jag gick ut och vattnade i växthuset.

Den massakrerade klematisen

Inför målning av verandan skar jag ner klematisen rejält. Och då menar jag riktigt ordentligt. Snudd på massaker och slakt, är nog mera rättvisande.
Allt som blev kvar är några bruna, grova slingrande stammar på några decimeter. Det ser förfärligt ut.

Skulle det verkligen kunna bryta friska skott på dessa? Jag hade allt mina dubier. Försökte till och med intala mig och Husbonden att det gjorde nog inget om alpklematisen var tvärdöd. Det finns så många fina klematisar som man kan ha i kallt läge i växtzon 5.
Jag hörde ju till och med själv hur dumt det lät. Många fina klematisar som klarar detta köldhål. Fånigt. Det är det knappt något som gör.

Gick och tittade på de där förment döda stammarna idag. Och se!! Det kommer verkligen nya skott!
Jösses!
Man blir förundrad.

En katt utan kroppsuppfattning

Detta är Monsterkattens smått fetlagde bror. Som kattunge la han sig i fruktskålen då och då. Det var 9 år sen.
Idag var det ingen lysande idé.

En bättre idé var det att titta under potatisblasten. Knölarna borde inte vara klara än men är man nyfiken så är man. Jag kollade under sorten Rocket. Den har sannerligen gjort sig förtjänt av sitt namn. Ingen falsk varudeklaration där, inte.
Ikväll provar vi ett första kok.

Att göra det lätt för sig

I växthuset, alldeles till vänster när man kommer in står en stor blå vattentunna uppallad. Det är praktiskt värre, arrangemanget. Jag fyller den med det kalla brunnsvattnet och så får det stå och bli ljummet innan jag vattnar. Det är ett fjäskande utan sans och måtta. Men vad gör man inte för att få småplantorna att trivas?

Tunnan rymmer nästan 200 liter och är både ett vattenmagasin och ett värmemagasin för kyliga nätter.

Nu tänker jag av orkesskäl fuska lite och inte gå omvägen om vattentunnan. Det blir slangvattning direkt. Gurkplantorna och tomaterna får hålla tillgodo med det kyliga brunnsvattnet.
Det är vatten ur egen brunn så det är alldeles klorfritt. Alltid något.

Hoppas de inte tar illa upp.

Blåmärken och myggbett

För en tid sen kom barnbarnet och frågade:

-Farmor, vill du se?

Jomenvisst. Klart att jag vill.

Treåringen tråcklar sig ur sina långbyxor, slänger fram ena benet fullt med blåmärken, skrubbsår och myggbett och pekar stolt på det.

-Titta farmor! TUFFA BEN!!!

Alternativ sysselsättning

När man inte är frisk nog att rensa i grönsakslandet, städa eller i övrigt ta sig för något kroppsligt krävande kan man ägna tid åt fästingarna istället.

De är naturens vidrigheter. Helt i klass med havregrynsgröt och kvickrotsrötter.

Katterna får Frontline men fästingarna sitter ändå nerborrade i skinnet på dem. Jag kan bara undra hur det skulle vara utan Frontline. Mera fästing än katt, kanske.
För ett par år sen bestämde jag mig för att skippa pincetter och specialdesignade fästingborttagare. Fästingarna plockas väck med fingrarna.

Varför?

Jo - om man är någonstans och upptäcker fästingar på sig själv, på någon annan, på katt eller hund ska kräket, fästingen alltså, inte komma undan med att det saknas borttagningsverktyg.

I början var det en smula äckligt men nu går det som attan. Katterna bråkar inte emot. Inte ens den grinige Monsterkatten.

Åh, vad jag tycker fästingar är en onödig plåga.

Nyss upphittat

En påse saffransbullar längst ner i frysen.
Här i huset gäller ordning och reda som envar kan förstå.

Växthuset den 15 juli 2008

För en stund sedan.
Till vänster om bordet står det verkligen en blå stol. Det kan man inte tro.

Potatiskål

Friskt och frodigt bladverk. Riktigt fint vågar jag påstå. Men som potatisblast är det bara för mycket. Undrar hur det kommer sig när jag inte gödslat något speciellt. Och jag undrar om jag får några potatisar överhuvudtaget.

När vi flyttade hit till huset i början av 80-talet och potatisen precis kommit upp stannade en dam till och kommenterade potatisen.
- Titta! Kålen har kommit upp, sa hon

Kålen, tänkte jag. Knäppa människa. Det ser du väl att det inte är kål utan potatis. Men jag sa det inte, väluppfostrad som jag är.

- Vår potatiskål är inte så långt kommen, fortsatte hon.

Potatiskål??

Hon hade alldeles rätt. Förr i tiden sa man kål om alla köksväxter man odlade. Trädgårdslandet eller kökslandet kallades för kålgården. Här i trakterna lever språkbruket kvar åtminstone i form av potatiskål.

Det är inte fel att lära sig något nytt ibland. Men lite snopen blev jag allt.
Potatiskål.

Sommarförkylningen fortsätter

Sommarförkylning, förresten.
Hur kan man få en sån när det knappt är sommar?

Från Sveriges Radio

Har tidigare berättat att jag alltid lyssnar på Naturmorgon i P1. Ett förträffligt program som har ett stående inslag: Naturfrågan. Jag har skickat in svar massor av gånger. Dristade mig en gång att fråga om mina mail möjligen fastnade i Radio Växjös spamfilter. Fick detta vänliga svar.

Med glad förvåning hör jag på lördagsmorgonen den 5 juli mitt namn läsas upp. Jag är vinnare av en fågelholk. Dessutom kom en fanfar av tranors trumpetande. Se det var en riktigt god början på dagen.

Igår hämtade jag ut min vinst på ortens affär. Ett fint kort med gratulationer från redaktionen medföljde.

Trägen vinner sägs det. Och det stämde.

Den tjusiga holken ska sitta i en björk alldeles utanför köksfönstret. Då kan jag sitta och glo på fåglarna medan jag dricker morgonkaffet. Så bra det kommer att bli.

Medge att holken är bra stilig!

Självbelåtenhet utan gräns

Köpte en sådan här tröja till det hjälpsamma barnbarnet. Man har ju ingen självkritik, alltså.
Och inte har det med trädgård att göra heller.

Trevlig helg alla!

Timjante

Nu är den hälsobefrämjande brygden klar. Både Jo och Bloggblad rekommenderade i kommentarer härnedanför just timjante mot förkylning. Timjan har jag i en stor kruka på verandatrappan. Lätt gjort att öppna dörren och klippa av en tuss.

Kan det verkligen vara nyttigt? Det smakade ju gott!

Hedgren lämnade tipset att ångbada bihålorna.
Jag kommer att bli frisk fortare än en gris blinkar!
Och det är ju tacknämligt, det.

Sommarförkylning

En rent onödig åkomma.

Grattis på 50-årsdagen!

Grattis Erik!

Potatislandet

Potatisen växer med frisk, grön blast. Den växer så galet mycket att jag undrar vad som egentligen blir inunder. Något? Inget?

Det återstår minst en månad till innan jag får svaret.

Liljebaggarnas paradis

Det är här slaget om liljorna står. Liljebaggarna på ena sidan och jag på den andra.

Färdigfluget

Detta är inte en bild för ömhjärtade personer. En stygg bild ur verkligheten när liljebaggarna gått sitt eländiga öde till mötes.
Man blir morotsfärgad om tassarna efter detta hemska värv.
Blod på händerna.
Så är det.

Liljebaggarna

De ser allt så fina och oskyldiga ut.
Men vilken aptit!
Nästan som mördarsniglar fast med vingar.
För att inte tala om deras larver. De är ännu glupskare.

Växthuset den 8 juli 2008

Passade på att ta en bild när regnet inte strilade ner.
Det kom 17 mm igår.

Tack, det räcker.

Väderrapport

Regn och 11 grader varmt.
Undrar om många gillar sånt väder?

Jag är inte överförtjust, precis.

Glupska kräk i andra generationen

Nu är de här igen i växthuset, liljebaggarna, Synnerligen ovälkomna är de!

I början av juni mosade jag så många jag hann och såg. De lackröda liljebaggarna är vackra att se på men de ställer till elände bland blommorna. Bladen gnags sönder och hela liljan kan bli missformad. Små orange ägg växer snabbt till och blir tjocka, feta larver.

Nu gäller det att handla. Inte köpa något gift eller så utan skrida handgripligen till verket. De är snabba, de jämrans kräken. När de märker att man närmar sig eller känner hur bladen rör sig kastar de sig ner på marken. Där vänder de den mörka undersidan upp. Vips är de försvunna. Väntar man ett slag så kommer de tillbaka och fortsätter kalasandet.

Det är ett rätt äckligt göra att krossa liljebaggar. Fast otäckast för liljebaggen.

Till svågern i Stockholm

Grattis på födelsedagen!

Ryggskott. Ett gnällinlägg man knappt vill läsa.

Jaha - så går det när man tror att man är 25 år och björnstark. När viljan, kraften och envisheten är lika stora.När man riktigt tar i, sliter och släpar. Bär och kånkar.

Ryggen sa stopp och belägg. Igår släpade jag mig fram under gnöl och gnäll. Skulle säkert direktkvalificerat mig för Silly Walks.
Det var ingen rolig dag, vågar jag påstå.

Idag är det betydligt bättre. Barnbarnet har varit här och vattnat i växthuset.
Jag skulle kunna odla näckrosor i markbädden efter hennes insats.
Klänningen fick hängas på tork och skorna hällas ur.
Det är världsliga problem.

Tips till tomatodlare

Den som har sina tomater i ett växthus kan behöva tänka på pollineringen av tomaterna. Ute sköter vind och insekter om den. Yrkesodlare använder ofta humlebon i en liten papplåda. Men vi andra, vi som har några tomatplantor i ett hobbyväxthus, är nog så angelägna om att få fina tomater.

Förr i tiden var det trädgårdsmästarens uppgift att slå till uppbindningstrådarna så att blommorna gav ifrån sig sitt pollen. En så viktig uppgift kunde inte utan vidare uppdras åt någon annan.
Numera får man vara sin egen trädgårdsmästare och fullgöra Mästers uppdrag.

Tar man för vana att ruska lite lätt i tomatplantorna eller bara skaka blomklasarna en smula så kommer man att få en bättre fruktsättning i sin odling.

Bara ett tips så här en fredag.

Det passar mig förträffligt bra att ha en icke-kraftfull trädgårdsdag. Den där klematismassakern tog hårt.
Inte i hjärtat men väl i ryggen.

Björnmark och horgardiner

Fortsätter man ut i trädgården, över gräsmatteplätten och in i skogen, kommer man till björnmarker. Det var bara ett litet stycke härifrån som björnen sågs gå över en skogsväg.

Ibland händer det spännande saker även i skogsbygden. En eller annan björn ger sig tillkänna, älgarna bryter sönder äppelträd, och var fjärde vecka kommer sopbilen.

Äventyrligheterna känner ingen gräns...

Apropå äventyrligheter.
Kåsören i vår lokaltidning kallade myggardinerna för horgardiner - de skall enligt honom förekomma frekvent på ställen där dylika damer finns.

Det stämmer inte i det här fallet, det kan jag försäkra. Däremot är de mycket effektiva - alla flygfän hålls ute. Inte är de stiliga men mycket rekorderliga!
Rekorderliga horgardiner - nä, så kan man nog knappast uttrycka sig.

Färdigklippt

Kompakt och stor var den, vår Clematis alpina. Den finns på bild i inlägget här nedanför.

Jag har klippt, rivit, slitit, stått på stegen, skurit mig i händerna och på armarna.
Skam den som ger sig!
Nu är klematisen nere och bortfraktad till komposten. Behövde gå 4 vändor dit med överfull skottkärra.

Mission completed.
Men nu jäklars duger det inte för rötterna att ligga därnere i jorden och sura.

Upp och hoppa!

Vi andra ska måla verandan.

Klematisen ligger pyrt till

På en liten veranda klänger en hiskligt tät klematis. Vi behöver måla verandan men inte kladda ner klematisen. Hur ska man göra? Offra hela växten eller försöka bända loss den och i värsta brottarstil lägga ner den på marken?
Snälle, vänlige Slottsträdgårdsmästaren gav oss rådet att klippa ner växten. Den kommer att växa till sig per omgående.

Efter en stärkande lunch kommer jag att ge mig på den tidigblommande Clematis alpina.

Husbondens dag

Han fyller år idag, Husbonden. Flaggan är hissad.
Tänkte mig att lite vin i växthuset inte skulle vara fy skam, precis.