På en liten veranda klänger en hiskligt tät klematis. Vi behöver måla verandan men inte kladda ner klematisen. Hur ska man göra? Offra hela växten eller försöka bända loss den och i värsta brottarstil lägga ner den på marken?
Snälle, vänlige Slottsträdgårdsmästaren gav oss rådet att klippa ner växten. Den kommer att växa till sig per omgående.
Efter en stärkande lunch kommer jag att ge mig på den tidigblommande Clematis alpina.
12 kommentarer:
Oj vilken välväxt sak!
Men det gör allt lite ont i hjärtat att behöva klippa ner den.
Men om Slottis sagt att den kommer igen så är det nog ett säkert kort.
Jag säger det samma. Klipp ner den! Den har så mycket rötter under marken så det kommer bara att säga tjong! och så har den vuxit upp igen :D
Har ingen erfarenhet av att ha misskött en klematis... men kaprifolen kom igen - och den björnbärsbuske som maken dödade med en 10-liters målarfärgsburk från 7 meters höjd... är återuppstånden och blommar som bara den. Dock - med taggar i sitt nästa liv.
Jag klippte ner min Clematis alpina förra året, den har kommit jättefint iår! Det kommer att gå bra! Men visst gör det lite ont, det gör det!
Ojda. Jag tycker brottarstilen lät mera spännande, men klippning går ju inte av för hackor det heller!
:O)
lindalotta: Den är så tät at jag trodde fåglarna möjligen byggt bo därinne. De hade de inte.
Jag litarpå Slottsträdgårdsmästaren och har gått hårt fram idag.
matte: Så tjock o stor som den klematisen är så täcker nog rötterna halva Bergslagen skulle jag tro. Måste hinna måla innan den sprutar fram ur jorden:)
bloggblad: Det var väl en faslig tur att maken inte följde med i fallet. Med de jämrans taggarna hos björnbären skulle livet inte bli roligt. Böjda taggar, det är nålar från helvetet, det. (Säger den som var sämst i klassen i slöjd).
åsa! Visst gjorde det ont. Mest i händerna, måste jag säga. Alla verkar ha kännedom om tillväxtkraft hos clematis alpina. Det låter mycket betryggande.
sericea: Jag hade det som ett tänkbart alternativ om inte klippmetoden skulle vara bra. Men efter dagens slit så vågar jag påstå att knappt en världsmästare i brottning skulle klara en nerläggning av Alpklematisen.
I går brottades jag med en jättelik Alchymist (klätterros) hos en kompis. Den var inte kul att slåss med, taggar hade den också. Men man kunde ju inte klippa av den (hade behövt motorsåg) den blommade vilt! Så brottning är en svår gren...
katarina: Er närkamp måste varit betydligt värre än min! Rostaggar är bedrövliga, tycker jag. Det är så lätt att få riktigt fula infektioner om det vill sig illa.
Skicka en kommentar