Kompakt och stor var den, vår Clematis alpina. Den finns på bild i inlägget här nedanför.
Jag har klippt, rivit, slitit, stått på stegen, skurit mig i händerna och på armarna.
Skam den som ger sig!
Nu är klematisen nere och bortfraktad till komposten. Behövde gå 4 vändor dit med överfull skottkärra.
Mission completed.
Men nu jäklars duger det inte för rötterna att ligga därnere i jorden och sura.
Upp och hoppa!
Vi andra ska måla verandan.
18 kommentarer:
Hehe en rejäl rishög blev det.
Får hoppas på snabbåterväxt men inte så snabb att ni inte målat klart ;)
Katon, Goukakyu no jutsu.
beerbelly: Jag når knappt att slänga upp mera på komposten - så rackarns högt blev det. Passande namn med Clematis Alpina!
Nej - det får hinna torka först så det inte klibbar blad i färgen.
pcso lotto: Tack, tack!
Jag begriper visserligen inte ett skvatt men brukar aldrig få fulkommentarer. Så jag utgår från att det står något trevligt.
Jag instämmer med pcso lotto. Det kommer att bli kanon!
En liten undran. Var det före eller efter vinaren som du gav dig på clematisen? När jag ser en sådan total bärsärkagång tror jag jag måste stärka mig lite och hämta mig från chocken .... /Ruben
slottsträdgårdsmästaren: Nu känner jag mig lugn och trygg!
ruben: Långt efter. Jättelångt! Om du tycker att detta liknar bärsärkagång skulle du se golvet när jag klippt husbonden. Då kan man tro att jag skjutit en grävling.
Ojoj, vilken jätteklematis! Eller föredetta klematis. Och vilken jättehög! Klematis brukar väl vara rätt starka och bra på att återhämta sig om de en gång fått rota sig ordentligt (har jag sett på Tv.. :) ), så det kommer nog att bli finfint sen mot er nymålade veranda!
Oj oj vilken hög det blev. Men den kommer säkert igen.//Britt
...hm...något för ungdomar med självkadebeteende med andra ord...Har en hel drös runt mig på jobbet som säkerligen skulle anmäla sig frivilligt för "clematisnertagning"...suckar djupt...(har jobbat i kväll)
Sicket jobb...jag är helt införstådd med vad du har gått igenom...gjorde något liknande för ett tag sedan och jisses så jag slet...Heja Dig!
Kram från Malin
Ska det göras ska det göras ordentligt! Vi har klippt ner vår kaprifol två gånger och det kan man inte tro idag. De är som ogräs de där klängväxterna.
jo: Alla säger att det kommer att gå bra- tycker att det låter väldigt hoppingivande. Men jag känner att jag kanske var alltför brutal. Det är inte mycket kvar, vill jag påstå.
britt: Gör den inte det blir jag ledsen!
malin: Idag är det dagen efter klematisnertagningen och jag är mör i ryggen. Skavanker och småsår är på läkning men den stackars ländryggen jämrar sig. Fasiken också!
panter: Det är en evig tur att det finns växter som är både tåliga och fina! Gillar robusta grejer!
Jag är inponerad av dina styrkor.
Den kroppsliga, men särskilt den själsliga. Det är det värsta som finns att behöva meja ner sådan livskraft, tycker jag.
Klematisen däremot, är jag inte ett dugg orolig för. Vet av egen erfarenhet att den kommer igen. Två gånger per säsong om så skulle krävas.
GJ
GJ: Visst fasiken tar det emot att kapa en ståtlig växt. Men måste man så är det inget att be för.
Alla här skriver att den kommer sig rätt fort.
Skicka en kommentar