Inför målning av verandan skar jag ner klematisen rejält. Och då menar jag riktigt ordentligt. Snudd på massaker och slakt, är nog mera rättvisande.
Allt som blev kvar är några bruna, grova slingrande stammar på några decimeter. Det ser förfärligt ut.
Skulle det verkligen kunna bryta friska skott på dessa? Jag hade allt mina dubier. Försökte till och med intala mig och Husbonden att det gjorde nog inget om alpklematisen var tvärdöd. Det finns så många fina klematisar som man kan ha i kallt läge i växtzon 5.
Jag hörde ju till och med själv hur dumt det lät. Många fina klematisar som klarar detta köldhål. Fånigt. Det är det knappt något som gör.
Gick och tittade på de där förment döda stammarna idag. Och se!! Det kommer verkligen nya skott!
Jösses!
Man blir förundrad.
14 kommentarer:
Det är alltid lite vanskligt att tipsa någon om hur växter ska beskäras. Även om man har lång erfarenhet av olika typer av beskärning och har sett goda resultat så vet man aldrig till 100% hur en växt reagerar på en hård beskärning, vilka markförhållanden som råder och i vilket skick växten är i. För mig har beskärning av alpclematis alltid funkat och jag hoppas att din blir bra också. Ha det gott!
slottsträdgårdsmästaren: Det här gick ju över förväntan! Men jag var lite orolig ett tag att jag tagit ner den tokmycket och att den skulle avlidit av chock. Men små gröna piggar lite här och var tyder på annat!
Nu går jag snart in på tredje förkylningsveckan - den skulle man vilja kapa lite med.
Ha en fin helg!
Så kul att det gick vägen med Klematisen! Ska se att du får njuta av vacker blomning nästa år. Ha en trevlig fortsättning på helgen, trots den envisa förkylningen.
åsa! Ja, det kommer att bli finfint nästa år! Förkylningen gör mig lite brydd. Har så galet svårt att svälja, halsontet ger sig inte. Hoppas att det är över till måndag, iallafall!
Trevlig helg själv borta på ön. Alla mina tre barn har varit där med skolan, men inte jag. Det verkar så fint.
Vissa sorter av clematis är väldigt livskraftiga! Verkar var en sån du har vid din veranda!
Krya på dig nu! Kanske dags för ett besök hos doktorn?
hedgren: Den här alpklematisen har nog klarar tydligen båda kyla och misshandel. Hårdför typ!
Blir det inte bättre till på måndag får jag nog gå tillbaks och reklamera diagnosen :)
Du kanske ska gå och ta en halsodling? Streptockocker kanske lurar i vassen? Det finns många vackra platser i vårt avlånga land, nu mitt i sommaren är det ståplats vart man än befinner sig här på ön (det har sin charm det med), men snart lugnar det av igen...
Klematis och jag har inte haft någon bra relation alls...Planterade i omgångar ett par stycken för några år sedan men se de ville alls växa utan la av...Nu har jag en som klarat sig i två år men den har inte blommat så jag har inte en aning om hur den ser ut...Tog en liten liten reva vid ett ödehus och hade med mig i tanken att har den stått där vid husgaveln i så många år utan omvårdnad så borde det gå att få liv i den här hos mig...Den växer och slingrar på en spaljé och nästan dagligen är jag där för att se om den visar några blomknoppar...Jag är glad att den ändå verkar trivas...
Sent igår kväll hade jag mord i sinnet igen...sniglar...hackade och stod i och gjorde sen precis det man inte ska göra...strödde salt på dom...Kan man använda tårgasspray på andra äckel så ska man väl kunna göra något liknande på ovälkomna marodörer i sin trädgård...o hemska tanke - jag njöt av att plåga...
Är väldigt "blött i luften" hos oss och jag springer ut mellan skurarna...
Kramen från Malin
växtkraften är verkligen fantastisk.
Man tror inte det finns något liv kvar och så plötsligt så tar det fart igen..
åsa!: Kan tänka mig att det är trångt på ön nu. Detsamma brukar det vara på västkusten, där jag är uppväxt.
Halsen är på bättringsvägen - kroppen får kämpa på lite men jag kommer definitivt att uppsöka doktorn om eländet hänger i länge till.
malin: Med tanke på hur alpklematisen överlever här i detta köldhål och med en dessutom gått bärsärkagång på den så kan jag inte annat än att rekommendera ALPKLEMATIS.
Vågar knappt skriva det men jag har inte sett en enda mördarsnigel på tomten. Det lär krylla av dem nere i byn. Men vips jag trycker på "publicera" krälar det väl in en armé av de där kräken över tomtgränsen. Man vet aldrig...
cattis: Exakt så! Stammarna som kom upp ur jorden såg ut att ha gett upp.
Men så glad man blir när man har fel!
Ibland åtminstone
Har jag berättat historien om min/mina Alpklematis?
Tar den igen för säkerhets skull.
En stor alpklematis frodades vid en husvägg där vi skulle göra en tillbyggnad. Inga problem sa grävmaskinisten och tog den på skopan till en ny grop jag grävt.
Nästa vår hade jag två Alpklematis. Han hade nämligen inte fått med hela roten och den bit som var kvar hade krupit runt hörnet och själv intagit en ny plats. Nu är båda lika stora = gigantiska. De blommar just nu förresten i ett andra flor. Dock inte så ymnigt som i våras. Dessutom har stekellarverna varit basföda åt åtskilliga fågelungar.
GJ
GJ: DEt låter som om alpklematisen är odödlig!! :). Och nej, jag hade inte hört historien innan.
Skicka en kommentar