De hundar som sprang efter mig, hoppade och skällde finns nu på ett hundpensionat i Örebro.
Jag ilskade mig över dessa herrelösa hundar som jagade fatt i mig och skällde så vildsint. Jag fick ryta i på skarpen två dagar i rad att de skulle gå hem. När jag ringde den förmodade hundägaren fick jag inget svar.
Ilskan växte till sig rejält.
Idag vet jag hur det ligger till.
De herrelösa hundarna var verkligen herrelösa. Deras husse satt död i huset och hittades av en granne till honom.
Polisen kunde upplysa grannen om att man inte avlivar hundar utan vidare. Efter ett dödsfall får ev efterlevande besluta om hundarna. Grannen skulle se till hundarna. Eftersom hundarna i vanliga fall enligt uppgift var mycket rymningsbenägna, kunde tom få upp fönster och hoppa ut, var de säkert mer oroliga än vanligt.
Och att ingen svarade på mina enträgna telefonpåringningar berodde på att mannen redan förts bort.
Ibland är inget som man tror.
Mannens släktingar har hundarnas öde i sina händer.
32 kommentarer:
Hemskt men skönt att det blev ordnat.
Hoppas dagen blir bra ändå!
Trist slut för hundägaren... men bra att det fick en förklaring.
Vilken sanslös historia... Hoppas nu att hundarna får ett bra fortsatt liv. Men sånt vet man ju inte...
Himmel och pannkaka! Vilken historia. Hoppas att det löser på bästa sätt.
Tragiskt! Hade väntat mig ett helt annat slut på den här följetången. Tur att hundarna tagits om hand i alla fall.
beerbelly: Ja - hundarna måste ju få omvårdnad och nu är den ordnad. Men för hur länge? Ingen vet hur det kommer att gå för dem.
Tack - min dag blev bra ändå. Jag har haft mycket att ta mig för.
bloggblad: Helt oväntat slut. Inget roligt slut, precis men nu vet vi ju varför det blev som det blev.
hedgren: Nä - det vet vi inte. Kanske någon vill ta hand om dem.Det var inte lättskötta hundar.Inte vackra heller om man ska vara ärlig.
panter: Oväntat är ordet. Sorgligt också. Svårt att veta vad som kommer att bli bästa lösningen för de där hundarna.
slottsträdgårdsmästaren: Väldigt sorgligt slut. Tänkte aldrig i de banorna när jag gick där och eldade upp mig över ansvarslös husse. Hade tänkt mig att få en inspirerande batalj med hundägaren. Det hade varit mycket bättre än detta eländesslut.
Det är oftare och oftare...man får säga:
-Det är sällan det är, som man tror!
Upplösningen var en tragedi...men nu slipper Du hundrackarna!
Om det inte dyker upp nya! *L*
Hur lite man vet ändå om hur livet ska arta sig. Det var ett sorgligt slut på historien. Får hoppas att allt blir så bra det kan nu i alla fall.
Vilken historia! Har varit här hos dig och läst om dina promenader och hundarna - vilket öde... men dåligt av släktningarna att inte ta ansvaret för dem. Som det kan gå... de saknar säkert sin husse... 8`)
l*eva: Men i och för sig blir ju livet lite mera spännande när det inte är förutsägbart. Fast i det här fallet var det ju mest sorgligt.
Ett oväntat slut, men samtidigt skönt att hundarna inte hade en ansvarslös ägare som bara släppte ut dem. Hoppas nu att hundarna får ett bra hem.
nollan: Sorgligt är ordet. Nu vet jag varför hundarna kom loss även om de varit smått besvärliga med rymning förr också.
Livet är bra oförutsägbart fast man ibland tror att man kan planera.
lotta: Grannen förbarmade sig över hundarna tills de blev placerade. All heder åt honom! Men det var ena svårskötta rackare som gav sig av så fort det bara gick.
Hundarna saknar alldeles säkert husse.
humlan: Vi får hoppas att de kommer till ett gott hem. Risken finns ju att släkten låter avliva dem.
Det hela var en bedrövligt sorgesam historia.
Jisses så det blev...rena dramatiken där du bor...Så tragiskt och så de där stackars voffarna som fart runt vind för våg utan sin husse...En sådan tur att du dök upp!
Kramar till hjältinnan från Malin
malin: Det finns nog inga hjältar i den här historien. Två hundar på vift,en husse som dör.
Grannen som försökte ta hand om hundarna tills de blev placerade är den som skall äras!
Ja, det var mig ett oväntat & sorgligt slut på historien! Eller ja, helt slut var det ju inte innan frågan om hundarna lösts, men ändå.
Men så tragiskt! Han måste ha varit väldigt ensam. Och stackars hundar. Men tur att det ordnade upp sig till sist!
Ja det var ju tur att hundarna brot sej ut, annars hade dom kanske svultit ihjal darinne i huset. Men det var ju en intressant historia, hoppas nagon tar sig an hundarna.
lullun: Helt oväntat slut. Hade hellre velat träffa på en ilsken gubbe och kunnat argumentera angående hans usla djurhållnng.
Det är nog stor risk att hundarna avlivas.
evas blogg: Han träffade nog sin granne lite då och då. Det var han som gick in och skulle hälsa på.
Men historien fick ett slut - ett som inte heller jag väntade mig när jag började rapportera om de ohyfsade hundarna.
anita: Ingen behövde bryta sig in - grannen kom på besök. Antar, att han hade nyckel eller att mannen aldrig låste dörren. Det är ute på landet, detta.
Kanske får vi nån gång höra hur det går med hundarna.
Trist.....
ida: Riktigt sorgligt
Men hjälp vilket sorgligt och hemskt slut på din hundhistoria!! Hoppas att hundarna är ok trots allt. Skönt att de tas omhand nu, kan inte sluta tänka på hur hungriga och frusna de har varit under dessa dygn. Hemskt för dem...:( Jag blir alltid att må pyton när jag hör att hundar eller andra djur far illa... Nej fy, måste tänka på nåt annat nu! Ska nog trösta mig med en semla nu.../Linda.
Linda: De har det nog bra nu, hundarna.
En semla, sa du. Låter gott.
Oj oj oj. Kära nån! Det var ingen trevlig historia. Stackars voffsingarna, de måste känt sig alldeles förvirrade...
Saker är inte alltid som man tror, ibland är det ännu märkligare...
Kram från Ronja :)
ronja: Nä - historien tog en vändning som jag aldrig kunde ana. Sorgligt alltihop.
Skicka en kommentar