Såg nu när jag kom hem att det blommar en liten röd krasseblomma i kökslandet. I det GRÄVDA kökslandet. Trodde jag rivit upp allt och släpat iväg till komposten. Här finns det en liten blomma som trotsat allt, båda upprivning med rötter och grävning.
Man får kanske inse att hon som höll i grepen inte var så noggrann......
Det ser trivsamt ut med en liten röd blomma mitt ute i den nakna jorden.
15 kommentarer:
Visst är det fantastiskt!
Ibland lönar det sig väl, att inte se *allt*!
En röd liten blomma i ett svart trädgårdsland!
Det är Lyrik!
eva: ja, jag blev då glatt överraskad. Trevligt när ens slarv blir bra! Inte alltid så.
Ja så trevligt at se at något overlever tross all "motgang". Något at lære i livet det : )
madame france: Det är nog tur det. För i så fall skulle jag ständigt beställa värme och ibland ljummet regn över min gård.. Aldrig snö.
julie: visst är det så!
Jag hävdar med en dåres envishet: snö är mycket bättre än trist, blöt och mörk november...
panter: fel, fel, fel
Så du gillar att klafsa omkring i leran när det är + 4 grader, regn och snålblåst?????
panter: Bättre än flygande istappar!
Flygande istappar..det är väl mer april...
panter: vinter är förfärligt med snö och is. Det går INTE att prata bort. Inte!!
Ok, jag ger mig... det är din blogg... ;-)
panter: så ska det låta.....
Du får tycka vad du vill om snön. Jag gillar inte heller vintern, men mörkret är väl värst. Snön lyser i alla fall upp och framförallt så gillar de flesta växter i min trädgård att få ett skyddande snötäcke över sig.
Barvinte - nej fy så kallt och mörkt!
GJ
GJ: jag gillar inte heller barvinter, men hellre det än snö. Milt och dimmigt. Det tycker jag om. Fast det är klart att växterna vill bli omstoppade på vintern...
Skicka en kommentar