tisdag, oktober 10, 2006

Omtänksamt


Fick en gång en blomma i en fin kruka av arbetskamrater. Kortet satt i. Det var omtänksamt och mycket vänligt av dem. Jag blev mycket glad.

Men jag kommer nog inte att slå mig ner. Gillar brådska, stress och snabba tag.

Det är nog ett fabrikationsfel på mig.

5 kommentarer:

Ellis sa...

Jag tycker om att ha mycket att göra, att vara aktiv. Om jag valt det själv.

Stress försöker jag kapa bort så mycket som möjligt, för värken blir direkt värre av det.

Ha en fiiin dag!

eva sa...

Mjaaa, SÅN var jag Förr!
Men det har *gått över* *L*

Det är en svår KONST, att hålla balansen...
Jag gillar, att *hålla på*, men så fort, det är förknippat med MÅSTE...så har jag lärt mig:
En sak i sänder!
Att både vara *akrobat* och *jonglör* och BEHÅLLA förståndet...DET är en Gåva!

LindaLotta sa...

Stress gillar jag inte. Men att har precis så där lite för mycket att göra, det ökar bara min förmåga. Då är jag rationell som få och ser till att få undan. Men om jag däremot har lite för lite att göra, då sackar jag efter istället och kan bli lite sen. För att på slutet få lite för mycket att göra så att jag tar mig samman och får till det innan dagen är slut ;)

Panter sa...

Jag fungerar också bäst när jag har mycket att göra, helst under tidspress, men det måste vara stimulerande, annars kan det kvitta. Om det bara är trist kan det dessvärre ta långt tid att utföra... dumt för ofta är det småsaker, men tråkiga småsaker.

Lilla B sa...

alla: Vi funkar väl lite olika allihop. Om man själv har kontrollen över mängden jobb, eller iallafall koll på vad som måste göras så är det ok med vrålmycket. Bäst jobbet blir absolut utfört om det finns en deadline och om man måste anstränga sig mycket. Så är det för mig. Men man måste själv kunna sakta ner så det inte bär iväg överstyribland. Alltid påställt är inte bra.