När Snålmor odlar...eller odling med enkla medel

Bhut Jolokia, Aji Crystal och Hot Lemon strävar på där i fönstret. De tre har sällskap av ett tjog andra sorters chili. Alla fönsterbänkar i huset är förresten fullständigt belamrade med sålådor och krukor. Den estetiskt lagde skulle rysa vid anblicken.

För den som inte läst här tidigare kan jag berätta att jag idkar lågbudgetodling av ren och skär princip. Inget extraljus, inget värmetillskott, inga tjusiga krukor. Krukorna är tillverkade av tidningspapper och fungerar förträffligt. Griniga plantor som inte gillar detta och som vägrar växa blir kompostföda.
Här är det hårda bandage som gäller...

Någon tittar kanske extra noga på bilden och har synpunkter på att plantorna nog är i skrangligaste laget. Ingen fara, säger jag då. De blir frodiga så det räcker efter ett tag.

Inne grönskar det men ute ligger snön fortfarande skrämmande djup. Påskharen kommer kanske glidande på skidor...

Tomatdrömmar och lyxtoalett

Om det inte ska stanna vid luftiga tomatdrömmar utan verkligen bli till dignande skörd är det hög tid att skrida till verket och börja så frön.
Jag brukar bredså i återvunna godisburkar från en livsmedelsaffär nära mig. Bad dem om burkar och fick en hel kundvagn full!

Årets sorter är både helt nya och gamla välkända godingar. Vem överger förresten en Apelsintomat, en Sungold eller den lilla söta jordgubbstomaten Berry? Ingen med vettet i behåll, skulle jag tro.
Stockholmsdottern har nyligen varit i Spanien och klättrat i berget Montserrat och så påpassligt nog hittat tomatfröet Montserrat på La Rambla . En odlarmamma gillar sånt.

Det finns ett problem med sådden. Var ska jag ha alla burkarna? Fönsterbänkarna är totalockuperade av runt 280 chiliplantor. Jag får trixa och tränga. Sålådorna kan inte stå för lågt med tanke på den tjocke Monsterkatten. Det finns  risk för att han uppfattar tomatsådderna som en rent överjordisk lyxtoalett.

Jag brukar så tomatfröerna någon gång mellan den 16 och 26 mars. Det är dags nu.

Nytt år - ny chili

De tar sig väl i sina tidningskrukor. Den ena sorten efter den andra visar upp sig. En tröst när snödjupet fortfarande är 87 meter och kvicksilvret knappt är synligt.

Om två veckor infaller sommartid.

Pulver, chiliflagor och tårar

Det är inte mycket kvar nu av fjolårets chiliskörd. Det skramlar lite ödsligt i burkarna och på botten ligger fröna som släppt från frukterna. De nya små chiliplantorna är på tillväxt och de sista torra frukterna ska ner i kaffekvarnen. Kvarnen används enbart till att mala chili med. Annat vore galenskap.

Det blir trots lock på behållarna ett fint chilidamm som yr runt i köket och som irriterar ögonen och halsen duktigt. Hosta och gråt tillhör pulverframställningen. Att sånt djävulskt pulver kan bli så gott. Man kan häpna för mindre. Fröerna får förresten också slinka med. Det är styrka i dem vill jag påstå!

Ibland silar jag efteråt det nermalda och får de grövre flagorna och det fina pulvret åtskilda.  En ren lyxhantering.

Jag kan av erfarenhet säga att chilipulver är beroendeframkallande. En daglig dos hetta är vad som behövs för välmåendet.

Chilivanvett

Chilin har grott. Jag bredsådde fröna i plastlådor och hoppades att åtminstone några skulle ta sig. Och se det gjorde de sannerligen. Sorter från Sundsvall, Essen och Thailand trängs med frön från egna gamla odlingar. I flera av husets fönster står grönskande burkar och trängs. Jag tycker det är tjusigt men så är jag inte så estetiskt lagd heller.

Nästa steg är att vika papperskrukor och plantera om. Jag är redan lite på gång. På bilden flyttar den Vita Habaneron och Aji Pineapple till en bättre och rymligare bostad. I dagens läge är jag uppe i 226 omplanterade chiliplantor. Slutet har vi inte sett än.

Nån kanske undrar om man verkligen behöver så många. Och nej, det gör man inte. Verkligen inte.
Men en gång chilinörd - alltid chilinörd.

Den som kanske vill göra sig några papperskrukor kan kika här.

Ljuset är tillbaka

L

Ljuset är tillbaka. Chilifröna har grott.

Vad mer kan man begära.

Bortom snöskyffel och dubbdäck

Än är vintern inte så hård och eländig som den kan vara. Men vänta bara - snart är det långfillingarnas och tjockfleecens kyliga tid. Inte eftertraktad alls, vill jag påstå. Nähä. Och vad kan man se fram emot då? En del gillar julbestyr och andra skridskoåkning. Jag ser mest fram emot att nästa odlingssäsong ska komma igång.

Tidigt på året startar den. Redan mellan jul och nyår tar jag mig in i växthuset med sekatören i handen och vinrankan för ögonen. Det är en lämplig tid - inte för tidigt efter växtsäsongen så plantan förblöder. Och inte heller så sent att den börjat växa. Jag beskär hårt. Stenhårt.

Nästa hållpunkt i odlandet är januari/februari. Då läggs grunden till årets hetta! Inte den som möjligen kallas sommar utan den man avnjuter färsk eller torkad. Chilin, alltså.

Se på denna vackra bild! Chilifröer från Thailand direkt ner i min rostfria brevlåda! Som bonus slank det med en påse tomatfröer också. Tack snälla bloggkompis!

Sjö i november

Om den hemodlade chilin är het så det glöder är sjön desto svalare.

Snart nog täcker isen hela sjön och solen orkar inte upp så särskilt tidigt.

Vintern känns för övrigt rätt onödig. Mycket onödig, när jag tänker efter.

Stark hetta i en liten burk

Växthuset är städat och stängt för säsongen. Den blårutiga duken ligger ren och hoprullad i ett skåp. Vino Nordicadruvorna mognade till sist och åts upp liksom tomaterna. Men allt är minsann inte uppätet eller bortstädat !

De torkade chilifrukterna ligger sorterade i plastburkar. Stora burkar för Aji Cristal och Hot Lemon, små för alla de övriga sorterna. Fick frön till de vidunderligt rikbärande chilisarna av bloggvännen Anita. Tack för dem!

Häromsistens gjorde jag ett redigt fynd. Små glasburkar med tättslutande lock! De riktigt skrek efter mig: köp! köp! Inte brukar jag falla för impulsköp men nu trillade jag dit. Dessbättre.

Se på denna bild hur hettan liksom försöker tränga sig genom glasväggen. Jag kan garantera att det är glöd i burkarna. Vad sägs om en blandning av Hot Lemon, Aji Cristal, Hot Orange, Black Piquin och Inca Berry?

Tropisk hetta, kallar jag det. Skönt att ha när kvicksilvret kryper ner och vintern står för dörren.

Utan tid

Tidlösans lila blommor klarade lyckligtvis omställningen till vintertid. Efter några dagar under ett ovälkommet snötäcke ser de smått vilsna men inte helt utslagna ut. Inte riktigt pigga och alerta men vem är väl det i höstmörkret?

På vårkanten kommer tidlösan med liljekonvaljliknande blad som sen vissnar ner. På höstkanten skjuter krokusliknande, giftiga blommor upp.
En lite vimsig blomma, denna. Liljekonvalj, krokus och blommande i fel tid.

Borde inte heta tidlösa utan virrpanna.

Den inre värmen

Den hårda vintern stundar. Vi som påtagligt ogillar när snötäcket blir 83 meter djupt eller när termometerns kvicksilver inte ens blir synligt går en förskräckande tid till mötes. Fleecetröjor och långkallingar är förstås ett nödvändigt måste. Men vad sägs om att elda på inifrån?

En ny kärlek, undrar kanske nån?
Nä - inte alls. Den gamle gubben går att slita på många år till. Jag tänker på mat.
Det händer ofta att just mattanken slår till. Sånt kan ju inträffa även för den bäste...

Sommarens heta chiliodlingar ligger nu på burk. Bilden visar om inte hettan från helvetet så åtminstone glöden från växthuset.
Gubben Snö och gumman Frost - släng er i väggen! Här kommer Tabascon och Golden Cayenne!
Ni har inte en chans! Allt utom vaniljsås kan kryddas upp och skapa inre hetta.

Städtajm - ett nödvändigt ont

Se där! Även den lataste kan få fart. Som en gammal bekant en gång sa: När solen går i väster då blir den late bäster.

Allt som går att ta hand om är omhändertaget. Vindruvorna är skördade intill sista druvan. Chilin tronar på komposten tillsammans med tomatplantorna. Det är ett rätt hårt jobb att få ut allt och kärra bort.

Nu återstår rena finliret. Plocka undan blad och växtrester, rensa bort det ogräs som oförskämt nog har slagit rot, tvätta av krukor och växthus samt ta in den rutiga duken.

Bilden visar hur det ser ut idag. Man hänförs knappast men anar att nästa säsong kan växthuset uppstå igen som en paradisisk oas i tillvaron.

Höstens överdåd

Det sägs att less is more. Fel, fel fel!
Den som myntade detta har inte slutskördat tomater och chili.

Ring, klocka! Ring!

Eller Sting, klocka! Sting!
De små illröda chilipepparklockorna är av sorten Jamaican Bells.
Goda att fyllas med ost och gratineras säger bloggkompisen jag fått fröna av.

Kryddiga karameller

Chilipeppar med det kluriga namnet  Pimenta Barra do Ribeiro är växthuset lilla karamellbuske. Liten och söt och översållad av bärliknande frukter. Omogna är de vitgula. Halvmogna lila och som mogna helt röda. Styrkan växer också med mognaden.
Den här vill jag nog ha nästa år också. 

Vill man se den lilla raringen i sitt sammanhang kan man scrolla ner och kika på föregående bild. Längst ner till vänster står Pimenta Barra do Ribeiron.

Jäkligt tjusigt namn, förresten. Svårstavat också.

Mogna tomater och vissnande blad

Så försvann sommaren och den efterlängtade växthussäsongen. Och hur gick det egentligen med odlingarna, tro? Det finns kanske någon som undrar.

Jodå - allt blev senare än vanligt. Solbristen gav mindre sockerhalt i tomaterna än det egentligen ska vara. Men å andra sidan ökar ju inte växthusmadammens BMI så illa kvickt då.
En positiv inställning är guld värd!

Den groteskt lilafärgade paprikan blev med tiden lysande röd och godare än väntat.

Vindruvorna behöver någon vecka till för att bli riktigt goda.

Mina många chiliplantor växte sig stora och frodiga. Många frukter blev det. Väldigt många och väldigt omogna. Om hösten blir mild och vänlig kanske det kan bli tal om en ordentlig skörd. Just nu ser det klent ut.

Bilden visar hur det ser ut i växthuset just nu. Bladen har jag tagit av helt och hållet på tomatplantorna. Det går inte, säger expertisen. Åjo, säger jag. Så gör jag varje år för att få in så mycket av sol som möjligt. Inga tomater har klagat. De mognar på istället. Tur att växterna inte läser i trädgårdsböcker. Sannerligen är det stor tur.

Lila paprikor eller förgiftningsverktyg?

Giftfri odling??

Man kan sannerligen undra när man ser färgen på dessa paprikor. Funderingarna kommer nog så snabbt. Är de verkligen ätliga eller dör man direkt under gräsliga plågor?

Fröna till paprikorna har jag fått av en vänlig arbetskamrat och jag har svårt att tro att hon önskar livet ur mig. Paprikafröerna är bestämt den femte generationen och gror som de vill. Ibland vrenskas de men ibland är de på soligare humör. Fröerna jag fick grodde finfint och skörden är nog inte långt borta.
Enligt uppgift ska paprikorna bli riktigt röda. Synd, nästan. Den här giftiga färgen är ju osannolik.

Och jag har varken förbättrat den lila färgen eller photoshoppat paprikorna det minsta! De ser verkligen ut så här!

Men jag ser att snöret som håller ihop plantorna har fel färg. Jösses - inredningstalangerna är på nollpunkten.

Rutig duk och växande tomater

Bloggen har tynat ett tag men så icke grönskan i växthuset. De 22 tomatplantorna står nästan i givakt, chilin ger järnet och vindruvorna är som små Fazerkulor. Men i dagsläget är de inte lika goda. Inte alls. Två olika sorters gurka segar sig uppför uppbindningstrådarna.

Även ett otränat öga kan se att hästskit är grejen!

Blomprakten i år är starkt begränsad. Liljeruggen kommer att blomma inom kort. EN endaste liljebagge behövde jag massakrera i år. Det berodde absolut inte på att baggarna var vänligt instämda utan på att jag hade fiberduk på blomstrena. Men de jämrans baggarna gav igen. De skoningslösa kräken har kalasat på stora delar av min gräslök och har dessutom lagt ägg på stråna. Eländes gräslökshaveri. En vitblommande fingerborgsblomma få lysa upp när solen går i moln.

Och naturligtvis ligger den rutiga duken på bordet.

Sommaren kan gärna få komma.

Bär, slit och gräv

Jaha - nu är det inte längre möjligt att ha tomater och chileplantor inomhus längre. De ränner iväg i höjden och förväxer sig till ingen nytta. Lite lurigt vid den här tiden är det allt. Inomhus är det för varmt och i växthuset för kallt. Häromnatten var det -4 grader och såna temperaturer blir bara pingviner glada åt.

Nåväl. Nu har jag burit ut allt. Bilden är tagen i halvtid när chilen just flyttats ut. De flesta tomaterna står vid fototillfället fortfarande inne. De är så rangliga att om ett tomat-BMI funnes skulle de utan prut portas som fotomodeller. Men nu stundar andra tider! Tomaterna ska bli nergrävda i hästskit från Bovik. Sväller de inte upp efter den betan blir det komposten nästa! Ingen nåd gives.

Kungsängsliljor

Rutiga blommor - finns de verkligen frågar nog den klentrogne.
Jojomen.
Kika in här i växthuset och beskåda underverket. Nu blommar kungsängsliljan med sina rutiga kronblad. I Uppsala växer den fritt. Här i Bergslagen fjäskar jag för den och ger blomman ett milt och skyddat läge.
Den påminner om min studenttid i Uppsala. Nostalgi på blomnivå. Inte det sämsta.