Lingonkrona

Under hösten plockade jag runt 70 liter lingon. Somliga av dem blev till sylt, andra hamnade i min eller andras frysar men inte ett endaste ett blev det en prydnadsskapelse av.

Häromdagen såg jag denna lingonkrona i en skolkorridor. Så finurligt att trä lingon på en tråd och göra sig en hållbar prydnad.

Alltid lär man sig något nytt. Tur det, förresten.

En trött kämpe

Här vilar en sjuk och trött liten katt innan sista färden. Den trogne följeslagaren som jagat och ätit orm, som krafsat bland fröerna och på sitt sätt designat om trädgårdslandet och som ständigt varit ett vänligt sällskap i drygt 12 år.

Nu är han död och hemma finns hans bror Monsterkatten som antagligen också tycker det är tomt.

Han har levt ett gott kattliv.

Mitt i november

Man kan vara glad åt att det inte ligger is på sjön, att snön fortfarande inte faller och att inte heller matlådan är kvarglömd hemma.

Tillkämpad glädje är också glädje...

Älgljus är bättre än älglus

Nu är det älgjakt i vår skog. Ingen av oss här hemma jagar älg men jag kan tänka mig att värma rumpan på dem.

Glödhett och knastertorrt

Glödhett och knastertorrt är en synnerligen eldfängd kombination. Mina torkade chilefrukter ligger prydligt förpackade. Man kan nästan ana att de kan självantända.

Klickar man på bilden syns de olika sorterna på etiketterna. Den riktigt skarpsynte ser dessutom att det är julklappsetiketter på burkarna. Det var dessvärre de enda jag lyckades hitta här i huset. Inte riktigt sant, förresten. Hittade några etiketter med motorcyklar på också. De blev över när någon av sönernas skolböcker kläddes och namnades i lågstadiet. De har legat länge i lådan... Etiketterna alltså.

Snart stängningsdags

Inte bara skolslöjden innebar eländes halvfärdiga arbeten, igår slet jag hårt med växthuset men hann bara halvvägs innan det blev kväll. Tomatplantorna tronar i alla fall på komposten. Chileplantorna gör dem sällskap. Kvar härinne hänger en tom melon-BH, här står krukor som ska tvättas rena och mycket allmänt plock som ska bort.

De sista apelsintomaterna fick under helgen lämna frön till nästa års sådd. Barnbarnet på 6 år hjälpte till att först ta fröna ur de välmogna tomaterna och sen tvätta dem. När pappan kom för att hämta fick han veta vad som timat under dagen:
- Pappa, pappa! Vi har tagit frön ur farmors ruttna tomater.

Den halvtrista bilden här ovan beskriver läget i växthuset.
Kan man annat än att längta efter nästa vår?

En omogen samling

Nu går sista visan....
Allt ska bort! Växthuset rensas på vindruvor, tomater och chilepeppar. Somligt avnjutes direkt medan annat får eftermogna i köket.

Vilken bra växtsäsong det varit. Tomaterna blev många, gurkorna bautastora, chilefrukterna glödhetare än helvetet, melonen artade sig bättre än väntat och vindruvorna blev blåare och sötare än någonsin.

Inte var det bättre förr! Ånej!

Den maffiga melonen

Förra året köpte sonen i Uppsala en vattenmelon, tog till vara ett frö och sådde det i COOP Extra icke-klumpbildande kattsand. Det där trodde jag inte riktigt på får jag nog tillstå. Han påstår dessutom att kattsand är det ultimata att så i. Näringsfattigt så det räcker ( katten har icke tillträde) och överskottsvatten rinner iväg som en vårbäck.

Men si på attan!
En ynkans liten men mycket läcker minivattenmelon skördades i oktober. Den hade ETT frö. Det fröet sådde jag i våras. En melon uppenbarade sig igen, växte kraftfullt och fick till och med hängas upp i en för ändamålet konstruerad melon-BH.

Skördedags igår.

In från växthuset kom en fager vattenmelon. Fast och fint grön i skalet och alldeles förträffligt god.

Midjemåttet var 38 cm och vikten 1 kg.

Färgen på bilden är av någon anledning lite knepig. IRL är den precis som alla vattenmeloner brukar vara.

Fru Dahlia lever farligt om natten

Bilden tog jag ikväll. Dahliorna har fått bre ut sig i rabatten under sommaren. Lägga sig vällustigt ner när andan fallit på. Jag gillar inte att binda upp blommor i onödan utan tycker om lite vildvuxen ostyrighet. En del kan nog, med visst fog, kalla det för ren och skär lathet.

Husbonden har vissa synpunkter på utsvävande växter när han klipper gräset men jag hör så dåligt ibland. Särskilt då.

Väderrapporten varnar för nattfrost här i Bergslagen. Illa. Det innebär att fru Dahlia kan hälsa hem. Så skoningslöst är det faktiskt. Förfrysandet kan visserligen skjutas upp med hjälp av fiberduk men dahliaknölarna ska ändå grävas upp och vinterförvaras så det får bli som det blir med frosten.

Tidig morgon

Länge sen jag tog en bild av sjön. Brukar bara susa förbi på väg till jobbet. Idag låg den blank och jag var dessutom ute i god tid. En kombo så god som någon. Men sällsynt.

Längst bort syns Kindlahöjden, ett av de få ställen i Sverige där tystnad råder. Vargyl, ugglehoande och andra naturljud förekommer men inget annat.
Sällsamt.

Efter fästingplågan kommer älglusen

Det är älglusens tid nu. Detta skogens plågoris som kommer flygande, sätter sig någonstans på en, bryter av sina vingar och gör sig beredd att boa in sig. Det är lika otrivsamt som det låter.
Älglusens bett är enligt uppgift inte farliga. Inga sjukdomar sprider de. Allt enligt information på nätet.

Jo tjena, säger jag. Det vet vi inget om ännu. Älglusen har inte funnits i landet så väldigt länge och jag betvivlar att vi så noga vet vad älglusen för med sig.

Jag tänker inte göra något älglusexperiment men kan hänvisa till detta.

Jag funderar över vad som ska drabba oss härnäst. Fästingplågan först. Därefter älglusen.
Kan det vara tomteterrorn, tro?

Ja, det är det nog.

Fästingarnas tid är ute

Nu är de döda, fästingarna. Allihop. De ligger intorkade i sin glasburk och är varken till nytta eller nöje längre.

För den som inte känner till mitt fästingexperiment kan jag berätta följande:
Allt tog sin början i mitten av maj. Monsterkatten och hans mesige bror kom in fullsatta av fästingar som jag plockade bort. Kattskrällena gav sig ut igen och fick på sig nya. Jag är djurvän för det mesta men fästingar ingår inte i det mest omtyckta segmentet. Borrelia har jag också blivit nära bekant med och gillar heller inget vidare.
Nåväl - jag läste på fästinginformationssidor att det är ingen större fara om fästingar självmant ramlar av husdjuren för de, fästingarna alltså, överlever endast 3-4 dagar inomhus.

Kunde det stämma?
Svaret är VERKLIGEN INTE!

Första inlägget från den 23 maj visar de just bortplockade fästingarna i olika storlekar. Friska och fina ser de ut. Ja, för att vara fästingar, alltså. De förpassades till en glasburk och locket skruvades på.

Tiden gick och fästingarna la en obehagligt stor mängd ägg. En dag kryllade glasburkens botten av pyttesmå fästingar. Storfästingarna blev med tiden tomma, torra och helt ihopsjunkna men småfästingarna kravlade runt.

Tiden gick och gick igen. Tyckte nästan de borde få lite mat. Det är knappt jag vill erkänna men sanningen är att jag pillade upp ett sår och droppade några röda droppar åt dem att festa på. Är man en festing så är man. De verkade inte uppskatta erbjudandet alls.

Trots svältkost och understimulans har de levt ända till idag den 8 september.

Hela experimentet kan man följa under etiketten Fästingar i högermarginalen.

Se det var en rätt äcklig historia. Den som vill ta sig en närmare titt kan klicka på bilden.

Växthuset i september

Fortfarande kan man skörda tomater och annat. Det är fint. Men hemtrevligheten är borta. Den försvann när jag skalade bort bladen på tomaterna och chilefrukterna. Nu gäller bara en rätt hård kamp mot kyla och mörker. Ser det ut att bli nattfrost får värmefläkten gå.

Nu stundar bistra odlingstider.

Fast vitlöken får man inte glömma!! Den ska snart nog i jorden.
Odlingssäsongerna går i varann precis som konditoriskapelserna gör när semlorna uppenbarar sig redan till Lucia.

Man kan klicka på bilden och skärskåda de strippade tomatplantorna

Kvällens skörd

Här ska heta frukter tas omhand och torkas.

Tänk att torkad och pulvriserad chili kan smaka så gott. Och värmande är det också. Man kan rent av bli en pulver-addict.

Dessutom är jag övertygad om att en puré gjord på dessa frukter skulle kunna användas att rensa avloppet med. Möjligen skulle rören frätas sönder ...

Fish Pepper

Dagens skörd av chilifrukten Fish Pepper. Nog för att jag är lagd åt att mäta, väga och föra statistik men just idag är syftet något helt annat.

På vår IT-avdelning arbetar en man som har anordnat en fisketävling under hösten. Nu förstår varje läsare varthän det lutar.

Fick en ingivelse att delta med mina Fish Pepper. Äger man inget fiskespö eller fiskar något överhuvudtaget får man lösa tävlingsmomentet på annat sätt.

Drygt ett hekto blev dagens fångst.

Det är ju helt uppenbart att jag måste delta i klassen Vegetarisk Fisk.

Uppdaterat:
Och så är det inte ens fiskpeppar!! Ojojoj. Nu tätnar mystiken och en vinnarplats i fiskeligan kan man glömma.
Tröstpris, kanske?

Återigen uppdaterat:
Ingen behöver sväva i okunskap eller tvivel längre.

DETTA ÄR VERKLIGEN EN CHILIFISK!!

På köksbordet

Lingon i skogen och växthuset dignande. Nu är det mycket som ska tas om hand samtidigt.
Tänk om det fanns en chili-och tomatrepare som man med ett lätt drag över växterna kunde plocka frukterna med.
Nä förresten - då skulle skördandet bli fabriksmässigt och inte en sann njutning.

Men lingonreparen överger jag inte. 35 liter plockade hittills i veckan.

Sorten okänd

Detta skulle bli den något obscena Peter Pepper men det tycks antingen vara något allvarligt fel på stackaren eller så är det inte Peter Pepper alls.
Skulle tro det senare.

Luftigt och ljust

Luftigt och ljust. Som i ett bättre heminredningsreportage.

Det blir garanterat såväl luftigt som ljust när tomaternas blad ligger på komposten. Där får de sällskap med väldigt trista gurkblad och bortfriserade chiliblad.

Man inte påstå att det är vackert längre härinne . Nu gäller det bara att så effektivt som möjligt få allt att mogna fram innan den jämrans kylan slår till.

Men ljust är det.

Brown Berry

Det tycks vara ett Berry-år i år. Namngivarna på fröförlagen verkar har kört slut på fantasin.
Inca Berry, Tomato Berry, Brown Berry.

Nåväl - Brown Berry är en liten rödbrun tomat. Mörkt fruktkött. Rätt så god men inte lika fin som Tomato Berry. Jag har odlat andra bruna tomater av ordinär storlek tidigare och de har smakat mera och godare.

De omogna bruna tomaterna liknar förresten mest Krus Berry.

Apelsintomaten

Är det en mango? Eller en pumpa, tro? Nej, det är apelsintomater. En bifftomat som verkligen är matig.
Min favorit som åker ner i matlådan tillsammans med rödlök, gurka, Tomato Berry och fetaost. Över alltihopa olivolja.

Jaja, jag vet att man ska ha oliver och vanlig grönsallad också om det ska vara en grekisk sallad På Riktigt.
Men jag gillar min blandning. Åtminstone de första fjorton dagarna...