Monsterkatt i trädgård

Den galtliknande svarta katten, han som äter sur skinka och julstjärnor, fick för sig att vara ute på trädgårdsäventyr idag. Inte för att han har har ens det minsta trädgårdsmästaranlag utan mera för att vara sällskaplig.

Vi har en grusgång som alltför lätt invaderas av ogräs. Ogräs i grusgångar är lika otäckt som pölsa. Bort, bort så fort som möjligt.
Jag har rensat och rensat. Lukat, säger vi där jag kommer ifrån. Skojig lek, tyckte katten, hoppade fram och slängde fram tassen. Klorna satt som gjutna i min hand. Högst oskönt.

Grusgången blev fin till slut.
Potatisen kom i jorden liksom blomsterbönorna.

Kattskrället gick och vilade sig.
Så kan man också ha det en helt vanlig söndag.

Fullsatt

Gurkplantorna Max och Tanja har fått sina slutgiltiga platser. Lyckades dessutom med konststycket att trixa ner två tomatplantor till där det såg lite, lite tomt ut.

Nu kan allt bara sätta igång och växa. Ju mer desto bättre. Vinbärstomaten blommar. Får man inte potatis till midsommar kanske egenodlade tomater kan vara ett alternativ. De är ju av samma släkt, potatis och tomater.

Nästa projekt är trädgårdslandet. Men det får ligga och vila tills i morgon.
Precis som jag.

När slöjorna lättar

Under fiberduken tar sig såväl chili som tomater.

Beslöjade tomater

Är det kallt ute, går åskan och smattrar regnet finns det bara ett att göra. På med fibern.
Tomater gillar värme.

Ja, vem gör inte det, förresten.

Årets tomatsorter

Det som lite vanvördigt kallades tomatträsket i inlägget här nedanför består av följande:
4 Apelsintomater
4 Sungold
4 Picnictomater
3 Brown Berry
3 Vinbärstomater
2 Tomato Berry
1 Green Zebra

Nu står de på sina platser. Ritningen bifogas.

Undrar förresten om man kan dö av tomatförgiftning?

En hjälpande hand

Under helgen har barnbarnet och jag kärrat jord, flyttat om växter och bringat ordning i tomatträsket.

Tungt arbete stundar

Idag blir det hårt jobb. Nävarna fulla av jord och dynga runt fötterna.
Igår fick jag nämligen hämta jord hos en god väns bror. Så välbrunnen gödsel att den omvandlats till den finaste blomjord. Med nerfällt ryggstöd på Saaben och bilen totalt fullastad med jordsäckar körde jag hem igår kväll.
Det var nog ren tur att bilstackarens underrede inte skrapades sönder.

Mitt fjäskande för tomater, gurka, chili, basilika och blommor känner ingen gräns...

Max och Tanja

Förra året fick jag en gurkplanta, Tanja, av en odlarvän. Den stod i växthuset, redigt nergrävd i hästskit och trivdes förträffligt. Många gurkor blev det...
När hösten kom tog jag frön från en övermogen, nästan gul och verkligen oätlig gurka. Bäst före hade passerats med råge. Fröna tvättades rena och när de var torra fick fick de ligga i en hopvikt melittapåse. Så gör jag med alla fröer förresten.

Jag har aldrig förr tagit egna gurkfrön och var inte säker på att det var i rätt tid jag tog hand om dem. För att vara på säkra sidan köpte jag en påse frön för en tid sen. Max heter de.

Nu har jag Max och Tanja som spirar så fint. Slanggurkor ska de bli. Men stämmer det?
De är kanske pussgurkor...

Till sommarens drinkar

En del föredrar te. Andra väljer hellre en drink.
Förra året köpte jag en liten planta Marockansk mynta. Den växte till sig skapligt och jag delade den för ett tag sen. Mynta i en kruka växer ute medan den andra får låtsasafrikansk värme i växthuset.

Saken är den att äldste sonen bjöd sin mor på en god och stark Mojito i somras. Nu odlar jag upp mynta så det räcker för hela sommarens frestelser.
Jag står för det kryddgröna och sonen för resten. Ett hyggligt arrangemang, tycker jag.

Han är ovetande om mina planer ...

Vino Nordica

Den klarade vintern, min hårdföra vinranka. Det är lika spännande varje år att se om den flagnande, torra vinstocken kan pressa fram några späda blad.

För säkerhets skull vattnar jag den rejält när vårsolen kikar in. Rosor vill ju ha mycket vatten för att blomma bra. Det är kanske likadant med en vinstock.

Just nu ser den rätt ynklig ut. Det blir nog bättre längre fram. Man kan klicka på bilden om man vill skärskåda bladen.

Det är aldrig försent!

Efter att ha hållit en föredragsserie på en socialförvaltning fick jag bland annat den här skylten. Glad blev jag och skylten fick en plats i växthuset.
Tanken bakom placeringen är att jag hela tiden lär mig nytt om odlingar. Skulle jag odla efter konstens alla regler skulle jag tvärdö av uttråkning. Det är då ett som är säkert.

Jag började med mina växthusodlingar för mer än 15 år sen. Då sas det att man inte kunde odla tomater och gurka i samma växthus. Håhå jaja. Det är bara att försöka och då ser man lätt att det går finemang.

Sen sas det att jorden måste bytas varje år. Gräva ur den gamla var ett måste och in med nytt. Bullshit säger jag med den erfarnes röst. Det har jag aldrig någonsin gjort och det fungerar prima ändå. Knepet är att ösa på med dynga.

Sist men inte minst har jag läst och hört att man absolut måste tvätta ur växthuset på hösten för att inte ohyra ska övervintra. Det där åbäkade jag mig med under flera år. Sen tog latmasken över. Under bra många år har jag tvättat ur växthuset grundligt när vårsolen ligger på och innan odlingssäsongen börjat. Går det bra? Jajamen. Precis lika bra som hösttvätten.

Och vad lär man sig av detta: Prova själv! Tro inte på allt gammalt! Går det åt helvete är det inget man dör av utan man fortsätter bara med nya experiment.

En grön kollektion i fönstret

De här frostömma typerna får stå inne i stugvärmen ett tag till. De mera hårdföra tomaterna hukar under fiberduken i växthuset.
Häromnatten bad de om nåd, förresten. Temperaturen kröp fyra grader under nollstrecket och sånt gillar de inte det minsta. Värmefläkten fick gå trots mina principer om hushållning med el.

Fröerna till chiliplantorna har jag fått av Billan och tillväxten är prima.

Inside information

Bilden tog jag innan nergrävningen av hästskiten började. Tomatplantorna står i högra markbädden men syns inte i bild. Egentligen är de fortfarande så små att de knappt syns. Ädel frukt mognar långsamt sägs det.

Förhoppningsvis gäller det även för små tanter...

Kungsängsliljor

Rutiga blommor, en randig T-shirt och skitprickiga nävar.
Så kan man också ha det.

Hemkört och välbrunnet

Jag är så lyckligt lottad att jag får hästskit av en arbetskamrat. Jajamen.

Det går att trycka in tre rätt stora säckar skit i bagageutrymmet på en ordinär Saab.
Utanför växthuset står det nu nio säckar.
Hästskiten är förresten mer välbrunnen än en släckt majbrasa.

Välkommen in!

Rådjuren tuggar så gärna i sig allt i tulpanväg, samtliga krokusar och som efterrätt mumsar de kärleksörten som spirar så försiktigt. Varför älskar de inte kirskål och kvickrot? Varför gillar de inte maskrosbladen som så strävsamt breder ut sig i gräsmattan?

Såna djupa frågor blir för evigt obesvarade.

I växthuset finns förutom tulpanerna även mina tomatplantor. Jag ska försöka klara dem utan tillskottsvärme. Går det så går det. Till natten sveper jag om dem mångdubbla lager fiberduk.

Sättlök på köksbordet

Man skulle möjligen kunna säga: Nu blommar löken! För lite drygt en vecka sen försvann snön och idag reder jorden sig, dvs fastnar inte på spaden utan har fått fin struktur. En riktigt trevlig jord vågar jag påstå.

Jag har förberett morgondagen med att lägga fram påsarna med sättlök. En påse rött och en påse vitt, båda ska sättas i morgon.

Så tidig löksättning har aldrig skett i mitt köksland förut. Jag kommer att lägga på fiberduken för de djefla skatorna rycker upp löken annars. Förbaskat tilltag av dem, tycker jag.

Det nya vita

Snön försvann för en vecka sen. Nästan allt, vill säga. Några skämsdrivor i skuggiga lägen finns fortfarande kvar men de kommer att försvinna under påskhelgen.

I den vildvuxna delen av skogstomten blommar vitsipporna.

Jag gillar dem. Tummen upp.

Vinter möter vår

Det finns fortfarande is på sjön. Inte överallt men den flyter runt i tunna sjok. På öppet vatten syns slöjor av pollen. Is och pollen på samma gång.Märkligt.

Vad kan man säga om det?
Frys och nys, kanske.

Den som till äventyrs vill prova på är välkommen att klicka på bilden.
Näsduk får man hålla med själv.

Glädjande meddelande

Snön är borta!
Ska man vara rysligt noga ligger det några spridda snöhögar där skuggan är djup. Jag tittar åt ett annat håll istället.

Första citronfjärilen fladdrade förbi och krokusarna blommar. Inte alla - rådjuren har betat bland bestånden.

Chilin och tomatplantorna är omplanterade men jag låter dem stanna i husvärmen ett tag till. Inte för att jag så gärna vill ha alla fönsterbänkar fulla med burkar, krukor och allehanda pytsar med småplantor utan för att jag inte gillar elpriset. 15 kvadratmeter växthus kräver en del för att hålla värmen nattetid.

Detta hälsar Snålmor i Bergslagen.