Födelsedagsbarnet

Det här är inte barnbarnet utan en bild på mig.
Intresset för trädgård fanns redan tidigt.

Önskar alla en trevlig helg!

Hårt jobb

Idag är jag ledig och har använt tiden till potatissättning. Tre sorter kom i jorden: Cherie, Fakse och Rocket.
Jag är lika nöjd som svettig och det vill inte säga lite.

I morgon blir det nog inte så mycket sådant jordiskt slit.
Fyller år nämligen.

Angoratomat

Kollegan GJ som kommenterar här ibland, frågade idag om jag ville ha en tomatplanta av sorten Angoratomat.

Den har ludna blad och får ludna frukter. Det låter så äckligt att jag direkt tackade ja.

Tänk om tomatsalladen killar i halsen.
Kanske måste jag ha en kam med mig ut i växthuset och frisera tomaterna så de ser presentabla ut.
Eller så går det möjligen att sticka en vante av tomatluddet.

Oranieträdet

Tidigare beskrev jag med stor ledsnad hur älgarna en natt fullständigt massakrerat Husbondens äppelträd. Ett Oranieträd han fick i present för många år sen. Så eländigt det var att se. Älgar biter inte av kvistar lite fint utan är ena riktigt grova busar. De går fullständigt lös på träden. Utan vidare kan de ta tag i kraftiga grenar och knycka till med nacken så grenen går av. Jäkla kräk. Mm. Nu är det sagt.

Jag har beskurit hårt och försöker bygga upp trädet på nytt. Om det får vara i fred ska jag nog lyckas att forma om trädet.

Årets blomning är den överdådigaste jag någonsin sett. Inte bara Oranieträdet utan Sävstaholm, Transparent Blanche och lilla Signe Tillisch är fulla av blom.
Underbart att se.

Veckans sjöbild

Idag på väg till jobbet.

Ur gamla anteckningar

Jag var flitigare förr. Det ser jag när min gröna, gamla trädgårdskalender konsulteras.
Idag för åtta år sen planterade jag mina hanging baskets för sommaren. Klädde dem med mossa som jag hämtat i skogen. Noterade i anteckningsboken att jag blev anfallen av pissemyror.
Så kan det gå om man är alltför flitig.

Det ska man dra lärdom av.

Växthuset på Mors dag

Helgens arbete i växthuset bestod i att göra i ordning markbäddarna, bära ut pelargonerna, plantera om lite smått och gott. Barnbarnet hjälpte till hela tiden.

Under den omsjungna fiberduken står tomatplantor, physalis, basilika och paprika. På hyllan och täckt med ännu en fiberduk gömmer sig småblommor.

Någon undrar kanske varför jag inte planterat ut tomaterna. Det är fortfarande jämrans kallt på nätterna. Dessutom är jag en smula sparsam av mig och så länge fiberduken är billigare än elen så får denna mirakulösa duk täcka och värma.

I stugvärmen står två änglatrumpeter och flaxar lite med vingarna. De får stå inne ett litet tag till.

Barnbarnet åkte hem nyss. Trött men nöjd. Själv undrar jag fortfarande hur mycket vatten som kan sugas upp i en tröja storlek 98-104.

Jag gissar på runt 158 liter.

Hjälpredan är på ingång

När som helst dyker lilla söta S upp. Barnbarnet som så gärna hjälper farmor att vattna i växthuset. Som sjödränker varje kruka och som gräver och gräver i jorden.
Idag ska vi bära ut pelargonerna från huset till växthuset. De blommar vackert på långa blomstjälkar.
Än så länge...

Tidigarelagd Mors dag

Äldste sonen kom förbi med en flaska vin.

- Grattis på Mors dag, säger han.

Glatt överraskad men lite förvånad undrar jag om han ryckt av för många blad i almanackan.

- Att ge bort vin en söndag eftermiddag är som att köpa badbyxor på hösten, blev svaret.

Förnuftigt tänkt, tycker jag.

Och med det önskar jag alla en trevlig helg!

Perenn lök

Bladlöken är praktisk och bra. En perenn lök i trädgårdslandet. Den är tidigt uppe ur jorden, är fin att använda i köket.
En lök för latmansodling.

Styles framsida

Bilden är från förra sommaren när barnbarnet S hjälpte till i växthuset.
Gjorde en tidningsframsida av den.

Jadå - det är på låtsas, bara.

Om jag själv skulle framträda med arbetskläder i trädgård och växthus på ett omslag vore Style inte rätt forum.
Inte Sexy heller. Horror Magazine, då? Nä.

Så mycket trams man kan hitta på istället för att göra något nyttigt.
Det är kanske tur det.

Lovsång till fiberduken

Fiberduken är för de frusna växterna vad fleecetröjan är för mig. Det värmande omslaget som gör att vi härdar ut lite till och vågar hoppas att morgondagen ska värma en smula bättre.

Kommer ihåg tiden före fiberduken. Vad gjorde man i kökslandet då, tro? När kvällshimlen klarnade upp och temperaturen sjönk oroväckande fort och mycket? Jag la gamla lakan på potatisblasten när kylan satte in. Om utplanteringsväxterna stod i sina krukor eller hängde i amplarna bar jag antingen in dem eller gjorde pappersstrutar av tidningar och trädde över blommorna. Det såg bra dumt ut, det gjorde det sannerligen. Som om Ku Klux Klan hade möte i trädgården.

Innan fleecetröjornas tid var det stickade koftor. Såna gillar jag fortfarande.

Vårmust

Jag hörde förr talas om vårmust. Det är inget man dricker utan böndernas och andra odlares ord på fuktigheten och livskraften i jorden nu på våren.

Tömde regnmätaren igår kväll. Det iskalla regnet och den smälta snön mätte 22 millimeter som kommit under helgen.

Idag ligger frosten vit på marken.

Vårmust on the rocks.

Duk med blommor på

Är det inspirerande att arbeta i trädgården när fingrarna blir blåröda av köld och stela som fiskpinnar?
Nä - det är det inte.

Strök en duk med broderade blommor på istället.
Kanske inte så vidare värst inspirerande heller men åtminstone betydligt varmare.

Vedervärdigt väder

Snö på björkarnas nyutslagna ljusgröna blad och i syrénernas knoppar.
Snötäcke på gräsmattan.

Det är en lika osmaklig kombination som rökt ål med vaniljsås.

Bloggvärde

Kunde inte låta bli att kolla vad bloggen uppskattas till.
Din blogg är värderad till: 368 258 kr. Så står det.

Jojo - en får tacke.
Det var ett stadigt pris - men den är inte till salu.

Men för det priset skulle jag kanske kunna hyra in en skicklig trädgårdsmästare i sommar och få lite snits på gården. De Fördömdas Kurva skulle kanske bli något anslående vackert. Lilla Ängen skulle befrias från all sly. Tistlar och kirskål, dessa jämrans trädgårdshuliganer, skulle förintas.
Blommor skulle försköna och buskar skänka skugga.

Det tål att tänkas på.

Kylslaget

Det är riktigt råkallt ute. Småregn dessutom. Mycket björkpollen regnar visserligen bort ur luften men på en ledig dag föredrar jag ögondroppar framför regndroppar.

Efter ridturen

Förväntade mig värsta träningsvärken efter gårdagens ridövning.
Den känns inte av alls.
Konstigt, tyckte jag och skickade ett sms till goda vännen som instruerade mig under ridningen igår, som visade hur jag skulle kratsa hovarna och rykta Amorina.

Så oerhört skrytsam som jag är lägger jag naturligtvis ut svaret jag fick.

Bildbevis

Så där! Nu är eldprovet avklarat. Jag har ryktat, kratsat hovar, borstat manen och ridit på Amorina. Hästen var verkligen lika älsklig som namnet antyder.
Det var varken otäckt, läskigt eller på något vis avskräckande.

Jag fick själv leda hästen från stallbacken till paddocken. Lite hjälp behövdes för att jag skulle komma upp i sadeln. Det är sannerligen inte lika lättsvingat som det ser ut när proffsen gör det.

Efter instruktioner fick jag rida själv utan att någon gick bredvid och höll i hästen. Och det gick jättebra. Så bra att goda vännen föreslog att jag borde nog prova på att trava. Men då sprang hon bredvid så att inget elände skulle hända.
Attans roligt var det och kul att prova på att göra något alldeles nytt.

Bildbevis bifogas. Men fasiken så stor jag ser ut. Försöker intala mig att det beror på att jag i kylan hade dubbla fleecetröjor.
Eller kan det vara stoltheten som riktigt pöser över alla bräddar?
Man kan inte så noga veta...

Erbjudande

Svågern erbjöd mig en påse frön till trädgårdslandet.

-Det är utrotningshotade ogräsfrön, sa han.
Han jobbar med sånt, så det var allvarligt menat.

Jag avstod erbjudandet.

Så länge jag har tistlar, kvickrot och kirskål i min närhet vill jag inte satsa på ännu mera ogräs.

Växthusplanering

Om jag ska vara riktigt strukturerad så gäller planeringen i växthuset
1. Hygienen
2. Jorden
3. Växterna
4. Trevnaden

"Hygien är när man är renare än man behöver vara". Så definierade äldste sonen begreppet när han var liten.
Jag brukar tvätta ur växthuset med såpa. Det rengör bra och luktar gott. Krukorna får sig också ett dopp i varmt såpvatten. Sen inbillar jag mig att småkryp och skadegörare är avlivade.

Jorden byter jag aldrig.
-HA! Säger kanske någon. Det vet ju alla att man måste!
Jag har inte bytt jord på 15 år och tänker inte göra det de närmaste 15 åren heller. Istället kör jag på med kompostjord på hösten när alla gamla plantor är utburna. Komposten behöver inte vara helt förmultnad. Jag vänder ner den och rent magiskt blir den gamla jorden renoverad! På våren fyller jag på med så mycket hästskit och torvmull som behövs. Det fungerar alldeles utmärkt och sparar mycket kraft till annat.

Växterna, ja. Vinstocken står där den står. Jag blir lika glad och förvånad varje år när knopparna visar sig på den fnösketorra stammen.
I den högra markbädden ska jag ha olika sorters tomater och i den vänstra slanggurkan Styx och övervintrad physalis. I den vänstra markbädden har jag också liljor som återkommer år efter år. Det är rätt praktiskt att ha några ständigt inneboende växter.
Markbädden längst bort, den som finns bakom de blå möblerna, brukar ha varierande innehåll. Ibland är det tomater, ibland blommor.
Än så länge har jag inte bestämt hur det ska bli. Det kan bli blommor i år. Jag ska ju odla till en brudbukett och bruden tror mer på mina talanger därvidlag än jag själv...
På tegelkanterna runt om mittgången tänker jag att ställa pelargoner. De står på tillväxt lite varstans just nu. Somliga under fiberduk i växthuset, andra på fönsterbrädorna. Lite chilipeppar och basilika ska också få plats där på teglet.

Trevnaden innebär att det finns några sittplatser och ett bord. En duk ska jag lägga på så småningom. Mer behöver man inte orda om det.

Jag gillar egentligen inte planering så mycket utan tycker att en smula hipp som happ också är trivsamt.
Nu blev det sagt. Somliga kanske tycker att jag är slarvig och det kan nog stämma ibland.

Tidigt i morse

Ute låg markfrosten vit i morse. Fiberduken har kommit till nytta.

Jag har inte hunnit så långt med arbetet växthuset ännu. Det behöver jag förresten knappt upplysa om. Egentligen ser det ju rätt bedrövligt ut.

Under fiberduken framme vid bordet finns pytsar med spirande dahlior. På mina trådhyllor, väl gömda under fiberduken finns pelargoner, basilika, glanstagetes och kryddtagetes.
Inne i fiberdukstältet hoppas jag att tomaterna inte tagit skada av frosten. Där finns några rekorderliga physalisplantor också.

Vinrankan har blomknoppar.

Här och var har jag lagt ut hästskitpåsarna.

Man kan tydligt se att krukan med lavendel inte dött av lilla barnbarnet S supervattning.

Det blir finare sen. Jag lovar.

Träningsvärk

Ja, det är en näst intill löjlig krämpa. Gnälla över ont i musklerna. Ortens danske doktor brukar fråga när någon har ont: "... och var sitter ondskan, då?".
Det kan jag lätt tala om. Baksidan av låren, framsidan av dem och vaderna.

Har jag gått lös på träningsmaskiner i någon lokal? Inte, då. Jag har under särskilt söndagen slitit hårt i växthuset. Böj och res, böj och res.

Och ändå syns det hårda träningspasset knappt. Varken i växthuset eller på mig...
Otacksamt.

Drömmar i morgonsolen

Lediga Soldagar borde finnas. Inskrivna i avtalet på jobbet. När man går upp på morgonen, ser att solen strålar, trädgården eller växthuset har tusen sysslor åt en och termometern visar tjänligt många grader skulle dessa dagar falla ut.
Bara att ringa och solflexa.
Fyra dagar vore lagom. Fem åt alla äldre än femtio som kompensation för att man då kanske arbetar lite långsammare.

Är det inte en lysande idé, så säg?

Inser nog att det skulle ställa till vissa olägenheter på jobbet. Men som dröm är Soldagarna bra, tycker jag.

Gurksådd

Idag sådde jag gurkfrön. 8 stycken av sorten Styx. De ligger nermyllade i en gammal glassburk.
Jag har undrat förr och jag gör det fortfarande. Hur kan man uppkalla en slanggurka efter floden Styx? Det vattendraget som skilde de levande från dödsriket Hades. Den floden som färjkarlen Charon skeppade de döda över.

Nog för att gurkorna innehåller mycket vatten, men ändå.

Domherrar och syréner

Alldeles utanför köksfönstret växer en stor syrén. Idag såg jag två domherrar. Domfrun satt på marken och mumsade i sig nerfallna solrosfrön från fröautomaten. Det fick hon gärna göra.
Däremot gillar jag inte domherrens tilltag. Han satt på en gren och slet och drog med näbben i blomknopparna.
Ska det verkligen gå till så i min trädgård?

Grönt

Så påtagligt grönt det blivit på en gång ute. Som om Vår Herre suttit och photo-shoppat naturen under natten.

Bevattningshjälp

Barnbarnet var här idag när dagis var stängt för personalfortbildning och farmor passligt nog var ledig.

Lilla söta barnbarnet S röda vattenkanna har använts mycket flitigt under dagen. Summering av dagen är att lavendeln klarar sig nog till juni 2014 utan vatten, ogräset utanför växthuset är heldränkt och hennes byxor och tröja borde nog varit sydda av wettexduk.

Önskar alla en trevlig helg!

Veckans sjöbild

En tidig torsdagsmorgon mitt i Bergslagen. Det går att klicka på bilden om man vill kolla lite närmare på vattnet.

Dyngleverantören och jag

Nu har jag nog dummat mig en smula.
Jag får varje år säckar med hästskit. En arbetskamrat som har hästar och på fritiden lär ut ridningens konst förser mig med hopkrattad dynga. Det är jag mycket tacksam för.

Sa vid fikapausen att " hästskit uppskattar jag verkligen men jag har då aldrig suttit på en häst nån gång".
Det var lite förhastat sagt av mig. Mycket obetänksamt om man inte direkt traktar efter en ridtur.

Arbetskamraten har bestämt sig. Jag ska upp på en häst och det snart.
Hon är vänlig, urstark och synnerligen bestämd. Arbetskamraten, alltså.

Jösses. Hur ska det gå?

- Du ska upp på Amorina, säger hon skoningslöst och med kraftfull röst.

Amorina + Lilla B = sant?
Vi är inte där än...

Jag ser nog hellre Amorina som dyngleverantör än som ridhäst.
Och inte vet jag hur jag ska krångla mig ur detta.

Avstod från att fotografera

Tänkte ta en bild vid sjön idag. Solen sken, björkarna skirt gröna och vattnet spegelblankt.
Men!
Alldeles nere vid strandkanten stod en minibuss med fördragna rutor. Det måste ligga folk och sova därinne.
Tänkte att det var nog inte läge att knalla dit, knacka på vindrutan och be dem köra undan så jag fick en fin bild att publicera.
Tror att de möjligen kunde härskna till.

Sabba min tänkta bild.
Jädrans...

Magnolian vid rektorsbostaden

Den här praktfulla magnolian växer dessvärre inte alls hemma hos mig. Den finns i trädgården till en gammal rektorsbostad i närheten av mitt föräldrahem. Det bor ingen rektor där just nu utan huset används som kontor till en folkhögskola.

I min egen trädgård skulle en praktmagnolia bli minst av allt praktfull. Den skulle istället dö frysdöden redan första vintern och stå torr och spretig när andra buskar knoppas.

Men vad gör man när magnoliabehovet gör sig påmint, tro? När man traktar efter just den blomman?
Jag klev in i trädgården, olovandes, och tog några bilder.

Jag har gjort värre saker förr i den trädgården. En gång när mörkret fallit gick jag dit, smög in i trädgården och knöck jag en magnoliablomma.
Mmm. Det är alldeles sant.

Ja, ja. Jag vet att man inte får stjäla blomster.
Det är bäst att jag skriver det så jag inte får 98 argsinta kommentarer.

Blå salvia

När våren kom visade det sig att min blå salvia inte klarat vintern. Torr och tvärdöd stod den där till ingens glädje.

Åsa erbjöd sig att skicka några småplantor från sitt överskott. Tack snälla du!
Idag låg ett kuvert med salviaplantor i min rostfria brevlåda. De har ikväll fått var sin kruka och står nu i växthuset under fiberduk.

Här ska allt fjäskas så nykomlingarna känner sig riktigt välkomna.

Märkliga saker händer

Satte den så kallat pålitliga vitlökssorten Thermidrome i höstas. Varje höst sätter jag sådana. Så snart snön försvunnit brukar det sticka upp gröna vitlöksblad. De växer alltid till snabbt på vårarna.

Blev det så i år också, tro?
Nä.

Inga gröna blad stack upp. Inget hände. Jag var till och med ut i landet och krafsade i jorden. Några ruttnande klyftor hittade jag och några med millimeterkorta rötter. Det var rätt länge sen och jag insåg att vitlöksskörden gått om intet.

När jag kom hem från Halland lite sent i söndags kväll slängde jag ett öga ut mot kökslandet.

Och där!! I givakt stod vitlöksblad som gröna pinnar i landet. Ungefär fem centimeter hade de vuxit under helgen.

Märkligt. Mycket märkligt.

Man ska tydligen aldrig ge upp hoppet. Inte ens när det gäller vitlök.

Ätran på väg mot havet

Jag gick de få metrarna från barndomshemmet ner mot Ätran. Det är en brant sluttning ner till vattnet. Jag fick ta det en smula försiktigt - vill inte gärna bada med kläderna på.

Inte utan heller, för den delen.

Hem till byn

Här är min hemby strax utanför Falkenberg. Man skymtar möjligen Ätran bakom grönskan i åkerkanten.

Hjälpte mina föräldrar att sätta potatis. Den 3 maj åkte de förgrodda knölarna i jorden. Sorten är Rocket och vi får väl se om den verkligen skjuter upp som en raket.
Det är inte deras åker, denna på bilden. Tro inte det. Men de bor alldeles i närheten.

Skrea strand

Var under Valborgshelgen i Halland.
Stranden i Falkenberg är kilometerlång. Sanden vit och dynerna höga.
Vattnet är däremot onödigt kallt.
De måste ha städat mycket noga - det fanns inte en enda ilandfluten dansk mjölkkartong.