Utflykt och utflykt. Det är att ta i. Jag går över tomtgränsen och vandrar genom skogen. Plockar på mina välkända ställen.
I år är det rätt gott om vatten i småbäckar, i hålor i skogen och i dikena. Det är precis som det alltid har varit utom de senaste två, tre åren.
Nåväl. Jag skulle över ett vattenfyllt dike för att ta de där kantarellerna som syntes från skogsvägen.
Valet stod mellan att gå tillbaka en bra bit och garanterat gå torrskodd över eller våga mig på ett skutt. Ett långt skutt.
I en knäpp kombination av idrottsligt högmod och kroppslig lathet tog jag fart. Ett helveteshopp som slutade i vattnet med ena benet.
Jag är inte så sportig som jag tror. Bara att inse.
Men kantarellerna bärgade jag.
12 kommentarer:
Men då så... i vår skog pågår svampbevakning, så här är svamparna prio ett:)
Svampplockning sköter maken. Jag har inte tålamodet.
Panter: Här är maken mycket måttligt road av såväl svamp som plockning.
Kunde kanske vara värt ett litet plurr.
kersti: Det gick åt några fula ord också. Men kantarellerna kom i min korg :)
Ha ha ha fick mig ett gott skratt , såg dig framför mig och hur det osade svavel om dig men hur du offrar dig för svamparna *fniss*. Det skrattet var välbehövligt efter en jäklig kväll på jobbet, tack för det=).
Vi fick bara 7-8 "karanteller" igår, och skogen var stor och otäck och farlig tyckte barnbarnet som är uppvuxen i asfalten och inte alls kände sig hemma i morfars barndomsskog... rena sagoskogen om jag får bedöma den...
Men fick du hem kantarellerna, antar jag att det var värt ett plurr? :) Jag hittar sällan stora kantarell-gäng, mest soppar, så jag hade nog gärna plurrat lite :)
maritha: Mest förbanade jag min egen lathet - kunde ju gått tillbaka och hoppat över där det bara var en rännil. Kan meddela att botten i diket bestod av dy... Men det visste jag inte då.
bloggblad: När jag läste din kommentar kom jag att tänka på en gång när våra barn var små. De är uppvuxna här i skogskanten och det skulle badas på västkusten, min barndomsstrand. Att stå vid strandkanten och glo ut och inte se var vattnet slutar var också lite otäckt.
jo: Kantarellerna kom hem - det kan du vara säker på !!!
Goda var de också.
Feilberegning kalles det. ;)
Det var iallefall bra at soppen kom med deg velberga hjem.
ida: Det var nog tur att ingen varken såg eller hörde mig ;) Jäkla felberäkning...
Skicka en kommentar