Bevattningshjälp

Barnbarnet var här idag när dagis var stängt för personalfortbildning och farmor passligt nog var ledig.

Lilla söta barnbarnet S röda vattenkanna har använts mycket flitigt under dagen. Summering av dagen är att lavendeln klarar sig nog till juni 2014 utan vatten, ogräset utanför växthuset är heldränkt och hennes byxor och tröja borde nog varit sydda av wettexduk.

Önskar alla en trevlig helg!

Veckans sjöbild

En tidig torsdagsmorgon mitt i Bergslagen. Det går att klicka på bilden om man vill kolla lite närmare på vattnet.

Dyngleverantören och jag

Nu har jag nog dummat mig en smula.
Jag får varje år säckar med hästskit. En arbetskamrat som har hästar och på fritiden lär ut ridningens konst förser mig med hopkrattad dynga. Det är jag mycket tacksam för.

Sa vid fikapausen att " hästskit uppskattar jag verkligen men jag har då aldrig suttit på en häst nån gång".
Det var lite förhastat sagt av mig. Mycket obetänksamt om man inte direkt traktar efter en ridtur.

Arbetskamraten har bestämt sig. Jag ska upp på en häst och det snart.
Hon är vänlig, urstark och synnerligen bestämd. Arbetskamraten, alltså.

Jösses. Hur ska det gå?

- Du ska upp på Amorina, säger hon skoningslöst och med kraftfull röst.

Amorina + Lilla B = sant?
Vi är inte där än...

Jag ser nog hellre Amorina som dyngleverantör än som ridhäst.
Och inte vet jag hur jag ska krångla mig ur detta.

Avstod från att fotografera

Tänkte ta en bild vid sjön idag. Solen sken, björkarna skirt gröna och vattnet spegelblankt.
Men!
Alldeles nere vid strandkanten stod en minibuss med fördragna rutor. Det måste ligga folk och sova därinne.
Tänkte att det var nog inte läge att knalla dit, knacka på vindrutan och be dem köra undan så jag fick en fin bild att publicera.
Tror att de möjligen kunde härskna till.

Sabba min tänkta bild.
Jädrans...

Magnolian vid rektorsbostaden

Den här praktfulla magnolian växer dessvärre inte alls hemma hos mig. Den finns i trädgården till en gammal rektorsbostad i närheten av mitt föräldrahem. Det bor ingen rektor där just nu utan huset används som kontor till en folkhögskola.

I min egen trädgård skulle en praktmagnolia bli minst av allt praktfull. Den skulle istället dö frysdöden redan första vintern och stå torr och spretig när andra buskar knoppas.

Men vad gör man när magnoliabehovet gör sig påmint, tro? När man traktar efter just den blomman?
Jag klev in i trädgården, olovandes, och tog några bilder.

Jag har gjort värre saker förr i den trädgården. En gång när mörkret fallit gick jag dit, smög in i trädgården och knöck jag en magnoliablomma.
Mmm. Det är alldeles sant.

Ja, ja. Jag vet att man inte får stjäla blomster.
Det är bäst att jag skriver det så jag inte får 98 argsinta kommentarer.

Blå salvia

När våren kom visade det sig att min blå salvia inte klarat vintern. Torr och tvärdöd stod den där till ingens glädje.

Åsa erbjöd sig att skicka några småplantor från sitt överskott. Tack snälla du!
Idag låg ett kuvert med salviaplantor i min rostfria brevlåda. De har ikväll fått var sin kruka och står nu i växthuset under fiberduk.

Här ska allt fjäskas så nykomlingarna känner sig riktigt välkomna.

Märkliga saker händer

Satte den så kallat pålitliga vitlökssorten Thermidrome i höstas. Varje höst sätter jag sådana. Så snart snön försvunnit brukar det sticka upp gröna vitlöksblad. De växer alltid till snabbt på vårarna.

Blev det så i år också, tro?
Nä.

Inga gröna blad stack upp. Inget hände. Jag var till och med ut i landet och krafsade i jorden. Några ruttnande klyftor hittade jag och några med millimeterkorta rötter. Det var rätt länge sen och jag insåg att vitlöksskörden gått om intet.

När jag kom hem från Halland lite sent i söndags kväll slängde jag ett öga ut mot kökslandet.

Och där!! I givakt stod vitlöksblad som gröna pinnar i landet. Ungefär fem centimeter hade de vuxit under helgen.

Märkligt. Mycket märkligt.

Man ska tydligen aldrig ge upp hoppet. Inte ens när det gäller vitlök.

Ätran på väg mot havet

Jag gick de få metrarna från barndomshemmet ner mot Ätran. Det är en brant sluttning ner till vattnet. Jag fick ta det en smula försiktigt - vill inte gärna bada med kläderna på.

Inte utan heller, för den delen.

Hem till byn

Här är min hemby strax utanför Falkenberg. Man skymtar möjligen Ätran bakom grönskan i åkerkanten.

Hjälpte mina föräldrar att sätta potatis. Den 3 maj åkte de förgrodda knölarna i jorden. Sorten är Rocket och vi får väl se om den verkligen skjuter upp som en raket.
Det är inte deras åker, denna på bilden. Tro inte det. Men de bor alldeles i närheten.

Skrea strand

Var under Valborgshelgen i Halland.
Stranden i Falkenberg är kilometerlång. Sanden vit och dynerna höga.
Vattnet är däremot onödigt kallt.
De måste ha städat mycket noga - det fanns inte en enda ilandfluten dansk mjölkkartong.

Valborgsmässoafton

Har mycket att göra och kommer sannolikt inte att hinna skriva något här förrän tidigast söndag.
Så kan det gå när våren och några dagars ledighet infaller samtidigt.

Önskar alla som läser här en riktigt fin valborgsmässoafton, en knallröd första maj och en i alla avseenden trivsam helg!

Gunvors smörgås

Titta här!

Arbetskamraten var på väg till fikat med en burk i näven.

- Jag har lite hemodlad sallad på mackan, sa hon.

Nyfiken som man är så ville jag kolla hur den såg ut.

Ruccolasallad och och den fräkiga grönsalladen Red Sails är skördefärdig hos henne. I det bistra bergslagsklimatet. Det är beundransvärt.

Vad osten heter som ligger under salladsdrivorna vet jag inte.

Själv tycker jag bäst om Kvibille Cheddar som görs inte långt från mitt föräldrahem.

Bilden blev lite mörk men jag kan intyga att salladen hade alldeles rätt kulör i verkligheten.

Veckans sjöbild

I morse var det som ett våtvarmt omslag i luften.
Det syns nästan.

Vattnet är säkert iskallt. Jag känner inte ens efter.
Är värsta badkrukan.

Ett mindre vackert växthus

Innan växtsäsongen sätter igång på allvar är det lite rörigt i växthuset. Ett kreativt kaos kan den positive möjligen tycka.

Tre grå säckar med torvmull är insläpade men inte tömda än. Innehållet från de övriga två torvsäckarna har jag hällt ut som högar i markbädden. Påsarna med hästskit ligger och tronar i min zinkbalja. Krukor och kartonger kantar gången.

Varför visa detta trista och fula elände?

Jo - om ett tag kommer jag att visa hur arbetet framskridit. Hur allt kan ordna sig till det bästa.

Den ensamma tulpanen trotsar skräp och röra.

Vinstocken lever

Alltid lika spännande. Har vinstocken överlevt vintern?
Det är en härdig typ, Vino Nordican, men jag undrar varje år likadant ändå.

Idag såg jag att den klarat livhanken.
Bra.

Knep och knåp i kökslandet

Ibland blir saker inte utförda i rätt tid. Så är det bara. Sättlöken kan förbli i sina påsar i köket eller var man nu förvarar dem. Och rätt vad det är måste allt gå i racerfart innan det hunnit bli för sent att trycka ner rödlöken i landet.

Om man vill rivstarta lökens tillväxt kan man göra så här. Ta sättlökarna och lägg dem i en plastpåse. Blöt upp en wettexduk eller en hoper hushållspapper med ljummet vatten. Krama ur så det inte är alldeles blött. Ner med det våta i påsen och knyt till. Lägg den varmt och skönt. Efter bara ett par dagar börjar rötterna växa ut. Då har löken snabbstartat och det är bara att gå ut och sätta den i landet.

Så här gjorde jag en gång för länge sen. Det var ett år med alltför mycket att göra både på jobbet och hemma. De inköpta påsarna med sättlök bara låg och låg i en kasse. Tiden gick och stressen började göra sig påmind. Nu gällde det att komma på något som gjorde att jag tjänade in lite tillväxttid. Tänkte att det skulle stimulera tillväxten med ett fuktigt klimat för lökarna. Då skulle de ju vara i full gång när jag hade tid att sätta dem.

Det funkade utmärkt och jag har gjort på det här sättet många gånger.
Just nu ligger en plastpåse med rödlök och blött hushållspapper i köket och väntar på att få komma i jorden.
Det här är ett bra tips!

Skrev hon lagom skrytsamt.....

Sättpotatis

Två sorters sättpotatis har jag köpt idag. En tidig sort och en sen. Den tidiga är Cherie som jag kan rekommendera som en verkligt god potatis. Den är ämnad åt Husbonden och mig i sommar.

Den sena sorten Fakse har jag skaffat till höstens bröllop. Att odla blommor till brudbuketten är ett förnämligt hedersuppdrag. Att odla potatis och grönsaker till middagen är kanske inte lika spektakulärt. Jag utgår från att det blir uppskattat i allafall. Mat behöver vi i alla livets skeden.

På bilden från i somras syns ett smakprov av potatissorten Cherie.
De ser mest ut som små trinda korvar, tycker jag, de där rödskaliga potatisarna.

Vårnytt

Mera hästskit hemfraktad idag. 8 påsar. Torvmull också, 4 säckar.
Jag vill påstå att min lille bil nästan stegrade sig så baktungt blev det.

Men på förarplats satt minsann inget skräp. Nyklippt och med lagom många slingor i håret färdades jag hemåt.

Jojomen. Är det vår så är det.

Hemkört

Denna fagra bild visar mitt bagageutrymme lastat med skit.

Nu är säckarna med torvmull och påsarna med hästskit utbaxade ur bilen och på plats i växthuset.
Andra damer gläder sig åt handväskor som kostar skjortan. Jag blir glad åt en påse hästskit.

Nöjena växlar här i livet.

Jag är en skitkärring

Detta är ingen bekännelseblogg. Inte har jag drabbats av någon plötslig klarsyn heller.
Så här ligger det till. En arbetskamrat tog med sig ett par säckar väl förmultnad torv till mig och en mängd mindre påsar med hästskit.
Äkta vara! Välbrunnen skit är något att verkligen glädja sig åt.

Tänkte nu på lunchrasten gå ut, slänga upp bakluckan på bilen och ta en bild. Men så ångrade jag mig. Fegade ur, skulle man kanske kunna säga. Det räcker väl med att jag offentligen släpade en genomskinlig sopsäck med tomma mjölkkartonger i byn. Behöver ju inte göra mig känd som skitfotograf också...

Jag tar nog en bild när jag kommer hem istället.