Vi hade en tibast förut i trädgården. Den hade kommit hit som frö via en fågel. Vi tyckte mycket om växten som blommar så fint på bar kvist. Ett uthus uppfördes några decimeter från busken utan att en endaste gren knäcktes på den.
En dag såg jag hur en lekkamrat till ett av barnen gick in i uthuset, tog en grensax och knipsade av alla grenar. Fort som attan gick det.
Jag for ut och läste lusen av ungen, det gjorde jag sannerligen.
Där stod vi utan vår omhuldade tibast. Jag tyckte det var ett sorgligt slut för den. Detta hände för säkert 20 år sen.
Igår visade plötsligt en arbetsskamrat en bild hon tagit med mobilen. "Vill du ha de förbaskade buskarna som bara är i vägen? De växer som ogräs."
Att jag ville!!
Tibast! Vild tibast! Nu kommer det äntligen en till trädgården igen.
10 kommentarer:
Blommar de nu? För då var det en sån jag såg i grannens häck idag. Blev jättesnopen, har aldrig sett den förut fast jag passerar flera gånger i veckan året runt.
Nu du! Nu har jag jordat mina physalis - och tänkte på dig!
loggblad. Jajmensan - visst blommar tibasten nu. Fröna måste passara en fågelmage innan de slår rot.
Jag har också planterat om mina physalisar. Visst var det väl ett prima knep att ta sticklingar istället för att fröså dem? Fast det tycker väl inte fröförlagen...
Har ingen aning om hur tibast ser ut. Jag får väl ta och googla lite...
Pallas: Googla på, du! Tibasten är värd en sökning.Rosavit liten blomma på bar kvist. Giftiga röda bär sedan. Men de kan med lätthet plockas bort. De är dessutom begäriga för fåglar så vips är de borta ändå.
!
Jag lade precis in två Tibastbilder hos mig, och så kommer jag hit och läser om just det. :-)
Vi har en "buske" i ett hörn av trädgården, och det växer fler utanför gården lite här och var. Doftar underbart gör de!!
"Tibast och vändrot, tvi mig som lärde'na bot!"
-Skogsrået
En gammal saga jag hörde för länge sedan. Frun i huset upptäckte att maken var otrogen med skogsrået - så hon gick dit och frågade vad hon skulle göra med tjuren i huset som gick på grannens kossor. Skogsrået svarade att hon skulle lägga tibast och vändrot i tjurfodret. Frun gick hem och la växterna i makens mat - vilket fick önskat resultat. Och skogsrået blev litet ledsen i ögat över att ha blivit fintad (ovanstående citat är vad hon ropade i skogen).
Fast jag undrar litet; om nu tibast är giftigt, vad är då poängen med hela historien? Man kan inte vara otrogen om man är död? :-)
Är det verkligen sant att fröna måste passera en fågelmage för att gro? Jag har rosablommande som har kommit av sig själv (eller från fågel) och vitblommig som jag fått av en granne. Där fanns flera självsådda? småplantor runt den stora moderplantan.
Att den är fridlyst bryr sig väl inte fåglarna om och tydligen inte heller att den innehåller blåsyra. Det var väl det som Harald Blåtand smakade på?
Hela plantan lär vara giftig och inte bara bären.
Vackra är buskarna i vilket fall som helst och doftar helt underbart. I naturen brukar jag upptäcka dem via näsan
GJ
ellis: Ibland sammanfaller tingen. Vi upptäcker väl med glädje (åtminstone en del av oss) samtidigt att tibasten blommar
rosengeranium: Den sagan hade jag aldrig hört. Tack för lektionen! Nä - vitsen har väl gått förlorad om det inte bara resulterar i ett hiskeligt magknip istället.
GJ: Mycket sägs som inte är kontrollerat. Jag VET inte om fröna måste passera fågelmagen men jag har läst att det är så.
Många växter har ju inte bara bär som är giftiga men risken att någon går och gnager direkt på grenarna är nog försumbar. Giftigheten hos växter lär vara rejält överdriven. Inte många förgiftningsfall i kandet per år av växter. Jag läste statistik för något år sen.
Skicka en kommentar