Idag efter jobbet följde jag med goda vännen E hem. Hon som vill bli av med tibasten som växer som förryckt i hästhagen. Vi grävde och slet i kylan och vinden. Flera små tibastbuskar blev det. De var inte lätta att gräva upp kan jag meddela. Kanske berodde det på att marken var stenig, vi var trötta eller att blåsten hård.
De två minsta har jag satt mellan växthuset och en vedbod. Då kan jag lätt se dem och glädjas åt blomningen på bar kvist.
De andra har jag plockat ihop i en grupp på samma ställe som den gamla tibasten stod. Den som blev nerhuggen så brutalt av grannens pojke.
Växtplatsen uppskattades av den gamla växten.
Satsar på att de nya har samma smak.
Skulle de inte trivas får jag väl flytta runt dem.
2 kommentarer:
Tänk att jag också grävde upp tibast.. och den ser ut att trivas..än o då...=) /åsa
åsa: Hur mycket av rötterna lyckades du få upp? Vi slet och grävde men ddet blev inte särskilt mycket rötter.
Skicka en kommentar