Sista bilden på vindruvsklasen

Så kommer tiden när vindruvorna mognar. Den här klasen har jag följt med kameran och visat bilder på under sommaren.

Tog mig några smakdruvor innan jag kom på att sista bilden förstås borde tas.

Kryddsmak, lite sötsyrliga men dessvärre inte kärnfria.
Man kan inte få allt.

Det är nog ändå en slags lyx att skörda egna druvor.

Svamputflykt

Utflykt och utflykt. Det är att ta i. Jag går över tomtgränsen och vandrar genom skogen. Plockar på mina välkända ställen.

I år är det rätt gott om vatten i småbäckar, i hålor i skogen och i dikena. Det är precis som det alltid har varit utom de senaste två, tre åren.

Nåväl. Jag skulle över ett vattenfyllt dike för att ta de där kantarellerna som syntes från skogsvägen.
Valet stod mellan att gå tillbaka en bra bit och garanterat gå torrskodd över eller våga mig på ett skutt. Ett långt skutt.
I en knäpp kombination av idrottsligt högmod och kroppslig lathet tog jag fart. Ett helveteshopp som slutade i vattnet med ena benet.

Jag är inte så sportig som jag tror. Bara att inse.
Men kantarellerna bärgade jag.

Mera tomater

Lite av gårdagens skörd.
Angoratomaten visade jag igår. Den är ännu inte avsmakad.

Den gula lilla tomaten heter Gelbe Dattelwein. En gammal goding sen förr om åren. Lite fadd i smaken som alla gula tomater, tycker jag. Men små barn brukar tycka om dem.

De helt röda små tomaterna är Gardener´s Delight. Goda, goda och lättodlade.

De brunaktiga heter Chocolate cherry och är en ny tomatsort för mig. Tycker inte att den har ett fördelaktigt yttre, precis. Lite tråkig skalfärg och dessutom brunaktigt fruktkött. Men smaken är vidunderlig. De smakar som hemodlade tomater ska smaka. Vi har haft regnväder alldeles för ofta och ändå har tomaten lyckats utveckla en mycket fin smak. Hur gick det till?
Chocolate cherry odlar jag gärna fler gånger.

Det kom med en physalis också på bilden - men den är redan uppäten, kan jag meddela.

Angoratomaten

Så här ser den ut i moget skick, min angoratomat.
Lite, lite ludd kan man ana.
Men det räcker då inte till en tröja.

Man kan klicka på bilden för att se bättre.
Tyvärr går det inte att ta sig ett virtuellt smakprov.

Djur i trädgården

Ännu ett djur har dykt upp i trädgården.
Grävling.

Fallfrukt. Del 3

Äpplena rasar ur träden. Transparent Blanche är först ut att mogna. Det är förresten ett användbart träd ur flera synpunker eftersom det kan lämna pollen till så många andra olika äppelsorter.

Snart mognar äpplena i vårt jättelika träd PJ Bergius. Det är en röd variant av Sävstaholmsäpplen.

Därefter mognar Oranieträdets äpplen. Äppelflickorna Signe Tillisch och de inympade grenarna av Ingrid Marie står på tur.

Kommer att tänka på en gång för länge sedan när Stockholmsdottern var liten. Jag lämnade in äpplen på ett lokalt musteri, gjorde äppelmos, äppelkräm, äppelsoppa.

Alla dessa äpplen...

Dotterna tittade på alstrena som vilade under bakduk i köket:
- Är det Äckelkaka nu igen...

Så kan det vara på landet.

Höstdag i Grythyttan

Idag i Grythyttan.
Ingen vill sitta ute i konditoriets möbler.
Nu är hösten oåterkallerligen här.

Sjön en morgon i augusti

Nu har jobbet börjat igen och varje dag passerar jag den här sjön.
Höstkänslan fanns där i morse.
Efter hand lättade dimman och dagen blev lika skön som en sensommardag kan bli.

Fallfrukt. Del 2

Söndag med solsken.
Jag tänkte mig att först olja trätrallen på uteplatsen. Efter det skulle jag ta med spannen ut i skogen och plocka ihop 10 liter lingon och ta kantarellerna på hemvägen.

Blev det så, då?
Nähä. Inte på långa vägar.

Husbonden stod på örona när han målade om ett innertak. Färd med honom till närmsta sjukhus.
Nu är han gipsad och får betraktas som en enarmad bandit.

Så kan det gå.

Fallfrukt

Äppelkvalitén är fin i år. Inte ett rönnbärsmal i sikte. Skörden blir enorm.
Idag har jag kört ut två fulla skottkärrelass med fallfrukt i skogen.
Skogen och skogen. Jag stjälpte av dem i diket längs skogsvägen.
Hoppas och tror att rådjuren går dit istället för hit.

Dagens tidningsnotis

Läser i lokalbladet att grannbyn, enligt SMHI, har fått näst mest regn i augusti. 204 mm har det hittills kommit visar deras mätstation. Näst mest i landet. Silvermedalj i regnvatten, alltså.

Det står inte var värsta skyfallen landat nånstans. Stället där grusvägen lossnat och spolats bort. Orten där allt växande ligger sjödränkt mot marken. Byn där gräsmattorna kippar efter luft.
Men se, det vet jag.

Det är här.

Skulle vilja reklamera vädret.

Veckans vindruva

Får jag stillsamt önska lite solsken varje dag?
Får jag hoppas på att regnandet upphör tvärt så att resten av vår grusväg kan få ligga kvar? Det vore tacknämligt, det.
Kan dessutom rådjuren förstå att de inte är önskvärda i trädgården då skulle jag känna mig nästan oförskämt nöjd.

Under tiden kan man begrunda färgen på vindruvsklasen. Den skiftar färg oberoende av väderlek.
Men jag är tvärsäker på att den är lika sur som jag om solen uteblir.

Växthuset den 20 augusti 2008

Tomaterna har just börjat mogna. Chilin är fortfarande grön.
Ändå ser växthuset ut som om Bäst före redan passerats.
Så brukar det inte vara.

Vattenlöslig

Så försvann den här sommaren. Den löste upp sig i regnvatten.

Potatisår

Nu har vi kommit in på den tredje och sista potatissorten för i år.

Den första var Rocket. Det namnet var ingen falskdeklaration, inte. Upp som en raket ur jorden. Rund, vit och rikbärande. God.

Den andra var Fakse. En dansk sort som blev skördefärdig lite senare än Rocket.
Avlång och gul. Säkert 12-14 potatisar under varje stånd. Kalasgod.

Den tredje är Cherie. Potatisarna har ett rött skal och till formen ser de ut som trinda korvar. Det är en sort jag kan rekommendera. När jag sätter ner grepen och vänder jorden dräller det av potatisar. Makalöst många.

2008 är ett utmärkt potatisår!

Blommor i hösttid.

Det känns som höst ute. Blåst och regn i övermått. Blomprakten har tackat för sig.

Tur att jag har en T-shirt med blommor på.
HA - säger kanske någon. Skulle det vara något?
Det är broderade blomster, säger jag bara. Fint som snus är det.

När sommaren blommat ut på farmen
har jag mina kvar på barmen...

Ja, det var synnerligen uselt men jag kunde bara inte låta bli.
Det kom för mig ett ännu värre rim förresten:

När blommorna vissnat ner för hösten
har jag mina kvar på brösten...

Bäst att sluta nu.

Nej, förresten. Ett till.

När inga blommor finns i hagen
har jag mina kvar på magen.

Nu är det verkligen slut.
Jag lovar.

Opera på Skäret

Alldeles vid sjön Ljusnarens strand ligger ett stort gammalt virkesmagasin. Den makalösa akustiken i det stora huset tillsammans med den visionäre sångaren Sten Niclasson har gjort att Bergslagen sen fem år har en operafestival.

Tosca är årets uppsättning. Förutom operaföreställningarna finns operapub och ett kafé.
Därtill en Master Class för sångare som leds av en operapedagog från New York.

Varje år tillhör jag frivilligstaben och hjälper till vid några tillfällen. Idag har jag rivit biljetter. Det ska jag göra nästa lördagsföreställning också.

Läs gärna här om Opera på Skäret!

När vi flyttade hit och började renovera vårt gamla hus köpte vi alla brädor och tillbehör där det idag spelas Tosca. Det kunde vi aldrig tro för 25 år sen. Aldrig!

Fyra dagar senare

Trots att det regnat så mycket mognar vindruvsklasen. Tacknämligt är ordet. Det är bara fyra dagar sedan förra bilden.
Visst har det hänt lite. Kolla själv!

Träskmark

Men hur tänkte jag egentligen? Spana i en trädgård när det regnat så gott som oavbrutet i flera veckor. Där regnmätaren tömts och tömts och tömts. Där jordärtsskockornas höga stjälkar lagt sig till ro. Där sommarblommorna nästan börjat mögla. Där rådjuren gått hårt åt planteringarna.

Hur kunde jag få för mig att trädgårdsspana vid en så olämplig tidpunkt.
Hur kunde jag skriva något så sanslöst dumt.
Och ändå spik nykter.

Jösses, så omdömeslöst.

Knycka ett koncept

Jag har lurat lite på att sno den gode Slottsträdgårdsmästarens koncept för Trädgårdsspaning. Tänkte mig möjligen en spaning i den egna trädgården.
Det tål att tänkas på två gånger minst eftersom det liksom inte är tiptop överallt.

Får sova på saken.

Husbonden och jag firar bröllopsdag idag, förresten. Gifta i 32 år. Herrejösses!
Firar och firar, det är allt att ta i. Han är på tjänsteresa i Afrika så det är lättfirat så det förslår.