Hjälpredan är på ingång

När som helst dyker lilla söta S upp. Barnbarnet som så gärna hjälper farmor att vattna i växthuset. Som sjödränker varje kruka och som gräver och gräver i jorden.
Idag ska vi bära ut pelargonerna från huset till växthuset. De blommar vackert på långa blomstjälkar.
Än så länge...

Tidigarelagd Mors dag

Äldste sonen kom förbi med en flaska vin.

- Grattis på Mors dag, säger han.

Glatt överraskad men lite förvånad undrar jag om han ryckt av för många blad i almanackan.

- Att ge bort vin en söndag eftermiddag är som att köpa badbyxor på hösten, blev svaret.

Förnuftigt tänkt, tycker jag.

Och med det önskar jag alla en trevlig helg!

Perenn lök

Bladlöken är praktisk och bra. En perenn lök i trädgårdslandet. Den är tidigt uppe ur jorden, är fin att använda i köket.
En lök för latmansodling.

Styles framsida

Bilden är från förra sommaren när barnbarnet S hjälpte till i växthuset.
Gjorde en tidningsframsida av den.

Jadå - det är på låtsas, bara.

Om jag själv skulle framträda med arbetskläder i trädgård och växthus på ett omslag vore Style inte rätt forum.
Inte Sexy heller. Horror Magazine, då? Nä.

Så mycket trams man kan hitta på istället för att göra något nyttigt.
Det är kanske tur det.

Lovsång till fiberduken

Fiberduken är för de frusna växterna vad fleecetröjan är för mig. Det värmande omslaget som gör att vi härdar ut lite till och vågar hoppas att morgondagen ska värma en smula bättre.

Kommer ihåg tiden före fiberduken. Vad gjorde man i kökslandet då, tro? När kvällshimlen klarnade upp och temperaturen sjönk oroväckande fort och mycket? Jag la gamla lakan på potatisblasten när kylan satte in. Om utplanteringsväxterna stod i sina krukor eller hängde i amplarna bar jag antingen in dem eller gjorde pappersstrutar av tidningar och trädde över blommorna. Det såg bra dumt ut, det gjorde det sannerligen. Som om Ku Klux Klan hade möte i trädgården.

Innan fleecetröjornas tid var det stickade koftor. Såna gillar jag fortfarande.

Vårmust

Jag hörde förr talas om vårmust. Det är inget man dricker utan böndernas och andra odlares ord på fuktigheten och livskraften i jorden nu på våren.

Tömde regnmätaren igår kväll. Det iskalla regnet och den smälta snön mätte 22 millimeter som kommit under helgen.

Idag ligger frosten vit på marken.

Vårmust on the rocks.

Duk med blommor på

Är det inspirerande att arbeta i trädgården när fingrarna blir blåröda av köld och stela som fiskpinnar?
Nä - det är det inte.

Strök en duk med broderade blommor på istället.
Kanske inte så vidare värst inspirerande heller men åtminstone betydligt varmare.

Vedervärdigt väder

Snö på björkarnas nyutslagna ljusgröna blad och i syrénernas knoppar.
Snötäcke på gräsmattan.

Det är en lika osmaklig kombination som rökt ål med vaniljsås.

Bloggvärde

Kunde inte låta bli att kolla vad bloggen uppskattas till.
Din blogg är värderad till: 368 258 kr. Så står det.

Jojo - en får tacke.
Det var ett stadigt pris - men den är inte till salu.

Men för det priset skulle jag kanske kunna hyra in en skicklig trädgårdsmästare i sommar och få lite snits på gården. De Fördömdas Kurva skulle kanske bli något anslående vackert. Lilla Ängen skulle befrias från all sly. Tistlar och kirskål, dessa jämrans trädgårdshuliganer, skulle förintas.
Blommor skulle försköna och buskar skänka skugga.

Det tål att tänkas på.

Kylslaget

Det är riktigt råkallt ute. Småregn dessutom. Mycket björkpollen regnar visserligen bort ur luften men på en ledig dag föredrar jag ögondroppar framför regndroppar.

Efter ridturen

Förväntade mig värsta träningsvärken efter gårdagens ridövning.
Den känns inte av alls.
Konstigt, tyckte jag och skickade ett sms till goda vännen som instruerade mig under ridningen igår, som visade hur jag skulle kratsa hovarna och rykta Amorina.

Så oerhört skrytsam som jag är lägger jag naturligtvis ut svaret jag fick.

Bildbevis

Så där! Nu är eldprovet avklarat. Jag har ryktat, kratsat hovar, borstat manen och ridit på Amorina. Hästen var verkligen lika älsklig som namnet antyder.
Det var varken otäckt, läskigt eller på något vis avskräckande.

Jag fick själv leda hästen från stallbacken till paddocken. Lite hjälp behövdes för att jag skulle komma upp i sadeln. Det är sannerligen inte lika lättsvingat som det ser ut när proffsen gör det.

Efter instruktioner fick jag rida själv utan att någon gick bredvid och höll i hästen. Och det gick jättebra. Så bra att goda vännen föreslog att jag borde nog prova på att trava. Men då sprang hon bredvid så att inget elände skulle hända.
Attans roligt var det och kul att prova på att göra något alldeles nytt.

Bildbevis bifogas. Men fasiken så stor jag ser ut. Försöker intala mig att det beror på att jag i kylan hade dubbla fleecetröjor.
Eller kan det vara stoltheten som riktigt pöser över alla bräddar?
Man kan inte så noga veta...

Erbjudande

Svågern erbjöd mig en påse frön till trädgårdslandet.

-Det är utrotningshotade ogräsfrön, sa han.
Han jobbar med sånt, så det var allvarligt menat.

Jag avstod erbjudandet.

Så länge jag har tistlar, kvickrot och kirskål i min närhet vill jag inte satsa på ännu mera ogräs.

Växthusplanering

Om jag ska vara riktigt strukturerad så gäller planeringen i växthuset
1. Hygienen
2. Jorden
3. Växterna
4. Trevnaden

"Hygien är när man är renare än man behöver vara". Så definierade äldste sonen begreppet när han var liten.
Jag brukar tvätta ur växthuset med såpa. Det rengör bra och luktar gott. Krukorna får sig också ett dopp i varmt såpvatten. Sen inbillar jag mig att småkryp och skadegörare är avlivade.

Jorden byter jag aldrig.
-HA! Säger kanske någon. Det vet ju alla att man måste!
Jag har inte bytt jord på 15 år och tänker inte göra det de närmaste 15 åren heller. Istället kör jag på med kompostjord på hösten när alla gamla plantor är utburna. Komposten behöver inte vara helt förmultnad. Jag vänder ner den och rent magiskt blir den gamla jorden renoverad! På våren fyller jag på med så mycket hästskit och torvmull som behövs. Det fungerar alldeles utmärkt och sparar mycket kraft till annat.

Växterna, ja. Vinstocken står där den står. Jag blir lika glad och förvånad varje år när knopparna visar sig på den fnösketorra stammen.
I den högra markbädden ska jag ha olika sorters tomater och i den vänstra slanggurkan Styx och övervintrad physalis. I den vänstra markbädden har jag också liljor som återkommer år efter år. Det är rätt praktiskt att ha några ständigt inneboende växter.
Markbädden längst bort, den som finns bakom de blå möblerna, brukar ha varierande innehåll. Ibland är det tomater, ibland blommor.
Än så länge har jag inte bestämt hur det ska bli. Det kan bli blommor i år. Jag ska ju odla till en brudbukett och bruden tror mer på mina talanger därvidlag än jag själv...
På tegelkanterna runt om mittgången tänker jag att ställa pelargoner. De står på tillväxt lite varstans just nu. Somliga under fiberduk i växthuset, andra på fönsterbrädorna. Lite chilipeppar och basilika ska också få plats där på teglet.

Trevnaden innebär att det finns några sittplatser och ett bord. En duk ska jag lägga på så småningom. Mer behöver man inte orda om det.

Jag gillar egentligen inte planering så mycket utan tycker att en smula hipp som happ också är trivsamt.
Nu blev det sagt. Somliga kanske tycker att jag är slarvig och det kan nog stämma ibland.

Tidigt i morse

Ute låg markfrosten vit i morse. Fiberduken har kommit till nytta.

Jag har inte hunnit så långt med arbetet växthuset ännu. Det behöver jag förresten knappt upplysa om. Egentligen ser det ju rätt bedrövligt ut.

Under fiberduken framme vid bordet finns pytsar med spirande dahlior. På mina trådhyllor, väl gömda under fiberduken finns pelargoner, basilika, glanstagetes och kryddtagetes.
Inne i fiberdukstältet hoppas jag att tomaterna inte tagit skada av frosten. Där finns några rekorderliga physalisplantor också.

Vinrankan har blomknoppar.

Här och var har jag lagt ut hästskitpåsarna.

Man kan tydligt se att krukan med lavendel inte dött av lilla barnbarnet S supervattning.

Det blir finare sen. Jag lovar.

Träningsvärk

Ja, det är en näst intill löjlig krämpa. Gnälla över ont i musklerna. Ortens danske doktor brukar fråga när någon har ont: "... och var sitter ondskan, då?".
Det kan jag lätt tala om. Baksidan av låren, framsidan av dem och vaderna.

Har jag gått lös på träningsmaskiner i någon lokal? Inte, då. Jag har under särskilt söndagen slitit hårt i växthuset. Böj och res, böj och res.

Och ändå syns det hårda träningspasset knappt. Varken i växthuset eller på mig...
Otacksamt.

Drömmar i morgonsolen

Lediga Soldagar borde finnas. Inskrivna i avtalet på jobbet. När man går upp på morgonen, ser att solen strålar, trädgården eller växthuset har tusen sysslor åt en och termometern visar tjänligt många grader skulle dessa dagar falla ut.
Bara att ringa och solflexa.
Fyra dagar vore lagom. Fem åt alla äldre än femtio som kompensation för att man då kanske arbetar lite långsammare.

Är det inte en lysande idé, så säg?

Inser nog att det skulle ställa till vissa olägenheter på jobbet. Men som dröm är Soldagarna bra, tycker jag.

Gurksådd

Idag sådde jag gurkfrön. 8 stycken av sorten Styx. De ligger nermyllade i en gammal glassburk.
Jag har undrat förr och jag gör det fortfarande. Hur kan man uppkalla en slanggurka efter floden Styx? Det vattendraget som skilde de levande från dödsriket Hades. Den floden som färjkarlen Charon skeppade de döda över.

Nog för att gurkorna innehåller mycket vatten, men ändå.

Domherrar och syréner

Alldeles utanför köksfönstret växer en stor syrén. Idag såg jag två domherrar. Domfrun satt på marken och mumsade i sig nerfallna solrosfrön från fröautomaten. Det fick hon gärna göra.
Däremot gillar jag inte domherrens tilltag. Han satt på en gren och slet och drog med näbben i blomknopparna.
Ska det verkligen gå till så i min trädgård?

Grönt

Så påtagligt grönt det blivit på en gång ute. Som om Vår Herre suttit och photo-shoppat naturen under natten.