Det blir trots lock på behållarna ett fint chilidamm som yr runt i köket och som irriterar ögonen och halsen duktigt. Hosta och gråt tillhör pulverframställningen. Att sånt djävulskt pulver kan bli så gott. Man kan häpna för mindre. Fröerna får förresten också slinka med. Det är styrka i dem vill jag påstå!
Ibland silar jag efteråt det nermalda och får de grövre flagorna och det fina pulvret åtskilda. En ren lyxhantering.
Jag kan av erfarenhet säga att chilipulver är beroendeframkallande. En daglig dos hetta är vad som behövs för välmåendet.
4 kommentarer:
Hm, det där borde jag också göra. Frågan är bara vem som vill låna ut sin kaffekvarn till mig :-)
3rum: haha...ja det måste nog bli en chiliodlare...
Ja, jag måste säga att jag använder allt mer chili i matlagningen och tycker att det blir så otroligt gott!
När du har fler leveranser på gång, så anmäler jag mig bums för inköp!
Elisabet: Det ska ordnas! De torkade är slut men lite pulver finns kvar om du är i trängande nöd. Annars blir det av den kommande skörden.
Skicka en kommentar