Inte låg det något brev från Pyttföretaget idag. Den rostfria brevlådan innehöll inget alls.
Den vänliga damen på företaget sa igår att hon tänkte skicka mig ett förfrankerat kuvert. Så lätt och geschwint skulle det bli för mig att sända dem stenbiten. Det där kuvertet skulle jag få idag.
Jaha.
Det trodde jag på.
En gång trodde jag på Rödluvan också...
Endera dagen sitter jag väl där med sönderkrasade gaddar och dumstrut på huvet.
Uppdaterat
Plockar nog av mig dumstruten ändå.
Jag har ju både stenbit och urklippt bit av pyttpåsen kvar. De ligger båda på köksbänken. Stenbiten i en äggkopp för att inte försvinna om städivern helt oväntat skulle dyka upp. Plastlappen ska jag tejpa fast.
Kom att tänka på en trudelutt jag sjöng för full hals när jag var liten.
Föreställ er dessa rader till en jätteglad melodi:
"Tre ess i stövlarna
kungarna under bordet.
Och i högra armens veck
Där har jag ruter knekt!"
Jajamen. Och jag vet var Pyttföretagets postlåda bor...
16 kommentarer:
*ett brev på posten* kan vara framme om sisådär 20 år.
Nu tycker jag nog, att Du ska stilla Dig! *skrattar gott*
Jag sitter ofta och väntar på att folk ska skicka "saker" som de lovar. Och - vad jag har vant mig vid att vänta... just nu är deadline till f-bladet passerad med råge, och jag saknar fortfarande pålysningar... gggrrrr.
Och det är inte det enda jag lärt mig vänta på...
Jag är grymt impad av stegmängden. Jag har hittat min apparat, men har glömt hur den funkar. Kanske är batterierna slut, det blinkar hej vilt...
Posten... det kan ju ta ett par dagar. För mig finns det ingen logik i postens logistik. Breven tar liksom inte alltid den kortaste vägen.
l*eva: Stilla mig!!??
Det kan jag knappt stava till. Inte när det sagts mig att försändelsen skulle iväg på direkten. Då vill jag ha den på en gång! NU!!
bloggblad: Jag vet med huvet och genom erfarenhet att man kan få vänta. Men det rinner till adrenalin och annat irritationsframkallande när utlovat inte hålls. Och det kvickt som attan.
Dagens stegmängd är inte imponerande. Suttit stilla och fint på ett sammanträde ikväll.
Blinkar din stegräknare? Är du säker på att det inte är en flörtkula du hittat?
panter: Jag förstår att du i princip håller med Eva här ovanför att jag få tåla mig ett par dagar.
Hmm. Svårt.
Misstar de sten för mat så har jag svårt att tro att de grejar posten..
Lycka till!
beerbelly: Men jag har trumf på hand! Stenbiten kvar och den lilla urklippta iten md information om tillverkningsdaturm + kod.
Ser, att Du *stillat* Dig :)
:)
l*eva: Om man bara får sova på saken så brukar jag bättra mig :)
panter: :)
Lycka till mot pyttföretaget, vad otäckt och hitta en sten i maten, tur jag inte läste det här innan jag åt lunch för jag åt pytt-i-panna...
Jag bet sönder en tand på en sten som följde med Druvan bulgur för något år sedan. De betalade tandläkarräkningen utan att knysta, mot intyg från tandläkaren och den lilla stenbiten.
Jag misstänker att det frankerade kuvertet fastnat i posten - på den tiden jag skickade tidskritiska försändelser (handgjorda diplom som skulle delas ut på ett visst datum) skickade jag dem alltid med kompisar som skulle resa till rätt ställe. Säkrast så.
karin-odlar-sin-trädgård: De kommer att få sin sten antingen jag får ett förfrankerat kuvert av dem eller inte. Men vilken tur att du inte tappade aptiten! Min blogg är inte meningen att vara en äckelblogg som man förlorar matlusten av :)
rosengeranium: Åh, fy! Du kraschade verkligen en tand på en medföljande sten i maten. Så bra att du inte behövde strida om tandläkarräkningen. Jag har ju inte lidit några förluster åt nåt håll - bara noterat att det förekommer stenar i maten, vilket jag inte vill ha.
Får se om posten levererat kuvertet idag.
Skicka en kommentar